B-dur

Svenska

Substantiv

B-dur (oböjligt)

1. (musik) durtonart som i notskrift vanligtvis skrivs med två b-förtecken, huvudsakligen bestående av tonerna b (sänkt h), c, d, ess, f, g och a med tonen b (sänkt h) som tonika
2. (musik) ackord bestående av tonerna b (sänkt h), d och f

   Synonymer: B, B♭ (anglicism), Bess-dur (anglicism)

3. (musik, anglicism) durtonart som i notskrift vanligtvis skrivs med fem korsförtecken, bestående av tonerna h, ciss, diss, e, fiss, giss och aiss med tonen h som tonika

   Synonymer: H-dur

4. (musik, anglicism) ackord bestående av tonerna h, diss och fiss

   Synonymer: B (anglicism), H, H-dur

Varianter: B dur

Översättningar

durtonart med två b-förtecken

• engelska: B-flat major ^(en)
• spanska: si bemol mayor
• tyska: B-Dur ^(de)

durtonart med fem korsförtecken

• engelska: B major ^(en)
• tyska: H-Dur ^(de)