hora

Se även hóra och höra.

Svenska

Substantiv

Böjningar av hora 1-2.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hora	horan	horor	hororna
Genitiv	horas	horans	horors	horornas

hora

• uttal: ˈhùːra

en hora (1)

1. (prostitution, vulgärt) (i synnerhet kvinnlig) person som utövar hor (erbjudande av sexuella tjänster)

   Hororna visar upp sig på gatan för att locka kunder.

   Sammansättningar: horgata, horhus, lyxhora

   Synonymer: prostituerad, luder, sköka, slinka; horkarl, manshora (om manlig person)

   Etymologi: Äldre fornsvenska hora, av hor. Rotbesläktat med kär (via latin).

2. (ålderdomligt, numera föga brukligt) älskarinna till en horkarl

   Författaren av självbiografin "Oäktingen" John Ellmin föddes som son till Abraham Krut och dennes hora Anna Ellmin.

   Sammansättningar: horbarn, horunge

3. (nedsättande, skällsord) person vars beteende anses socialt eller moraliskt oacceptabelt; även vanlig beteckning om person vars beteende kännetecknas av brist på principer eller skrupler; allmänt skällsord för person (oftast kvinna) man ogillar

   Den där jävla horan har orimligt lätt för att bete sig illa.

   Han kallade henne för hora och klottrade ordet "fitta" på hennes skåp.

   Synonymer: fitta, bitch, luder

   Sammansättningar: crackhora, tjackhora, mediahora, horunge

4. (slang) uttryck som används om rullbräda som man ligger på när man arbetar under bilar

Översättningar

kvinna som bedriver hor

• bokmål: hore ^(no) f
• engelska: whore ^(en), prostitute ^(en)
• finska: huora ^(fi)
• franska: putain ^(fr) f
• färöiska: hora f
• isländska: hóra ^(is) f, drós ^(is) f
• italienska: troia ^(it) f, puttana ^(it) f, prostituta ^(it) f
• japanska: 売春婦 ^(ja) (ばいしゅんふ, baishunfu)
• jiddisch: הור f (hur), קורווע f (kurve), זונה (zoyne), שליוכע (shlyukhe), גאַסן־פֿרוי (gasn-froy)
• kvänska: huora
• nederländska: hoer ^(nl)
• polska: kurwa ^(pl), dziwka ^(pl) f
• portugisiska: prostituta ^(pt), puta ^(pt)
• ryska: блядь ^(ru), шлюха ^(ru) f
• spanska: puta ^(es)
• tyska: Hure ^(de) f

person vars beteende anses socialt eller moraliskt oacceptabelt

• engelska: bitch ^(en)
• tyska: Hure ^(de) f, Schlampe ^(de) f

slanguttryck om rullbräda som man ligger på när man arbetar under bilar

Verb

Böjningar av hora 1-2.	Aktiv
Infinitiv	hora
Presens	horar
Preteritum	horade
Supinum	horat
Imperativ	hora
Particip
Presens	horande, horandes
Perfekt	–

hora

• uttal: ˈhùːra

1. (ålderdomligt, nedsättande) ha sexuellt umgänge utanför äktenskap eller fast förhållande

   Den satans kärringen har varit ute och horat igen!

2. genomföra handling som överordnar vissa intressen över alla andra

   Med den här usla boken har du bara horat till dig pengar.

3. arbeta som prostituerad

Etymologi: Sen 1585, till hora.

Synonymer: vänsterprassla, ha (en affär)

Asturiska

Substantiv

hora f

1. timme

   Etymologi: Av latinska hōra, av grekiska ὥρα (hōra).

Färöiska

Substantiv

hora f

1. hora, prostituerad

   Synonymer: gleðigenta, púta, skøkja

Katalanska

Substantiv

Böjningar av hora	Singular	Plural
Femininum	hora	hores

hora f

• uttal: (baleariska, central) ˈɔ.ɾəⓘ, (valencianska) ˈɔ.ɾa

1. timme
2. tid

   Quina hora és?

   Vad är klockan? (ordagrant: Vilken tid är det?)

3. dags

   És hora de sopar.

   Det är dags för middag.

4. bokad tid, möte

   Tinc hora al metge.

   Jag har en tid bokad hos doktorn.

   Synonymer: cita

Etymologi: Av latinska hōra, av grekiska ὥρα (hōra).

Fraser: a alta hora, a hora baixa, a hora foscant, a l'hora, bona hora, d'hora, fora d'hora, gran hora de dia, hora extra, hora punta, hora zero

Sammansättningar: horabaixa, tothora

Besläktade ord: horeta

Latin

Substantiv

Böjningar av hora	Singular	Plural
femininum
Nominativ	hōra	hōrae
Genitiv	hōrae	hōrārum
Dativ	hōrae	hōrīs
Ackusativ	hōram	hōrās
Ablativ	hōrā	hōrīs
Vokativ	hōra	hōrae
Lokativ	hōrae	hōrīs
Ordet tillhör den första deklinationen.

hōra f

1. timme
2. tid
3. årstid

Etymologi: Av grekiska ὥρα (hōra).

Moldaviska

Substantiv

hora

1. dans

Portugisiska

Substantiv

Böjningar av hora	Singular	Plural
Femininum	hora	horas

hora f

1. timme

   Etymologi: Av latinska hōra, av grekiska ὥρα (hōra).

Slovakiska

Substantiv

hora f

1. berg, fjäll

Spanska

Substantiv

Böjningar av hora	Singular	Plural
Femininum	hora	horas

hora f

1. timme

   Etymologi: Av latinska hōra, av grekiska ὥρα (hōra).

Tjeckiska

Substantiv

hora f

1. berg, fjäll