Carl-Gustaf Lindstedt
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Carl-Gustaf Lindstedt,[a] egentligen Karl Gustav Lindstedt, född 24 februari 1921 i Kungsholms församling, Stockholm,[1] död 16 januari 1992 i Sofia församling, Stockholm,[2] var en svensk skådespelare, komiker, revyförfattare och sångtextförfattare. Han var far till skådespelaren Pierre Lindstedt.
| Carl-Gustaf Lindstedt | |
 | |
| Född | Karl Gustav Lindstedt 24 februari 1921 Kungsholms församling, Stockholm |
|---|---|
| Död | 16 januari 1992 (70 år) Sofia församling, Stockholm |
| Maka | Tully Johansson (g. 1943–1992; hans död) |
| Barn | Pierre Lindstedt Pia Lindstedt Peggy Lindstedt |
| Betydande roller | |
| Martin Beck i Mannen på taket Primus Svensson i Babels hus Folke Bengtsson i Pappas pojkar | |
| IMDb SFDb | |
Biografi
redigera.jpg)
Han var son till en blomsterhandlare och socialdemokratisk politiker på Kungsholmen och blev tidigt intresserad av skådespelande. Han började med amatörteater inom den socialdemokratiska ungdomsrörelsen; hos Unga Örnar och inom SSU med dess talgrupp Unga Röster. Här verkade Herman Greid, flykting från Österrike, som inspiratör för den politiska teaterverksamheten. Under denna tid kom han i kontakt med Gunnar "Knas" Lindkvist och med Nils Ohlson och 1942 bildade man trion Tre Knas (Ohlson blev senare ersatt av Curt "Minimal" Åström).
1946 blev Tre Knas engagerade av Gösta Bernhard och Stig Bergendorff till Casinorevyerna som varade fram till 1952. På 1950-talet startade Lindstedt eget med Nöjeskatten 1957-1963 där han spelade bl.a. med Arne Källerud. Mellan 1973 och 1980 återförenades det gamla Casinogänget på Intiman där de spelade revy med stor framgång. Carl-Gustaf Lindstedt blev en av våra mest produktiva och mångsidiga artister och skådespelare. Han var med och introducerade den amerikanska crazyhumorn på allvar i Sverige.
Som så många andra biointresserade unga inspirerades han av den amerikanska filmhumor som spreds via filmer som Hellzapoppin' (Den galopperande flugan) och andra. Det var en humor som byggde på spontanitet, om än väl förberedd, och ibland det oväntade. Som skådespelare var han helt och hållet självlärd. Länge hade han nästan uteslutande komiska roller på film, ofta med direkt anknytning till verksamheten med Tre Knas eller hans övriga revyspelande vid bl.a. Nöjeskatten. Rollen som fadern i Kjell Gredes Harry Munter (1969) och den som den "mäktige" i samme regissörs Klara Lust (1972) liksom den som julgransodlare i Lars Lennart Forsbergs samhällskritiska julkalender Broster Broster (1971) bröt i mycket mot denna gängse komiska image. Med tiden visade han sig även behärska den s.k. tunga dramatiken med samma framgång vilket han väl visade t.ex. som pappa Loman i Bo Widerbergs tv-uppsättning av En handelsresandes död (1979) eller samme regissörs film om kommissarie Beck Mannen på taket (1976). En annan sådan paradroll blev som den hjärtsjuke Primus Svensson som blir instängd i den ofantliga sjukhusapparaten i tv-serien Babels hus (1981).
Att han blev framgångsrik här var en kombination av det stora yrkeskunnande han skaffat sig och det sociala engagemang han fått med sig från hemmet och ungdomsåren. Han förstod sig på att finna den rätta avvägningen i framförandet, det som brukar betecknas som "timing" som är en förutsättning för att vara rolig och att vara allvarlig i sin roll. För sin roll som fadern Harry Munter erhöll han 1970 en Guldbagge och 1981 tilldelades han Svenska Dagbladets Thaliapris med motiveringen "hans förmåga att ständigt vara uppmärksam. Det är inte fråga om någon energisk nyfikenhet, snarare något indolent, ett stillsamt lyssnande, som är alldeles förhållningslöst. Hans mimik är inte särskilt mångskiftande men den avspeglar uttrycksfullt en avvaktande undran om en stark medvetenhet." 1974 erhöll han Teaterförbundets guldmedalj, 1980 samma förbunds De Wahl-stipendium samt 1987 det av Svenska Akademien utdelade Carl Åkermarks stipendium.
Privatliv
redigeraCarl-Gustaf Lindstedt gifte sig 1943 med Tully Johansson (1921–2003). Tillsammans fick de tre barn, Pierre Lindstedt (född 1943), Pia Lindstedt (född 1949) och Peggy Lindstedt (född 1958).[3]
Han avled av en hjärtinfarkt och är gravsatt i minneslunden på Kungsholms kyrkogård i Stockholm.[4]
Filmografi i urval
redigera- 1948 – Lilla Märta kommer tillbaka
- 1948 – Loffe som miljonär
- 1949 – Lattjo med Boccaccio
- 1949 – Pippi Långstrump
- 1950 – Loffe blir polis
- 1950 – Motorkavaljerer
- 1950 – Stjärnsmäll i Frukostklubben
- 1950 – Påhittiga Johansson
- 1950 – Anderssonskans Kalle
- 1950 – Regementets ros
- 1951 – Tull-Bom
- 1951 – Spöke på semester
- 1951 – Hon dansade en sommar
- 1952 – Klackarna i taket
- 1952 – Oppåt med Gröna Hissen
- 1953 – Det var dans bort i vägen
- 1953 – Terras fönster nr 7
- 1954 – Hjälpsamma herrn
- 1955 – Mord, lilla vän
- 1955 – Kvinnodröm
- 1955 – Hoppsan!
- 1955 – Janne Vängman och den stora kometen
- 1955 – Flicka i kasern
- 1956 – Litet bo
- 1956 – Suss gott
- 1956 – Det är aldrig för sent
- 1957 – Räkna med bråk
- 1959 – Guldgrävarna
- 1959 – Fly mej en greve
- 1961 – Svenska Floyd
- 1961 – Vi fixar allt
- 1962 – En nolla för mycket
- 1964 – Wild West Story
- 1964 – Blåjackor
- 1965 – Här kommer bärsärkarna
- 1965 – Calle P
- 1967 – Åsa-Nisse i agentform
- 1967 – En sån strålande dag
- 1967 – Gumman som blev liten som en tesked (TV-serie)
- 1968 – Freddy klarar biffen
- 1969 – Harry Munter
- 1970 – Rötmånad
- 1971 – Broster Broster (TV-serie)
- 1972 – Klara Lust
- 1972 – Mannen som slutade röka
- 1973 – Teskedsgumman (TV-serie)
- 1973 – Gamen
- 1973 – Pappas pojkar (TV-serie)
- 1975 – Kom till Casino
- 1975 – I död mans spår
- 1976 – Mannen på taket
- 1979 – En handelsresandes död
- 1980 – Blomstrande tider
- 1981 – Babels hus (TV-serie)
- 1981 – Snacka går ju...
- 1983 – Raskenstam
- 1983 – Kalabaliken i Bender
- 1983 – Spanska flugan
- 1984 – Sköna juveler
- 1984 – Pengarna gör mannen
- 1984 – Se upp för sjöjungfrur!
- 1985 – Hålet
- 1985 – Examen
- 1987 – Malacca
- 1988 – Vargens tid
- 1989 – T. Sventon praktiserande privatdetektiv (TV-serie)
- 1990 – Hemligheten
- 1990 – Främmande makt (TV-serie)
- 1991 – Kakan (TV-serie)
Filmmanus
redigeraTeater
redigeraRoller (ej komplett)
redigeraSe även
redigeraKommentarer
redigeraKällor
redigera- ^ [a b] Carl-Gustaf Lindstedt i Rotemansarkivet i Stockholms stadsarkiv
- ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Lindstedt, Karl Gustav
- ^ Lindstedt, Carl-Gustaf i Vem är Vem?: Stor-Stockholm (andra upplagan, 1962)
- ^ Gravar.se
- ^ Öhn (7 september 1951). ”Teater Musik Film: 'Drömtolvan' på Bryggargatan”. Dagens Nyheter: s. 9. https://arkivet.dn.se/tidning/1951-09-07/241/9. Läst 13 september 2020.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 33. 9 september 1955. https://arkivet.dn.se/tidning/1955-09-09/244/33. Läst 4 september 2020.
- ^ ”Pippi, you know”. Arkiverad från originalet den 17 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220317122718/http://98.142.96.242/~sladdens/specialsidor/tjadden/revy_show/abc_casino/pippi_you_know/_pippi_you_know.html. Läst 4 september 2020.
- ^ Barbro Hähnel (16 september 1966). ”Omaka blivande ungkarlar balanserar varandra väl”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-16/251/19. Läst 17 april 2016.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 23. 19 september 1952. http://arkivet.dn.se/tidning/1952-09-19/255/29. Läst 5 augusti 2017.
- ^ Bengt Jahnsson (15 februari 1969). ”'Snark' på Maxim: Uttunnat clowneri”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-02-15/44/15. Läst 22 januari 2016.
- ^ Leif Zern (9 september 1972). ”Carl Z på Maxim: Revy med toppar och svackor”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1972-09-09/245/15. Läst 23 januari 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (26 september 1981). ”Spanska flugan: Ett underverk av komik”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1981-09-26/261/20. Läst 17 april 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (28 september 1984). ”Slentrian på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 30. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1984-09-28/264/30. Läst 17 september 2016.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 64. 9 januari 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-01-09/7/62. Läst 18 februari 2018.