Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Sinusfunktionen är vanligt förekommande i beskrivningar av mekaniska och andra fysikaliska system, vilket beror på att den harmoniska svängningsrörelsen som beskrivs av
Sinusfunktionen har den triviala fixpunktenx = 0 för alla reella begynnelsevärden. Med andra ord är x = 0 den enda reella lösningen till ekvationen x = sin x. (Motsvarande punkt för cosinus är x ≈ 0,73908513.)
Sinusfunktionen kan representeras som ett kedjebråk
Alla dessa analytiska sammanhang kräver att argumentet x uttrycks i radianer.
För små argument kan sinus effektivt approximeras med dess Taylorpolynom. Exempelvis ger uppskattningen
ett absolutfel mindre än 10-7 för |x| ≤ 0,1 och ett absolutfel mindre än 10-2 för |x| ≤ 1. Metoden är dock opraktisk för stora argument, eftersom flera stora inledande termer uppkommer innan serien konvergerar. Om x = 25 krävs exempelvis termer till och med 67:e ordningen för att erhålla en approximation som stämmer med en decimal. Konvergensen är visserligen snabb därefter, men kancelleringen av inledande termer med växlande tecken leder till stora fel vid bruk av flyttalsaritmetik. I fallet x = 25 resulterar en summering av Taylorserien bara i fem korrekta decimaler om 16 decimalers flyttal (double) används. Lämpligt är att i stället först subtrahera närmaste heltalsmultipel av 2π från argumentet, eller med hjälp av trigonometriska identiteter på annat sätt reducera argumentet så att det ligger i ett litet intervall nära 0.
Tekniska tillämpningar
Inom till exempel eltekniken är beskrivningar av sinusformade förlopp vanliga.
Ett allmänt sinusformat växelförlopp kan skrivas
Tiden för en period, perioden eller periodtiden är
Antalet perioder per sekund, periodtalet eller frekvensen är
På 1970-talet användes begreppet sinuseffekt för att mäta hur stark t ex en stereoförstärkare var. Sinuseffekt var ett strängare mått än musikeffekt. En och samma förstärkare kunde t ex ha 2 x 30 Watt musikeffekt och 2 x 20 Watt sinuseffekt då sinuseffekten mätte hur stark en mer kontinuerlig förstärkning kunde vara medan musikeffekten mätte toppbelastning.
Historia och etymologi
Begreppet sinus härstammar från Indien, men ordet sinus från latin. I klassisk tid användes inte sinus utan en besläktad trigonometrisk funktion, kordan. De två funktionerna är sammankopplade genom att halva kordan för en vinkel är detsamma som sinus för halva den vinkeln. I Indien infördes sinusfunktionen, som från början betecknades med ett ord för halvkorda, jya-ardha, vilket emellanåt förkortades till jiva. När araberna övertog begreppet, översatte de inte det indiska ordet, utan lånade det i formen jiba. Emellertid missuppfattades detta av européer som läste arabiska texter, på grund av att den arabiska skriften saknade bokstäver för vokaler. Ordet jb lästes som det arabiska ordet jaib som betydde buk, vilket senare översattes till latin, som sinus vilket alltså bland annat betyder buk på latin. Det latinska ordet sinus användes också för dräktveck (vid bröstet), som kunde användas som en sorts ficka.