G – som i gemenskap

*G - som i gemenskap*
	G - som i gemenskap
Genre	drama, komedi
Regissör	Staffan Hildebrand
Producent	Anders Birkeland
Manus	Göran Gester; Staffan Hildebrand; Joakim Schröder
Skådespelare	Sebastian Håkansson; Joakim Schröder; Niclas Wahlgren; Ulf Brunnberg; Ewa Fröling; Lasse Strömstedt; Magnus Uggla; Ulrica Örn
Originalmusik	Reeperbahn; Eva Dahlgren; Freestyle; Jon & Vangelis
Premiär	25 februari 1983 (Sverige)
Speltid	109 minuter
Land	Sverige
Språk	svenska
	IMDb SFDb Elonet;

G – som i gemenskap är en svensk film som regisserades av Staffan Hildebrand, och hade biopremiär i Sverige den 25 februari 1983.^[1]

Handling

Filmen handlar om de tre unga killarna Kim (Niclas Wahlgren), Robban (Joakim Schröder) och Alexander (Sebastian Håkansson). De har just slutat gymnasieskolan på Södra Latin i Stockholm. De har olika problem som de tampas med under filmens gång.

Kim är kär i Mia (Ulrika Örn), men han har inte vågat ligga med henne. Han tror att hon är mycket mer erfaren än han är. Han tror sig även vara litet dragen till sin homosexuelle vän Kristoffer (Magnus Uggla), som driver nattklubben G.

Robban har hamnat snett i livet. Hans mamma vet ingenting om drogerna, men de har ständiga gräl om Robbans sena nattvanor och underliga kompisar. En dag hinner polisen ikapp Robban.

Alexander är sångare i källarbandet Barn. En manager lyckas övertala honom att överge sina kompisar och börja sjunga med Nürnberg 47, ett dekadent popband med en nyfascistisk stil.

Om filmen

Filmen G spelades in sommaren 1982 i Stockholm.

Flera kända personer agerar i filmen. Magnus Uggla gör rollen som den homosexuelle Kristoffer. Författaren och debattören Lasse Strömstedt spelar rättrådig farsa och arbetsgivare. Regissören Staffan Hildebrand själv gör en cameo i början av filmen i en kör.

Nattklubbsscenerna från den fiktiva klubben G spelades in i Kolingsborg.

Det finns även en kort dokumentärfilm gjord av Anders Lennberg 2006 som handlar om castingen och inspelningen av G.

Filmen är en av titlarna i boken Tusen svenska klassiker (2009).^[2]

Musiken

Musiken ur filmen släpptes efteråt på LP, och sålde guld.

Med på filmens soundtrack finns bland annat låtar av Eva Dahlgren, Freestyle, Nasa, Reeperbahn (som spelar Nürnberg 47) och bandet Barn som också har en central roll i filmen.

Bandet Nürnberg 47 skapades för filmen. De spelar låten "Hundarna brinner" som initialt skall ha hetat "Ugnarna brinner" och anspelat på händelserna i Nürnberg. Olle Ljungström, sångare i Reeperbahn, förklarade senare ändå det hela så här: "Det behövdes ett namn för det här nazi-bandet och jag kom på "Nürnberg 47", men sen kom det fram efter filmen att rättegångarna skedde ju 1948. Det hände inte ett skit i Nürnberg 1947 ..." (I själva verket pågick rättegångarna mellan 1945 och 1949.) Nürnberg 47 spelar även låten "Spegelbild" samt en version av Velvet Undergrounds "Venus in Furs".

I samband med den erotiska poolscenen med Kim och Mia spelas "I'll Find My Way Home" med Jon & Vangelis.

Uppföljare

Staffan Hildebrand har skrivit manus till en uppföljare till G – som i gemenskap, och hans plan var omkring 2006 att några av de gamla skådespelarna från filmen G skulle återgå till sina rollfigurer, dock som vuxna tonårsföräldrar. Filmen skulle handla om tre ungdomar med olika sociala bakgrunder, som bor vid tre olika tunnelbanestationer längs den röda linjen i Stockholm.^[3] Arbetstiteln på uppföljaren var Röda linjen.

Rollista i urval

Niclas Wahlgren – Kim
Joakim Schröder – Robban
Sebastian Håkansson – Alexander
Magnus Uggla – Kristoffer
Ewa Fröling – Robbans mamma
Dominik Henzel – Sudden
Ulrica Örn – Mia
Lasse Strömstedt – Mias pappa
Niels Jensen – Jeppe
Ulf Brunnberg – managern Allan
Jerry Williams – motorcykelknutte
Jan Borchies – Robbans kompis
Linus Wahlgren – Robbans lillebror
Agneta Fagerström – Kims mamma
Rebecca Pawlo – Westman, polis

Gruppen "Nürnberg 47"

Olle Ljungström – gitarr, sång
Jan Kyhle – klaviatur
Peter Korhonen – trummor
Peter Ivarss – elbas
Eddie Sjöberg – gitarr

Gruppen "Barn"

Sebastian Håkansson – sång
Niels Jensen – keyboard
Christer Melén
Magnus Hedström
Per Åkerlund
Jean Frédéric Axelsson

Musik

Eva Dahlgren – Sexhets
Eva Dahlgren – Strömningar
Eva Dahlgren – Drömmar av guld
Barn – Tre tusen meter
Barn – Barnet i mig
Barn – Tre vilda hav
Nürnberg 47 – Hundarna brinner
Nürnberg 47 – Spegelbild
Nasa – Nattens drömmar
Freestyle – Nattens dockor
Niels Jensen – Delat samma cigarett
Jon & Vangelis – I'll Find My Way Home

Källor

Fotnoter

^ ”G”. Svensk filmdatabas. 25 februari 1983. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=14236&type=MOVIE&iv=Basic&ref=/templates/SwedishFilmSearchResult.aspx?id%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dG+-+som+i+gemenskap%26type%3dMovieTitle%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 17 september 2016.
^ Gradvall et al 2009, nr. 617
^ HD - Staffan Hildebrand "Nu ska jag göra en uppföljare till G" Arkiverad 26 november 2010 hämtat från the Wayback Machine.

Tryckta källor

Gradvall, Jan, Nordström, Björn, Nordström, Ulf, Rabe, Annina (2009). Tusen svenska klassiker: böcker, filmer, skivor, tv-program från 1956 till i dag. Stockholm: Norstedt. Libris 11378554. ISBN 978-91-1-301717-4

Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.

[1] ”G”. Svensk filmdatabas. 25 februari 1983. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=14236&type=MOVIE&iv=Basic&ref=/templates/SwedishFilmSearchResult.aspx?id%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dG+-+som+i+gemenskap%26type%3dMovieTitle%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 17 september 2016.

[tusen-2] Gradvall et al 2009, nr. 617

[3] HD - Staffan Hildebrand "Nu ska jag göra en uppföljare till G" Arkiverad 26 november 2010 hämtat från the Wayback Machine.

[1]

[2]

[3]