Obsidian
| Obsidian | |
 Obsidian från Lake County, Oregon. | |
| Kategori | Vulkaniskt glas |
|---|---|
| Färg | Svart |
| Spaltning | Ingen |
| Brott | Mussligt |
| Hårdhet (Mohs) | 5–6 |
| Glans | Glasglans |
| Ljusbrytning | n=1,45–1,55 |
| Dubbelbrytning | - |
| Dispersion | 0,010 (BG) |
| Transparens | Delvis transparent |
| Fluorescens | Ingen |
| Streckfärg | Vit |
| Densitet | 2,35–2,60 |
| Referenser | [1] |
Obsidian är en bergart som bildas av lava som stelnat så hastigt att någon kristallin struktur inte hunnit bildas. Ämnet har därför amorf struktur och är inget mineral. Obsidian är ett ogenomskinligt, vanligen mörkgrönt, mörkbrunt eller svart vulkaniskt glas.[2]
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Med hänsyn till strukturen kan man skilja mellan a) ren obsidian, som bildar en kompakt glasmassa, b) porfyraktig obsidian, där utfällda kristaller av mineral som sanidin, fältspat med mera ingår, c) sfärolitisk obsidian med strålig struktur, och d) blåsig obsidian, som utgör en övergång till pimpsten.
Obsidian har tydligt mussligt brott, dvs små skålformade brottytor.[3]
Kemisk sammansättning
[redigera | redigera wikitext]Obsidianens sammansättning kan variera beroende på de lavor som den bildats av, men den innehåller alltid mycket kisel (oftast runt 70% eller högre räknat som SiO2 (kiseldioxid)) och en stor mängd alkalier samt magnesium och järn. Det finns mest kisel när sammansättningen är ryolitisk och mindre då sammansättningen är basaltisk.
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Obsidian har hittats på många platser som haft ryolitiska utbrott och förekommer bland annat i Yellowstone National Park, i Mexiko, Melanesien och Anatolien. I Europa förekommer obsidian i Ungern, Lipari i Italien, Melos i Grekland. I trakten av Tbilisi finns obsidianförekomster som bearbetats till smycken och andra konstföremål.[4]
Sin största utbredning i Norden har bergarten på Island, där den kallas Hrafntinna (Korpflinta).
Nära obsidian står så kallad pärlsten eller perlit, som är klotformigt (sfäroidiskt) utsöndrad. Hit räknas även en brun, ibland gul eller röd obsidian som förekommer vid floden Marekanka i Sibirien och som kallas marekanit.
Användning
[redigera | redigera wikitext]Obsidian användes från stenåldern till vapen och verktyg, idag till skalpeller. Eggen på nyslagna bitar är nämligen mycket vass och är endast ca tre nanometer tjock. I Mexiko används den än idag för att tillverka dödsmasker, knivar och allehanda prydnadsföremål. Den svarta obsidianen som skimrar i regnbågsfärgerna är den mest eftertraktade.
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Uppkallat efter Obsius som var en romersk resenär i Etiopien. Den enda källan för detta är dock Plinius den äldre, som i sin Naturalis Historia på ett enda ställe skriver att "Denna sten hittades av Obsius i Etiopien". Man vet inget vidare om denne Obsius och hans namn förvrängdes dessutom under medeltiden till Obsidius.[5]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ W. Schumann 2002, Ädelstenar och prydnadsstenar, världens alla arter och varieteter, ISBN 978-91-631-9069-8 sid 246
- ^ Erich Spicar 1995, Mineral och bergarter ISBN 91-534-1385-7 sid 232
- ^ ”musslig | SAOB”. https://www.saob.se/artikel/?seek=musslig. Läst 5 mars 2023.
- ^ Uppfinningarnas bok band V, 2:a upplagan, s. 278.
- ^ Grauls, Marcel; Swahn, Jan-Öjvind (2002). Bintje och Kalasjnikov : personerna bakom orden : en uppslagsbok (Ny utg). Bromma: Ordalaget. Libris 8418652. ISBN 9189086376. Sid. 238.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Meyers varulexikon, Forum, 1952
Översättning
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Obsidian, 26 februari 2012.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Obsidian.
|