Location via proxy:   [ UP ]  
[Report a bug]   [Manage cookies]                
Hoppa till innehållet

Edward Donnall Thomas

Från Wikipedia
(Omdirigerad från E Donnall Thomas)
Edward Donnall Thomas Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1990
Edward Donnall Thomas, 6 mars 2000.
Född15 mars 1920[1][2][3]
Mart, USA
Död20 oktober 2012[4][1][5] (92 år)
Seattle[6], USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidHarvard Medical School
SysselsättningLäkare, hematolog, universitetslärare, fysiker
ArbetsgivareUniversity of Washington
MakaDottie Thomas
Utmärkelser
Charles F. Kettering Prize (1981)[7]
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1990)[8][9]
National Medal of Science (1990)
Gairdner Foundation International Award (1990)
George M. Kober Medal (1992)[10]
Karl Landsteiner Memorial Award
Redigera Wikidata

Dr. Edward Donnall "Don" Thomas, född 15 mars 1920 i Mart i Texas, död 20 oktober 2012 i Seattle i Washington,[11] var en amerikansk läkare och professor emeritus vid University of Washington och emeritus vid den kliniska forskningsavdelningen vid Fred Hutchinson Cancer Research Center. Thomas tilldelades tillsammans med Joseph E. Murray Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 1990 för utveckling av cell- och organtransplantation. Thomas och hans hustru och forskningspartner Dottie Thomas utvecklade benmärgstransplantation som behandling mot leukemi. [12]

Thomas skuggade ofta sin far som var allmänläkare. Senare studerade han vid University of Texas i Austin där han studerade kemi och kemiteknik, tog examen med en kandidatexamen 1941 och en masterexamen 1943. Medan Thomas studerade träffade han sin blivande hustru Dorothy (Dottie) Martin medan hon studerade för att bli journalist. De fick tre barn. Thomas började på Harvard Medical School 1943 och tog en medicine doktorsexamen 1946. Dottie blev laboratorietekniker under denna tid för att stödja familjen, och paret arbetade därefter nära tillsammans. Han arbetade en tid på Peter Bent Brigham Hospital innan han inkallades i den amerikanska armén. År 1955 utsågs han till överläkare vid Mary Imogene Bassett Hospital, nu Bassett Medical Center, i Cooperstown, N.Y., en filial till Columbia University."[13]

Vetenskapligt arbete

[redigera | redigera wikitext]

På Mary Imogene Bassett började han studera gnagare som fick dödliga stråldoser och som sedan räddades av en infusion av benmärgceller. Vid den tiden dog patienter som genomgick benmärgstransplantation, alla av infektioner eller immunreaktioner som inte sågs i gnagarstudierna. Thomas började använda hundar som försöksobjekt. År 1963 flyttade han sitt labb till UNITED States Public Health Service i Seattle.[14]

Här rekryterade han ett team av unga medarbetare som arbetade med honom med studier av immunologi och bestrålningsbiologi hos hundar. Genom att låna kunskap om mänsklig histokompatibilitet från Amos, Payne och Dausset byggde han upp och utbildade ett vårdteam av sjuksköterskor, och kunde slutligen demonstrera hur vissa patienter med avancerad leukemi, aplastisk anemi eller genetiska sjukdomar kunde botas genom benmärgstransplantation.[15]

År 2003 var han en av 22 Nobelpristagare som undertecknade det humanistiska manifestet.[16]

Utmärkelser och hedersbetygelser

[redigera | redigera wikitext]
  • 1974 Första årliga Eugene C. Eppinger-föreläsningen på Peter Bent Brigham Hospital and the Harvard Medical School
  • 1975 A. Ross McIntyre-priset, University of Nebraska Medical Center
  • 1975 The Henry M. Stratton-föreläsningen, American Society of Hematology, Dallas
  • 1977 The Lilly-föreläsningen, Royal College of Physicians, London
  • 1979 The Philip Levine-priset, American Society of Clinical Pathologists, New Orleans
  • 1980 American Cancer Society Award för excellent arbete inom grundforskning
  • 1981 Kettering-priset av the General Motors Cancer Research Foundation för bidrag till diagnos och behandling av cancer
  • 1981 Medicine hedersdoktor, University of Cagliari, Sardinia
  • 1981 Special Keynote Address Award, American Society of Therapeutic Radiologists
  • 1982 Strattonföreläsning, International Society of Hematology
  • 1982 Paul Aggeler-föreläsning, University of California, San Francisco
  • 1983 David A. Karnofsky Memorial-föreläsning, årsmötet för the American Society of Clinical Oncology
  • 1983 Robert Roesler de Villiers Award, Leukemia Society of American
  • 1984 Sixty-fifth Mellonföreläsningen, University of Pittsburgh School of Medicine
  • 1985 Stanley Wright Memorial-föreläsning, årsmöte för the Western Society for Pediatric Research
  • 1987 Karl Landsteiner Memorial Award, årsmöte för the American Association of Blood Banks,
  • 1987-1988 Ordförande, American Society of Hematology
  • 1989 Vald till korrespondernade medlem, Academie Royale de Medecine de Belgigue
  • 1990 Terry Fox Award, Canada
  • 1990 Gairdner Foundation International Award
  • 1990 North American Medical Association of Hong Kong Prize
  • 1990 Nobelpriset i medicin 1990
  • 1990 Presidentens vetenskapsmedalj
  • 1991 Adolfo Ferrata-föreläsning, Italian Society of Hematology, Verona, Italy
  • 1991 Medicine hedersdoktor, University of Verona
  • 1992 Kobermedaljen, American Association of Physicians
  • 1992 Hedersmedlem, The Royal College of Physicians and Surgeons of Canada
  • 1992 Hedersdoktor, University of Parma
  • 1993 Golden Plate Award av the Academy of Achievement|American Academy of Achievement[17]
  • 1994 Hedersmedlem, National Academia of Medicine
  • 1994 Hedersdoktor, University of Barcelona
  • 1996 Hedersdoktor, University of Warsaw
  • 1998 Medal of Merit, State of Washington
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, E. Donnall Thomas, 26 oktober 2021..
  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/E-Donnall-Thomastopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Hrvatska enciklopedija-ID: 61169.[källa från Wikidata]
  3. ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000019715, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Seattle Nobel laureate E. Donnall Thomas dies at 92 (på engelska), The Seattle Times, läs online, läst: 20 oktober 2012.[källa från Wikidata]
  5. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 99293283, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Find a Grave, läs online, läst: 23 juni 2024.[källa från Wikidata]
  7. ^ GM Cancer Previous Prize Winners (på engelska), läs online, läst: 12 augusti 2012.[källa från Wikidata]
  8. ^ The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1990, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 27 januari 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 27 januari 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, aap-online.org .[källa från Wikidata]
  11. ^ Melissa Allison (20 oktober 2012). ”E. Donnall Thomas, Nobel winner for bone-marrow transplant advances”. The Seattle Times. http://seattletimes.com/html/businesstechnology/2019485178_thomasobit21m.html. Läst 21 oktober 2012. 
  12. ^ Park, B; Yoo, KH; Kim, C (December 2015). ”Hematopoietic stem cell expansion and generation: the ways to make a breakthrough.”. Blood Research 50 (4): sid. 194–203. doi:10.5045/br.2015.50.4.194. PMID 26770947. ”Dr. Donnall Thomas, who received Nobel Prize for his pioneering work in bone marrow transplantation to cure leukemia and other hematologic malignancies, must be recognized and apprised as human endeavor to cure previously incurable diseases.”. 
  13. ^ "E. Donnall Thomas, Who Advanced Bone Marrow Transplants, Dies at 92". The New York Times. October 24, 2012.
  14. ^ Storb, R. (2012). ”Edward Donnall Thomas (1920–2012)”. Nature 491 (7424): sid. 334. doi:10.1038/491334a. PMID 23151572. Bibcode2012Natur.491..334S. 
  15. ^ E. Donnall Thomas - Biographical (nobelprize.org)
  16. ^ ”Notable Signers”. Humanism and Its Aspirations. American Humanist Association. Arkiverad från originalet den 5 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121005105825/http://www.americanhumanist.org/Humanism/Humanist_Manifesto_III/Notable_Signers. Läst 4 oktober 2012. 
  17. ^ ”Golden Plate Awardees of the American Academy of Achievement”. www.achievement.org. American Academy of Achievement. https://achievement.org/our-history/golden-plate-awards/#science-exploration. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]