Ludvig XVI av Frankrike

Louis XVI
Louis XVI
	Kung Ludvig XVI,; porträtterad 1779 av Antoine-François Callet
	Kung av Frankrike och Navarra
Regeringstid	10 maj 1774-21 september 1792 (18 år)
Kröning	11 juni 1775, Notre-Dame de Reims
Företrädare	Ludvig XV
Efterträdare	Ludvig XVII; (Erkänd av rojalister); Nationalkonventet; (De facto Frankrikes statsöverhuvud)
Gemål	Marie Antoinette av Österrike
Barn	Marie Theresia Charlotte; Louis Joseph Xavier François; Ludvig XVII; Marie Sophie Hélène Béatrice
Ätt	Bourbon
Far	Ludvig av Frankrike
Mor	Maria Josefa av Sachsen
Född	23 augusti 1754; Slottet i Versailles, Versailles, Frankrike
Namnteckning
Död	21 januari 1793 (38 år); Place de la Révolution, Paris, Frankrike
Begravd	21 januari 1815; Klosterkyrkan Saint-Denis, Paris, Frankrike
	Heraldiskt vapen
	;

Ludvig XVI (franska: Louis XVI), född 23 augusti 1754 på Versailles, död 21 januari 1793 (avrättad) i Paris, var kung av Frankrike och Navarra 1774–1792. Han var son till Ludvig av Frankrike och Maria Josefa av Sachsen, samt sonson och efterträdare till kung Ludvig XV av Frankrike. Han gifte sig 1770 med Marie Antoinette av Österrike, dotter till den tysk-romerske kejsaren Frans I och Maria Teresia av Österrike.

Trontillträde och tidiga regeringsår

Då Ludvig XVI besteg tronen 1774 var det nödvändigt med stora samhällsreformer på grund av den växande oron i landet.^[1] Han hade goda intentioner, men den rådande situationen i landet krävde en bestämd och självständig regent.^[2] Ludvig var istället osäker, vankelmodig och helt ointresserad av att regera; det sägs att han egentligen hellre ville ägna sig åt låssmide och jakt på hjort än att vara kung.^[3] Utrikespolitiken, som var det område där Ludvig ägnade styrandet ett visst personligt intresse, lät han skötas av Charles Gravier de Vergennes, som lyckades återvinna en hel del av Frankrikes förlorade internationella anseende. På det ekonomiska området gick det däremot sämre, Ludvig var rädd för adelns makt och vågade därför inte stödja de reformvänliga ministrarna.^[4] I tur och ordning föll finansministrarna Jacques Turgot, Jacques Necker, Charles Alexandre de Calonne och Étienne Charles de Loménie de Brienne då deras försök att reformera statsfinanserna stötte på hovmännens motstånd.^[5]^[6] Även sedan generalständernas sammankallande tvingats fram valde Ludvig att söka stöd hos högadeln och uppträdde tafatt och oförstående inför oppositionen, vilket bidrog till den våldsamma omstörtningen som komma skulle.^[5]

Revolution och konstitutionell monarki

När Bastiljen stormades den 14 juli 1789, vilket markerade början på franska revolutionen, befann sig Ludvig på jakt. Det påstås att när han fick meddelandet om situationen i Paris så frågade han "Är det uppror?" och fick till svar Non Sire, c'est une révolution ("Nej, Ers Majestät, det är revolution").^[7] Samma dag skrev han i sin dagbok Rien ("Ingenting"), och det syftade på att han under jakten inte lyckats skjuta en enda hare.^[8]

I början av oktober 1789 tågade ca sextusen kvinnor (främst från det tredje ståndet) till slottet i Versailles för att demonstrera mot det höga brödpriset som då rådde i landet. Detta tåg kallades "Kvinnotåget", och man krävde att kungen skulle komma till Paris samt att man skulle få mat. Med kvinnorna kom även Nationalgardet och Ludvig bestämde sig i efter diskussion med utsända från Paris att han godtog kravet, och följande dag lämnade hovet Versailles för Paris.^[9]^[10] 1791 gjorde kungafamiljen med Axel von Fersens hjälp ett misslyckat flyktförsök till staden Varennes-en-Argonne i norra Frankrike. Där blev Ludvig, som var förklädd till lakej, igenkänd av stadens borgmästare. Han arresterades och fördes tillsammans med sin familj tillbaka till Paris. Flyktförsöket kom att ytterligare undergräva kungaparets ställning.^[11]

Fängelsetid och död

Den 10 augusti 1792 stormades Tuileriepalatset och kungafamiljen fängslades. Den 21 september samma år avsattes Ludvig. Med 683 röster av 721 förklarades Ludvig XVI (eller "medborgare Capet" som han benämndes) den 15 januari 1793 av nationalkonventet skyldig till landsförräderi. Dagen därpå dömdes han till döden med 361 röster mot 360. De mest radikala revolutionärerna, jakobinerna, ville säkert bli av med kungen redan av inrikespolitiska skäl, men anklagelsen för landsförräderi berodde inte bara på det. Verkligt graverande för kungen var hans kontakter med de landsflyktiga franska adelsmän som från bland annat Koblenz planerade anfall på fosterlandet i kontrarevolutionärt syfte.^[12] Härigenom kom kungen att framstå som allierad med den yttre huvudfienden, Österrike, som ju till yttermera visso också var den hårt kritiserade drottningens hemland.^[13]

Ludvig XVI giljotinerades på morgonen den 21 januari 1793^[14]^[15] på Place de la Révolution, nuvarande Place de la Concorde, i Paris.

Barn

Marie Theresia Charlotte (1778-1851), gift med Ludvig Anton av Bourbon, hertig av Angoulême
Louis Joseph Xavier François (1781-1789)
Ludvig XVII (1785-1795)
Marie Sophie Hélène Béatrice (1786-1787)

Anfäder

8. Prins Ludvig, dauphin

4. Kung Ludvig XV

9. Marie-Adélaïde av Savojen

2. Prins Ludvig, dauphin

10. Kung Stanislav I Leszczyński av Polen

5. Marie Leszczyńska av Polen

11. Katarina Opalinska av Polen

1. Kung Ludvig XVI

12. Kung August II av Polen, kurfurste av Sachsen

6. Kung August III av Polen, kurfurste av Sachsen

13. Christiane Eberhardine av Brandenburg-Bayreuth

3. Maria Josefa av Sachsen

14. Kejsar Josef I av det tysk-romerska riket

7. Maria Josefa av Österrike

15. Wilhelmina Amalia av Braunschweig-Lüneburg

Källor

Fotnoter

^ Bergström Alla tiders historia, s. 149-150, Gleerup 2003
^ McKay, "A History of World Societies", s. 551, New York 2007
^ Haslip J. Marie Antoinette, s. 53,55, Stockholm 1991
^ McKay, "A History of World Societies", s. 665, New York 2007
^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 714
^ Calonne i Nordisk familjebok (första upplagan, 1878)
^ Haslip J. Marie Antoinette, s. 219 Stockholm 1991
^ Fraser A. Marie-Antoinette, s. 41, Borgå 2003
^ ”Kvinnotåget till Versailles”. SO-rummet. Arkiverad från originalet den 22 december 2015. https://web.archive.org/web/20151222153409/http://www.so-rummet.se/aret-runt/kvinnotaget-till-versailles. Läst 16 april 2017.
^ Haslip J. Marie Antoinette, s.242-249, Stockholm 1991
^ Fraser A. Marie-Antoinette, s. 304-327, Borgå 2003
^ Fraser A. Marie-Antoinette, s. 336-382, Borgå 2003
^ Bergström Alla tiders historia, s. 150-152, Gleerup 2003
^ hans nyström, perspektiv på historien,gleerups 2011
^ Bergström Alla tiders historia, s. 152, Gleerup 2003

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Ludvig XVI av Frankrike.
Bilder & media

Företrädare: Ludvig XV	Kung av Frankrike 1774–1792	Efterträdare: Ludvig XVII (erkänd av rojalister)
		Efterträdare: Nationalkonventet (de facto Frankrikes statsöverhuvud)

[1] Bergström Alla tiders historia, s. 149-150, Gleerup 2003

[2] McKay, "A History of World Societies", s. 551, New York 2007

[3] Haslip J. Marie Antoinette, s. 53,55, Stockholm 1991

[4] McKay, "A History of World Societies", s. 665, New York 2007

[ReferenceA-5] [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 714

[6] Calonne i Nordisk familjebok (första upplagan, 1878)

[7] Haslip J. Marie Antoinette, s. 219 Stockholm 1991

[8] Fraser A. Marie-Antoinette, s. 41, Borgå 2003

[9] ”Kvinnotåget till Versailles”. SO-rummet. Arkiverad från originalet den 22 december 2015. https://web.archive.org/web/20151222153409/http://www.so-rummet.se/aret-runt/kvinnotaget-till-versailles. Läst 16 april 2017.

[10] Haslip J. Marie Antoinette, s.242-249, Stockholm 1991

[11] Fraser A. Marie-Antoinette, s. 304-327, Borgå 2003

[12] Fraser A. Marie-Antoinette, s. 336-382, Borgå 2003

[13] Bergström Alla tiders historia, s. 150-152, Gleerup 2003

[14] s nyström, perspektiv på historien,gleerups 2011

[15] Bergström Alla tiders historia, s. 152, Gleerup 2003

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]