ordprål

Svenska

Substantiv

Böjningar av ordprål	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ordprål	ordprålet
Genitiv	ordpråls	ordprålets

ordprål n

1. prål med ord, överdriven vältalighet

   Därav har det svenska språket bildat ordet "febuseri" för att beteckna tomt ordprål och svassande grannlåt hos en skald.

   [Johan Gezelius d.y.] uppdrev ock prästerna [i Åbo stift] till högre kunskaper och förmanade dem att i predikningarna undvika skruvade meningar, långa förnuftsslut och saftlöst ordprål, och att i stället yrka på den enskilda viljans förbättring och kuvande under den gudomliga o. s. v.