fräcking

Svenska

Substantiv

Böjningar av fräcking	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fräcking	fräckingen	fräckingar	fräckingarna
Genitiv	fräckings	fräckingens	fräckingars	fräckingarnas

fräcking u

1. (övervägande negativt) fräck person; någon som är inte skäms för sitt (illa) beteende; person som agerar själviskt (och oetiskt)

   1967: Ormjägarna på Sinai, Josef Stenlund:

   Den fräckingen tycks strunta blankt i Muhammeds bud: »Den gifta kvinnan får inte visa sig ute med obeslöjat ansikte.»

2. (vardagligt, övervägande positivt) fräck person; någon som är cool, tuff, morsk och orädd, som agerar efter sin egen vilja (trots vad andra må tycka)

Etymologi: Bildat av fräck + suffixet -ing.

Jämför: fräckis