Location via proxy:   [ UP ]  
[Report a bug]   [Manage cookies]                
Hoppa till innehållet

Opievallmo

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Opiumvallmo)
Opiumvallmo
Vallmofält Frankrike
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningRanunkelordningen
Ranunculales
FamiljVallmoväxter
Papaveraceae
SläkteVallmosläktet
Papaver
ArtOpiumvallmo
P. somniferum
Vetenskapligt namn
§ Papaver somniferum
AuktorLinné
Synonymer
Papaver somniferum subsp. nigrum Schübler & Martens
Papaver somniferum subsp. nigrum (DC.) Thell.
Papaver somniferum subsp. hortense Arcangeli
Papaver polycephalum Hort. ex E.Vilm.
Papaver opiiferum Forssk.
Papaver officinale C. C. Gmelin
Papaver nigrum Garsault
Papaver indehiscens Dumort.
Papaver hortense Hussenot
Papaver glabrum Gilib.
Papaver amplexicaule Stokes
Papaver amoenum Lindl.
Papaver album-nigrum Crantz
Papaver album Mill.
Blomma.
Frön av en vit variant.

Opievallmo (Papaver somniferum[1]), även opiumvallmo eller fjädervallmo,[2] är en ettårig ört inom vallmosläktet i familjen vallmoväxter.[3][4][5]

Opiumvallmo kan bli upp till 80 cm hög och blommar från juni till juli med upp till en decimeter breda blommor som varierar från vitt, rosa, violett till rött eller purpur. Kronbladen har vanligtvis en svart fläck vid basen. Frukten blir en stor, klotrund, kal kapsel med åtta till tolv märkesstrålar. Fröna är njurformade, vita, blåaktiga eller svarta. Stjälken är upprätt och har strödda, halvt stjälkomfattande, djupt parflikiga blad som är blågröna och nästan kålartade.

Förekomst och användning

[redigera | redigera wikitext]

Opiumvallmo är en kulturväxt som kan påträffas förvildad på väldränerad grusmark, ruderatmark, vägkanter och ödeträdgårdar. Arten har varit känd sedan urminnes tider. Växtens ursprungsområde är troligen östra Medelhavsområdet.

Fröna är små och njurformade. De är näringsrika och används i matlagning, framför allt i bröd. Opiumvallmo är än idag en betydelsefull medicinalväxt. Den används till att producera medicinskt morfin och de illegala drogerna opium och heroin.

Medicinsk opium används ej längre i Sverige men i stora delar av världen används medicinalväxter på grund av tradition, fattigdom eller bristfällig tillgång till andra mediciner. Växten behöver ej beredas eller tillredas för att ge narkotisk effekt eftersom mjölksaften innehåller bland annat morfin.

De första jägare och samlare som vandrade in i Skandinavien förde med sig växten. Växten är snabbväxande och lättodlad, blommar tidigt och förvildar sig lätt. Frökapseln bildar en bägare som öppnar sig upptill. Fröna skakas ut vid kraftig vind eller sprids av människan om frökapslarna skördas. Fröet är ljusgroende och kan överleva under marken i många år för att sedan gro om till exempel djur för upp fröet till ytan.

Ceres sörjde förlusten av sin dotter Proserpina, som blivit henne frånrövad av Pluton, skapade hon vallmoblomman, i vars sömngivande förmåga hon sökte lindring och glömska för sin sorg. Morpheus (Somnus), sömnens gud, framställdes också alltid omgiven av vallmo och detta är mer än en legend, då just ur vallmoblommans fröhus, företrädesvis den vita vallmon, man får opium. Fröna själva äro emellertid oskadliga, till och med ätbara och användes redan på romarnas tid.
Ida Sager, Från gamla trädgårdsland (1910)
  1. ^ Carl von Linné, 1753 In: Sp. Pl.: 508
  2. ^ "Opievallmo". NE.se. Läst 13 augusti 2013.
  3. ^ Dyntaxa Papaver somniferum
  4. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (22 oktober 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/16718005. Läst 26 maj 2014. 
  5. ^ ”World Plants: Synonymic Checklists of the Vascular Plants of the World”. Arkiverad från originalet den 18 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190318221109/http://worldplants.webarchiv.kit.edu/. Läst 18 oktober 2014. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]