Myrslokar: Skillnad mellan sidversioner

	Myrslokar
	Jättemyrslok
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Ordning	Håriga trögdjur; Pilosa
Underordning	Myrslokar; Vermilingua
Familj	Myrslokar; Myrmecophagidae
Vetenskapligt namn
	§ Myrmecophagidae
Auktor	Gray, 1827
Släkten
	Myrmecophaga; Tamandua; Cyclopes;
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Bläddra interaktivt i historiken

← Äldre redigering

Innehåll som raderades Innehåll som lades till

VisuellWikitext

Inline

Nuvarande version från 7 november 2024 kl. 17.22

Myrslokar (Myrmecophagidae) är en däggdjursfamilj som är känd för att arterna äter myror och termiter.

Systematik

Myrslokarnas närmaste släktingar finns i familjen sengångare (Folivora), tillsammans bildar de ordningen håriga trögdjur (Pilosa).^[1] Ordningen håriga trögdjur bildar tillsammans med bältdjuren, och den utdöda gruppen glyptodonter, överordningen trögdjur (Xenarthra).^[2]

Den evolutionära utvecklingen inom familjen visas i följande kladogram:

Myrslokar (Myrmecophagidae)
 |--dvärgmyrslok
 `--Myrmecophaginae
      |--jättemyrslok
      `--tamanduor
             |--nordlig tamandua
             `--sydlig tamandua

Myrslokar och myrkottar har många fysiska likheter men de är antagligen inte närmare besläktade med varandra utan har utvecklats på detta sätt genom konvergent evolution.^[2]

Till underordningen myrslokar (Vermilingua) räknas antingen bara en familj med tre släkten och tillsammans fyra arter eller två familjer där dvärgmyrsloken utgör en egen familj, Cyclopedidae.^[3]

Släkte Cyclopes
- Dvärgmyrslok (Cyclopes didactylus)
Släkte Myrmecophaga
- Jättemyrslok (Myrmecophaga tridactyla)
släkte Tamandua, tidigare även Uroleptes
- Nordlig tamandua (Tamandua mexicana)
- Sydlig tamandua (Tamandua tetradactyla)

Kännetecken

Jättemyrslokens skalle

Jättemyrsloken med en vikt på omkring 30 kilogram är den största representanten för myrslokarna medan den minsta arten dvärgmyrsloken bara väger 230 gram. Arterna kännetecknas av en lång rörformig nos utan tänder och en mycket lång tunga.^[4] Vid de främre extremiteterna finns påfallande långa och skarpa klor som används för att öppna termitbon och för att försvara sig. Klornas antal är beroende på art: två hos dvärgmyrsloken, tre hos jättemyrsloken och fyra hos tamanduorna. Klorna vid de bakre extremiteterna är inte lika kraftiga.^[5] Jättemyrsloken långa svans är yvigt hårbeklädd medan svansen hos de andra arterna bär kort päls. Dessutom kan trädlevande arter använda svansen som gripverktyg.^[4] De har små öron och ögon men deras luktsinne är mycket väl utvecklat. Tamanduorna är vanligtvis gulvita med ett svart band (liknande en väst) som går utefter hela sidan på kroppen medan dvärgmyrsloken har en silvergrå till gulaktig päls med en smal längsgående mörk strimma på ryggens topp.^[6]

Det kan vara svårt att skilja hannar från honor genom enkel iakttagelse på grund av att hannarnas testiklar ligger inne i kroppen och inte i ett scrotum.^[6]

Utbredning

Myrslokarna finns över hela de tropiska och subtropiska delarna av Syd- och Centralamerika, ofta i låglänt terräng, i närheten av flodbankar och våtmarker och djupt inne i fuktiga skogar. Tamanduor bor mest i träd i urskogar och dvärgmyrsloken i de varmaste delarna av Syd- och Centralamerika.

Utbredningsområdets norra gräns ligger i södra Mexiko och den södra gränsen i Uruguay.^[6]

Ekologi

Angående habitatet finns stora skillnader mellan de olika arterna. Medan dvärgmyrsloken uteslutande lever i träd förekommer jättemyrsloken bara på marken. Tamanduor ligger ungefär i mitten med bra förmåga att klättra men de vistas även på marken. Jättemyrsloken föredrar savannen och de andra arterna finns även i regnskogen.^[5] Myrslokar lever vanligen ensamma och träffas bara för parningen. Hannarnas revir är skilda från varandra men territorier av olika kön kan överlappa varandra.^[6]

Föda

Födan består mest av termiter och myror som den fångar genom att riva sönder termitbon eller myrstackar med sina kraftiga vassa främre klor och slicka i sig dem med sin långa, flexibla, klibbiga och snabba tunga när de svärmar till den skadade delen av stacken. Insekterna mals sönder av starka muskler vid magsäckens ingång.^[6] Myrslokar i fångenskap äter även frukt.

Arterna upptar dessutom sand eller annan jord som förbättrar myrslokarnas förmåga att krossa bytesdjurens exoskelett.^[6]

Fortplantning

Det är inte mycket känt om arternas fortplantning. Efter dräktigheten som varar i 120 till 190 dagar föder honan en unge. Hos en myrslok som föddes i Sverige observerades att modern efter födseln själv krafsade bort fosterhinnorna.^[7] Ungen klamrar sig fast vid moderns päls när den förflyttar sig. Hos arter som lever i träd lämnas ungen ibland på en skyddad plats på trädet eller i ett hål i trädet som fodras med torra blad.^[6] Jättemyrsloken blir könsmogen efter tre till fyra år, för de andra arterna är tidpunkten okänd. Det saknas även information om medellivslängden i naturen.

Hot och status

Myrslokar är inte lika hotade som andra arter i samma region. Det beror främst på de stora utbredningsområdena och på arternas låga krav på habitatet. Bara jättemyrsloken listas av IUCN som sårbar (vulnerable).^[8]^[9]

I viss mån jagas arterna för köttets och hudens skull och jättemyrsloken dödas ibland av sportjägare. Dvärgmyrsloken fångas i begränsat omfång för att göra den till sällskapsdjur. Ett annat hot är den ökande trafiken på vägarna som dödar många individer.^[5]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 2 februari 2009.

Noter

^ Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Pilosa
^ [a b] Vaughan et al. (2013) sid.140 Xenarthra
^ Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Vermilingua
^ [a b] Vaughan et al. (2013) sid.147-148 Myrmecophagidae
^ [a b c] Jordens djur (1984) s. 44-47
^ [a b c d e f g] Hutchins et al. (2004). ”Anteaters”. Grzimek's Animal Life Encyclopedia. Farmington Hills: Thomson-Gale Group. sid. 171-179. ISBN 0-7876-5362-4
^ Åsa Wallin & Frida Vilhelmson (12 januari 2011). ”Sveriges förstfödde myrslok kom till jul”. ekuriren. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131014210112/http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.920001-sveriges-forstfodde-myrslok-kom-till-jul. Läst 12 januari 2011.
^ Myrmecophagidae på IUCN:s rödlista, besökt 15 januari 2011.
^ Cyclopes didactylus på IUCN:s rödlista, auktor: Chiarello, A., Miranda, F., Samudio, R. & Members of the IUCN SSC Edentate Specialist Group 2008, läst 15 januari 2011

Tryckta källor

Macdonald, David W. (red.), (1984) Jordens Djur 5: Pungdjuren, fladdermössen, insektätarna m.fl.. Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 91-34-50357-9
Vaughan et al. (2013). Mammalogy. Burlington: Jones & Bartlett Publishers

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Myrslokar.
Bilder & media
ITIS

[1] Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Pilosa

[Vaughan140-2] [a b] Vaughan et al. (2013) sid.140 Xenarthra

[3] Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Vermilingua

[Vaughan-4] [a b] Vaughan et al. (2013) sid.147-148 Myrmecophagidae

[Jordens_djur-5] [a b c] Jordens djur (1984) s. 44-47

[Grzimek2004-6] [a b c d e f g] Hutchins et al. (2004). ”Anteaters”. Grzimek's Animal Life Encyclopedia. Farmington Hills: Thomson-Gale Group. sid. 171-179. ISBN 0-7876-5362-4

[7] Åsa Wallin & Frida Vilhelmson (12 januari 2011). ”Sveriges förstfödde myrslok kom till jul”. ekuriren. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131014210112/http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.920001-sveriges-forstfodde-myrslok-kom-till-jul. Läst 12 januari 2011.

[IUCN-8] Myrmecophagidae på IUCN:s rödlista, besökt 15 januari 2011.

[9] Cyclopes didactylus på IUCN:s rödlista, auktor: Chiarello, A., Miranda, F., Samudio, R. & Members of the IUCN SSC Edentate Specialist Group 2008, läst 15 januari 2011

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 {{Taxobox
 | name = Myrslokar
+| status =
 | image = Myresluger.jpg
 | image_caption = [[Jättemyrslok]]
+| range_map =
+| range_map_caption =
+| image2 =
+| image2_caption =
 | domain_sv = [[Eukaryoter]]
 | domain = Eukaryota
@@ Rad 13: / Rad 18: @@
 | classis_sv = [[Däggdjur]]
 | classis = Mammalia
-| superordo_sv = [[Trögdjur]]
-| superordo = Xenarthra
 | ordo_sv = [[Håriga trögdjur]]
 | ordo = Pilosa
@@ Rad 24: / Rad 27: @@
 | taxon_authority = [[John Edward Gray|Gray]], 1827
 | subdivision_ranks = [[Släkte]]n
-| subdivision =
+| subdivision = *''[[Myrmecophaga]]''
-*''[[Myrmecophaga]]''
 *''[[Tamandua]]''
 *''[[Cyclopes]]''
@@ Rad 32: / Rad 34: @@
 '''Myrslokar''' (Myrmecophagidae) är en däggdjursfamilj som är känd för att arterna äter [[myror]] och [[termiter]].
+== Systematik ==
-Myrslokar och [[myrkottar]] har många likheter, fast de inte är besläktade. Det är ett exempel på [[konvergent evolution]].
+Myrslokarnas närmaste släktingar finns i familjen [[sengångare]] (Folivora), tillsammans bildar de ordningen [[håriga trögdjur]] (Pilosa).<ref>Wilson & Reeder (red.) ''[[Mammal Species of the World]]'', 2005, [http://www.departments.bucknell.edu/biology/resources/msw3/browse.asp?id=11800001 Pilosa]</ref> Ordningen håriga trögdjur bildar tillsammans med [[bältdjur]]en, och den utdöda gruppen [[glyptodonter]], överordningen [[trögdjur]] (Xenarthra).<ref name="Vaughan140"/>
+Den evolutionära utvecklingen inom familjen visas i följande [[kladogram]]:
-== Kännetecken ==
-[[Fil:Myrmecogphaga tridactyla (skull).jpg|miniatyr|200px|left|Jättemyrslokens skalle]]
-Den största representanten för myrslokarna är [[jättemyrslok]]en med en vikt omkring 30 kilogram medan den minsta arten [[silkesmyrslok]]en bara väger 230 gram. Arterna kännetecknas av en lång rörformig nos utan tänder som inhyser en lång tunga. Vid de främre extremiteterna finns påfallande långa och skarpa [[klo]]r. Dessa används för att öppna termitbon och för att försvara sig. Klornas antal är beroende på arten: två hos silkesmyrsloken, tre hos jättemyrsloken och fyra hos [[tamanduor]]na. Klorna vid de bakre extremiteterna är mindre stark uppbyggda.<ref name="Jordens djur">''Jordens djur'' (1984) s. 44-47</ref>
+ Myrslokar (Myrmecophagidae)
-Den långa svansen har hos jättemyrsloken en yvig hårbeklädnad medan svansen hos de andra arterna är naken. De har små öron och ögon men deras luktsinne är mycket väl utvecklat.
+  |--[[dvärgmyrslok]]
+  `--Myrmecophaginae
+       |--[[jättemyrslok]]
+       `--[[tamanduor]]
+              |--nordlig tamandua
+              `--sydlig tamandua
+Myrslokar och [[myrkottar]] har många fysiska likheter men de är antagligen inte närmare besläktade med varandra utan har utvecklats på detta sätt genom [[konvergent evolution]].<ref name="Vaughan140"/>
-== Utbredning och levnadssätt ==
+Till underordningen myrslokar (Vermilingua) räknas antingen bara en familj med tre släkten och tillsammans fyra arter eller två familjer där dvärgmyrsloken utgör en egen familj, Cyclopedidae.<ref>Wilson & Reeder (red.) ''[[Mammal Species of the World]]'', 2005, [http://www.departments.bucknell.edu/biology/resources/msw3/browse.asp?id=11800025 Vermilingua]</ref>
-Myrslokarna finns över hela de tropiska och subtropiska delarna av [[Sydamerika|Syd-]] och [[Centralamerika]], ofta i låglänt terräng, i närheten av flodbankar och våtmarker och djupt inne i fuktiga skogar.
+* Släkte ''Cyclopes''
-Födan består mest av [[termiter]] som den fångar genom att riva sönder termitbon med sina kraftiga vassa främre klor och slicka i sig dem med sin långa, flexibla, klibbiga och snabba tunga när de svärmar till den skadade delen av stacken. Insekterna mals sönder av starka muskler vid [[magsäck]]ens ingång. Myrslokar i fångenskap har även tagit frukter som föda.
+** [[Dvärgmyrslok]] (''Cyclopes didactylus'')
+* Släkte ''Myrmecophaga''
+** [[Jättemyrslok]] (''Myrmecophaga tridactyla'')
+* släkte ''[[Tamandua]]'', tidigare även ''Uroleptes''
+** [[Nordlig tamandua]] (''Tamandua mexicana'')
+** [[Sydlig tamandua]] (''Tamandua tetradactyla'')
+== Kännetecken ==
-Angående [[habitat]]et finns stora skillnader mellan de olika arterna. Medan silkesmyrsloken uteslutande lever i träd förekommer jättemyrsloken bara på marken. Tamanduor ligger ungefär i mitten med bra förmåga att klättra men de vistas även på marken. Jättemyrsloken föredrar [[savann]]en och de andra arterna finns även i regnskogen.<ref name="Jordens djur"/>
+[[Fil:Myrmecogphaga tridactyla (skull).jpg|miniatyr|200px|left|Jättemyrslokens skalle]]
+[[Jättemyrslok]]en med en vikt på omkring 30 kilogram är den största representanten för myrslokarna medan den minsta arten [[Dvärgmyrslok|dvärgmyrsloken]] bara väger 230 gram. Arterna kännetecknas av en lång rörformig nos utan tänder och en mycket lång tunga.<ref name="Vaughan"/> Vid de främre extremiteterna finns påfallande långa och skarpa [[klo]]r som används för att öppna termitbon och för att försvara sig. Klornas antal är beroende på art: två hos dvärgmyrsloken, tre hos jättemyrsloken och fyra hos [[tamanduor]]na. Klorna vid de bakre extremiteterna är inte lika kraftiga.<ref name="Jordens djur">''Jordens djur'' (1984) s. 44-47</ref> Jättemyrsloken långa svans är yvigt hårbeklädd medan svansen hos de andra arterna bär kort päls. Dessutom kan trädlevande arter använda svansen som gripverktyg.<ref name="Vaughan"/> De har små öron och ögon men deras luktsinne är mycket väl utvecklat. Tamanduorna är vanligtvis gulvita med ett svart band (liknande en [[Väst (plagg)|väst]]) som går utefter hela sidan på kroppen medan dvärgmyrsloken har en silvergrå till gulaktig päls med en smal längsgående mörk strimma på ryggens topp.<ref name="Grzimek2004"/>
+Det kan vara svårt att skilja hannar från honor genom enkel iakttagelse på grund av att hannarnas [[testiklar]] ligger inne i kroppen och inte i ett [[scrotum]].<ref name="Grzimek2004"/>
-Myrslokar lever vanligen ensamma. De träffas bara för parningen.
-== Fortplantning ==
+== Utbredning ==
+Myrslokarna finns över hela de tropiska och subtropiska delarna av [[Sydamerika|Syd-]] och [[Centralamerika]], ofta i låglänt terräng, i närheten av flodbankar och våtmarker och djupt inne i fuktiga skogar. Tamanduor bor mest i träd i urskogar och dvärgmyrsloken i de varmaste delarna av Syd- och Centralamerika.
-Det är inte mycket känt om arternas sätt att fortplanta sig. Efter [[dräktighet]]en som varar i 120 till 190 dagar föder honan ett enda ungdjur. Hos den myrslok som föds i Sverige observerades att modern efter födseln själv krafsade bort fosterhinnor från ungdjuret<ref>{{tidningsref|författare=Åsa Wallin & Frida Vilhelmson|titel=Sveriges förstfödde myrslok kom till jul |url=http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.920001-sveriges-forstfodde-myrslok-kom-till-jul|hämtdatum=2011-01-12|tidning=ekuriren|datum=2011-01-12}}</ref>. Ungdjuret klamrar sig fast vid moderns päls under utflykter. Hos arter som lever i träd lämnas ungen ibland på en skyddad plats på trädet. Ungar av jättemyrslok blir efter tre till fyra år könsmogna, för de andra arterna är tidpunkten okänd. Det saknas även information om medellivslängden i naturen.
+Utbredningsområdets norra gräns ligger i södra [[Mexiko]] och den södra gränsen i [[Uruguay]].<ref name="Grzimek2004"/>
-== Hot ==
+== Ekologi ==
-Myrslokar är inte lika hotade som andra arter i samma region. Det beror främst på de stora utbredningsområdena och på arternas låga krav på habitatet. Bara jättemyrsloken listas av [[IUCN]] som [[sårbar]] (''vulnerable'').<ref name="IUCN">[http://www.iucnredlist.org/apps/redlist/search/quick/?text=Myrmecophagidae Myrmecophagidae] på IUCN:s rödlista, besökt 15 januari 2011.</ref><ref>[http://www.iucnredlist.org/apps/redlist/details/6019/0 ''Cyclopes didactylus''] på IUCN:s rödlista, auktor: Chiarello, A., Miranda, F., Samudio, R. & Members of the IUCN SSC Edentate Specialist Group 2008, läst 15 januari 2011</ref>
+Angående [[habitat]]et finns stora skillnader mellan de olika arterna. Medan dvärgmyrsloken uteslutande lever i träd förekommer jättemyrsloken bara på marken. Tamanduor ligger ungefär i mitten med bra förmåga att klättra men de vistas även på marken. Jättemyrsloken föredrar [[savann]]en och de andra arterna finns även i regnskogen.<ref name="Jordens djur"/> Myrslokar lever vanligen ensamma och träffas bara för parningen. Hannarnas revir är skilda från varandra men territorier av olika kön kan överlappa varandra.<ref name="Grzimek2004"/>
+=== Föda ===
-I viss mån jagas arterna för köttets och hudens skull och jättemyrsloken dödas ibland av sportjägare. Silkesmyrsloken fångas i begränsat omfång för att göra den till sällskapsdjur. Ett annat hot är den ökande trafiken på vägarna som dödar många individer.<ref name="Jordens djur"/>
+Födan består mest av [[termiter]] och [[myror]] som den fångar genom att riva sönder termitbon eller myrstackar med sina kraftiga vassa främre klor och slicka i sig dem med sin långa, flexibla, klibbiga och snabba tunga när de svärmar till den skadade delen av stacken. Insekterna mals sönder av starka muskler vid [[magsäck]]ens ingång.<ref name="Grzimek2004"/> Myrslokar i fångenskap äter även frukt.
+Arterna upptar dessutom sand eller annan jord som förbättrar myrslokarnas förmåga att krossa bytesdjurens [[Exoskelett (biologi)|exoskelett]].<ref name="Grzimek2004"/>
-==Arter==
+=== Fortplantning ===
-Till underordningen Vermilingua räknas antingen bara en familj med tre släkten och tillsammans fyra arter eller två familjer där silkesmyrsloken utgör en egen familj, Cyclopedidae.<ref>Wilson & Reeder (red.) ''[[Mammal Species of the World]]'', 2005, [http://www.bucknell.edu/msw3/browse.asp?id=11800025 Vermilingua]</ref>
+Det är inte mycket känt om arternas fortplantning. Efter [[dräktighet]]en som varar i 120 till 190 dagar föder honan en unge. Hos en myrslok som föddes i Sverige observerades att modern efter födseln själv krafsade bort fosterhinnorna.<ref>{{tidningsref|författare=Åsa Wallin & Frida Vilhelmson|titel=Sveriges förstfödde myrslok kom till jul|url=http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.920001-sveriges-forstfodde-myrslok-kom-till-jul|hämtdatum=2011-01-12|tidning=ekuriren|datum=2011-01-12|arkivurl=https://web.archive.org/web/20131014210112/http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.920001-sveriges-forstfodde-myrslok-kom-till-jul|arkivdatum=2013-10-14}}</ref> Ungen klamrar sig fast vid moderns päls när den förflyttar sig. Hos arter som lever i träd lämnas ungen ibland på en skyddad plats på trädet eller i ett hål i trädet som fodras med torra blad.<ref name="Grzimek2004"/> Jättemyrsloken blir könsmogen efter tre till fyra år, för de andra arterna är tidpunkten okänd. Det saknas även information om medellivslängden i naturen.
-* [[Silkesmyrslok]] (''Cyclopes didactylus'') bor i de varmaste delarna av Syd- och Centralamerika och är stor som en [[råtta]]. Färgen är oftast gulaktig.
-* [[Jättemyrslok]] (''Myrmecophaga tridactyla'')
-* [[Tamanduor]] (''Tamandua'', tidigare även ''Uroleptes'') är mycket mindre än jättemyrsloken och skiljer sig från den i hur de lever. Dessa myrslokar bor mest i träd i urskogar i Syd- och Centralamerika. Färgen är vanligtvis gulvit med ett svart band som går utefter hela sidan på kroppen.
-** [[Nordlig tamandua]], ''Tamandua mexicana''
-** [[Sydlig tamandua]], ''Tamandua tetradactyla''
-== Systematik ==
+== Hot och status ==
-[[Bild:Eurotamandua joresi, build.jpg|thumb|''Eurotamandua joresi'']]
-Myrslokarnas närmaste släktingar finns i familjen [[sengångare]] (Folivora), tillsammans bildar de ordningen [[håriga trögdjur]]. Ordningen håriga trögdjur bildar tillsammans med [[bältdjur]]en och den utdöda gruppen [[glyptodonter]] överordningen [[trögdjur]] (Xenarthra).
+Myrslokar är inte lika hotade som andra arter i samma region. Det beror främst på de stora utbredningsområdena och på arternas låga krav på habitatet. Bara jättemyrsloken listas av [[IUCN]] som [[sårbar]] (''vulnerable'').<ref name="IUCN">[https://www.iucnredlist.org/search?query=Myrmecophagidae&searchType=species Myrmecophagidae] på IUCN:s rödlista, besökt 15 januari 2011.</ref><ref>[http://www.iucnredlist.org/apps/redlist/details/6019/0 ''Cyclopes didactylus''] på IUCN:s rödlista, auktor: Chiarello, A., Miranda, F., Samudio, R. & Members of the IUCN SSC Edentate Specialist Group 2008, läst 15 januari 2011</ref>
-[[Fossil]]a myrslokar är även kända från andra kontinenter. Till exempel hittades i världsarvet [[Messels gruva]] i [[Tyskland]] en art med det vetenskapliga namnet ''[[Eurotamandua joresi]]'' som levde under [[eocen]]. Den evolutionära utvecklingen inom familjen visas i följande [[kladogram]]:
+I viss mån jagas arterna för köttets och hudens skull och jättemyrsloken dödas ibland av sportjägare. Dvärgmyrsloken fångas i begränsat omfång för att göra den till sällskapsdjur. Ett annat hot är den ökande trafiken på vägarna som dödar många individer.<ref name="Jordens djur"/>
- Myrslokar (Myrmecophagidae)
-  |--[[silkesmyrslok]]
-  `--Myrmecophaginae
-       |--[[jättemyrslok]]
-       `--[[tamanduor]]
-              |--nordlig tamandua
-              `--sydlig tamandua
-Ett fåtal zoologer räknar silkesmyrsloken i en egen familj, Cyclopedidae.
 == Referenser ==
 {{dewp|url=http://de.wikipedia.org/w/index.php?title=Ameisenb%C3%A4ren&oldid=56168349|datum=2 februari 2009}}
+=== Noter ===
+<references>
+<ref name="Vaughan140">Vaughan et al. (2013) sid.140 [https://books.google.se/books?id=GVy2AgAAQBAJ&lpg=PR1&dq=mammalogy&hl=sv&pg=PA140#v=onepage&q&f=false Xenarthra]</ref>
+<ref name="Vaughan">Vaughan et al. (2013) sid.147-148 [https://books.google.se/books?id=GVy2AgAAQBAJ&lpg=PR1&dq=mammalogy&hl=sv&pg=PA147#v=onepage&q&f=false Myrmecophagidae]</ref>
+<ref name="Grzimek2004">{{Bokref |titel=Grzimek's Animal Life Encyclopedia |efternamn=Hutchins et al. |år=2004 |utgivare=Thomson-Gale Group |utgivningsort=Farmington Hills |isbn=0-7876-5362-4 |sid=171-179 |kapitel=Anteaters |kapitelurl=https://books.google.se/books?id=GQdfDwAAQBAJ&lpg=PA210&dq=Paraechinus%20nudiventris&hl=sv&pg=PA171#v=onepage&q&f=false }}</ref>
+</references>
 === Tryckta källor ===
-* Macdonald, David W. (red.), (1984) ''Jordens Djur 5: Pungdjuren, fladdermössen, insektätarna m.fl.''. Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 91-34-50357-9
+* Macdonald, David W. (red.), (1984) ''Jordens Djur 5: Pungdjuren, fladdermössen, insektätarna m.fl.''. Stockholm: Bonnier Fakta. {{ISBN|91-34-50357-9}}
+* {{Bokref |titel=Mammalogy |efternamn=Vaughan et al. |år=2013 |utgivare=Jones & Bartlett Publishers |utgivningsort=Burlington |isbn= }}
-=== Noter ===
+== Externa länkar ==
+* {{commons|Category:Myrmecophagidae}}
-<references/>
+*[http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=624872 ITIS]
+{{taxonbar}}
-==Externa länkar==
-{{commons|Category:Myrmecophagidae}}
-*[http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=624872 ITIS]
-[[Kategori:Myrslokar|*]]
+[[Kategori:Myrslokar| ]]
-[[Kategori:Håriga trögdjur]]
 [[ar:آكلات النمل]]
-[[br:Myrmecophagidae]]
-[[ca:Mirmecofàgid]]
-[[cs:Mravenečníkovití]]
 [[de:Ameisenbären]]
 [[nv:Wóláchííʼ yildeełí]]
-[[en:Myrmecophagidae]]
-[[es:Myrmecophagidae]]
-[[eo:Formikomanĝuloj]]
 [[fa:مورچه‌خوار]]
-[[fr:Myrmecophagidae]]
 [[ko:개미핥기]]
-[[hr:Mravojedi]]
-[[io:Mirmekofago]]
-[[it:Myrmecophagidae]]
 [[he:דובי נמלים]]
-[[lt:Skruzdėdiniai]]
 [[hu:Hangyászok]]
-[[mk:Мравојад]]
 [[ml:ഉറുമ്പുതീനി]]
 [[nah:Āzcacoyōtl]]
-[[nl:Echte miereneters]]
-[[ja:オオアリクイ科]]
-[[no:Maurslukere]]
-[[nn:Maurslukar]]
-[[pl:Mrówkojady]]
-[[pt:Tamanduá]]
-[[qu:Pillan]]
-[[ru:Муравьедовые]]
 [[simple:Anteater]]
-[[fi:Muurahaiskarhut]]
-[[uk:Мурахоїдові]]
 [[vi:Thú ăn kiến]]
-[[zh:食蚁兽科]]