Kungliga nationalstadsparken
Kungliga nationalstadsparken (även Nationalstadsparken eller Ekoparken) är världens första nationalstadspark[1]. Den omfattar delar av Stockholms, Lidingö och Solna kommuner. Parkområdet inom Lidingö kommun omfattar enbart ögruppen Fjäderholmarna.
I denna nationalstadspark ingår som helhet Skeppsholmen, Kastellholmen, Stockholms sjögård och Fjäderholmarna, delar av Norra Djurgården, Ladugårdsgärdet, Djurgården, Bergshamra, Ulriksdal och Hagaparken samt Brunnsviken och en del av Edsviken.
Sedan år 2013 har Kungliga nationalstadsparken en officiell entré i form av en informationspaviljong vid Djurgårdsvägen 2 på Södra Djurgården kallat Djurgårdens besökscentrum eller "Royal Djurgården Visitor Center".
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Nationalstadsparken hette Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården när den bildades 1995. I folkmun nyttjades även ofta namnet Ekoparken. Eftersom marken till stor del utgörs av gamla kungliga parkområden beslutade Sveriges regering i februari 2009 att namnet Kungliga nationalstadsparken ska användas[2]. Det fanns även förslag att kalla parken Nationalstadsparken Stockholm-Solna. Sedermera står begreppet Ekoparken för Sveaskogs 34 områden med höga naturvärden. WWF:s Ekoparksfond har därför döpts om till Nationalstadsparksfonden WWF.[3]
Initiativ och riksdagsbeslut
[redigera | redigera wikitext]
År 1991 föreslogs i tre riksdagsmotioner att de områden som senare blev nationalstadspark skulle få ett starkt skydd. Grunden till Nationalstadsparken var det enhälliga riksdagsbeslut som togs den 7 december 1994. Lagstiftningen som reglerar Nationalstadsparken finns i Miljöbalken, där det bland annat står att läsa:
” | Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är en nationalstadspark. Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. | „ |
– 4 kapitlet 7 § Miljöbalken |
I nationalstadsparken förverkligades för första gången idén att inrätta en nationalpark i omedelbar närhet till och inom en storstad, inklusive alla befintliga byggnader, infrastrukturer, parker, vattendrag, flora och fauna. Nationalstadsparken är sedan den 4 maj 2017 klassad som ett riksintresse för friluftsliv av Naturvårdsverket.[4].
Parken förvaltas huvudsakligen av Kungliga Djurgårdens Förvaltning.
Parken
[redigera | redigera wikitext]Nationalstadsparken har en lång historia som avsatt sig i ett stort antal kulturella uttryck, vilka illustreras i den vidstående modellen av kulturvärden. [5] Av fundamental betydelse för nationalstadsparkens tillblivelse var skapandet av barockparken Ulriksdal, jaktparken Djurgården och de engelska parkerna vid Haga-Brunnsviken under 1600- och 1700-talen, samt det kungliga markägandet respektive den kungliga dispositionsrätten efter år 1809.
På basis av detta historiskt unika markutnyttjande har en rik kulturhistoria knuten till natur kunnat etableras. Bland annat finns en omfattande historik av rörelse, rekreation och friluftsliv. I parken ligger Fiskartorpet som har haft en central betydelse inom svensk skididrott och friluftsliv. [6] De tre översta skikten i modellen står för den holistiska miljökamp som födde begreppen Gustavianska parken och Ekoparken, den kunskapsutveckling som är knuten till biologisk mångfald, och riksdagens samt regeringens arbete för bildandet av nationalstadsparken. Även implementeringen av lagen räknas in i det översta historiska skiktet.
Den 27 kvadratkilometer stora nationalstadsparken innehåller unika kultur- och naturvärden, allt från slott till koja, parker, sjöar, norra Europas största bestånd av grova ekar,[7] bland dem Prins Eugens ek, som anses vara den största levande eken på Djurgården.[8] Inom parkens vatten finns även den i Sverige utrotningshotade grönlingen (en sötvattensfisk).
Gällande byggnader finns bokstavligen allt från "slott till koja". En av de äldsta byggnaderna i parken är Karl XI:s fiskestuga från 1680-talet, mellan Stora Skuggan och Lilla Skuggan på Norra Djurgården och vid Edsviken ligger Ulriksdals slott från 1640-talet. Den högsta byggnaden i nationalstadsparken är det 170 meter höga (inklusive mast) Kaknästornet, som invigdes 1967. Parken innehåller även bostadsområden, företag, motorvägar och Stockholms universitet samt Stockholms äldsta koloniträdgård, Koloniföreningen Söderbrunn som kom till år 1905 på Anna Lindhagens initiativ.
I parken försöker Djurgårdsförvaltningen även att återskapa äldre kulturlandskap. Ett exempel är området Fisksjöäng på Norra Djurgården. Fisksjöäng var den allra sista kåkstaden i Stockholm – den revs 2003. Numera är Fisksjöäng åter en äng och sedan några år låter Djurgårdsförvaltningen ett femtontal highland cattle-nötboskap beta på området så att landskapet hålls öppet. Detta är ett projekt i samarbete med Världsnaturfonden (WWF).
Uggleviken, en uppgrundad vik av Östersjön, ligger i parkens norra del. På grund av sin storlek och relativa orördhet är det Stockholms förnämsta fuktlövskog och har i Naturen i Stockholms län, en utflyktsguide klassats som ett område av mycket stort naturvärde. Biologiskt är området ett av de intressantaste i Stockholm med sällsynt fauna och flora.[9][10]
Cykelled
[redigera | redigera wikitext]I september 2010 invigdes ett nytt cykelstråk som går genom Kungliga nationalstadsparken. Den 36 km långa cykelleden länkar samman Ulriksdal i norr med Blockhusudden i söder. För första gången sedan Kungliga nationalstadsparken skapades 1995 finns det nu ett sammanhängande skyltat cykelstråk. Det är Länsstyrelsen i Stockholms län som på det här sättet vill göra parken mer tillgänglig och öka kunskapen om den.[11]
Det har nämligen visat sig att parken fortfarande efter 15 år (2010) är relativt okänd. Trettio procent av stockholmarna vet inte hur man hittar till Nationalstadsparken. Det finns visserligen information om parken men inte hur man hittar dit. Undersökningar visar att hälften av stockholmarna saknar information om hur man kommer till naturen runt staden, och för utländska turister finns nästan ingen information alls. [12]
Kritik
[redigera | redigera wikitext]Lagstiftningen som reglerar Nationalstadsparken har fått omfattande[källa behövs] kritik för att den riskerar att hämma Stockholms utveckling och tillväxt. Parken förhindrar bland annat nybyggnation av bostäder, samtidigt som Stockholm och dess kranskommuner lider av mycket omfattande bostadsbrist.
Enskilda privatpersoner har med stöd av lagen kunnat försena och fördyra byggnationen av vägleden Norra länken, för att skydda en gräsmatta innanför Nationalstadsparkens gränser, som anlades så sent som på 1960-talet ovanpå byggmassor från Wenner-Gren Center [13].
Lagen anses även vara svårtolkad. Från exempelvis Förbundet för Ekoparken, Haga-Brunnsvikens vänner och Samfundet S:t Erik finns en ambition att stoppa nya byggprojekt strax utanför Nationalstadsparkens gränser med argumentationen att de kan synas inifrån parken.[14][15][16] Detta berör bland annat Hagastaden, Frösunda, snabbspårvägen Tvärbanans förlängning till Stockholms universitet, samt en framtida utbyggnad av Hjorthagen. Dessa hinder kan vara en anledning till att man valt att inte inrätta några fler nationalstadsparker i Sverige.[17]
Bilder
[redigera | redigera wikitext]- Byggnader
-
Ulriksdals slott från Edsviken
- Fauna
-
Padda Bufo bufo i Lill-Jansskogen
-
Får vid Stora Skuggan
- Landskap
-
Fisksjöäng och Husarviken
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Schantz, P. 2006. The Formation of National Urban Parks: a Nordic Contribution to Sustainable Development? In: The European City and Green Space; London, Stockholm, Helsinki and S:t Petersburg, 1850-2000 (Ed. Peter Clark), Historical Urban Studies Series (Eds. Jean-Luc Pinol & Richard Rodger), Ashgate Publishing Limited, Aldershot, pp. 159-174
- ^ Enligt beslut den 5 februari 2009 Arkiverad 13 oktober 2009 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ ”Uppgift enligt wwf.se”. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524185552/http://www.wwf.se/vrt-arbete/var-arbetar-wwf/1125381-ekoparken. Läst 24 maj 2012.
- ^ Naturvårdsverket. Beslutsprotokoll 2017-05-04 Ärendenr: NV-04528-15. Beslut om områden för riksintresse friluftsliv.
- ^ Schantz, P. 2002. Det historiska landskapets kulturvärden. Hur kan beskrivningarna utvecklas? I: Nationalstadsparken – ett experiment i hållbar utveckling. Studier av värdefrågor, lagtillämpning och utvecklingslinjer. (red. L. Holm & P. Schantz). Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (FORMAS), Stockholm.
- ^ Schantz, Peter. 2008. Det tätortsnära naturmötet. I: Friluftshistoria – från `härdande friluftslif´ till ekoturism och miljöpedagogik: Teman i det svenska friluftslivets historia. (red. Klas Sandell & Sverker Sörlin), Carlssons Bokförlag, Stockholm, (2:a rev uppl) s. 238-257.
- ^ Utgren & Hammarström, Ekoparken ..., sidorna 29–30
- ^ Djurgårdsvandringar, sida 71
- ^ Stockholms stad om Uggleviken
- ^ Enligt Stockholms Naturskyddsförening och Östermalms stadsdelsförvaltning Arkiverad 15 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Fritt fram för cykel i Nationalstadsparken
- ^ Uppgift enligt Sveriges Television den 2010-10-06
- ^ ”Kohandel om tunnelbygge”. Dagens Nyheter. 1 februari 2008. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=738689.
- ^ Förbundet för Ekoparken Protokoll Styrelsen 2010 03 09
- ^ Domstol sista hoppet för Stockholms ekopark
- ^ Norra stationsområdet blir trångt och mörkt
- ^ ”Gräsmatta kan fördyra Norra länken”. Dagens Nyheter. 29 januari 2008. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=737598.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Lennart Utgren och Tommy Hammarström, Ekoparken – kunglig mark : Djurgården, Haga, Ulriksdal, Gullers Förlag, Örebro, 2004, ISBN 91-88238-47-4
- Johan Rittsél, Johan Engström, Stockholms stadsmuseiförvaltning, Husen i Nationalstadsparken, Stockholmia förlag, Stockholm, 2005, ISBN 91-7031-146-3
- Per Collinder m.fl. (1994). Naturen i Stockholms län, en utflyktsguide. Ekologigruppen AB Stockholm. ISBN 91-630-2309-1
- Holm, L & Schantz, P. (red.) 2002. Nationalstadsparken – ett experiment i hållbar utveckling. Studier av värdefrågor, lagtillämpning och utvecklingslinjer. Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (FORMAS, Stockholm.
- Schantz, P. (2006). ”The Formation of National Urban Parks: a Nordic Contribution to Sustainable Development?”. i Peter Clark. The European City and Green Space; London, Stockholm, Helsinki and S:t Petersburg, 1850-2000. Historical Urban Studies Series. sid. 159-174. https://www.researchgate.net/publication/273141855_The_Formation_of_National_Urban_Parks_a_Nordic_Contribution_to_Sustainable_Development
Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- Officiell webbplats: Nationalstadsparken Stockholm-Solna
- Skötselplan för Nationalstadsparken, 2005. (PDF 1,35 megabyte)
- Förbundet för ekoparken (www.ekoparken.org)
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Kungliga nationalstadsparken.