från Sveriges Tekniska Attachéer Rapport juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Innehåll Förord ...............................................................................................................................1 Sammanfattning...............................................................................................................2 1. Innovationssystem och geografi – en introduktion...................................................5 1.1. Teoretiska utgångspunkter ..................................................................................5 1.2. Rapportens uppläggning .....................................................................................8 2. En agenda för samverkan – analysramen .................................................................9 2.1. En modell för policyprocessen............................................................................9 3. Industriella kluster ....................................................................................................12 3.1. Kluster som innovationssystem ........................................................................12 3.2. Animatörernas betydelse för nya kluster ..........................................................15 4. Innovationssystem .....................................................................................................17 4.1. Vad menas med innovationssystem? ................................................................17 4.2. Lokala och regionala innovationssystem ..........................................................20 4.3. Typologiseringar av regionala innovationssystem............................................21 5. Avbildningar av regionala innovationssystem ........................................................38 5.1. Utgångspunkter, syfte och källor ......................................................................38 5.2. Kanada ..............................................................................................................38 5.3. Storbritannien....................................................................................................53 6. Slutord ........................................................................................................................58 6.1. Stort avstånd mellan teori och praktik ..............................................................58 6.2. Innovationssystem, kluster, kunskapsutbyte.....................................................59 6.3. Systemperspektivet måste betonas....................................................................65 Referenser.......................................................................................................................68 Denna rapport är framtagen i samarbete med Sveriges Tekniska Attachéer Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Förord Sveriges Tekniska Attachéer bedriver omvärldsanalys med inriktning på fem profilområden: Kunskap och Lärande, Informationsteknik, Liv och Hälsa, Hållbar Utveckling och Innovationssystem. Denna rapport som är framtagen inom området Innovationssystem är författad av Arne Eriksson på uppdrag av Sveriges Tekniska Attachéer i samarbete med NUTEK. Rapporten ger en introduktion till teori- och policyutvecklingen inom området regionala innovationssystem med särskild fokus på exemplen Kanada och Storbritannien. Stockholm 2000-07-10 Lena Moritz Analyschef Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 1 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Sammanfattning Rapporten är en introduktion till den teori- och policyutveckling om regionala innovationssystem som skett internationellt - de senaste 5-7 åren. Lite förenklat är denna en vidareutveckling av de klusteransatser som fick starkt genomslag för ett decennium sedan. Vidareutvecklingen har framförallt skett på ett par områden. Det första är att policydimensionen har gjorts tydligare. Inte minst gäller detta kopplingarna mellan näringsliv och högskolor och forskningsinstitut. Det ökade intresset för kompetensförsörjning och kunskapsutbyte vid analyser av regionala innovationssystem (RIS) jämfört med klusteranalyser speglar sannolikt strukturella förändringar förknippade med den framväxande kunskapsbaserade ekonomin. (Att den industriella utvecklingen leder till och underlättas av specialisering via externa effekter – kluster noterade ju redan Marshall för mer än hundra år sedan). Dessa kopplingar analyseras oftast i ett perspektiv av att regional utveckling är en process av s k ”localised learning”. Med detta avses att kompetensutveckling sker genom en sammanfogning av kunskap förvärvad via utbildning och forskning å ena sidan och å andra sidan erfarenheter och förändringar av rutiner och processer som är bundna till en individ eller en organisation. Det andra är att det sätt varpå den geografiska dimensionen hanteras skiljer sig åt. I regionala klusteranalyser ligger tyngdpunkten ofta på att arbetskraftens skicklighet är den ”kollektiva nyttighet” som är mest väsentlig. Flera av de forskare som refereras i rapporten för det geografiska argumentet vidare och hävdar att geografin dessutom kommer till uttryck på ett mer dolt och svåranalyserat sätt nämligen i form av lokalt eller regionalt förhärskande konventioner. Konventioner kan grovt sett användas synonymt med socialt kapital, vanor och illustreras i ett svenskt sammanhang med begrepp som Gnosjöanda eller Bruksanda. Fördelen med ”rätt sorts” konventioner är att de minskar transaktionskostnader. Nackdelen med konventioner är att de också kan utgöra mycket starka och svårföränderliga restriktioner när en region utsätts för kris eller behöver genomgå strukturförändring. Dessa två punkterna innebär en betoning av det unika och av plats- och tidsbundenhet. Detta innebär ett problem när det gäller att utbyta erfarenheter om goda exempel. I den litteratur som refereras har forskarna sökt att hantera detta problem genom att skapa typologier. Dessa typologier dvs. analysscheman som söker ta hänsyn till strukturella och institutionella skillnader blir dock även de relativt komplexa. Strävan efter typologisering möter också problem eftersom de samverkansmönster och relationer som är viktiga att förstå som regel är mycket svåra att få information om. Som komplement till dessa finns därför också i rapporten en beskrivning i ett svenskt perspektiv av hur man i Kanada och Storbritannien arbetar med regionala innovationssystem. Denna beskrivning baseras på besök och litteraturstudier. Huvudintrycket är att man i Kanada och Storbritannien på ett mer kvalificerat sätt än i Sverige bedriver en systematisk regional utvecklingspolitik baserad på insikter om forskningen om regionala innovationssystem. Vi har inte förrän helt nyligen i Sverige fört upp klusterpolitiken på den regionala dagordningen. I detta avseende är vi i stort sett ett decennium efter den internationella policyutvecklingen. Med det samband som finns mellan kluster och regionala innovationssystem är de förslag som väckts inom ramen för de regionala tillväxtavtalen intressanta eftersom de visar att det finns en insikt om att det företagsutvecklingsperspektiv som präglat den svenska politiken måste ersättas med ett systemperspektiv. I kombination med omvärldsanalyser av det slag som finns i denna rapport kan den föreslagna klusterpolitiken därför snabbt utvecklas till en regional innovationspolitik. 2 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande En sådan utveckling förutsätter dock att vi kan ta till oss tre lärdomar. Den första är att systemperspektivet snarare än företagsutvecklingsperspektivet innebär en ny infallsvinkel som är mer krävande analytiskt, strategiskt och med avseende på organisering genomförandet. Den andra är att regionala innovationssystem centrerar kring företagen. Det betyder att dessa måste vara delaktiga och drivande i den regionala utvecklingspolitiken. Den tredje är att denna politik behöver samhällsentreprenörer. Det finns två sätt att identifiera kluster eller nätverk. Den ena är att använda statistiska metoder för att mäta specialisering och nätverksegenskaper. Problemet är som sagts att fånga beroenden och relationer på ett meningsfullt sätt. Den andra är att väva samman analys och genomförande så att en provisorisk indelning görs vilken preciseras och fördjupas genom samtal och dialog med alla inblandade. Det finns också metoder för hur en sådan ansats kan genomföras. Fördelen med den senare är att den blir en process som karaktäriseras av ”learning by interaction”. Den förutsätter dock att det redan inledningsvis finns någon slags struktur och strategi för processen. Båda metoderna förutsätter dock att man inte på förhand anser sig vara klar över såväl problem som lösningar. Dessutom är det naturligtvis så att valet av geografisk nivå avgör om och vilka slags strukturella samband som tycks föreligga. Med andra ord är det sannolikt så att en systemansats inte annat än i undantagsfall är rimlig att använda på kommunal nivå. Motivet för företag och andra aktörer att delta i den analytiska fasen är att de också senare får möjlighet att påverka strategier och handlingsplaner. Kännetecknande är också att medverkan också manifesteras genom åtaganden i genomförandet av strategierna. Tekniken för denna samverkan är partnerskap. Skälet till att företagens medverkan tillmäts så stor betydelse är att de är nyckelaktörer i innovationsprocessen. Detta i kraft av de resurser de satsar på forskning och utveckling samt i kraft av det lärande och det kompetensutbyte som uppstår i affärsrelationer, i produktionsprocesser etc. Det är mot den bakgrunden som idéerna om ”localised learning” blir relevanta. En viktig del av budskapet i rapporten är att sådana positiva förhållanden är förknippade med nätverksorganisering. En öppen utvecklingsprocess, bestämd till sin inriktning men obestämd avseende antalet deltagare mm, kan inte drivas i plöjda administrativa och politiska fåror. I ett svenskt sammanhang blir detta också uppenbart av det skälet att utvecklingsprocessen sannolikt kräver samverkan över kommungränser. Samtidigt är det klart att det behövs någon ledande part som besitter trovärdighet i alla läger och som agerar i regionens långsiktiga intresse. Denna part eller egentligen samling kompetenser benämns i den engelskspråkiga litteraturen samhällsentreprenörer (civic entrepreneurs). Ett motsvarande begrepp har utvecklats av franska forskare med benämningen animatörer (animateurs). Då konkurrensen i nätverksekonomin står mellan olika nätverkskonstellationer tillkommer därutöver ett växande behov av att etablera sådana och att koordinera nätverkens agerande. I den teori och praktik som finns om regionala industriella kluster har värdekedjan varit den underliggande modellen för hur kluster eller regionala innovationssystem utvecklas. En nyckelfråga i sammanhanget är hur koordineringen av beslut mellan aktörerna sker när transaktionerna inte sker på marknader. I många fall har koordineringen skett genom lokomotivföretag som spelar rollen av ”context providers” för kluster eller nätverk. I nätverksekonomin antar värdekedjan alltmer formen av ett värdenät där samverkan sker horisontellt snarare än vertikalt. I sådana blir koordineringen svårare än i en vertikal struktur. För denna studie är det intressanta att värdenätet inte är lika självklart identifierbart som värdekedjan med avseende på kompetenser och aktörer. Det handlar om nätverk som inte är Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 3 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande självorganiserande utan det behövs någon aktör som spelar rollen av animatör eller nätverksarkitekt. När väl arkitekturen är klar behövs också någon som har förmåga att föra samman aktörer i fungerande samverkansmönster. Eftersom nätverken mer eller mindre regelmässigt innehåller såväl företag som offentliga aktörer förutsätts här en kompetens och ett förtroende att kunna agera som ”gränsgångare” eller samhällsentreprenör för att nya regionala industriella kluster ska utvecklas. I den amerikanska diskussionen om samhällsentreprenörer är dessa oftast enskilda individer som skapar team vilka agerar för att främja lokal ekonomisk utveckling. Samhällsentreprenören är “the catalyst for creating and connecting collaborative networks between business, government, education and the community”. Samhällsentreprenören har således inte bara förmågan att driva sina egna projekt utan är framförallt en “gränsgångare” och nätverksbyggare. De goda exempel som lyfts fram i Kanada är halvoffentliga organisationer. Poängen är att samhällsentreprenören står som bärare av ett antal nödvändiga egenskaper för få igång och driva en framgångsrik lokal utvecklingsprocess. 4 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande 1. Innovationssystem och geografi – en introduktion 1.1. Teoretiska utgångspunkter För omkring tio år sedan presenterades tre olika teorier eller synsätt som haft stor betydelse för hur den teoretiska diskussionen om regionala innovationssystem förs idag. Det första bidraget kom från Porter, som i Competitive Advantage presenterade sin ”diamant”, och i anslutning till denna hävdade att sektoriell industriell specialisering i ett nationellt perspektiv yttrade sig i uppkomsten av industriella kluster. Porter hade tidigare lanserat tanken om värdekedjan, dvs de olika förädlingssteg som en produkts tillverkningsförlopp genomgår. Också idén om industriella kluster hade värdekedjan som underliggande och organiserande princip. Det geografiska perspektivet var nationen. Grunderna i klusteranalysen, som den kommit tillämpas i lokala och regionala sammanhang, finns beskrivna i avsnitt 2. Vid samma tidpunkt presenterade Allen Scott och Michael Storper, geografer vid UCLA, idéerna till vad som senare kommit att kallas den nya geografin. Utgångspunkten var att sektoriell specialisering skapade externa effekter via tillgång till specialiserad arbetskraft och nätverksrelationer som minskade transaktionskostnaderna. Specialiseringen avlästes som lokaliserings- och agglomerationsfördelar. År 1987 hade Christopher Freeman myntat uttrycket nationella innovationssystem. Detta begrepp utvecklades sedan, inte minst av OECD1. Teoretiskt har föreställningen om innovationssystem allt mer kommit att utvecklas inom ramen för det som kallas evolutionär ekonomisk teori, vilken skiljer sig från traditionell teori genom att fokusera på tillväxtprocessen och dess drivkrafter, snarare än på att jämföra jämviktstillstånd. En kortfattad genomgång av vad som menas med innovationssystem görs i avsnitt 3 av den här rapporten. De här tre olika idévärldarna har gradvis smält samman, och bildar nu grunden för den teoretiska diskussion som förs om lokala och regionala innovationssystem. Ur ett svenskt perspektiv bör det tilläggas att vi har ett eget idéarv som väl passar in i detta, nämligen Erik Dahméns tankar om industriella utvecklingsblock. Även Gunnar Myrdals analyser av hur kumulativa processer via självförstärkning kan leda till positiva eller negativa tillväxtspiraler, hör hemma i den här diskussionen. Inte minst Porters klusteridéer fick ett mycket snabbt genomslag i olika länders näringspolitiska strategier. Genomslaget i Sverige blev dock mindre än i många andra länder, trots att Sverige var ett av de nio länder som ingick i den internationella studie som resulterade i Competitive Advantage. Det svenska bidraget, Advantage Sweden, skrevs av Örjan Sölvell. I Sverige har klustertänkandet stannat på utredningsstadiet under 1990-talet, medan det i andra länder varit den bärande tanken för det näringspolitiska handlandet. Senast i länens förslag till tillväxtavtal finns rikliga hänvisningar till förekomsten av industriella kluster. Det som för tio år sedan var en idé om sektoriell specialisering på nationell nivå, har således blivit en ledstjärna för regionalt utvecklingsarbete. Porter har själv aktivt bidragit till denna utveckling. Porter sammanfattar sina erfarenheter i en artikel i Harvard Business Review, 1 Se till exempel OECD (1992) Technology and the Economy, The Key Relationships, Paris, OECD (1996) Technology, Productivity and Job Creation, samt OECD (1998) Technology, Productivity and Job Creation. Best Policy Practice, Paris. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 5 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande (december 1998). Det nya i den artikeln är att Porter till specialisering för ett annat nyckelord nämligen komplementaritet. Därmed hamnar Porter analytiskt mycket nära den nya geografins synsätt, med dess betoning av närhet, relationer och nätverk med ekonomisk betydelse i form av externa effekter. Ur nätverks- och relationsperspektivet har forskningen i gränssnittet mellan den nya geografin och den evolutionära teorin under de senaste åren kommit att handla om så kallad localised learning. Resonemanget är att konkurrensförmåga alltmer är avhängig innovationskraften i en regions företag och organisationer. Allmänt formulerat är en innovation att göra något nytt. För att detta nya ska komma till, behövs ny kunskap. Ur ett industriellt perspektiv räcker det emellertid inte med ny kunskap ”i lösvikt”. Kunskapen måste bäddas in i produkter, processer, maskiner och annan utrustning, i organisation och i ”humankapitalet”. Denna inbäddning är en fråga om organisatoriskt lärande. Inbäddning är, sett från en annan utgångspunkt, också central för en regions konkurrenskraft och attraktivitet. Inbäddning och localised learning leder till (tillfälliga?) rumsliga monopol. Detta är ett annat sätt att beskriva företeelsen tilltagande avkastning. Framgångsrika regioner har sådana monopol inom begränsade kunskapsområden. Utländska direktinvesteringar från globalt ledande företag är ofta en strategisk komponent. Med detta följer att en regions konkurrenskraft påverkas av den miljö den erbjuder och den attraktivitet den uppvisar, samt att denna i hög grad bestäms av aktivt handlande. Det är inte längre naturgivna konkurrensfördelar som är de dominerande, utan ”tillverkade” konkurrensfördelar. På detta sätt uppkommer en regional utvecklingspolitik som innehåller ”a strong cultural offer, the integration of universities with industrial requirements and the focused training of young people and older unemployed people to fit into the new occupational needs of firms. Competitiveness as a regional attribute becomes a product of systemic interaction between diverse players who must be associative, networking and consensusminded.”(Cooke2). Mycket av den nya kunskapen skapas i de affärsrelationer som företag har med kunder och leverantörer inom ramen för den värdekedja eller de värdenät de ingår i. Viktiga relationer finns i det sammanhanget också till offentliga aktörer som högskolor och forskningsinstitut. Den evolutionära teorin ger bidrag till en förståelse för under vilka förutsättningar organisatoriskt lärande underlättas respektive försvåras. En helt avgörande förutsättning för lärande är att den industriella miljön präglas av öppenhet och utbyte, och av att det försiggår en konversation eller ett samtal mellan ekonomiska aktörer. Benägenheten att delta i konversation och att föra samtal är beroende av värderingar, attityder och andra informella institutionella förhållanden. Michael Storper sammanfattar dessa förhållanden med begreppet konventioner. Olikheter i uppsättningen konventioner mellan regioner och industriella sektorer blir därmed en grundbult för de typologiseringar av regionala och/eller industriella system som gjorts, och som kommer att redovisas i nästa avsnitt av den här rapporten. Utan kommunikation blir det inget lärande. Forskning och erfarenhet säger att skillnaderna mellan olika typer av miljöer är stora i detta avseende. Närhet i kulturellt, socialt och geografiskt hänseende är en viktig förutsättning. Ömsesidigt förtroende mellan parter är en annan. 2 Cooke P, The role of Innovation in Regional Competitiveness, Australasian Journal of Regional Studies, vol 5, No 1, 1999 6 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Samtalet är också det första steget i den modell för lokalt och regionalt utvecklingsarbete som utvecklats i andra sammanhang3. En sammanfattning av denna modell, som bildar en utgångspunkt för den följande redovisningen, finns i kapitel 2. Samtalet sker med utgångspunkt i en sådan förståelse. Syftet med den här rapporten är att presentera de idéer som finns om lokala och regionala innovationssystem, och hur dessa kan användas som verktyg för att ge samtalet djup och mening. Den kunskapsplattform som samtalet etablerar ska användas för handling. Hela detta modellbygge förutsätter att det finns personer – samhällsentreprenörer – som är drivande i processen. Här bör noteras att deras roller och egenskaper är olika i olika skeden av arbetet. Samhällsentreprenören (civic entrepreneur) är ett begrepp som används i boken Grassroot Leaders4. Denne är ”the catalyst for creating and connecting collaborative networks between business, government, education and the community”. Samhällsentreprenören har således inte bara förmågan att driva sina egna projekt, utan är framför allt en ”gränsgångare” som fogar samman olika aktörers intressen. För ett land som Sverige, med mestadels små lokala arbetsmarknader, en polarisering mellan stora och små företag och en industriell historia präglad av basindustrierna, finns det också anledning att uppmärksamma ett par andra inslag i den evolutionära teorin. Vad som då åsyftas är begreppen stigberoende (path-dependency) och inlåsning (technological lock-ins). Med det förstnämnda begreppet avses att historiskt vunna erfarenheter influerar mentala bilder, uppfattningar om tekniska och marknadsmässiga möjligheter, på ett sätt som påverkar värderingen av framtida möjliga utvecklingsbanor. Detta påminner om de kumulativa processer som Myrdal talar om. När förhållandena är stabila och utveckling sker genom gradvisa förändringar, finns förutsättningar för positiva utvecklingsspiraler. När de ekonomiska och tekniska förhållandena förändras, finns å andra sidan risken att det historiska arvet förhindrar strategiskt nödvändiga byten till nya utvecklingsspår, och den positiva spiralen kan övergå i en självförstärkande negativ spiral. Riskerna för att sådana hotbilder ska bli verklighet är rimligen större ju smalare ett företags eller en regions teknik- och kunskapsbas är, dvs den situation som föreligger på många av landets lokala arbetsmarknader. Även om budskapet från den här refererade forskningen är att tillväxt sker organiskt, finns det i svenskt perspektiv också starka skäl för att värdera forskningen och andra länders och regioners erfarenheter med utgångspunkt i frågan om vilka förutsättningar som är viktiga för en radikal förnyelse av innovationssystemet lokalt och regionalt. Under det senaste året har, vilket framgår av källförteckningen, ett antal böcker och artiklar publicerats som handlar om industriella kluster i ett regionalt perspektiv, eller om lokala och regionala innovationssystem. Av dessa framgår den sammansmältning av teoretiska utgångspunkter som mycket kortfattat redovisats ovan. Ett annat genomgående tema i böckerna är att innovationssystem finns på flera geografiska nivåer. I själva verket är budskapet, lite hårdraget, att den nationella nivån, som inledningsvis stod i centrum för analyser av innovationssystem, blir allt mindre intressant till förmån för regionala och internationella innovationssystem. Internationaliseringen av innovationssystemen är naturligtvis starkt kopplad till globaliseringen av ekonomin, där de transnationella företagen är drivande aktörer. I ett europeiskt 3 4 Greppet (SOU 1998:86), kapitel 2 Grassroot Leaders for a New Economy, av Douglas Henton, John Melville och Kimberly Walesh. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 7 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande sammanhang förutsätter det europeiska forskningssamarbetet delvis företagens internationella agerande, men är också en drivkraft till fortsatt och fördjupat internationellt samarbete mellan forskare. Det närmande som skett mellan strukturfonderna och ramprogrammet under senare tid, under devisen innovationsstöd, är också värt att notera. 1.2. Rapportens uppläggning Rapporten är upplagd på följande sätt. I kapitel 2 redovisas hur denna analys av innovationssystem kan placeras in i den ovan refererade modellen5. I kapitel 3 presenteras ett par sätt att förstå och praktiskt arbeta med industriella kluster. En viktig del av klusteransatsen är att å ena sidan identifiera en kärngrupp av företag och deras inbördes relationer, och å den andra sidan denna kärnas relationer till andra företag och offentliga aktörer. I klusteranalyser nöjer man sig som regel med att identifiera och beskriva kluster. Forskningen om innovationssystem handlar i stor utsträckning om att mera på djupet förstå förutsättningar och drivkrafter för klusterbildande, samt vilka skillnader som föreligger mellan olika slags kluster. I kapitel 4 sammanfattas en del av denna forskning samt de idéer om typologiseringar som forskare har. I kapitel 5 presenteras ett antal varianter på avbildningar av regionala innovationssystem. I det avslutande avsnittet sammanfattas så analys och erfarenheter i ett antal punkter och rekommendationer. 5 Se Greppet (SOU 1998:86), kapitel 2 8 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande 2. En agenda för samverkan – analysramen 2.1. En modell för policyprocessen I ”Partnerskap för tillväxt” redovisas en modell som beskriver policyprocessen i termer av samtal, samsyn, samförstånd och samverkan samt som successiva preciseringar och åtaganden av inblandade parter för att gemensamt genomföra de insatser som skapar nya strukturer. För att öka tillväxtpotentialen, och så långt möjligt också utnyttja dess innehåll, krävs att nya strukturer skapas lokalt, regionalt och nationellt. Nya strukturer kräver olika typer av investeringar och andra insatser som förändrar befintliga förhållanden. De investeringar som behövs är inte bara, eller kanske inte ens i första hand, i form av fysiskt kapital, utan också olika typer av ”intangibles” inom organisationer samt i form av sådana investeringar som förbättrar kommunikationsförmågan mellan individer och organisationer i form av nätverksinvesteringar. De olika insatser som behövs sker i växande grad i form av partnerskap mellan offentliga aktörer på olika nivåer inom och utom landet, och mellan offentliga och privata aktörer. Partnerskapet är ett uttryck för samverkan. Allt detta kräver av varje aktör att denne kan identifiera sina visioner, strategier och handlingsalternativ ner på ”projektnivå”. Partnerskapet som form för samverkan förutsätter därmed nätverkande såväl som process som för att bestämma innehåll. För att partnerskapet ska fungera effektivt måste det, innan ”kontraktet” mellan parterna skrivs, föreligga ett samförstånd inom en organisation och idealt också mellan de organisationer som är kontraktspartners. I detta skiljer sig inte ett utvecklingskontrakt från andra typer av uthålliga relationer. Kontraktet behövs av formella skäl, men den underliggande mekanismen för samverkan är förtroende mellan parterna. Förtroende tar tid att utveckla. En grundläggande del i förtroendeskapandet sker i form av den diskussion som sker om samsyn, där varje part redovisar sina synpunkter. Mellan parterna kan självfallet uppstå en dissonans. Den enes tolkning stämmer inte in i den andres bild av hur förhållandena är. En sådan dissonans är själva drivkraften för samtalet och för diskussionen om samsyn. Den är också nödvändig för att ifrågasättanden av vedertagna synsätt och arbetsmetoder ska ske. Intensiteten och kvaliteten i detta samtal avgör i stor utsträckning vilket innehåll som senare delar i samverkansprocessen kommer att få. Till följd av ekonomins globalisering och politikens övernationella integration, ställs allt högre krav på det professionella innehållet i detta samtal. Detta är en stark utmaning mot den politiska kulturen i Sverige, inte minst på kommunal nivå, där tonvikten legat på pragmatism och starka sektorsintressen. Den principmodell som översiktligt redovisats tydliggörs av Figur 1. Det första steget i processen är att etablera arenor där samtal kan föras. Detta arenaskapande är ett nödvändigt, men inte tillräckligt, villkor för den vidare samverkansprocessen. Kraven på arenan är att den ska vara tillgänglig för alla dem som vill delta, att kostnaderna för att delta är låg och att det finns någon ”promotor” som ser till att arenan utnyttjas. För att vitaliteten i samtalet ska upprätthållas är det också väsentligt att arenan regelbundet används för gästspel utifrån. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 9 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Samtalet måste allteftersom fokuseras på handlingsalternativ för den egna lokala utvecklingen i ljuset av de möjligheter och begränsningar som omvärldsanalysen anger. Diskussionen om samsyn handlar om vilken eller vilka framtidsinriktningar som är möjliga; vilka insatser som kan vidtas lokalt för att förbättra näringslivets tillväxtförutsättningar; inom vilka områden som nya kompetenser behöver utvecklas med mera. Det handlar om att ta fram konsistenta och sammanhängande ”optioner”, givet vissa förutsättningar. Poängen i det här skedet är att inblandade aktörer eller intressenter kan värdera analysen i samtalsfasen olika och därför ha olika ingångsvärden för detta steg i processen. För att få ett så bra underlag som möjligt för den vidare processen, är det väsentligt att varje ”option” tillåts utvecklas och diskuteras givet sina förutsättningar. Samsyn ska alltså inte uppnås om vad som bör göras, utan om vad som skulle kunna göras. Vad som bör och kan göras i samförstånd kommer i nästa fas i processen. S a m v e rk a n s s p ira le n A k ti v i te t M ed el S tr u k t u rf ö r ä n d r i n g F y s is k a in v e s t e r in g a r o c h im m a t e r ie l la R e s u l ta t U t ve c k lin g s k r a f t o c h o m s t ä l ln in g s f ö r m å g a F ö rm å g a In s ik t S a m v erk an H ur ska det göras o c h a v v il k a ? P a rtn e r s k a p e ts v illk o r. U th å llig h e t. In t e g ra ti o n S a m fö r s t å n d V a d b ör göras ? Ö m s e s id ig n y t t a S a m s yn R e s p e k t fö r a n d ra s u p p f a t tn in g a r V ad ka n g öras ? Im p le m e n t e r in g i n ä tv e rk A llia n s - o c h k o a l it io n s skap an d e Ö p p e n h e t a t t d is k u t e r a h a n d l in g s a lt e rn a t iv S a m ta l F r a m f ö r h å l ln in g P r o f e s s i o n a lis m V a d s k e r i o m v ä r ld e n ? F ö r ä n d r in g s b e r e d s k a p Figur 1. Samverkansspiralen Om kommunen ska ha framgång i att attrahera externa aktörer är det utomordentligt väsentligt att de förslag som presenteras har en stark förankring i den egna kommunen. För att åstadkomma detta måste det finnas förmåga att bygga allianser, först internt och naturligtvis senare externt. Begreppet allianser används här för att markera att det här inte handlar om en formell procedur, utan om en djupare förankring med intressenter också utanför den lokala politikens domäner, främst det lokala näringslivet. Alliansen som fenomen är en viktig aspekt av nätverksekonomin. Den representerar det frivilliga samarbetet till ömsesidig nytta på delområden, fastän de ingående parterna kan vara konkurrenter på andra områden. Alliansen håller samman bara så länge som den ger nytta för de ingående parterna. Som allt samarbete förutsätter den att de ingående parterna har klart för sig vad de förväntar av samarbetet, vilket i sin tur förutsätter att det egna ”kärnintresset” är definierat. Tillsammans kan alliansen mot omvärlden uppträda med större kraft och tydlighet än de ingående parterna var för sig. Samförståndet innefattar i den här modellen inte bara den politiska sfären. I konsekvens med att den samverkan som samförståndet bör leda till sker i form av partnerskap, där företag samt myndigheter inom och utom kommunen gör ekonomiska åtaganden, bör samförståndet också omfatta till exempel det lokala näringslivet. 10 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande En förutsättning för samförstånd och, på detta byggd, samverkan är att parterna har förtroende för varandra. Förtroende eller tillit (trust) används nu ofta som ett centralt begrepp i nätverksekonomin. Argumentet är att om en allt mer specialiserad ekonomi, med komplexa samarbetsrelationer mellan företag och därav följande ömsesidiga beroenden, ska fungera effektivt bör relationerna vara uthålliga. Förtroende fungerar som det sociala kitt som möjliggör transaktioner mellan företag utan att varje gång utarbeta avtal och regler. Därmed fyller förtroende samma funktion som informationstekniken beträffande reduktion av transaktionskostnader i nätverksekonomin. I äldre tider fyllde handslaget samma funktion. Samverkan och samordning är nyckelbegreppen i den modell som här utvecklas för hur strukturförändring kan åstadkommas. Med samverkan avses att alla berörda intressenter, företag och myndigheter, agerar i enlighet med den strategi som fastställts. Samverkan sker mellan kommun(er) och länsorgan samt mellan kommun, regionala, nationella och internationella myndigheter. Med samordning avses att inblandade aktörer internt har instrument som säkerställer ett konsistent uppträdande i förhållande till strategin. Samordningsuppgiften avser därmed framför allt den lokala och nationella nivån. Samordning internt och samverkan externt leder till att nödvändiga krav på integration kan uppnås. Samordning sker traditionellt med hjälp av planering, beredningsrutiner, delningsförfaranden och via lednings- arbets- och projektgrupper inom en organisation. Här finns möjligheter för den politiska ledningen i en kommun eller en förvaltningschef att använda ”tvångsmetoder”. Problemet med denna typ av samordning är att den utvecklas till en konfliktlösningsmekanism. En förvaltning eller ett departement ges möjlighet att reagera på någon annans förslag och sedan finns det procedurer för hur olika uppfattningar ska jämkas samman. Med ett sådant upplägg uppnås bara undantagsvis ett samordnat agerande för att tillvarata möjligheter. För detta krävs den gemensamma uppfattning om möjligheter, visioner och strategier som diskuteras i rapporten. Konsekvensen är att den interna förankringen i en organisation av gemensamma mål och handlingslinjer är nödvändig för att åstadkomma en samordning som ger ”mervärden”. Med de trögheter som är inbyggda i större organisationer, visar erfarenheten att det därutöver oftast behövs tidsbegränsade organisatoriska insatser för att synsätt och arbetsmetoder som är i samklang med vision och strategi ska få tid att utvecklas. Samverkan måste utgå ifrån att varje part har en egen hållbar idé och verksamhetsinriktning, och att fullföljandet av denna ger ett tillskott till andras agerande. Rått uttryckt är det bara den som erbjuder något som har framgång i nätverksekonomin. Det egna tillskottet ger inträdesbiljetten till nätverkets samlade förmåga och kompetens. ”Free-riders” kan göra korta inhopp, men tillåts inte vara kvar. Det är klart att tillämpningen av partnerskapet som idé inom det politiska fältet inte blir riktigt lika brutal. Det grundläggande förhållandet gäller dock att den egna saken utvecklas på grund av sina meriter för andra, snarare än genom att ställa krav på andras medverkan. Den horisontella samverkan om specifika frågor, som ligger i detta, pågår parallellt med att kommunerna alltmer kommer att befinna sig i en inbördes konkurrens med andra kommuner och svenska regioner i konkurrens med svenska och utländska regioner. På engelska används coopetition som benämning för denna samtidiga samverkan och konkurrens. Den samverkansmodell som redovisas är utformad för att främja innovation och omprövning, och kräver väsentligt mer av ”intelligens” och entreprenörskap hos dem som deltar i samtalet och i den strukturförändrande politiken. Dessa krav påverkar den lokala nivån. Utmaningarna för den centrala nivån är dock minst lika stora. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 11 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande 3. Industriella kluster 3.1. Kluster som innovationssystem Som nämndes tidigare har Porters idéer om industriell specialisering i form av geografiskt sammanhållna kluster haft stor betydelse för de strategier som länder och regioner använt för sin ekonomiska utvecklingspolitik under det senaste decenniet. En del har använt klusteransatsen i sin helhet, medan andra har använt den underliggande tanken om värdekedjan som grund för ”supply chain policies”. I Sverige har genombrottet för klusterpolitik låtit vänta på sig. Frågan har utretts i omgångar av NUTEK och Näringsdepartementet. I länsstyrelsernas förslag till tillväxtavtal finns talrika referenser till kluster, även om den bakomliggande analysen i stort sett lyser med sin frånvaro. Kluster kan, brett definierade, sägas överensstämma med ett utsnitt av ett regionalt innovationssystem. Det finns därför skäl att börja den här genomgången av regionala innovationssystem med en relativt kortfattad presentation av vad som kan menas med kluster. I huvudsak används här ett underlag från Jack Smith, chefsstrateg vid National Research Council i Kanada. Inom NRC har omfattande analyser gjorts av vilka kluster som finns i Kanada. Analyserna utgår från att kompletta kluster inkluderar såväl ”core industries” som stödjande företag och offentliga verksamheter, och att sådana kluster oftast är geografiskt koncentrerade. Skillnaden mellan att beskriva näringslivet ur ett bransch- respektive ett klusterperspektiv är, enligt Smith, att branschperspektivet gör indelningen med utgångspunkt ifrån varugrupper, medan klusterindelningen speglar den värdekedja som slutprodukterna genomlöpt. Professor Michael Porter, som är den som förknippas med detta angreppssätt, ser inte metoden i första hand som ett kvalificerat analysverktyg, utan som ett verktyg för handling. Poängen är att den traditionella branschindelningen tämligen dåligt fångar de nätverkskopplingar och beroenden som finns mellan företag och branscher. Enligt Porter behövs därför ett verktyg som gör det möjligt att organisera ett samtal mellan intressenter som har eller skulle kunna få gemensamma intressen. Därvid är det för allmänt att tala om tillverkningsindustrin eller tjänstesektorn som helhet, och för begränsat att fokusera på en viss bransch. För Porter tjänar en indelning i bransch- eller företagsgrupperingar, som i princip utgör ett utsnitt av en värdekedja eller ett värdenät, framför allt som grund for att identifiera vilka som borde ingå i samma samtalsgrupper. Det typiska är att ett kluster innehåller en kärna av geografiskt närbelägna företag inom ett område. Dessa företag konkurrerar och samarbetar. Nätverkssamarbete möjliggör tillvaratagande av specialiserings- och skalfördelar. I klustret ingår också en rad underleverantörer, specialiserade maskinleverantörer och specialiserade tjänsteföretag inom finansiering, affärsjuridik etc. I en tredje ring finns en ”social infrastruktur” i form av utbildningsinstitutioner, rådgivningsorgan och intresseföreningar. I en fjärde ring finns den fysiska infrastrukturen som visas av Figur 2. 12 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Källa: Ifor Ffowcs Williams,Local Clusters, Local Export Growth Figur 2. Principskiss över klustersammansättning Det här mycket handlingsinriktade synsättet hänger ihop med att Porters modell, som i slutet av 1980-talet användes för att analysera nationell industriell specialisering under 1990-talet, i mycket större omfattning kommit att användas för analyser av regional ekonomisk specialisering och som underlag för lokala och regionala utvecklingsstrategier. De kritiska faktorer som föreligger för att ett kluster ska uppstå är, enligt NRC, följande: • Lokala eldsjälar med större visioner än enskilda företags framgång • Tillgång till en kunskapsinfrastruktur i form av forskningsmiljöer vid universitet och forskningsinstitut • Tillgång till motiverad och kompetent arbetskraft • Förekomst av åtminstone ett exporterande företag med någon global räckvidd • Lokal tillgång till personer som underlättar nätverkande och därmed utvecklar det sociala kapitalet; i andra sammanhang benämnda samhällsentreprenörer • Lokalt tillgänglig kunskap om hur innovationer finansieras • Samstämda och uthålliga utvecklingsstrategier bland lokala organisationer och inom det lokala politiska systemet • Ett gott affärsklimat Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 13 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Jämförelse av utvalda teknikkluster Insikt om potential 10 Uthållighet Regionala styrkor 5 0 Utbildning och FoU Informationsnätverk Silicon Valley Eldsjälar Entreprenörskap Riskkapital Ottawa Atlantic Canada Figur 3. Voyers åtta variabler för bestämmande av framgång för kluster. Listan bygger på de erfarenheter som NRC gjort, men också på de undersökningar som en kanadensisk forskare gjort. Roger Voyer har studerat6 kluster i Nordamerika och Europa. Voyer kommer i stort sett till samma punkter som de ovan nämnda, och har också försökt att mäta och jämföra olika kluster, vilket är intressant i det här sammanhanget. De åtta variabler som Voyer anser vara bestämmande för framgång framgår av Figur 3. Basen för hans jämförelser är Silicon Valley, som representerar det fullödiga klustret med värdet 10 för varje variabel. Det framgår inte närmare hur värderingen gjorts. Ur ett svenskt perspektiv är det värt att notera de höga värden som det informationstekniska klustret i Ottawa har. Det har också kallats för Silicon Valley North. Man kan också notera att svagheterna för Atlantkanada framför allt ligger inom entreprenörskap, tillgång till riskkapital, informationsnätverk och utbildning och forskningsinstitutioner. Strukturellt påminner den regionen om de svenska regionerna i Bergslagen och Norrland. Den ekonomiska betydelsen av industriella kluster kan beskrivas i termer av olika slags externa effekter. För kärnan innebär specialiseringen att det skapas en marknad för de stödjande tjänster som finns i de omgivande cirklarna i Figur 3. Närheten innebär också att olika slags utvecklingsprojekt kan bedrivas effektivt eftersom interaktion mellan företag underlättas. De högteknologiföretag som oftast ingår i kluster ser också en fördel i att det finns tillgång till kvalificerad arbetskraft. Detta bygger förstås på att de inte primärt drivs av ambitionen att hålla nere lönekostnaderna. 6 Voyer R, Knowledge-Based Industrial Clustering: International Comparisons, sid 81–110 i Local and Regional Systems of Innovation 14 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande 3.2. Animatörernas betydelse för nya kluster Även om kluster drivs av ömsesidig ekonomisk nytta för de inblandade aktörerna, är det bara undantagsvis som de uppstår spontant. De koordineringsproblem som måste lösas för att samverkan ska uppstå är sådana att rena marknadslösningar oftast inte är tillräckliga. Å andra sidan kan ett industriellt kluster inte heller planeras fram. Den betydelse som animatörer och samhällsentreprenörer tillmäts för att lägga grunden för samverkan och för att driva på processen, ska ses mot denna bakgrund. De samhällsentreprenörer som Henton beskriver i Grassroot Leaders är förändringsagenter för lokala utvecklingsprocesser. I nätverksekonomin innebär detta i hög grad att röra sig i gränssnittet mellan den offentliga och privata sektorn. Henton delar in den utvecklingsprocess i vilken samhällsentreprenörerna agerar i fyra faser. Dessa är initiering, inkubation, implementering och förnyelse. Henton betonar också att det som regel är flera personer inblandade, med kompetenser som motsvarar vad som krävs för de fyra faserna. Initieringsfasen behöver ”väckarklockan”7 och ”nätverkaren”. De fyller uppgiften att få igång och förankra en utvecklingsprocess. Under inkubationsfasen handlar det om att samla fakta, se hot och möjligheter, öka omvärldsorienteringen och att komma till en samsyn. Detta är ”lärarens” roll. Under denna fas behövs också en ”ordningsman” som skapar regler och en balans mellan uppifrån- och nedifrånaktiviteter. En av de svåraste övergångarna i processen är från inkubation till genomförande. ”Integratören” är betydelsefull för att introducera och förankra de förändringar avseende ledarstil och arbetssätt som behövs vid detta fasskifte. Integratören stöds därvid av ”drivern”, som söker mått på resultat och som därför håller processen på den fastlagda kursen. ”Mentorn” behövs när det som ofta börjat som ett projekt eller ett väldefinierat program ska omsättas i förändringar som bidrar till att processen blir uthållig. Det kan handla om organisatoriska förändringar eller att bygga nätverk. Här ingår också att bredda deltagandet till nya grupper. När det stora flertalet är nöjda med de resultat som åstadkommits, behövs så slutligen ”agitatorn” för att förse processen med ny energi. Den framgångsrika ”väckarklockan” har förmåga att formulera en hotbild eller kriskänsla, som dock inte får vara så överväldigande att den leder till handlingsförlamning. Poängen är att komma i det läget att resurser kan mobiliseras för den gemensamma uppgiften att komma till rätta med krisen. Att skapa en uppslutning omkring idén att problem måste lösas gemensamt ingår också i denna roll för samhällsentreprenören. Detta sker enligt Henton ofta genom att ”höja insatsen”, dvs genom att formulera en uppgift som är så krävande och lockande att den samlar uppslutning. Detta för över till den andra viktiga rollen under initieringsfasen, nämligen att bygga nätverk. Nätverkaren drar in nya personer i projektet. I sig förutsätter detta att denna typ av samhällsentreprenörer har egna, väl utvecklade nätverk som utnyttjas. Det förutsätter också ett mått av trovärdighet för att få andra att engagera sig aktivt eller, som minimum, att hålla inne med kritik som kan få ett utvecklingsprojekt att haverera på detta tidiga stadium. 7 Henton urskiljer åtta olika roller. I initeringsfasen behövs ”the motivator” och ”the networker”. ”The teacher” och ”the convener” är på motsvarande sätt förknippade med inkubationsfasen. För genomförandet är ”the integrator” och ”the driver” viktiga. I den sista fasen talar han om ”the mentor” och ”the agitator”. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 15 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Till mognadsfasen hör de kompetenser som läraren och ordningsmannen besitter. Inte minst betydelsefullt är att ta fram underlaget för utvecklingssamtalet, för att använda mitt eget begrepp i föregående avsnitt, och att ur detta komma till en samsyn om handlingsalternativen. I detta överlappar lärarens och ordningsmannens uppgifter varandra, eftersom ordningsmannen behövs för att skapa tilltro till processen genom att föreslå och förankra de regler och procedurer som är nödvändiga för att driva den framåt. Inte minst viktigt är det att balansera maktfördelningen mellan aktörerna. I ett svenskt perspektiv är det svårt att tänka sig en situation där till exempel kommunen står utanför en dylik process. Den formella roll som offentliga aktörer anser sig ha för att bedriva utvecklingsarbete måste därför tonas ner, till förmån för öppenhet och vilja att inkludera alla som sakligt kan bidra till att föra utvecklingen framåt. I genomförandet är det samhällsentreprenören i rollerna som integratör och ”driver” som betonas av Henton. Den förstnämnde fungerar lite på samma sätt som en riskkapitalist gör för nystartade företag. Det kan finnas behov av att ändra organisation och ledarstil, att föra in nya kompetenser i utvecklingsprojektet med mera. Integratörerna har också förmågan att få aktörerna att fördjupa sitt engagemang. Det kan handla om att skapa partnerskap med klara åtaganden finansiellt eller personellt, eller andra former av organiserad samverkan. Inte minst viktigt är här att fördjupa företagens åtaganden. På den punkten verkar det som om man i USA, Kanada och Storbritannien har kommit längre än vad vi gjort i Sverige. Integratören är också intresserad av att bygga upp den professionella kompetens som behövs för att kunna leverera resultat. Detta arbete sker i ett växelspel med ”drivern”, som är tydligt resultatinriktad och som därtill har förmågan att motverka tendenser till att processen kommer in på olika sidospår. När all forskning betonar att uthållighet (staying power) är en av de avgörande framgångsfaktorerna, är det lätt att förstå betydelsen av de två återstående rollerna för samhällsentreprenören. De spelas av mentorn och agitatorn. Mentorn avlöser integratören när det gäller att bygga en plattform för löpande förändringsarbete och att förankra nya konventioner som står i överensstämmelse med detta. Agitatorn representerar det drag av rastlöshet och ständigt ifrågasättande som behövs, särskilt när alla andra är mycket nöjda med de resultat som åstadkommits. Ett ofta använt instrument för agitatorn är att driva fram procedurer för benchmarking och utvärdering. 16 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande 4. Innovationssystem 4.1. Vad menas med innovationssystem? Som framgick av introduktionen har analysen av innovationssystem under senare år utvecklats enligt två olika spår. Det första är att kartlägga (nationella) strukturer, organisationer och regelverk. Det är ett arbete som skett inom ramen för ett OECD-projekt om nationella innovationssystem. Ansatsen har varit att kartlägga och analysera. Det andra spåret, som varit betydligt mer handlingsinriktat, har fokuserat på aktörer och de processer varigenom innovationssystem utvecklas. Som en följd av detta har det geografiska perspektivet varit lokalt eller regionalt. I det här kapitlet redovisas först en del av de analyser som gjorts av nationella innovationssystem. Merparten av avsnittet ägnas dock åt en redovisning av hur regionala innovationssystem kan typologiseras. De första idéerna om nationella innovationssystem presenterades i slutet av 1980-talet och kom då fram som en kritik av det då förhärskande synsättet, det som nu ofta kallas den linjära modellen. Ur ett användarperspektiv fokuserar denna modell i hög grad på forskningsresultaten och spridningen av dessa. I princip betraktas forskningsresultat som en kollektiv nyttighet, fri för alla som vill och kan ta del av den. Den konventionella visdomen när det gäller synen på innovationer uttrycks i den så kallade linjära modellen, som påverkat utformningen av forsknings- och teknikpolitik under lång tid. Enligt denna modell sker innovationer typiskt i en sekventiell ordning, från grundforskning via tillämpad forskning och utvecklingsarbete till innovationer och nya produkter. Implikationerna av modellen är att om staten ökar anslagen till grundforskning så kommer så småningom resultat i form av innovationer. Den empiriska grunden för den linjära modellen var radar, transistorn, laser och en del andra upptäckter strax efter andra världskriget. I ett policyperspektiv är den linjära modellen också lättfattlig i så måtto att gränsen mellan forskning och utveckling också markerar det offentliga respektive det privata ansvaret. Den linjära modellen kodifierades i början av 1960talet i den så kallade Frascatimanualen. Den har också en förankring i neoklassisk ekonomisk teori. Enligt den traditionella synen i ekonomisk teori betraktas forskning och utveckling som en kollektiv nyttighet. Det betyder att resultaten av investeringar i FoU inte kan ägandegöras helt av investeraren, vilket ger upphov till spridningseffekter i andra företag. När sådana spridningseffekter antas vara betydande talar man om en genombrottsteknik, dvs de påverkar hela branscher och ekonomin som helhet. Informationstekniken är en sådan genombrottsteknik. Ur samhällsekonomisk synvinkel är dessa spridningseffekter av godo, men ur det enskilda företagets perspektiv betyder det att andra drar nytta av de investeringar som görs. Implikationen av detta är att FoU-investeringar kan få låg nivå från samhällsekonomisk synpunkt, på grund av free-rider-problematiken. Detta har varit motivet för staten att ge stöd till företags FoU-investeringar. En annan typ av insats är regelverket om immaterialrätt, dvs patent, copyrights med mera, som ökar möjligheterna att investeringarna ska kunna återbetalas, och därmed positivt påverkar investeringsnivån. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 17 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Den traditionella synen innebär också att den kunskap som produceras blir tillgänglig och användbar för alla till låga kostnader. När den omsätts i tekniska tillämpningar kommer den så småningom att byggas in i kapitalutrustning, så att ny kunskap förvärvas genom fysiska investeringar i maskiner och annan utrustning. Denna så kallade kapitalbundna tekniska utveckling har varit särskilt framträdande i processindustrier som stål- och pappersindustrin, men också i delar av verkstadsindustrin. Grundantagandet i denna modell är att teknik och kunskap är exogena – utifrån givna – storheter för företag. Denna relativt oproblematiserade syn på kunskapsproduktion och kunskapsanvändning kan delvis förklaras av att den ekonomiska teorin under lång tid nöjde sig med att konstatera att kunskap och teknik hade stor betydelse, vilket kunde avläsas i den så kallade teknikfaktorn. Teknikfaktorn bestod dock i princip av de oförklarade variationerna, en restfaktor, i länders tillväxttakt, som tolkades bero på teknik och kunskap. I produktionsteorin har under de senaste 10–20 åren gjorts försök att specificera makroproduktionsfunktioner som kvalificerar kapitalvariabeln så att restfaktorn blir mindre. Men det grundläggande förhållandet har kvarstått: ekonomisk teori har klargjort att teknik och kunskap har betydelse för produktivitet och tillväxt, men har inte förklarat hur sambanden ser ut. Det är därför inte så förvånande att en ny teoribildning börjat utvecklas, med start i en bok av ett par amerikanska forskare (Nelson och Winter) i slutet av 1970-talet. Nyckelbegreppet i denna var ”selection environment”. Betydelsen var att det normalt inte finns bara en tekniskt/ekonomiskt effektiv lösning som är innebörden i den neoklassiska mikroteorin, utan flera möjliga. På grundval av en lång rad empiriska studier om innovationers uppkomst och deras förlopp, presenterades i mitten av 1980-talet en ny modell för innovation, av Rosenberg, som i stället för det linjära förloppet betonade återkoppling och interaktion. Det är denna modell som senare kommit att beläggas i ytterligare empiriska studier, utan att för den skull drivkrafter och processer ännu helt kan förstås. I mitten av 1980-talet presenterade B Å Lundvall idéer om den lärande ekonomin, och ett par år senare, som sagts, kom Chris Freeman med tanken om nationella innovationssystem. En grundbult hos Freeman var att betona hur tekniska innovationer måste åtföljas av innovationer inom andra områden för att deras ekonomiska betydelse skulle kunna realiseras fullt ut. Också inom den neoklassiska traditionen har en utveckling skett genom den så kallade nya tillväxtteorin, som utvecklats i en matematisk riktning av bland annat Rohmer. Den grundläggande skillnaden mot den klassiska synen är att teknik och kunskap i denna modell är endogent bestämd. Av detta följer att det blir nödvändigt att titta in i den ”svarta låda” som företaget är i den klassiska modellen, för att förstå hur kunskap och teknik utvecklas, förvärvas och används. Med det nya synsättet på kunskap och teknik, och sambanden dem emellan, följer också att aktörsuppsättningen och rollfördelningen blir en annan än i den klassiska modellen. Med det växande intresset för, och bättre kunskaper om, sambanden mellan teknik och tillväxt har bland annat följt att benämningarna forsknings- och teknikpolitik, som inledningsvis nämndes, utmönstrats i flera länder och ersatts av innovationspolitik. Ordbytet representerar också på flera sätt ett byte av synsätt. Man har gått från ett synsätt fokuserat på teknik som en insats i produktionsprocessen, till ett som är fokuserat på resultat – ökad innovationsförmåga på företagsnivå och i ekonomin som helhet. Ekonomins innovationsförmåga beror, enligt det framväxande synsättet, sålunda inte bara på hur enskilda aktörer – företag, forskningsinstitut, universitet – uppträder var för sig, utan på hur de interagerar med varandra som delar av ett system för kunskapsproduktion och 18 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande kunskapsanvändning. De ledande aktörerna i innovationssystemet är företag, offentliga och privata forskningsorganisationer och andra offentliga organisationer. Dessa aktörers handlingar påverkas av en rad olika förhållanden, varav många är länderspecifika. Det gäller det finansiella systemet och vilka regler som bestämmer ”corporate governance”, arbetsmarknadens struktur och funktionssätt, inhemska konkurrensförhållanden med mera. Den interaktiva och återkopplande modellen om hur innovationer sker vinner i betydelse. Ett uttryck för detta är att även begrepp och definitioner i Frascatimanualen reviderats i dess nuvarande utformning, den så kallade Oslomanualen. Det är viktigt att betona att utgångspunkten för den nya modellen är att studera hur innovationer sker. En del av detta är frågan om hur sambanden är mellan forskning och innovationer. Vad som då blir en huvudpunkt8 är att kunskap i ökande omfattning produceras ”in the context of application”, till skillnad från kunskap som produceras inom en disciplinkontext. Vidare sker denna typ av kunskapsproduktion oftast i tvärvetenskapliga konstellationer, och uppvisar stor heterogenitet med avseende på vilka kunskaper och erfarenheter som utövarna har. Modellen närmar sig forskning och kunskapsproduktion från utgångspunkten att denna är ett medel bland flera för att finna lösningar på ”applikationsproblem” eller för att ta vara på utvecklingsmöjligheter. Den säger att med den utgångspunkten blir kunskapsproduktion i en disciplinkontext mindre relevant. Det finns ett slags konsensus om vilka de viktiga punkterna är. Charles Edquist sammanfattar9 ”the state of the art” i följande nio punkter: • • • • • • • • • 8 9 Innovation och lärande är de centrala processer som studeras, och kunskapsöverföring mellan organisationer som utför forskning och utveckling samt bedriver utbildning och företag står i fokus. Ett systemperspektiv anläggs för att så sammanhängande som möjligt utforska ämnet, även om många av de studier som utförts ändå handlar om delfrågor och delsystem. Studierna har ofta ett evolutionärt angreppssätt, vilket innebär att historiska processer sammanhängande med ”stigberoende” och ”divergent outcomes” inkluderas struktur – aktörsperspektiv. Angreppssättet betonar betydelsen av att identifiera skillnad snarare än att abstrahera bort den. Interaktion präglad av ömsesidighet och återföring mellan organisationer och institutioner lyfts fram Innovation definieras som förbättrade produkter, processer och organisatoriska förbättringar. Institutioner, i betydelsen normer, vanor, regler och rutiner och konventioner samt det sätt som de utvecklas på, är centrala element i studierna. Det teoretiska förhållningssättet är öppet och utmärks av viss eklekticism för att inte avföra potentiellt utvecklingsbara perspektiv när de ännu befinner sig i sin linda. Forskningen söker utveckla resonerande (appreciative) teori snarare än formell. Gibbons m fl, The New Production of Knowledge Edquist C (Ed), 1997 Systems of Innovation: Technologies, Institutions and Organizations (Frances Pinter, London) Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 19 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande 4.2. Lokala och regionala innovationssystem Under senare år har den mest livaktiga forskningen om innovationssystem skett inom det fält som kallas för lokala och regionala innovationssystem. Parallellt med forskningen utvecklas också i många länder, inklusive Sverige, en politik som syftar till att förstärka och utveckla sådana innovationssystem. Man kan säga att den ursprungliga tanken med innovationssystem var en markering mot en för förenklad bild av hur kunskap bildas och sprids. Den koncentrerade sig i huvudsak på det offentliga forskningssystemet, vilket blev alltmer ohållbart när antalet kunskapsproducenter utanför detta forskningssystem ökade i antal och dessutom, som i Sverige, satsade väsentligt större belopp än det offentliga. Att kunna ta hänsyn till en större pluralism på utförarsidan är således en del. Som en följd av detta kommer också andra drivkrafter för att investera i produktion och användning av kunskap att bli mer framträdande. Skiftet från att tala om FoU till att tala om innovation speglar denna förändring. Att begreppet nationella innovationssystem skapades, speglade en ambition från forskarna att visa de systematiska skillnader som ansågs existera mellan olika länder. Dessa skillnader reflekterar strukturella olikheter, bland annat avseende forskningsfinansiering och institutionella förhållanden. Eftersom de två huvudfrågorna, finansiering och regelverk, båda fastställs nationellt var detta ett rimligt geografiskt perspektiv. Men denna slutsats har kommit att ifrågasättas, allteftersom globaliseringen och det internationella ekonomiska samarbetet ökat, vilket innebär att det också finns internationella eller globala innovationssystem, där inte minst de multinationella företagen är ledande aktörer. Utgående från nätverksperspektivet och betoningen av interaktion mellan aktörer, har forskningen på senare tid betonat att sådan underlättas av närhet i kulturellt och geografiskt hänseende. Ett nyckelord blir då förtroende. Ett annat centralt begrepp är ”untraded interdependencies” som söker fånga alla de beroenden och relationer som inte kan prissättas och omsättas på en marknad. Bland dessa ingår rutiner och konventioner. Idén om att organisatoriskt lärande också sker ”localised” pekar i samma riktning. Rutiner och konventioner leder på samma sätt som informations- och kommunikationstekniken till minskade transaktionskostnader. Dessutom skapar förtroendet förutsättningar för det risktagande som är nödvändigt för den transformation av organisationer och regioner till den nya ekonomins krav, som finns som en del av resonemanget. Distinktionen mellan lokala och regionala innovationssystem är svår att göra. I princip handlar det om hur industriell specialisering skett och vilka nätverksrelationer som denna inkluderar. Idén om industriella kluster handlar om detta. Med en mycket stark betoning av institutionella förhållanden, som vanor, attityder och deras återspegling i rutiner och konventioner, samt konstaterandet att sådana förhållanden utvecklas över lång tid, blir slutsatsen lätt att varje lokalt innovationssystem är unikt. Ur ett policyperspektiv är detta mindre upplyftande. 20 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande 4.3. Typologiseringar av regionala innovationssystem Utgångspunkten för analysen i den här rapporten är därför att söka efter typologiseringar av lokala och regionala innovationssystem som har lämnat det unika och i stället lyfter fram gemensamma drag. Att typologierna är ”teorinära” är närmast en självklarhet. Eftersom syftet med den här rapporten är att ge underlag för politikutveckling, är det också viktigt att typologierna kan ge underlag för en diskussion om policyutformning för olika slags innovationssystem. I slutänden blir det i viss utsträckning en värderingsfråga om man tror att typologiseringar fungerar som stöd för att forma en geografiskt differentierad utvecklingspolitik. De avbildningar av innovationssystem som redovisas i nästa avsnitt bidrar förhoppningsvis till att minska inslaget av värdering. I den litteratur som studerats för den här rapporten finns tre exempel på typologier. Två av dem ingår boken Regional Innovation Systems10. Boken innehåller dokumentation och tillkommande slutsatser från ett seminarium som hölls sommaren 1995. I boken ingår analyser av innovationssystem i 14 regioner i Europa, Nordamerika och Asien. Med utgångspunkt i dessa fallbeskrivningar gör Cooke i introduktionen till boken bland annat en typologisering av de ingående regionerna. En delvis annan sådan görs i det avslutande kapitlet av Braczyk & Heidenreich. Den tredje typologin har gjorts av Storper11. 4.3.1. Typologi enligt Cooke12 Cooke strukturerar enligt två dimensioner. Den första avser styrning (governance infrastructure) och diskriminerar med avseende på hur tekniköverföring initieras. Den andra avser näringslivsstruktur (business superstructure) och diskriminerar med avseende på skillnader i innovationsmiljö. Enligt Cooke kan styrningen ske på tre olika sätt; från gräsrötterna (grassroots), vara nätverksorganiserad, där styrning sker på flera nivåer och initieras såväl uppifrån som nerifrån (network) eller ske dirigistiskt (dirigiste) uppifrån. Det är uppenbart att denna dimension i hög grad avspeglar nationella förhållanden. I regionala innovationssystem som utmärks av gräsrotsstyrning initieras tekniköverföring genom lokala tilltag. Finansieringen är likaså lokal och sker genom en blandning av finansieringskällor och finansieringstyper. De kan vara lokala banker, den lokala politiska nivån, handelskammare som bistår med riskkapital, lån eller bidrag. Forsknings- och utvecklingsarbetet har en stark betoning på utvecklingsarbete inriktat på att förbättra produkternas egenskaper. Den tekniska specialiseringen är låg och kunskapsutbyte om relativt generiska problem har företräde. Slutligen är koordineringen mellan olika platser liten, eftersom processen i så stor utsträckning ”ägs” lokalt. Var initiering av tekniköverföring har sitt ursprung, bestäms i nätverksorganiserade innovationssystem av lämplighet. Ursprunget kan vara lokalt, regionalt, nationellt eller övernationellt. Som en konsekvens av detta sker finansieringen genom överenskommelser mellan banker, offentliga stödorgan och företagen själva. Forsknings- och utvecklingsarbetet 10 11 12 Regional Innovation Systems, editors Hans-Joachim Braczyk, Philip Cooke, Martin Heidenreich, University College London Press, 1998 The Regional World, Michael Storper, Regional Innovation Systems, sid 19–24 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 21 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande innefattar såväl forskningsprojekt i framkanten av den tekniska utvecklingen som marknadsnära utvecklingsarbete. Koordineringen inom denna typ av innovationssystem är hög och baseras på den interaktion mellan aktörerna som sker i föreningar, industriklubbar och liknande. Genom nätverksorganiseringen är dessa system flexibelt specialiserade. I dirigistiska innovationssystem har tekniköverföring sitt ursprung utanför och ”ovanför” regionen. Initiering sker typiskt genom aktiviteter av den nationella regeringen. Finansiering bestäms i stort sett centralt, även om berörda myndigheter kan ha lokal närvaro genom regionala kontor. Forsknings- och utvecklingsarbetet har ofta inslag av grundforskning, som antas vara relevant för näringslivet i landet som helhet snarare än regionens företag. Koordineringen är mycket hög, eftersom alla åtgärder har samma källa. Även specialiseringen kan antas vara hög. I den andra dimensionen – ”the business superstructure” – särskiljer Cooke mellan lokalt dominerade innovationssystem (localist RIS), interaktiva innovationssystem (interactive RIS) och globaliserade innovationssystem (globalized RIS). Indelningen sker efter graden av dominans av stora företag och företag som inte har sina rötter i regionen, efter vilken räckvidd eller omvärldsorientering som forsknings- och utvecklingsarbetet har, blandningen av privat och offentlig FoU samt i vilken utsträckning som organiseringen av industriföreringar etc. återspeglar frivillighet, ömsesidighet och delaktighet, det som Cooke kallar ”associationalism”. Cooke har, tillsammans med Kevin Morgan, utvecklat detta tema i en bok med titeln the Associational Economy. I lokalt dominerade innovationssystem är dominansen av stora företag och transnationella företag mycket liten. FoU har liten räckvidd och FoU-systemet innehåller få offentliga forskningsutförare men möjligen ett fåtal privata forskningsinstitut. Det finns en relativt hög grad av utbyte mellan företag och mellan företagare och lokalt och regionalt verksamma politiker och tjänstemän. I interaktiva innovationssystem finns en balans mellan stora och små företag och mellan lokalt förankrade företag och sådana som etablerats genom utländska direktinvesteringar. Dessa företag har en räckvidd när det gäller åtkomst till forskning som inkluderar bred tillgång till regionala forskningsresurser, såväl som de utländska företagens forskningsresurser när så är nödvändigt. En balans finns också mellan privata och offentliga forskningsutförare, genom att en del företag bedriver forskning samtidigt som regionen etablerat offentliga forskningsinstitut för att öka sin attraktivitet. Utbytet mellan företag och mellan näringsliv och offentliga aktörer är över genomsnittet och yttrar sig i form av nätverk, allianser och forumbildningar. De globaliserade innovationssystemen domineras av företag med global närvaro, där de ledande företagen ofta stöds av kluster av underleverantörer, beroende av de stora kundföretagen. Forskningen har liten räckvidd i den meningen att den är inriktad på de stora företagens egna behov. Vid sidan av denna kan offentliga institut ha bildats för att stödja underleverantörer och små och medelstora företag (SMEs). Samverkan sker i stor sett på de stora företagens villkor, dvs graden av associationalism är låg. Cooke kombinerar de två dimensionerna i följande tabell, i vilken de studerade regionerna placeras. 22 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Governance Business superstructure Localist Grassroots Network Dirigiste Tuscany Tampere Denmark Tohoku (Japan) Interactive Catalonia BadenWurttemberg North RhineWestphalia Quebec Ontario California Brabant Tabell 1. Typologi av innovationssystem enligt Cooke Globalized Midi-Pyrénées Singapore Att den italienska regionen Toscana i typologin representerar de lokalt dominerade innovationssystemen, där styrningen sker underifrån, stämmer med den vanliga bilden av egenskaperna hos de industriella distrikten i Italien. Cooke gör i sammanhanget en intressant distinktion mellan Emilia-Romagna och Toscana, och menar att den förra regionen har en mycket mindre lokalistisk karaktär. I Emilien bedrivs en mycket tydligare politik av de regionala myndigheterna, bland annat genom ERVET som driver en nätverkspolitik. Alla industriella distrikt typologiseras således inte på samma sätt. De nationella särdragen får ett tydligt genomslag i de regioner som styrs genom dirigistiska tilltag från den nationella regeringen. Den japanska regionen, Singapore, det franskt influerade Quebec och den franska regionen hör alla till denna grupp, även om de skiljer sig åt med avseende på de ”mjuka strukturer” som återspeglas längs raderna i tabellen. Det är lite överraskande att Kalifornien, som i andra sammanhang så starkt förknippas med nätverkande, enligt Cooke inte uppvisar ett globaliserat innovationssystem som styrs genom nätverksorganisering. Hans argument är att koordineringen inte sker genom offentliga tilltag, utan via den starka ”teknikkultur” som utbildas inom de industriella nätverken. En del av de ingående regionerna återkommer som metodexempel i nästa avsnitt. 4.3.2. Typologi enligt Braczyk & Heidenreich13 Den här indelningen syftar till att positionera samma regioner som den föregående av Cooke. Indelningen sker i tre dimensioner. Den första avser ”central economic areas of focus and the associated technological capabilities”. Den andra avser en regions relativa position inom respektive teknikområde. Den tredje belyser hur framgångsrikt en region, givet dess utvecklingsstrategi, har lyckats positionera sig i den globala arbetsfördelningen. Med hjälp av dessa tre dimensioner kommer, enligt författarna, vederbörlig hänsyn kunna tas till karaktäristiska drag i respektive regions tekniska och ekonomiska utveckling. De är också intresserade av att fånga de utmärkande dragen i styrningshänseende som utvecklats i respektive region som komplement till de ekonomiska strukturerna. Braczyk & Heidenreich delar in de studerade regionerna efter de två första dimensionerna i en niofältstabell. I höjdled anges dominerande sektorer differentierade med avseende på graden av ”modernitet”. Avsikten är att ange en regions nuvarande position längs ett kontinuum från traditionella till moderna branscher. Den mer finfördelade branschsammansättningen aggregeras till de tre grupperna gamla, mogna och nya sektorer. Inom de gamla 13 Regional Innovation Systems, s 417-432 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 23 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande branscherna finns arbetskraftsintensiv och råvarubaserad verksamhet. De mogna branscherna utgörs av kapitalintensiv massproduktion och de nya branscherna av kunskapsintensiv varuoch tjänsteproduktion. I längsled anges en regions relativa tekniska kompetens inom dessa tre huvudgrupper. Också här görs en indelning i tre klasser nämligen, ”catching-up regions”, ”routine producers” och ”pioneer or top manufacturers”. Den sistnämnda regiongruppen uppvisar höga andelar forskning och utveckling i förhållande till bruttoregionprodukten och har likaså stor kapacitet för utveckling och design. Rutintillverkare utmärks av att de regionala företagen släpar efter de världsledande företagen. Detta till trots, kan de upprätthålla hög produktivitet och kvalitet. I flertalet fall avser den tekniska kärnkompetensen kontroll av tillverkning och sammansättning, medan strategiskt viktig kompetens inom forskning, utveckling och design mera sällan finns i regionen. Tillverkare som försöker komma ikapp har antingen utvecklat en egen industriell bas inom begränsade tekniska fält och funktioner inom rutinproduktion, eller är eftersläntrande delar av en region som annars i stort byggt kompetens inom nya tekniska områden. New industries BW NW Si Ca BW On Mi BW Mature industries Si Ca Ca to Da On Mi Ca NW Corporate services/ logistics Biotechnology Multimedia Space & aviation Telecommunications Consumer goods Electrical engineering/ electronics/Computers Automotive manufacturing BW NW Old industries Si BW Da NW NW Catching-up regions Routine producers Pioneer or top manufacturers Pharmaceuticals/chemistry Mechanical engineering Iron & steel Basic industry Type 1 Type 3 Type 2 Type 4 Type 1: Ledande regioner inom kunskapsbaserad verksamhet California (Ca), Singapore (Si), Midi-Pyrénée (Mi) Type 2: Tekniskt framstående regioner med starka kluster: Ex.vix Baden-Wurttemberg (BW), N.Rhine-Westphalia (NW) Type 3: Regioner dominerade av mogen eller gammal industri: Ex.vis Ontario (On), Katalonien (Ka), Quebec (Qu) Type 4: Regioner med nischproduktion. Ex Toscana (To), Danmark (Da Tabell 2. Typologi av innovationssystem enligt Braczyk och Heidenreich. 24 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Med utgångspunkt i klassificeringen efter ”modernitet” och teknisk kompetens indelas regionerna i fyra olika typer, vilkas utvecklingsbanor schematiskt ritats in i tabellen. I sin artikel redovisar B&H varje typ för sig i fyra figurer. De regioner som klassas som typ 1 har en tyngdpunkt på kunskapsintensiv varu- och tjänsteproduktion. Kalifornien är det främsta exemplet, som av författarna anses vara ledande inom företagstjänster, multimedia och bioteknik och dessutom anses vara en toppregion inom den mer mogna datortillverkningen. Singapore är en annan typ 1 region inom logistikområdet och Midi-Pyrénée inom rymd och flyg. Typ 2-regionerna utmärks av stark nätverksorganisering och klusterbildningar som kombineras med stor teknisk kompetens. Baden-Wurttemberg, North-Rhine Westphalia, Pirkanmaa är exempel på sådana regioner, specialiserade på olika typer av verkstadsindustri. Typ 3-regionerna har sin industriella bas i gamla och mogna branscher, och har som strategi att hinna ikapp genom att bygga upp kompetens inom begränsade fält. De innehar en relativt underordnad ställning jämfört med andra regioner i termer av teknisk kompetens. Detta är regioner där industrialiseringen skett sent, eller där beroendet av extern tillförsel av teknisk kompetens är stort. Exempel på sådana regioner är Wales, Quebec, Ontario och Katalonien. De regioner som tillhör typ 2 eller 3 är eftersläntrare, eller är som bäst en ”follow-the-leader” när det gäller de nya kunskapsintensiva verksamheterna. Flertalet regioner som fortfarande domineras av gammal eller mogen industri har, enligt författarna, knappast fått fotfäste i de nya branscherna. Ingen har heller lyckats använda en ledande position inom mogen industri för att utveckla kunskapsbaserad verksamhet. Till typ 4 klassas två av de studerade regionerna nämligen Toscana och Danmark. De utmärks båda av att ha vunnit konkurrenskraft inom lågteknisk konsumentvaruindustri genom effektiv produktion förenad med högt utvecklad design. Effektiv produktion uppnås genom samarbete i företagsnätverk. Den tredje dimensionen är ”economic position”, som mäts som ekonomisk tillväxttakt och sysselsättning. Denna tredje dimension används för att ”utvärdera” hur framgångsrika regionerna varit. Som mest framgångsrika framstår typ 1, med undantag för Midi-Pyrénées, och typ 4. Minst framgångsrika har typ 2-regionerna varit. En kommentar till detta är att det är oklart vari denna jämförelse egentligen består. Med de grova indelningar som används är det också svårt att utvärdera särskilt typ 3-regioner. Denna del av typologiseringen är inte övertygande. Indelningen i de fyra regiontyperna används sedan för att belysa i vilken utsträckning som institutioner är en resurs eller en restriktion. Detta sker mot bakgrund av en analys som går ut på att den svaga utvecklingen av typ 2 och typ 3-regioner kan tolkas som att de inte förmår att ta vara på den tekniska kompetens de besitter. Det finns en outnyttjad potential. Huruvida denna kan utnyttjas eller ej, bestäms i hög grad av de politiskt-institutionella strukturerna, dvs hur de regionala innovationssystem är utformade och utrustade. I Tabell 3 har författarna försökt att fånga de institutionella förhållanden som reglerar ”functions that are always associated with restrictions for the selection, promotion and economic utilization of technological capabilities”. Avsikten är att de fyra olika variablerna – ”intercompany patterns of cooperation and division of labour, knowledge and technology transfer, financing, and industrial relations” – ska belysa dessa förhållanden, särskilt med avseende på hur organisationer är länkade till varandra på den regionala nivån och till den centrala nivån. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 25 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Vad författarna är på jakt efter är om institutionerna sinsemellan är förenliga och vidare om de som helhet är förenliga med de strukturdrag som de olika typregionerna har. Som framgår föreligger skillnader avseende den institutionella ordningen mellan de olika regiontyperna. Men även för en given regiontyp kan skillnaderna vara stora, som framgår av jämförelsen mellan Kalifornien och Singapore. Författarna konstaterar också att: ”Despite these differences however there are also clear similarities between those regions associated with the same technological development path: whereas the institutional order in the knowledge- and service-based regions tend to be shaped by their dynamic potential and opportunity for mobilizing technological capabilities and translating them into industrial practice, the mature industrial regions are characterized by highly stable, and sometimes even antiquated, institutions”. Example Organization and control of intercompany division of labour and cooperation Knowledge Financing and technology transfer Technology and market driven Market driven and networks Regional and national Self-regulation Singapore Industrial policy Company relations and government moderated Government moderated Government regulated SE Brabant Autarchic Autarchic Autarchic Centralistic BadenWurttemberg Collective and autarchic Technology transfer for existing industrial clusters Regional and national National/ regional Wales Exogenous MNF Local transfer organizations Local and international Company oriented, hardly formalized Tuscany Collective order Collective order Collective order Collective order California Knowledge- and service based industries Industrial cluster formation with technological excellence Catching-up and routine manufacturers in old and mature industries Technological decoupling and niche production Industrial relations Tabell 3. Regionala innovationssystem och deras institutionella reglering. 4.3.3. Typologi enligt Storper En av den nya geografins förgrundsfigurer är professor Michael Storper. Stroper är en annan av dem som sökt utarbeta en typologi. 26 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande En av Storpers huvudteser är att betrakta regionala ekonomier som ”relational assets”. Storper utvecklar sina tankar inom ramen för vad Storper kallar ”the holy trinity of the heterodox paradigm”. Vad som åsyftas är relationer och samband mellan teknik, organisation och territorium. Storper noterar att teknik och teknisk förändring numera erkänns som en av de huvudsakliga drivkrafterna till hur ekonomisk utveckling sker i ett geografiskt perspektiv. Utveckling och avveckling av produkter och produktionsprocesser är beroende av den regionala innovationsförmågan. Genom teknisk förändring förändras kostnadsrelationer, vilket i sin tur har konsekvenser för produktion och lokaliseringsmönster. Organisationer, framför allt företag och företagsnätverk kopplade till varandra inom produktionssystem, är inte bara beroende av geografiskt bestämda insatser av materiellt och immateriellt slag, utan de har också mer eller mindre ”närhetsrelationer” till varandra. Territorier skiljer sig med avseende på lokal interaktion och förekomst av ”spillovers” mellan produktionsfaktorer, organisationer eller tekniker. Storper menar att den evolutionära teorin har identifierat den ”heliga treenigheten” korrekt, men att den fortfarande gör misstaget att använda maskinen som metafor för ekonomiska system. Hans tes är att denna metafor måste kompletteras med ett annat synsätt, ”where the guiding metaphor is the economy as relations, the economic process as conversation and coordination, the subjects of the process not as factors but as reflexive human actors, both individual and collective, and the nature of economic accumulation as not only material assets, but as relational assets. Regional economies in particular, and integrated territorial economies in general, will be defined here as stocks of relational assets.”14 Med detta synsätt handlar teknik inte bara om avvägningen mellan ”scale and variety”, utan också mellan kodifierbar och tyst kunskap. I stället för att tala om (teknik)spridning blir uppgiften lärande. Relationerna mellan företag existerar inte bara i termer av de varu- och tjänsteflöden som mäts genom i input-outputrelationer, utan också som ej marknadsomsatta beroenden (untraded interdependencies) som innehåller ett stort mått av ömsesidighet och återkopplingar. Och geografi konstitueras inte bara av närhet i termer av fysiska flöden och relationer, utan i form av närhet i termer av ej marknadsomsatta beroenden och relationer mellan organisationer och teknik. En regions främsta tillgång är inte längre fysiska tillgångar utan uppsättningen relationer, därför att de senare är en knapp tillgång som tar lång tid att utveckla och är svåra att imitera. Storper bygger en typologi utifrån föreställningen om att det finns åtskiljbara regionala världar av innovation och produktion, där regionala skillnader avseende konventioner är en central diskriminerande faktor. I Regional World gås igenom hur hänsyn tas till den geografiska dimensionen i ekonomisk teori. Argumenteringen sker i tre steg. I den neoklassiska ekonomiska teorin uppträder geografin via urbaniserings- och lokaliseringsfördelar, dvs två olika typer av externa effekter. Urbaniseringsfördelarna verkar förenklat via produktmarknader och via organisatoriskt lärande. Lokaliseringsfördelarna verkar via de fördelar som regional specialisering har på faktormarknaderna, framför allt arbetsmarknaden. Specialiserad arbetskraft i tillräcklig kvantitet och kvalitet ger hög produktivitet i det enskilda företaget, men innebär också att kunskap sprids mellan företag via arbetsbyten. Till stor del blir således med detta sektoriell specialisering en proxy för geografi. 14 The Regional World, sid 28 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 27 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Själv har Storper under 1990-talet successivt utvecklat de idéer om ej marknadsomsatta beroenden som Sabel var en av de första att betona betydelsen av. Härmed avses sådana lokala och regionala förhållanden som präglar den ekonomiska miljön, men som inte kan prissättas och därför heller inte kan omsättas på marknader. Dessa sammanfattas med benämningen konventioner. Tanken är att form och innehåll avseende koordineringen mellan parter varierar beroende på typ av produkt, teknik, marknad etc, såväl som av andra historiska och strukturella förhållanden. Det finns enligt Storper två nivåer av den relation som ska koordineras. I den första spelar personliga kontakter, ömsesidig kunskap om varandra och anseende grunden för en relation. Det finns ett unikt element i sådana relationer som inte kan replikeras. Alla relationer är emellertid inte av den typen. I många fall innehåller relationer element som kan reproduceras och imiteras. Men eftersom en transaktion per definition är ömsesidig, kan bara de aktörer som också förstår de ”osynliga koderna” tolka budskap och information på ett sätt som leder till en transaktion, och därmed bli delaktiga i det kunskapsutbyte/lärande som transaktionen medför. Konventioner omfattar båda dessa element i en relation, alltså även unika, men ofta betraktade som självklara (för de invigda), förväntningar, rutiner och beteenden. Ibland är dessa uttryckta i formella regler, men ofta inte. De är i sig ett slags tyst kunskap. Konventioner fungerar som en samordnande mekanism och bidrar därmed till att minska kostnaderna för att genomföra ekonomiska transaktioner. Flertalet konventioner är en blandning mellan de två relationsnivåerna. Storper kallar dessa för C-R transactions, (conventional or relational). Dessas betydelse hänger samman med att verkliga produktionssystem påverkas av en rad olika slags konventioner när det gäller arbetsmarknad och arbetsorganisation, teknik, kapitalmarknad med mera. En viktig poäng i evolutionär teori är att allt detta skapar många olika handlingsmöjligheter för det enskilda företaget. Konkurrenstryck och marknadsförhållanden medger flera lösningar. Företag måste således agera inom det som Nelson och Winter kallar för deras ”selection environment”. Tumregler och andra erfarenhetsbaserade beteenderegler är betydelsefulla i detta sammanhang. Konventioner och relationer ger form och innehåll åt handlingsmiljön. En analys av företag och produktionssystem innehåller enligt Storper tre huvudkompontenter: 1. Att fästa uppmärksamheten på betydelsen av ej marknadsomsatta beroenden, och inte bara på marknadsomsatta transaktioner för organisering och koordinering av ekonomiska transaktioner, 2. Att ta hänsyn till att en stor del av ej marknadsomsatta beroenden har de egenskaper som tillskrivits konventioner och relationer (C-R transactions), 3. Att uppmärksamma hur konventioner och relationer möjliggör och anger förutsättningar för många typer av marknadsomsatta (traded) transaktioner. Med dessa utgångspunkter konstruerar Storper fyra olika slag av produktionsvärldar. Diskriminerande förhållanden är för det första produkttyp. Härvid görs skillnad mellan standardiserade respektive specialiserade produkter å ena sidan, och generiska respektive anpassade (dedicated) å den andra. Med dessa två distinktioner vill Storper analysera utbudsoch efterfrågeförhållanden. Tanken är att specialiserade produkter kräver utvecklad teknik, specialistkompetens med mera, som är dyr och svår att reproducera, vilket inte är fallet med standardiserade produkter. Indelningen i generiska och dedicerade produkter illustrerar 28 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande egenskaper hos efterfrågan. Dedicerade produkter tillverkas för bestämda kunder efter deras önskemål, medan generiska produkter tillverkas för en anonym marknad. Skillnaden mellan produkttyperna har också betydelse för den andra dimension som Storper analyserar, nämligen mellan osäkerhet och förutsägbarhet. För generiska produkter är förutsägbarheten om efterfrågans storlek och sammansättning stor jämfört med förutsägbarheten för dedicerade produkter. Ur detta härleder Storper ”Marshallmodellen”, som utmärks av specialiserade och dedicerade produkter, stor osäkerhet och ”economies of variety”. Generiska produkter, men med i övrigt samma uppsättning, får benämningen ”Innovationsmodellen”. Standardiserade och generiska produkter med hög grad av förutsägbarhet karaktäriserar ”Industrimodellen”. ”Marknadsmodellen” utmärks av mer dedicerade produkter än industrimodellen och därmed högre osäkerhet. Relationer och konventioner skiljer sig åt mellan de här världarna. Marshallmodellen, som återspeglar de industriella distrikten i Italien, Silicon Valley, mjukvaruindustrin i Parisregionen med mera, bygger på personliga relationer och på att det finns en kritisk massa av specialister som byter tyst kunskap med varandra. Innovationsmodellen beskriver mycket kunskapsintensiva områden där de forskande och utvecklande företagen måste agera som om den fanns en marknad. Det handlar om grundläggande industriella innovationer. Skillnaden mellan denna värld och den föregående är att arbetet i högre grad centreras kring kodifierad kunskap. Därigenom underlättas ett kunskapsutbyte över större geografiska områden och mellan forskare och industrialister. Samtidigt förutsätter de stora investeringarna att resultaten kan ägandegöras genom patent eller på annat sätt. Detta är därför också en värld av intellektuella resurser och egendom. Produkterna är generiska, men beroende av insatser av extremt specialiserade resurser. Den avgörande poängen för Storper är att det finns en korrespondens mellan uppsättningen av konventioner och de olika världarna. Konventionerna är olika för varje värld och fungerar som en mekanism för koordinering av beslut. Därigenom bestämmer konventionerna ramverket för kollektiva och reflexiva handlingar inom varje värld. Förändring eller innovation i varje värld förutsätter att förmågan att utföra sådana ökar på ett sätt som är konsistent med de villkor som gäller för respektive värld. Vilka mer konkreta organisatoriska, institutionella och geografiska villkor främjar då denna ökning av handlingsutrymmet? Enligt Storper är de täta relationerna mellan å ena sidan specialister och å andra sidan mellan användare och producenter kärnan i den interpersonella världen. Framgångsfaktorn är därför att göra produkterna mer anpassade till enskilda kunders eller kundgruppers behov genom ett fördjupat utnyttjande av specialistkompetens. Med sin logik byggd på korta serier och flerproduktsfördelar (economies of variety), uppstår jämförelsevis höga fasta kostnader. Det finns därför en lockelse i att söka vinna stordriftsfördelar genom ett mått av standardisering inom denna värld eller från industrivärlden. När standardisering uppstår, förlorar produkterna emellertid en del av sina kvaliteter, enligt Storper, och konkurrensmedlet blir väsentligen priset. Vad man kan reflektera över i sammanhanget är hur de idéer om ”mass-customization” som förts fram på senare år förhåller sig till denna analys av den interpersonella världen. Den här världens framgång bygger alltså på en ständig fördjupning av kunskap och personliga relationer. I ett policyperspektiv menar Storper att den mest lämpliga typen av politiska ingrepp är sådana som etablerar arenor och horisontella länkar mellan offentliga aktörer och företagen. Storper anser också att åtgärderna ska syfta till att förse kluster eller Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 29 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande grupper av företag med kollektiva och regionalt fokuserade nyttigheter, främst i form av tjänster Här kan man sannolikt spåra ett inflytande från de olika slag av regionala stöd som utvecklats i de industriella distrikten i Italien, i Danmark och i södra Kalifornien. Samma påverkan leder honom sannolikt till att förorda en ny typ av hybridprogram när det gäller att stödja dessa systems utveckling av produktions- och managementkunnande. Det är hybridprogram i så måtto att de kombinerar ett bransch- eller teknikfokus, när det gäller uppgradering av kunnande i produktions- och managementfrågor, med ett nätverksperspektiv när det gäller produkt- och marknadsfrågor. I ett policyperspektiv motsvaras detta av en blandning av sektorsprogram och geografiskt avgränsade program. Enligt Storper är det också viktigt att utformningen av insatserna tar hänsyn till och söker motarbeta den negativa sidan av ett produktionssystem som i så hög grad bygger på personliga relationer, och åsyftar tendensen till att systemet blir alltmer slutet, inte tar in nya medlemmar och därmed tappar i dynamik. I marknadsvärlden handlar innovationer om att minska standardiseringen av produkterna. Innovation går således ut på att göra produkterna mera dedicerade. Samtidigt bygger konkurrensförmågan på flexibilitet i produktionsprocessen. Denna flexibilitet skapas genom att rekombinera relativt standardiserade insatsprodukter, och därigenom ge den egna produkten egenskaper som gör den mer dedicerad. Standardiseringen och produktionstekniken sätter gränserna för hur långt detta system kan närma sig det föregående. De här begränsningarna innebär att det finns ett stort mått av priskonkurrens, genom att kunder kan spela ut olika leverantörer mot varandra. De företag som bryter mönstret gör detta oftast genom att bättre än andra tillgodogöra sig den kompetens som finns bland specialisterna i den interpersonella världen, eller genom att det, som i Italien, finns så kallade lokomotivföretag som driver produktionssystemet. Den japanska bilindustrin bröt också under 1980-talet mot etablerade mönster på ett liknande sätt. Snabba modellbyten och modellanpassning till bestämda målgrupper ingick i detta. Ett större mått av informationsutbyte och lärande inom produktionssystemet ingick också. Jämfört med de förhärskande modellerna är innovationer inom denna värld ofta av organisatoriskt slag inom företagen, och sådana som förändrar relationerna mellan företagen så att det atomistiska företaget blir en del av ett nätverk. För att uppnå sådana förändringar pekar Storper på nödvändigheten av nya avtalsformer och liknande. I industrivärlden sker innovation genom att stora företag bedriver forskning och utveckling i egen regi. Det problem som Storper lyfter fram är att det visat sig svårare för denna typ av företag att utveckla produkter med de generiska egenskaper som medger stordriftsfördelar, än att utveckla processinnovationer. Innovationsförmågan avseende nya produkter hänger ihop med hur väl de stora företagen i denna värld förmår att etablera externa relationer till den interpersonella världen och till den intellektuella världen. Samtidigt hotas denna produktionsordning, i hög grad förknippad med det amerikanska massproducerande storföretaget, enligt Storper såväl av marknadsvärlden som av den interpersonella världen. Denna hotbild anger också utvecklingsvägarna. Den intellektuella världen skiljer sig från de andra industrivärldar som Storper talar om genom att den enbart producerar immateriella resultat. Den är därmed inte heller som regel jämförbar med de andra världarna. Ur innovationssynpunkt blir därmed frågan hur incitament och institutioner ska utformas för att volymen intellektuell produktion ska bli tillräckligt stor. Skillnaden mellan privat och kollektiv nytta av ny kunskap är ett klassiskt argument för 30 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande varför offentliga insatser kan vara motiverade. Storpers särskilda poäng är att han lyfter fram de kulturskillnader som finns mellan kunskapsproduktion i den intellektuella världen och motsvarande aktivitet i industrivärlden. Tesen är också att den intellektuella världen bör betraktas som ett samhälle (community) och att policyfrågan handlar om vilka konventioner som är bäst ägnade att utveckla detta samhälle, om det visar sig att varken kontrakt eller immaterialrättsliga regelverk är tillräckliga, vilket han hävdar. Innovation as Collective Action Critical Resources and Competences Competition Quality Generic Products Competition Local Industrial Standard Price first: Quality Second Demand Fluctuation Local: Market uncertainty as to Quality Demand Fluctuation Local: Temporal Uncertainty as to price Forms of Flexibility External: Quality Internal: Market (Quality; Price) Forms of Flexibility External: Quality Internal: Quality:Price The Marchallian Model Market Evaluation of quality The Market Model Evaluation of quality Scientific & Ethical Rules Evaluation of quality Competition Via Learning Competition Demand Fluctuation Supply Fluctuation Creates Demand Fluctuation Demand Fluctuation Forms of Flexibility External: Quality and Quantity Internal: Quality Forms of Flexibility The Innovation Model Economies of Variety Market Price as indicatory of Quality to Buyer Uncertainty Dedicated Products Evaluation of quality Standardized Products Widely Diffused Industrial Standards Via Price Widely Diffused Temporal Risks as to Quantity (Business Cycle) Predictability Specialized Products External: Quantity Internal: Quality The Industrial Model Economies of Scale Technology and Production Process Figur 4. Produktions- och innovationsvärldar enligt Storper. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 31 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Som framgått av redovisningen är gränsdragningen mellan de olika industrivärldarna inte alldeles lätt att göra. Det är också bara undantagsvis så att en av dessa industrivärldar är ensamt förekommande i en bestämd region. Den här redovisade typologin bygger på begrepp som är tämligen svårfångade i siffror. Ändå ansluter den väl till vår svenska diskussion om Gnosjöandan som gynnsam för entreprenörskap och Bruksandan som negativ för denna. Storper visar varför geografisk närhet är betydelsefull. Hans analys implicerar också att politiska ingrepp måste anpassas till förutsättningar och drivkrafter i de olika världar han rör sig med. De tre olika typologier som beskrivits här är sinsemellan tämligen olika. Delvis har detta att göra med att Storper inte uttalat analyserar regionala innovationssystem, utan, som han säger, regionala produktionsvärldar. Han har också tydligare än de andra koordineringsproblematiken i centrum för sin analys. 4.3.4. Policyimplikationer När Freeman lanserade begreppet nationella innovationssystem fanns som en viktig bakgrund den japanska frammarschen under 1980-talet, som byggde på mycket starka företag och keiretsus, inom vilka kunskapsutbyten skedde mellan företag. Universiteten syntes dock spela en mycket liten roll för den industriella utvecklingen. Det var helt enkelt svårt att förstå den japanska utvecklingen inom ramen för rådande synsätt, där man i många andra OECD-länder betonade betydelsen av vetenskap, medan den japanska framgången syntes bygga mer på effektiv användning av teknik och vardagsinnovationer. På liknande sätt var det med de tidiga studierna av de industriella distrikten i Italien, som gjordes av Sabel. Där kunde man konstatera att de italienska företagen, till skillnad från sina konkurrenter i andra OECD-länder, kunde motstå konkurrensen från lågkostnadsproducenter inom produktområden som klassificerades som lågteknologiska. Framgångsfaktorn var den flexibilitet som nätverksorganiseringen möjliggjorde, i förening med innovationsförmåga beträffande designen av produkterna. De italienska företagens konkurrensförmåga byggde därför tidigt på så kallade intangible assets. Det tredje återkommande goda exemplet är Baden-Wurttemberg, där en framgångsrik verkstadsindustri, med ett stort inslag av icke-forskande medelstora företag, gavs tillgång till ny teknik genom ett väl utbyggt system för kunskapsöverföring från olika typer av forskningsinstitut. Det återkommande poängen är att det fanns möjligheter till en dynamisk utveckling av näringslivet utan någon särskilt stark direkt forskningsanknytning. Det var snarare teknik och innovation som framstod som nyckelbegreppen. Den litteratur som refererats i det här avsnittet speglar i hög grad de observationer och nya idéer som växte fram under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Den speglar också den gradvisa förändringen från en diskussion om nationella innovationssystem till en betoning av lokala och regionala innovationssystem. Den viktiga observationen, som Freeman och andra som arbetade med nationella innovationssystem gjorde, var att kunskap inte producerades och användes i ett ”vacuum”, utan var beroende av sitt sammanhang. Till en början fokuserades därför på att kartlägga dessa sammanhang i olika avseenden, med en tyngdpunkt på att beskriva skillnader avseende formella strukturer som regelverk och vilka som agerade i innovationssystemet. Detta gällde forskningssystemets aktörer, såväl finansiärer som utförare. Redan detta ställde till en del problem i stora länder. Svårigheterna med 32 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande det nationella perspektivet blev allt större ju mer relationer och interaktion mellan aktörerna kom i centrum. Ett annat skäl till detta är också att det systemperspektiv som anläggs gör att frågor om styrning och koordinering blir viktiga Eftersom företagen är centrala aktörer, är det uppenbart att marknadsstyrning är en väsentlig del av innovationssystemet. Forskningssystemet utgör också en stor del av innovationssystemet. Genom den betydande offentliga finansieringen av forskning kommer också administrativ eller hierarkisk styrning att vara framträdande. Den principiella frågan är hur de här två olika styrningsformerna kan förenas på ett effektivt sätt. Praktiskt handlar detta om förutsättningarna för relationer och kunskapsutbyte mellan företag och högskolor. Budskapet från de som forskat om de industriella distrikten i Italien och om nätverksorganisering, är att denna form för samverkan mellan privat och offentligt utgör ett nytt sätt att koordinera beslut och därmed ett alternativ till marknad och hierarki. För att nätverk ska fungera effektivt förutsätts emellertid att det kan etableras ett förtroende mellan ingående parter. Om inte samverkan bygger på förtroende blir transaktionskostnaderna höga, eftersom det är tidsödande och svårt att i kontrakt reglera samverkan som omfattar ickestandardiserade produkter eller tjänster. Som framgått, utgår analyserna av regionala innovationssystem från att förutsättningarna för att genomföra transaktioner baserade på förtroende skiljer sig åt mellan regioner. Förtroende eller inte är en del av de rådande konventionerna. Samspelet mellan ekonomiska förhållanden och sociala och kulturella är därmed mycket centralt i de analyser av regionala innovationssystem som redovisats. Betydelsen av förtroende hänger också ihop med att författarna lägger stor vikt vid utbytet mellan aktörerna inom nätverken av tyst kunskap, som är väsentligt svårare att överföra än den kodifierade. Man kan säga att de regioner som lyfts fram som förebilder har byggt sin konkurrensförmåga på utbyte och användning av tyst kunskap, samtidigt som den globala trenden i spåren av informations- och kommunikationsteknikens utveckling varit en allt mer ökande kodifiering av kunskap. Därmed är vi inne på en av de problematiska aspekterna av analyserna av innovationssystem, nämligen att de handlar om den gamla ekonomin. Informationstekniken reducerar också transaktionskostnader, förutsatt att data och information kan kodifieras. Allteftersom tillgången på bandbredd kommer att öka, kommer allt mer kvalificerat informationsutbyte att kunna ske med teknikens hjälp. Det finns många förespråkare för tesen att bredbandsrevolutionen innebär att de territoriella aspekter som betonas så starkt i analyserna av regionala innovationssystem blir ointressanta. En av dessa är Manuel Castells, som i the Information Age hävdar att platsen (space) blir underordnad den kraft som ligger i kommunikationsflödena och den logik som driver olika nätverk. Om detta råder delade meningar. Den av de här refererade författarna som starkast hävdar territoriets betydelse, även i den nya ekonomin, är som framgått Storper. Den fråga som infinner sig i relation till Storper och andras betoning av konventioner är hur stora skillnader som finns i detta avseende i andra länder än Italien. I ett svenskt perspektiv är det uppenbart att associationerna går till Gnosjö och Bergslagen. Svaret på den här frågan beror naturligtvis till betydande del på hur man ser på relationen mellan den ekonomiska verkligheten och den sociala och kulturella, eller med andra ord: formas konventionerna av den ekonomiska strukturen eller tvärtom? I de industriella Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 33 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande distrikten i Italien tycks det vara så att konventionerna påverkat det ekonomiska livet. Ser vi till Sverige kan man reflektera över om bruksandan i Bergslagen var en social företeelse som bergshanteringen och stålindustrin drog nytta av, eller om det var så att den ekonomiska organisationen gav upphov till de sociala och kulturella mönster som bruksandan manifesterar. Sannolikhet är det så att sett över en längre tidsperiod växelverkar konventioner och ekonomisk struktur. Betydelsen av konventionerna märks sannolikt heller inte så tydligt under stabila förhållanden som de gör i brytningstider. Det är då som konventioner kan motverka eller stödja ekonomisk och social anpassning till nya förhållanden. N ätverksekonom in - dragkedjan Transaktion K ontrakt Form ell relation R elationslös R åvaruförädling, rutinpro duktion Verkstads industri; off.sektor Partnering;nätverkssam arbete Ö m sesidigt utbyte, lärande K unskapsintensiv in dustri ”Innehållsind ustrin” © Arne Eriksson Figur 5. Dragkedjan som metafor för olika typer av ekonomisk och social organisation. Detta illustreras med Figur 5. I denna representeras nätverksekonomin av den ihopdragna, högra delen av dragkedjan, och den gamla ekonomin av dess vänstra del. I den vänstra delen av figuren har vi företag som säljer standardiserade produkter, oftast utan kunskap om slutanvändarens behov. Priset är givet av världsmarknaden, varför konkurrenskraften bestäms av produktionskostnaderna. Ett exempel på denna typ av företag kan vara ett litet sågverk, som säljer via en lång rad mellanhänder. Här finns ingen relation mellan köpare och säljare, och därför inte heller någon möjlighet till ömsesidigt utbyte. För denna del av dragkedjan är det knappast relevant att tala om regionala innovationssystem. Konkurrenskraften för företag av detta slag beror i övervägande grad av hur väl de förmår att följa med i den produktionstekniska utvecklingen genom att investera i nya maskiner. Med detta blir möjligheterna att finansiera fysiska investeringar i vilken ny kunskap är inbyggd avgörande. De är således i huvudsak användare av de produkter och tjänster som utvecklats inom andra regionala innovationssystem. Eftersom verksamheten till sin karaktär är sådan att det handlar om relativt oförädlade produkter, är det också av det skälet svårt att applicera klusteranalysens underliggande värdekedja på denna typ av verksamhet. Som Storper anför, är den svåra utmaningen att göra produkterna mera dedicerade eller kundanpassade. Förutsättningarna för detta beror av vilka kopplingar företagen har till andra företag, till exempel via lokala företagarföreningar etc. Det viktiga lärandet sker inte av andra inom branschen, utan från företag som finns längre till höger i dragkedjan. Förutsättningarna för lärandet är också att kunskapen inom denna typ av verksamhet i hög grad är av det erfarenhetsbaserade eller tysta slaget, vilket begränsar aktionsutrymmet för utbildningsinsatser av traditionellt slag. 34 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Policymässigt betyder detta att branschöverskridande program är betydelsefulla, vilka kan vara svåra att genomföra därför att sektorstänkandet ofta är starkt utvecklat inom dessa typer av verksamheter. Utan att ha det siffermässigt belagt är hypotesen att inte så få lokala arbetsmarknader i Sverige har starka inslag av denna typ av verksamhet. Eftersom företagen inte har för vana att samverka med andra företag, är det rimligt att anta att de inte heller ser det naturligt att samverka med offentliga aktörer. Strukturellt möter denna typ av verksamhet allt större konkurrensproblem i ett land som Sverige, med jämförelsevis höga (arbetskrafts)kostnader. Majoriteten av de svenska storföretagen inom verkstadsindustrin och deras underleverantörer tillhör dragkedjans mittersta del, med en dragning åt den högra delen. De har varit framgångsrika i att kundanpassa sina produkter, men även i att organisera och effektivt styra produktion av komplexa produkter och system. I detta ligger att de också bedriver omfattande egen forskning och utveckling samt har väl utvecklade kontakter med universitet i Sverige och utlandet. I ljuset av Storpers analys är frågan om de framöver kommer att bygga sin konkurrenskraft på fortsatt kundanpassning, och därmed följande investeringar i intangibler av olika slag och anknytning till den interpersonella världen, eller om de i ännu högre grad än hittills förlitar sig på att fördjupa anknytningarna till den intellektuella världen. Det är inte givet vilken av dessa utvecklingsvägar som har störst betydelse med hänsyn till regionala innovationssystem. De undersökningar som finns antyder att de här företagen agerar i starkt internationaliserade system, där den regionala komponenten inte är så framträdande. Det finns en del undersökningar som tyder på att svenska storföretag är mer internationaliserade än sina motsvarigheter i andra länder. Situationen i Sverige skulle därmed påminna om den problematik som Braczyk & Heidenreich tar upp i sin analys, med exempel från Baden-Wurttemberg, där de menar att institutionella förhållanden behöver förändras för att den tekniska utvecklingspotential som finns i företagen ska kunna realiseras. Man kan tolka den svenska industrins krav på ökad industrirelevans i forskningen som ett exempel på något liknande. Det finns också en spridning inom denna del av dragkedjan, där de företag som är slutleverantörer av komplexa system ligger längst till höger och de som i större utsträckning motsvarar Storpers beskrivning av den industriella världen ligger till vänster. Det finns tecken som tyder på att de företag som tillhör denna del av dragkedjan kommer att utsättas för ett kraftigt omvandlingstryck. En del av denna kraft kommer från att köparföretag söker vältra över kostnader på underleverantörer, vilket medför att dessa måste uppgradera sin kapacitet för utveckling och innovation. En annan del av kraften kommer från en ökande användning av elektronisk handel, där mjukvaran för att arrangera auktioner på Nätet blir alltmer sofistikerad. Auktionsmodellen, dvs beteendet i den vänstra delen av dragkedjan, kommer därför att växa i omfattning och innefatta allt mer kvalificerade produkter. Samtidigt utsätts köparföretagen för konkurrens av konkurrenter som tillägnat sig nätverksorganiseringens fördelar genom extern samverkan och förändringar av arbetsorganisation med mera. Det finns alltså en risk för att den tredelade dragkedjan tenderar att delas i två delar. I den ena delen härskar auktionsmodellen, och lägsta pris blir ett mycket avgörande konkurrensmedel. Det är också en modell som i det närmaste utesluter det lärande utbytet mellan företag, som de olika författarna diskuterat. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 35 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande I den andra delen av dragkedjan får vi de nya kunskaps- och kontaktintensiva verksamheterna, som grundar sin konkurrenskraft på förmågan att, med Storper, tappa av den interpersonella världen dess kompetens och på samma sätt tillgodogöra sig den intellektuella världens resultat. Frågan är vad detta leder till när det gäller produktionens lokalisering. Man kan till exempel redan i dag se att Silicon Valley i praktiken blivit en plats för utveckling av nya produkter, medan produktionen av dem sker i Austin, Texas, eller i Asien. En liknande utveckling som allmänt mönster skulle förmodligen ytterligare kraftigt förstärka de strukturella förändringar som redan kan iakttas när det gäller den regionala utvecklingen i Sverige. Den högra delen av dragkedjan representerar de förhållanden som är i snabb tillväxt, men som ännu har begränsad utbredning framför allt till de företag som är direkt förknippade med ”den nya ekonomin”. Teknik och konkurrens i samverkan driver i den riktningen. Här är relationerna mellan köpare och säljare täta, liksom mellan deltagarna i nätverket. Frågan för offentliga aktörer är om det med hänsyn till den offentliga rollen går att vara en partner i de mest utvecklade nätverken, eller om det är kontraktsmodellen som är den möjliga. Att delta i ett kunskapsutbyte i de mest utvecklade nätverken förutsätter att man ingår i dem. Det betyder att högskolor och universitet behöver agera i en konsultroll som kommer i konflikt med de andra roller som högskolan har. Industriforskningsinstituten har bättre möjligheter att agera som partners i nätverk. Man kan också se hur vissa så kallade forskningsnära företag agerar som ”gränsgångare” mellan akademi och företag. En viktig fråga för framtiden är alltså under vilka former som universitet och högskolor ska samarbeta med företagsnätverk, och vilka relationer högskolan ska ha till nya slag av ”kunskapsföretag” som kan utvecklas. Från policysynpunkt är det viktigt att notera att de olika delarna av dragkedjan påverkas olika av olika åtgärder. Finansiellt stöd till fysiska investeringar har störst betydelse för företagen i den vänstra delen av dragkedjan, medan företagen i den högra delen är mer intresserade av stöd till ”intangible assets”. I princip finns det tre typer av politiska åtgärder. De kan vara beslut om regler, dvs att påverka institutionella förhållanden. De kan avse investeringar i infrastruktur, och de kan slutligen anta formen av finansiellt stöd som direkt påverkar företags incitament. Under det senaste decenniet har det skett en markerad tyngdpunktsförskjutning bort från finansiellt stöd i riktning mot regelförändring och investeringar i infrastruktur. Totalt sett har regler, infrastruktur och finansiellt stöd stor betydelse för att bestämma en investerares incitamentsstruktur. Den viktiga frågan i brytningstiden mellan en framväxande ny ekonomi och den fortfarande dominerande gamla ekonomin är hur åtgärderna totalt sett verkar på den nya ekonomin och på den gamla. Som vi ser i Sverige och andra länder har detta uppenbara regionala effekter. Internationellt har den bristande tillpassningen mellan den nya ekonomin och den samlade effekten av regler, infrastruktur och finansiellt stöd givit upphov till idéer om att systemmisslyckanden bör tillföras som en grund för politiska ingrepp, i tillägg till det klassiska argumentet om marknadsmisslyckanden. Problemet är att denna diskussion förts med utgångspunkt i föreställningen om nationella innovationssystem. Den typ av institutionella förhållanden som vi här talar om som konventioner, tas det inte hänsyn till i denna nationellt orienterade policydiskussion. Om hänsyn tas till sådana regionala skillnader, blir anspråken på politikens kunskapsunderlag utomordentligt högt ställda. Det handlar om att kunna ta hänsyn till strukturella skillnader, som kan hänföras till såväl typ av ekonomisk verksamhet (placeringen längs dragkedjan) som till regionala skillnader. 36 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande För att klara detta behövs en ny blandning av top-down och bottom-up. Det behövs ett inslag av top-down eftersom det nationella regelverket kan behöva göras tydligare och systemeffekterna av investeringar i infrastruktur ska kunna hävdas. Bottom-up behövs för att anpassningar ska kunna ske till konventioner och till behovet av finansiellt stöd. De regionala tillväxtavtalen är i Sverige är ett sätt att söka klara ut dessa avvägningar. Liknande processer pågår i andra länder, vilket kommer att framgå av nästa avsnitt. Det kan dock konstateras att processen i Sverige hitintills inte baserats på ett tillräckligt gott kunskapsunderlag för att lyfta fram ett systemperspektiv, vare sig nationellt eller regionalt. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 37 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande 5. Avbildningar av regionala innovationssystem 5.1. Utgångspunkter, syfte och källor Syftet med detta avsnitt är att redovisa en del av de studier som sökt att empiriskt beskriva regionala innovationssystem. I avsnittet kommer också policyinitiativ i Kanada och Wales som bygger på de här tankegångarna att redovisas. En del av underlaget för redovisningen av policyinitiativen inhämtades under en studieresa till Kanada och Wales i slutet av september 1999. Det finns i den tidigare nämnda litteraturen en rad fallbeskrivningar av regionala innovationssystem. Det genomgående intrycket är att fallbeskrivningarna ligger en bit ifrån den teoretiska diskussionen. Nedan presenteras ett par av de studier som är särskilt intressanta ur metodsynpunkt. Tyngdpunkten kommer geografiskt att vara Kanada och Wales. I Kanada satsas en hel del resurser på forskning om regionala innovationssystem. Bakom detta ligger en självbild som säger att det satsas för lite på innovation och forskning i kanadensiskt näringsliv. En delförklaring till detta är det stora beroendet som den kanadensiska ekonomin har av den amerikanska. Amerikanska företag producerar i Kanada, eftersom produktionskostnaderna är lägre än i USA, men utför forskning och utveckling i USA. Forskningen om regionala innovationssystem i Kanada har en klangbotten i den ekonomiska utvecklingspolitik som förs av provinsregeringarna och av den federala regeringen. Porters idéer om kluster slog tidigt igenom i Kanada. Såväl i Québec som i Ontario och Atlantiska Kanada har klusteranalyser och utvecklingsprogram byggda på dessa utarbetats under 1990talet. I praktisk politik handlar det fortfarande om klusterpolitik, även om den marknadsförs under rubriken regional innovationspolitik. I Wales har Welsh Development Agency, understödda av forskare som Phil Cooke och Kevin Morgan, under senare år utvecklat sin tidigare modell för utveckling av ”supply chains” till en mer fullständig kluster- eller regional innovationspolitik. 5.2. Kanada 5.2.1. Den federala regeringen Den federala regeringen i Kanada prioriterar innovationspolitik högt på sin dagordning. Det har kommit till uttryck i en serie policydokument de senaste åren. I mars 1996 lade regeringen fram sin strategi for forskning och utveckling.15 I slutet av 1997 redovisades för första gången en heltäckande rapport om federal forskning och utveckling.16 I den rapporten betonades två teman: innovation och människor. Dessa teman utvecklas ytterligare i en rapport från början av 1999.17 Utvecklingen av forsknings- och teknikpolitiken har skett inom ramen för omfattande nedskärningar av den federala budgeten. Mellan 1981 och 1998 minskade den federala andelen av nationell FoU från 33 till 22 procent. Liksom i andra länder ökar de statliga satsningarna på FoU nu åter, efter en nedgång i början av 1990-talet. 15 16 17 Science and Technology for the New Century: A Federal Strategy Minding Our Future Building Momentum. A report on Federal Science and Technology 1998 38 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Den federala politiken utformas i ett spel med provinsregeringarna, som har ansvaret för universiteten. Den federala regeringen finansierar, som i Sverige, universitetsforskning via forskningsråd och ger stöd till FoU i företag. Omkring 40 procent av de federala utgifterna för FoU går till dessa ändamål. Därutöver driver den federala regeringen också ett nätverk av forskningsinstitut. En viktig fråga de senaste åren har varit att öka kommersialiseringen av forskningsresultat från såväl forskningsinstituten som universiteten. Under de kommande åren kommer anslagen till forskningsråden att öka. Satsningar görs också på Centers of Excellence (90 miljoner CAD för tre år), för att stödja samverkan mellan forskare och företag. Det finns också en viss profil mot bioteknisk och medicinsk forskning. De två största initiativen är Canada Foundation for Innovation (CFI) och Technology Partnerships Canada (TPC). CFI tillkom i 1997 års budget. Den federala regeringen tillsköt 800 miljoner CAD för att stödja infrastrukturen för forskning vid forskningsinstitutioner över hela landet under en femårsperiod. En av tankarna med den federala regeringens forskningspolitik är att etablera partnerskap med näringsliv och provinsregeringar. När det gäller CFI har detta till exempel inneburit att provinsregeringen i Ontario har adderat 135 miljoner CAD från Ontario Research and Development Challenge Fund, som matchning till de federala satsningarna. TPC syftar till att tillsammans med näringslivet kommersialisera nya produkter och processer. Det federala anslaget är 150 miljoner CAD för tre år. I Kanada beslöt tre forskningsråd hösten 1998 att finansiera ”New Joint Initiative on Innovation Systems”. Det treåriga programmet stödjer universitetsforskning om teknisk förändring och ekonomisk utveckling samt hur karaktäristika hos regionala innovationssystem påverkar hur innovationer avseende produkter, tjänster, organisation och produktionsteknik används. Programmet drivs som ett nätverk med fem noder: 1. The InnoCom Sub-Network of Innovation Systems Research Network, lett av Adam Holbrook, Simon Fraser University 2. Ontario Network on the Regional Innovation System (ONRIS), lett av David Wolfe och Meric Gertler, University of Toronto 3. Program of Research on Management of Innovation Systems (PROMIS), lett av John de la Mothe, University of Ottawa 4. Le réseau du Québec sur les systèmes régionaux d’innovation (RQSRI), lett av Réjean Landry, Université Laval 5. Sub-Network on ICT-Intensive Innovation Systems in Atlantic Canada, lett av Norbert Schaefer, University of New Brunswick. Idégivare till forskningsprogrammet var Jack Smith, som finns vid National Research Council (NRC) i Ottawa. NRC är inte bara ett forskningsråd utan också ansvariga för ett antal nationella forskningsinstitut. De spelar också motsvarande roll som NUTEK har beträffande tekniköverföring, och är i denna roll ansvariga för Industrial Research Assistance Program (IRAP) och Canada Technology Network (CTN). NRC bidrar enligt egen utsago i det kanadensiska nationella innovationssystemet till: • att förbättra den nationella tekniska infrastrukturen, via de provnings- och testresurser som finns vid forskningsinstituten, • att förbättra tillgången till forskarutbildad personal genom stipendier med mera, Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 39 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande • att driva industrirelevanta forskningsprogram, • att stimulera teknikutveckling, • att främja teknikspridning och kommersialisering av forskningsresultat, • att stödja nyföretagande genom inkubatorer och finansiellt stöd, • att förstärka regionala innovationssystem via nätverksprojekt och konsortier. NCR är dessutom standardiseringsmyndighet i Kanada. Bakom NRC:s engagemang för att öka förståelsen av hur innovationssystem fungerar ligger ett antal djupgående förändringar som är förknippade med den nya ekonomin. Enligt Jack Smith är dessa förändringar: Från Forskning och utveckling Till Innovation Industripolitik Innovationssystem Linjär process Ömsesidiga beroenden Industrisektorer (branscher) Tekniskt-ekonomiska kluster Regional utveckling Teknopoler (klustrens geografi) Fysisk infrastruktur (Tangibla) Industriprodukter Virtuell infostruktur (Intangibla) Kunskapstjänster Sammantagna verkar de här förändringarna i riktningen att den lokala och regionala nivån blir en allt viktigare arena för företagen. Detta beror enligt Smith framför allt på den betydelse som nätverk, relationer och socialt kapital har i den nya ekonomin. Liksom i Sverige domineras den kanadensiska ekonomin av den gamla ekonomins företag, för vilka dessa begrepp inte varit centrala. Det betyder att inriktningen av initiativ för att utveckla mer effektiva innovationssystem måste anpassas till hur ”connected” företagen är i utgångsläget. Figur 6 nedan illustrerar tankegången. F o k u s fö r å tg ä r d e r fö r a t t b y g g a e f fe k tiv a in n o v a tio n s s y s te m e n lig t J a c k S m i th , N R C S v a g t lä n k a d e s y s te m S ta rk a re lä n k a d e s y s te m V ä l u tv e c k la d e n ä tv e rk F ö rs tä rk a lä n k n in g a r o c h In fra s t ru k tu r U tv e c k la s ty rk e fa k to r e r F rä m ja ti llv ä x t K unskap F in a n s ie r in g M ä n n is k o r T illg å n g t il l g lo b a l m a rk n a d Figur 6. Effektiva innovationssystem enligt J. Smith, NRC. Poängen är att de minst utvecklade innovationssystemen måste ”väckas” med insiktsskapande kunskapsöverföring. De något mindre kan tillgodogöra sig ny personbunden kompetens, möjligen i samband med finansiellt stöd, medan de utvecklade nätverken behöver hjälp med att nå vidare marknader. Innehållet i politiken varierar sålunda med hur utvecklade klustren 40 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande är. En förutsättning för en sådan politik är förstås att det finns en kunskapsbas och analysverktyg för att klarlägga i vilken fas systemen är. Det forskningsprojekt som nämnts syftar till att vidareutveckla den kunskap som redan finns inom NRC. Inom NRC har omfattande analyser gjorts av vilka kluster som finns i Kanada, enligt det synsätt som presenterades i föregående kapitel om industriella kluster. Ett av de mest utvecklade klustren i landet finns inom informations- och kommunikationsteknik i Ottawa. När det gäller Ottawa finns det skäl att något kommentera de relativt höga värdena som regionen fått för eldsjälar och för informationsnätverk, eftersom forskare och praktiker i Kanada tillskriver en viss organisation särskild betydelse för dessa. Det de åsyftar är en organisation som förkortas OCRI, vilket betyder The Ottawa Centre for Research and Innovation. Detta är en utvecklingsorganisation med provinsregeringen, näringslivet och universiteten som ägare. Organisationen startades ursprungligen för att finansiera näringslivsrelevant forskning och utbildning, men har utvecklats till att bli en knutpunkt i olika typer av formella och informella nätverk i Ottawa. Den har trovärdighet hos såväl politiker som näringsliv och kan därför agera som brobyggare och initiativtagare till samverkansprojekt av olika slag. Det handlar således om ett slags organiserat samhällsentreprenörskap. Organisationen finansierar fortfarande forskning och utbildning, men har, som faktarutan nedan visar, vidgat sitt arbetsområde. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 41 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande OCRI offers a comprehensive suite of professional development events to enhance skills in technology management and marketing. Zone5ive: The Technology Marketing Forum is a seminar series designed exclusively for Ottawa’s rapidly growing technology marketing community. This group’s objective is to provide a highly focused networking environment; mentoring for SMEs; and stronger linkages to local educational institutions. Each month, Zone5ive offers a high-energy, power-packed session with the best marketing talent available to discuss current and emerging issues in the technology sector. Zone5ive (Z5) meets from 11:30 a.m. to 1:30 p.m. at Nepean City Council Chambers on the second Thursday of most months. Some Z5 sessions also feature optional Extreme sessions, a panel presentation, which covers in detail a core technology-marketing topic with extensive audience interaction. 45th Circuit: The Technology Legal Forum – This seminar series brings together a wide range of professionals interested in current and emerging legal issues in technology development and applications. Program content is aimed at the interest level of an in-house counsel. The 45th Circuit is also building bonds within the technology sector by highlighting the rising benchstrength capabilities of Ottawa legal practices serving the industry. Speakers come from a range of supporting firms and technology companies, as well as from the legal divisions of various federal government policy agencies. The 45th Circuit meets at the Sheraton Hotel from 11:45 a.m. to 1:30 p.m. on the first Tuesday of most months. Technology Executive Breakfast (TEB): The Senior Management Forum is Ottawa’s premiere networking forum for senior and executive management in technology companies, be they small or large, start-up or established. Leading industry veterans share their personal experience and their perspectives on corporate issues relevant to all players in the technology industry business. The TEB meets at the Corel Centre from 7:00 a.m. to 9:00 a.m. on the final Thursday of most months. Most TEBs also feature an optional ”Plus” session, which involves a panel presentation on a timely technology topic and is sponsored by leading service providers. Software Process Improvement Forum (SPIN): The Software Process Improvement Network is a meeting place for the free and open exchange of software process improvement expertise, experiences, and ideas. The objective is to promote process improvement, process maturity, and high-quality software-based products in the Ottawa region. It involves an active program of networking, presentations, publications/discussion groups, and liaisons with similar groups. SCOAP is an independent organization formally affiliated with OCRI, which focuses upon exploring the management, use and impact of information in the knowledge-based society. SCOAP promotes dialogue and participation from the public, private and academic sectors in order to help facilitate understanding, adaptation and management of the changes resulting from the increasing importance of information and technology in our knowledge-based society. Its monthly events are a mix of meal sessions as well as longer length professional development sessions featuring leading practitioners in their respective fields. The 1998–99 program will concentrate much of its program upon Knowledge Innovation concepts and practices. SCOAP meets at the Chateau Laurier usually at noon on the third Thursday of most months. Tech Talk: A new technology exchange program designed to facilitate the flow of research information between hightechnology companies and universities and colleges. This series of bi-monthly technology research workshops will bring together communications, information technology and digital media researchers to discuss leading-edge issues and solutions. Tech Talk is developed jointly by the Communications and Information Technology Ontario (CITO) and the Ottawa Centre for Research and Innovation (OCRI). TechTalk workshops planned include: E-Commerce Technologies, Highspeed Semiconductor Research Modelling and Simulation of Electronic Systems. Spotlight is a new series of professional development and educational seminars which provide the technology community with an opportunity to obtain a concentrated understanding of a specific area of knowledge pertaining to their business activities. Each offering is a stand-alone seminar developed in concert with a sponsoring organization and usually presented in a panel presentation and discussion format with maximum audience interaction. Most Spotlight Seminars will occur as a morning session usually from 8:30 to 11:30 a.m. and generally on the second to fourth Tuesdays during the month. Tomorrows Technology Today (3T) is a new forum aimed at providing insight into pending developments in the Technology sector that will impact the way we work. Technology sector firms and employees are being continually bombarded with new releases in hardware and software and quantum steps in technology which may have a significant impact on their bottom line. If you need insight into the pending areas of technology you should you be investing in or adopting, the real impact of new technologies on your bottom line or just want to know whether a new technology is really here to stay, then 3T meetings are for you. Come and hear lunchtime presentations by world-class leading developers and protagonists of tomorrow’s technologies, question speakers at the leading edge of technology about your issues and, most importantly, network with other people like yourself who need to know whether they will have to implement tomorrow’s technology today! SmartStart: is a summer festival of workshops in science, math and related technologies for teachers. Framgången med OCRI har medfört att en liknande organisation, Communitech, har etablerats i the Canadian Technology Triangle (CTT) med de fyra städerna Kitchener, Waterloo, Cambridge och Guelph. Det försök till samverkan mellan flera städer som Communitech utgör, är ett exempel som innehåller en hel del lärdomar också för svenskt vid- 42 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande kommande. Dessa finns dokumenterade i en artikel18 av Jeffrey Roy, som vi också hade tillfälle att diskutera med under besöket. Roy bedriver forskning om ”civic entpreneurship”. Han utvecklar i artikeln en argumentationslinje som går ut på att konkurrensfördelarna kan beskrivas i tre olika dimensioner. Den första är vad vi vanligen menar, nämligen att företagen är konkurrenskraftiga på grund av sina egna ansträngningar, det som kallas competitive advantage och som yttrar sig i industriella kluster. Till denna fogar han intelligent advantage och collaborative advantage. Intresset för samhällsentreprenörskap kan hänföras till den tredje dimensionen. Canadian Technology Triangle ligger omkring 20 mil från Toronto. Idén med CTT var att de fyra städerna tillsammans skulle försöka skapa en regional samverkansidé. Idén bars av motsvarigheten till utvecklings- eller näringslivschefer i svenska kommuner. Dessa fyra personer bildade en styrgrupp. I övrigt var samverkan byggd på en virtuell organisation. Den ursprungliga tanken var att vinna stordriftsfördelar i den externa marknadsföringen av regionen. Efterhand har intresset vänts allt mer mot interna samverkansprojekt. Det handlar om fyra områden, nämligen strategisk planering, vad Roy kallar institutionell infrastruktur, näringslivsfrämjande, med fokus på befintliga företag och entreprenörskap, nyföretagande och småföretagsutveckling. De befintliga beslutsstrukturerna i de ingående städerna har varit ett starkt hinder för samverkan. Försök har gjorts att utveckla mer nätverksorganiserade system, inte minst för att förbättra samverkan med näringslivet. Bristen på framgång ledde till att näringslivet tog initiativ till bildandet av Communitech, vars syfte framför allt är att öka samverkan mellan företagen och utbildnings- och forskningssystemet i regionen. Communitech har som enda organisation sitt geografiska område definierat av gränserna för CTT. Precis som förebilden OCRI arbetar Communitech också som samhällsentreprenör. De slutsatser som Roy drar av sin analys av CTT är: • att det behövs nya, mera nätverksbetonade typer av styrsystem för samverkan som skär igenom de befintliga strukturerna i respektive stad, • att lokal samverkan inte är tillräcklig; det måste finnas kopplingar till andra beslutsnivåer inom den offentliga domänen men också överbryggning till den privata sektorn, • att det behövs information om och analyser av samverkansregionen, inte bara de ingående delarna, och slutligen • att den nya typ av aktör som Communitech representerar bör erkännas. De regionala innovationssystemen i Kanada finns dokumenterade i ett antal artiklar i de tidigare nämnda böckerna om regionala innovationssystem samt i policydokument. 5.2.2. Ontario Provinsen Ontario är Kanadas största provins i termer av befolkning, näringsliv och ekonomisk betydelse. Provinsen svarar för cirka 40 procent av industriproduktionen i hela Kanada och 18 Roy J, Canada’s Technology Triangle – Local and Regional Systems of Innovation. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 43 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande befolkningsandelen är lika stor. Provinsen har omkring elva miljoner invånare med två större befolkningstyngdpunkter i Toronto, med drygt tre miljoner, och Ottawa, med omkring en miljon invånare. När det gäller näringslivsstrukturen har Ontario stora likheter med Sverige, med såväl råvarubaserad industri som en växande kunskapsintensiv sektor. Det ekonomiska livet i den södra delen av provinsen påverkas starkt av närheten till USA och har så gjort under lång tid. Den amerikanska marknadens behov av mineraler och skogsprodukter var en viktig drivkraft i tidigare faser av industrialiseringen. Kanada har, speciellt de senaste åren, gynnats av en fallande kurs på kanadadollarn mot den amerikanska. Detta har resulterat i ökande investeringar från USA, men har också ökat intresset bland kvalificerad arbetskraft inom speciellt IT-området att söka sig till den amerikanska arbetsmarknaden. Det regionala innovationssystemet Strukturellt finns enligt David Wolfe tre tydligare klustergrupperingar i provinsen. I Toronto finns ett starkt kluster kring biltillverkning. Utvecklingen inom detta påverkas av närheten till Detroit och av att kostnaderna i Kanada är lägre än i USA. Hälften av exporten från provinsen går till de amerikanska delstaterna omkring de Stora sjöarna och består till mycket stor del av bilar och bilkomponenter. Det andra klustret är inom underhållning och nya media, där många amerikanska film- och TV-produktioner av liknande skäl spelas in i Toronto. Det tredje är ett gryende kluster inom läkemedel och bioteknik. Det finns också en betydande finanssektor i staden. I Ottawa finns ett mycket starkt kluster med bas i kommunikationsteknik, med Nortel som ledande företag. Utvecklingen av detta påminner om det som sker i Silicon Valley, med ett stort antal nybildningar av företag. Som tidigare nämnts spelar OCRI en viktig roll som arenaskapare och nätverksorganisatör i sammanhanget. I de södra delarna av provinsen sker nu en utveckling av vintillverkning, i kombination med turism och annan livsstilsindustri. Det här betyder att Ontario är mer dominerat av tillverkningsindustri än de andra provinserna i landet, vilket avspeglas i att mer än hälften av landets produktion av industriprodukter sker i Ontario. Det betydande utländska ägandet har varit en viktig utgångspunkt för flertalet av de studier som gjorts av innovationssystemet i Kanada som helhet, men också för Ontario. En annan har varit att utgifterna för forskning och utveckling inom industrin är lägre än i flertalet andra utvecklade OECD-länder. FoU-andelen uppgår till cirka 2 procent av provinsens BNP, varav näringslivet svarar för omkring 60 procent. Vissa forskare har sett ett samband mellan dessa två förhållanden, och argumenterat för att de utlandsägda fabrikerna varit renodlade sammansättningsfabriker utan kapacitet till innovation. Andra har hävdat att det skett en spridning av moderna tillverkningsmetoder från dem, och att detta förstärkts under 1980-talet då även de japanska biltillverkarna förlade fabriker till Ontario. En annan förklaring till den låga FoUandelen är också att branscher med traditionellt liten FoU, som skogsindustri och gruvindustri, spelar en stor roll i provinsen. Med denna typ av struktur borde man förvänta sig att nätverksorganisering bland företagen inte är så vanligt förekommande, och att de kopplingar som finns sker vertikalt längs förädlingskedjan snarare än horisontellt. Det finns en studie19 av detta som i det här sammanhanget är intressant i sak, men också för att den är ett exempel på den särskilda informations19 Gertler M, Wolfe D, Garkut G: The Dynamics of Regional Innovation in Ontario – Local and Regional Systems of Innovation 44 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande insamling som regelmässigt krävs för att belysa sambanden mellan företagen i ett lokalt/ regionalt innovationssystem. Undersökningen gjordes bland ett urval av de företag som under perioden 1990–95 hade utnyttjat olika offentliga program i Ontario. De hade deltagit i de samverkansaktiviteter som genomförs av Ontario Centers of Excellence. De hade också varit engagerade i de utvecklingsprogram som den tidigare socialdemokratiska provinsregeringen bedrev under första delen av 1990-talet. Dessa program var branschinriktade och avsåg bilar och bilkomponenter, dator- och telekommunikationsindustri, verkstadsindustri, flygindustri med flera. Skälet till att utvecklingsprogrammen bedrevs branschvis snarare än klustervis var, enligt David Wolfe som vid den tiden var ansvarig för dem i provinsregeringen, att de som ett viktigt syfte hade att få igång en dialog mellan de fackliga organisationerna och företagsledningarna. Eftersom de fackliga organisationerna bedriver sin verksamhet från en branschmässig utgångspunkt hade det varit svårt att använda en klusteransats. Kontrollgruppen bestod av företag inom samma branscher som inte hade deltagit i de offentliga programmen. Företagen stratifierades efter bransch, storlek och ägande. Utformningen av frågorna gjordes med hänsynstagande till tidigare innovationsundersökningar av Statitistics Canada. Uppläggning och resultat från ett antal forskningsprojekt i Europa och USA med liknande inriktning påverkade också enkätfrågorna. Som en jämförelsenorm vid tolkningen av resultaten användes Floridas20 undersökningar. Dennes beskrivning av det högpresterande företaget utgjorde ”benchmark”. Det högpresterande företaget utmärks enligt Florida av att det bygger sin konkurrensförmåga på tekniska innovationer och har kapacitet att integrera innovations- och produktionsprocessen i företagen. Ny teknik kombineras med användning av nya organisationsformer, vilka medger att produkterna når marknaden tidigare än annars. Nya arbetssätt och kompetensutveckling av personalen är också ett utmärkande drag. Denna typ av företag uppvisar också starka samverkans- och nätverksrelationer med andra företag, såväl kunder som leverantörer. Den stora poängen är att högpresterande företag opererar som ett integrerat system, vilket möjliggörs av en framgångsrik användning och kombination av de egenskaper som nämnts. Med detta kan sägas att det högpresterande företaget i hög grad blir detsamma som ett kluster. Enkäten bestod av fem delar. I den första ombads företagen bedöma sin konkurrenssituation och de metoder (innovationer) de använder för att svara mot konkurrenstrycket. I den andra ombads företagen att ange sina relationer till kunder, leverantörer och andra företag i sin egen bransch. Den tredje delen omfattade ett antal utvärderingsfrågor om offentliga stödprogram. Den fjärde omfattade frågor om relationer till forskningssystemet och i den femte ombads företagen ge bakgrundsdata av skilda slag. Med denna undersökningsdesign fångas, som framgått av föregående avsnitt, de centrala elementen i en avbildning av ett lokalt/regionalt innovationssystem. De två första delarna ger indikatorer på innovativt beteende, såväl beträffande interna metoder och procedurer som externa relationer till kunder, leverantörer och företag i samma bransch, och medger också analyser av hur interna och externa förhållanden samverkar. Med 20 Richard Florida, vid H.Heinz III School of Public Policy and Management, genomförde i början av 1990-talet motsvarande studier av företagen i de amerikanska delstaterna vid de Stora sjöarna. Dessa undersökningar resulterade bland annat i begreppet högpresterande företag. Inom det arbete som OECD gjorde i studien av Teknik, Produktivitet och Sysselsättning (TPJ) sammanställdes ett flertal liknande studier, däribland NUTEK:s studie om Flexibla företag. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 45 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande den ansats som frågorna speglar kan man konstatera att de inte tillåter avbildningar av individuella nätverkskonstellationer eller system, utan enbart ger information om frekvensen av olika typer av samarbetsformer. De slutsatser som dras i artikeln är att utbredningen av företagssamarbete är relativt liten. I den mån det förekommer är det med leverantörer och kunder. Det är vanligare att beskriva relationer med kunder i samarbetstermer än relationer med leverantörer. Samarbete med företag i samma bransch förekommer i liten omfattning. På det hela taget är författarnas slutsats att det är långt kvar till dess att produktionssystemet i Ontario uppvisar det slags nätverksorganisering som en del europeiska regioner har. Författarna menar vidare att detta är helt förenligt med grundläggande institutionella förhållanden. Det handlar om lagar och förordningar, som i anglosachsisk anda är utformade för att förhindra samverkan mellan företag. Det handlar också om arbetsmarknadens och kapitalmarknadens funktionssätt. Den mycket decentraliserade arbetsmarknaden leder till instabilitet och inlåsningseffekter, samtidigt som ”hiring and firing” är huvudprincipen för att nå flexibilitet. Det betyder att det råder konkurrens om kunnig arbetskraft, vilket försvårar uppkomsten av förtroendefulla relationer mellan företag. Kortsiktigheten och ett dominerande exitbeteende hos kapitalmarknadens aktörer försvårar också. Den offentliga delen av innovationssystemet omfattar såväl federala som provinsiella resurser. Till de federala hör de nationella forskningsråden, som liksom forskningsråden i Sverige ger bidrag till forskare. Dit hör också National Research Council (NRC), som trots namnet inte är ett forskningsråd i vanlig mening utan framför allt driver de statliga forskningsinstituten och laboratorierna. I den rollen finansierar NRC forskning som ska vara världsledande. Som ett komplement till forskningsuppgiften har NRC också sedan lång tid bedrivit tekniköverföring från instituten till befintlig industri genom ett program som förkortas IRAP. NRC/IRAP är också en av huvudmännen, tillsammans med Industry Canada, för det nationella system för tekniköverföring, Canada Technology Network (CTN), som byggts upp under de senaste åren. Politik för att utveckla det regionala innovationssystemet På provinsnivån finns i Ontario ett antal Centers of Excellence21. När dessa inrättades för mer än tio år sedan var de sju till antalet, men dessa genomgick en period av sammanslagningar i samband med att provinsregeringen minskade sina anslag till FoU i mitten av 1990-talet. Förutom dessa centra har den nuvarande provinsregeringen de senaste åren genomfört ett antal nya initiativ som ett uttryck för den större politiska betydelse som stöd till innovation fått. 21 Information om Ontario Centers of Excellence finns på Internet http://www.ontcentex.org 46 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande De fyra provinscentra är: 1. Centre for Research in Earth and Space Technology 2. Communications and Information Technology Ontario 3. Materials and Manufacturing Ontario 4. Photonics Research Ontario. De har samtliga som uppgift att stärka relationerna och samarbetet mellan industri och universitet. Detta sker genom att de finansierar forskning i konsortieform, finansierar industrirelevant forskarutbildning och agerar som nätverksorganisatörer och brygga mellan forskning och industri. Det största av dem är Materials and Manufacturing Ontario (MMO)22, som vi besökte vid vår studieresa. Även om det finns vissa skillnader mellan centra med avseende på förekomsten av grundforskning är konceptet i stort sett detsamma vid samtliga. Det är viktigt att uppmärksamma att forskningen bedrivs vid universiteten eller i vissa fall i företagen. Vid centra bedrivs således ingen egen forskning, utan de fungerar som översättare av industrins behov. MMO genomför flera program för att stimulera industrirelevant forskning i samarbete mellan företag och forskare. Det rör sig om stipendieprogram för forskarutbildning, nätverksaktiviteter, seminarier, stöd till bildning av tvärdisciplinära forskargrupper med mera samt finansiering av kommersialisering och start av nya företag som kommersialiserar teknik för vilken MMO har de immateriella rättigheterna. Den här programstrukturen döljer dock delvis vad som enligt Bob Civak är MMO:s främsta styrka, nämligen de personliga nätverken och kontakterna. Totalt omsätter MMO nästan 20 miljoner CAD, varav drygt hälften kommer från provinsregeringen. Enligt Civak får MMO utväxling på sina medel genom att i praktiken finansiera enskilda professorer i deras egen forskning, för att därigenom också öppna deras institutioner för samarbete på andra nivåer mellan företag och doktorander, mastersstuderande och studenter. Idén är, med Civaks, ord att utnyttja professorernas ambitioner att vara imperiebyggare. En liknande modell användes med stor framgång i Sverige av dåvarande Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) i slutet av 1960-talet. MMO får ett återflöde genom licensinkomster eftersom reglerna är sådana att Centers of Excellence har äganderätten till resultaten av de projekt som de finansierar. Ett skäl till detta är att det alltid ska finnas en möjlighet till kommersialisering av resultaten, om de inblandade forskarna eller företagen inte vill använda resultaten av de projekt de varit inblandade i. Samtliga forskare som får stöd från MMO måste också bli medlemmar i MMO Network. Denna församling av forskare och företagsrepresentanter inbjuds till föreläsningar och forumaktiviteter och är ”försäljarna” av MMO på bredden. Den uppgift som MMO har delas i Sverige mellan NUTEK, KK-stiftelsen och Teknikbrostiftelserna. Ingen av dessa organisationer synes arbeta lika målmedvetet med nätverkande och odling av personliga relationer. Sannolikt är en bidragande orsak till detta att det anses vara en konflikt mellan den offentliga myndighetsrollen och sådana personliga relationer, med risk för favorisering etc. Samtidigt har MMO i sitt arbetssätt dragit rätt slutsatser av den analys som gjordes tidigare, där just denna typ av personbundna relationer är kärnan i de regionala innovationssystemen. Förmodligen är denna balansakt mellan värdering av och 22 http://www.mmo.on.ca Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 47 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande relation till projekt, program och person en av de knivigaste konsekvenserna av den tidigare analysen. Den traditionella modellen innebär att staten och myndigheterna förväntas agera med utgångspunkt i tydliga regler som tillämpas på ett oförvitligt sätt. Det är inte lätt att tillämpa denna modell för att stödja nätverk och bygga upp uthålliga relationer. Den nuvarande provinsregeringen har gjort en stark koppling mellan å ena sidan innovation och nya jobb, och ökat välstånd å den andra. Provinsregeringen har under senare år tillfört några nya instrument i den offentliga medelsarsenalen, tydliggjort prioriteringarna genom en departementsreform och genomfört ett omfattande strategiarbete där delaktighet varit ett nyckelord. Strategin publicerades i mars 1999 under titeln A Road Map To Prosperity23. Ansvaret för framtagandet av strategin hade Ontario Jobs and Investment Board, som består av ministrar och viceministrar i provinsregeringen för finans-, utbildnings- och transportministerierna samt för handel och turism och ministeriet för energi, vetenskap och teknik. Där finns också ett drygt tiotal industripersoner samt en person med facklig hemvist. Man kan således notera att forskarsamhället och universiteten inte är representerade. För att tydliggöra regeringens prioriteringar av innovation och forskning genomfördes år 1997 en departementsreform som bland annat innebar att ett ministerium för energi, vetenskap och teknik inrättades. Detta ministeriums ansvarsområde framgår av de olika enheter som ingår i dess organisation: • Research, Technology and Innovation Branch • Information and Communications Technologies Branch • Life Sciences and Technology Branch • Ontario Research and Development Challenge Fund Vid vårt besök träffade vi chefen för den första enheten, Chris Riddle, samt ett antal av hans medarbetare. Mr Riddels enhet har ansvaret för strategiutveckling och för koordinering inom och mellan departement. Där ligger också handläggningen av ett de nya initiativ som regeringen tagit, nämligen Premier’s Research Excellence Awards (PREA). Syftet med detta program är att behålla unga forskare i provinsen. 60 stipendier delas ut per år. Som framgår av listan över enheter finns en sektorsindelning när det gäller de två teknikområden som anses ha den största potentialen för framtiden, nämligen Informations- och Kommunikationsteknik samt ”life sciences”. Den fjärde enheten har ansvar för det resursmässigt största nya initiativet av regeringen, Ontario Research and Development Challenge Fund. Denna representerar idémässigt en av grundbultarna i regeringens politik, nämligen att genom public-private partnerships åstadkomma en utväxling av de offentliga medel som satsas. Fonden representerar också ett koordinerat regeringsinitiativ genom att fem olika ministerier deltar. Totalt är planen att provinsen ska satsa 500 miljoner CAD under en tioårsperiod, som tillsammans med kompletterande bidrag från industri, (federala) forskningsinstitut och andra förväntas generera en total investering i forskning och utveckling på tre miljarder CAD. Fonden bildades för att främja forskning i världsklass av intresse för näringslivet, för att stimulera samverkan mellan den privata sektorn och forskningsmiljöer samt för att bistå universitet i provinsen i konkurrensen om forskningsanslag från andra finansiärer, dvs i första hand den federala regeringen. Den sista punkten har en bakgrund i att Ontario anser sig miss23 Rapporten finns på Internet http://www.ontario-canada.com/jobgrow 48 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande gynnat när det gäller fördelningen av federala anslag. Argumentet är att Québec systematiskt tilldelas för stor andel av de federala resurserna. En av fondens prioriterade uppgifter är att behålla och attrahera forskare av världsklass. De instrument som finns tillgängliga för att lyckas med detta är att investera i infrastrukturen för forskning, dvs laboratorieutrustning och lokaler. För att lyckas med utväxlingen är det uppenbarligen också helt nödvändigt att projekten är av direkt nytta för industrin. Ett sätt att uppnå denna koppling är att forskningsinstitutioner som ansöker om medel från fonden måste ha klart med finansiering från den privata sektorn motsvarande en tredjedel av den totala projektkostnaden. Inkomna ansökningar utvärderas med avseende på forskningens kvalitet, åtagandena från olika partners, huruvida det enskilda projektet förbättrar den sökande institutionens förmåga att samverka med industrin samt sysselsättningseffekter. Invändningarna från forskarna mot den här konstruktionen är starka. De menar att fonden medverkar till en privatisering och politisering av vilken forskning som gynnas. De anser också att kriterierna för vilka projekt som gynnas är oklara. År 1999 beslöts också att skapa Ontario Innovation Trust, med ett kapital på 250 miljoner CAD. Denna fond ska medverka till ytterligare satsningar på forskningsinfrastrukturen i form av utrustning, laboratorier med mera. Dessutom utökades omfattningen av de betydande skattelättnader som används för att stimulera företagens investeringar i forskning och utveckling. Det speciella med användningen av skattekrediter i Ontario är att de används för att stödja branscher, till exempel finns Ontario Computer Animation and Special Effects Tax Credit och Ontario Digital Media Tax Credit. I den mån som skatteavdrag används i innovationspolitik brukar de avse en viss definierad aktivitet, men inte vara avgränsade till vissa branscher. Det hör också till bilden att det finns studier, gjorda i Kanada på uppdrag av OECD, som visar att Kanada är ett av de länder som använder skatteavdrag mest, samtidigt som effektiviteten bedöms vara låg. Bildandet av Ontario Innovation Trust var en del av en mycket omfattande satsning på att förbättra infrastrukturen i provinsen genom en SuperBuild Growth Fund. Denna ska de närmaste fem åren pumpa in 20 miljarder CAD i förbättringar av infrastrukturen i provinsen. Också denna ska fungera genom partnerskap med den privata sektorn. Inledningsvis avsätter regeringen 2,9 miljarder CAD, varav drygt 700 miljoner ska användas för att modernisera universitet och högskolor. De nya initiativen ska ses mot bakgrund av den strategi för provinsens ekonomiska utveckling som nämndes tidigare. I A Road Map To Prosperity anges fem strategiska mål och för vart och ett av dessa hur det ska genomföras. De strategiska målen hänför sig till: • En uppgradering av kunskap och kompetens • Att främja uppkomsten av en innovationskultur • En stark omvärldsorientering • Att bygga vidare på de styrkefaktorer som föreligger industriellt och regionalt • Ett gynnsamt investeringsklimat. Det mesta av det som hittills redovisats kan hänföras till det fjärde målet, som beträffande genomförandet i första hand handlar om att stimulera samhällsentreprenörskap enligt OCRImodellen i Ottawa och för det andra att ta till vara den utvecklingspotential som finns i StorToronto och andra storstäder. För det tredje ska man också ta till vara utvecklingsmöjlig- Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 49 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande heterna i de norra delarna av provinsen samt för det fjärde stärka industrisektorer och ekonomiska kluster. Noterbart är också att ett av de strategiska målen handlar att främja en innovationskultur, dvs i grunden om att påverka attityder och vanor ifråga om entreprenörskap, risktagande med mera. Innehållsmässigt stämmer strategin i stora delar överens med den grönbok som Näringsdepartementet gav ut under föregående år. Den största skillnaden ligger i den stora tilltron till public-private partnerships, vilka i sig är nödvändiga när den konservativa provinsregeringen vill göra mer samtidigt som ambitionen är att sänka skatterna. Generellt finns det mycket stora likheter mellan Ontario och Sverige, vilket också visade sig under studiebesöket genom att våra värdar kände till Sverige och svenska förhållanden, även om de inte har oss som ekonomisk jämförelsenorm utan USA och de stora länderna i Europa. 5.2.3. Québec Innovationssystemet Innovationssystemet i provinsen Québec angavs av Cooke i hans typologi som dirigiste. Med detta avses att staten (dvs provinsregeringen) har en ambition att utöva ledarskapet för innovationssystemets utveckling. Denna idé går tillbaka till början av 1980-talet då den dåvarande provinsregeringen publicerade ”Le virage technologique”. I detta policydokument redovisades en strategi som knappast tidigare funnits i Nordamerika. Där redovisades 217 konkreta förslag till hur innovationssystemet skulle utvecklas under ledning av olika ministerier. Hela arsenalen av möjliga politiska åtgärder ingick, reglering, statligt företagande, utbildning och kultur, exportstöd osv. Ett stort antal av förslagen avsåg skatter och bidrag. Med en ny regering i mitten av 1980-talet avskaffades flertalet av de centrala ministerierna och också i övrigt genomfördes en väsentligt mer marknadsorienterad politik. Pendeln svängde återigen tillbaka i slutet av decenniet, bland annat med inrättandet av en fond för att finansiera samprojekt mellan universitet och privata konsortier. Det finansiella engagemanget ökade ytterligare i början av 1990-talet, med bildandet av Montreal Innovatech Corporation. Innovatech är ett riskkapitalbolag med huvudsaklig inriktning på informationsteknik och medicinsk teknik. Senare har ytterligare två liknande bolag bildats för Québec City och en särskilt dynamisk region i sydöstra delen av provinsen (Beauce-Appalaches). När det gäller riskkapitalförsörjningen är det viktigt att också nämna de fonder som fackföreningarna i Québec inrättat. De samarbetar med Montreal Innovatech, som förser dem med finansiella och strategiska analyser av företag, tekniker och branscher. För närvarande sker återigen omfattande förändringar i politiken, nu med bas i en analys av innovationssystemet. Att så är fallet framgår av olika policydokument och av de intervjuer som vi gjorde. Den grundläggande analysen av innovationers betydelse, innovationssystemets beståndsdelar och dess drivkrafter är densamma som i till exempel Ontario. Detta framgår av följande figur24. 24 Quebec – Objectif emploi. Vers une économie d´avant-garde. Une strategie de développment économique créatrice d´emplois. Gouvernement du Quebec 1999, sid 13. 50 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Figur 7. Innovationssystemet i Québec. Enligt figuren är företagen i centrum för innovationsprocessen. Företagens innovationskraft bestäms av arbetsorganisation, forskning och utveckling, tillgången på kvalificerad personal, förvärvandet av teknik och av kommersialisering och export. Den omedelbara omgivningen med vilken företagen interagerar innehåller fyra dimensioner, nämligen samarbete mellan företag, relationer till riskkapitalmarknaden, relationer till regeringsorganisationer och relationer till högskolor och universitet. Innovationskraften är också beroende av den ”globala omgivningen”, som lagstiftning och skattesystem, den tekniskt-vetenskapliga kulturen, mänskliga resurser och deras utveckling samt den tekniskt-vetenskapliga kunskapsbasen. Att regeringen vill spela en framträdande roll framgår av att ”le gouvernement assume le leadership” beträffande utvecklingen av de allmänna betingelserna för innovation. Enligt regeringens strategi måste den också agera på andra nivåer, till exempel genom att underlätta etablering och utveckling av relationer inom det som benämns den omedelbara omgivningen och genom att stödja företagen i deras ansträngningar att förvärva den kompetens som tillåter dem att bli innovativa. Provinsregeringens innovationspolitik Konkret har regeringens ambitioner omsatts genom inrättandet av ett nytt ministerium för forskning, vetenskap och teknik vars uppgift är att samordna provinsregeringens egna insatser. En annan uppgift är att vara en pådrivare för att Québec ska få en större del av de federala satsningarna på forskning och utveckling. Québec anser sig vara missgynnat av den federala regeringen, till exempel när det gäller lokaliseringen av statliga forskningsinstitut. Samordningsuppgiften hänger samman med att enskilda ministerier i provinsregeringen har ansvar för forskning och utveckling inom sina områden på samma sätt som i Frankrike. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 51 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Regeringen har också ökat anslagen till forskning och utveckling och infört skatteavdrag för företag för att gynna innovation. Dessutom har två större projekt startats; Innovation Quebec och Valorisation-Recherche Quebec. Innovation Quebec har tre syften. För det första att upprätthålla en god forskningsmiljö för grundforskning och tillämpad forskning. För det andra att förbättra den internationella lyskraften hos forskarna och de innovativa företagen, samt för det tredje att förstärka synergierna mellan den offentliga och privata sektorn. Programmet genomförs via de befintliga forskningsråden och tanken synes vara att med nya medel söka åstadkomma en bättre samordning och strategisk fokusering av deras aktiviteter. Valorisation-Recherche Quebec syftar till att öka kommersialiseringen av forskningsresultat genom inrättandet av ett bolag som är oberoende av regeringen. Regeringen har avsatt 100 miljoner CAD. Styrelsesammansättningen återspeglar den institutionella strukturen i Quebec. Tre medlemmar kommer från universiteten och tre medlemmar är från provinsregeringens forskningsråd. Tre medlemmar kommer slutligen från näringslivet, varav en är från börsen i Montreal. Forskarvärlden är sålunda i majoritet i detta bolag. Som en jämförelse kan man ta teknikbrostiftelserna i Sverige, med ett likartat uppdrag, där näringslivet är i majoritet. De här nya förslagen ligger i linje med den politik som förts under relativt lång tid i Québec. I början av 1990-talet inleddes en typ av klusterpolitik (grappes industrielles) där fem områden gavs särskild prioritet. Dessa var flygindustri, läkemedel, informationsteknik, mineralförädling samt produktion och överföring vattenkraft. Ytterligare åtta områden identifierades. De här klustren hade betydande andelar av världsmarknaden för sina produkter och det fanns i provinsen stödjande industrier och serviceverksamheter. Stödet till forskning och utveckling utgjorde en betydelsefull del av denna klusterpolitik. Ett annat viktigt inslag var att det kring dessa kluster bildades samrådsorgan med deltagande av berörda aktörer. Dessutom finns motsvarande grupperingar också för mindre regioner i provinsen, med inriktning på att stödja den lokala ekonomiska utvecklingen i allmänhet och med fokus på vidareutbildning av arbetskraften i synnerhet. Enligt våra intervjuer anses denna politik inte helt framgångsrik, framför allt därför att den inte tillräckligt fokuserade betydelsen av innovation, entreprenörskap, utbildning med mera, vilket man söker komma tillrätta med i den nya strategin. Resultatet av flera regeringars ambitioner att sätta tydliga avtryck i det organisatoriska landskapet är, enligt en forskare25, att ”the Quebec S&T landscape is particularly saturated with councils, technoparks, programmes and institutes of all types”. Detta överflöd av organisationer har välkomnats av flertalet aktörer inom området, som har kunnat utnyttja detta för att förstärka sin självständighet och få finansiering av sina favoritprojekt. På så sätt har partipolitiska skillnader i provinsen, i förening med rivaliteten med den federala regeringen, bidragit till att befästa området. Till detta har kommit att det i Québec finns ett flertal organisationer som samlar data om FoU, genomför analyser och ger råd och rekommendationer till regeringen. Debatten om innovationspolitiken förses genom dessa ständigt med nytt bränsle. Den kanske viktigaste av dessa organisationer är Conseil de la science et de la technologie. Rådet är mest känt för sin årsrapport, The state of science and technology in Quebec, men genomför också löpande analyser och kommer med rekommendationer. Vid vårt besök hade rådet nyligen publicerat en studie26 om den regeringsstödda forskningen där det konstateras att provinsregeringens 25 26 Latouche D. Do regions make a difference? The case of science and technology policy in Quebec L’État acteur de l’innovation, Conseil de la science et de la technologie 52 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande forsknings- och teknikpolitik är i en övergångsperiod. Där konstateras också att mindre resurser satsas på FoU i Quebec än i Ontario eller i flertalet OECD-länder. Provinsregeringens satsningar är också mindre än andra provinsregeringars i Kanada. Vidare påpekar studien att många ministerier har mycket blygsamma budgetar för FoU, och att vetenskap och teknik har en begränsad plats inom många politikområden. När man värderar kritiken är det viktigt att notera att den ekonomiska strukturen i provinsen för inte så länge sedan i hög grad dominerades av råvarubaserad verksamhet. Liksom i Ontario är beroendet av den amerikanska marknaden mycket stort. Ur det perspektivet är de förstärkningar som skett av forskningsbasen och av nya sektorer i ekonomin imponerande. Detta kan till en del förklaras med att staten är en ledande aktör när det gäller forskningsfinansiering, och därför kan göra betydelsefulla insatser via generösa anslag. På motsvarande sätt har de kraftiga skatteavdragen framför allt gynnat de företag som bedriver forskning och utveckling, och därför bidragit till deras tillväxt. När tyngdpunkten läggs på innovation, som bland annat handlar om att förbättra utbytet mellan universitet, forskningsinstitut och företag och om att öka produktiviteten i det offentliga forskningssystemet, är det dock inte tillräckligt att skjuta till pengar. Detta kan tolkas att det är i detta läge som innovationssystemet i Québec befinner sig. 5.3. Storbritannien 5.3.1. Regeringens näringspolitik I Storbritannien använder man i policysammanhang bara undantagsvis begreppen innovationspolitik och innovationssystem. Där är fortfarande ”competitiveness policy” det överordnade näringspolitiska begreppet. Om man ser till innehållet handlar dock detta i mycket hög grad om sådant som i andra länder förs in under rubriken innovationspolitik. Detta är inte så förvånande med tanke på att den engelska regeringen driver ett moderniseringsprojekt som omspänner i stort sett alla politikområden, inklusive den offentliga sektorn. I det perspektivet är innovationspolitiken i Storbritannien mer utvecklad än i kanske något annat land. Moderniseringen ska dock ses mot bakgrund av att den regionala utvecklingen i Storbritannien är mycket ojämn. Sydöstra England dominerar ekonomin, och där är också de snabbväxande och högproduktiva företagen överrepresenterade. I flertalet regioner är fortfarande det industriella arvet påtagligt. Dessutom betyder den i ett europeiskt perspektiv avreglerade arbetsmarknaden att det uppstår ett strukturellt särdrag i Storbritannien som av regeringen kallats för ”the long tail”. Den långa svansen syftar på att lågproduktiva företag, som i andra EU-länder slås ut på grund av regleringar, minimilöner osv, överlever i Storbritannien. Vi har i Sverige talat om att omvandlingstrycket periodvis varit för lågt på grund av svag växelkurs. I Storbritannien fungerar den avreglerade arbetsmarknaden på liknande sätt. Detta förhållande påverkar också utformningen av näringspolitiken. Väsentligt större tyngd än i Sverige läggs på information, på åtgärder för att skapa ”awareness” och på diagnostiska paket av olika slag. Dessa syftar till att initiera förändringsprocesser hos företagen i den långa svansen. Ett annat inslag i denna strategi är att använda de utländska företag som investerar i Storbritannien som ”verktyg” i näringspolitiken. Dessa ställer höga krav på sina leverantörer. Den bakomliggande tanken med en stor del av initiativ som tagits av DTI har därför varit att få utväxling av direktinvesteringarna genom att införa åtgärder som hjälper underleverantörer att komma in dessa företags ”supply chains”. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 53 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande På senare tid har Internet blivit en viktig del i marknadsföringen av DTI:s budskap. Där finns till exempel en utmärkt genomgång av vad som menas med supply chains, hur den nya ekonomin påverkar arbetsorganisationen i företagen med mera. Parallellt med en politik för uppgradering av befintligt näringsliv har också omfattande insatser gjorts för att stimulera tillkomsten av nya företag i den kunskapsdrivna ekonomin. För närvarande görs till exempel mycket stora insatser inom medicin och bioteknik av regeringen, men också av privata fonder. På motsvarande sätt har regeringen tydligt markerat att Storbritannien ska ha en framträdande plats i den digitala ekonomin. Med andra ord är lagstiftning med mera som antas påskynda införandet av elektronisk handel prioriterad. Strävan att förnya näringslivet har också gjort att teknikparker och kuvöser är vanliga i Storbritannien, liksom att samverkan överhuvudtaget mellan universitet och industri stimuleras på en mängd olika sätt. Detta gäller alltifrån hur forskningsråden arbetar, hur universiteten prioriterar vad vi skulle kalla den tredje uppgiften, till införande av särskilda program för att underlätta kommersialisering av forskningsresultat och tekniköverföring. I denna del av politiken är den underliggande idén att etablera och förstärka industriella kluster. Welsh Development Agency och Scottish Enterprise har varit pionjärer i den vidareutveckling av ”supply chain policies” som klusterpolitik är. Synsättet sprids nu snabbt också i England genom de regionala utvecklingsorgan (RDAs) som inrättades från den 1 april 1999. Det finns åtta sådana i England och deras första uppgift var att utarbeta regionala utvecklingsstrategier. I nästan samtliga fall är industriella kluster ramen för såväl analys som åtgärder. De här utvecklingsorganen inrättades av regeringen, men är privata industriledda organisationer. Förankringen av strategierna sker också genom att det förhärskande sättet att koordinera insatser i Storbritannien är via bildandet av partnerships. Den anglosachsiska innebörden av partnerships skiljer sig från den mening begreppet fått i Sverige, bland annat inom ramen för tillväxtavtalet. I England är partnerskap ett sätt att mobilisera och koordinera resurser och åtaganden lokalt och regionalt. Genom att framför allt den lokala nivån, och intill nu även den regionala, varit betydligt svagare än i Sverige har partnerskapet blivit en sätt att från fall till fall hitta allianser och finansieringslösningar på lokala problem. Det var först i mitten av 1990-talet som de olika departementens regionala organisationer samlades i en regional organisation, the Governments Office (GO). En del av den organisationens uppgifter har flyttats över till de nybildade utvecklingsorganisationerna. I princip är dock fortfarande GOs regeringens regionala organisation, medan RDAs är regionernas egna utvecklingsorganisationer, om än bildade av regeringen och delvis finansierade av den. Det är rimligt att anta att avsaknaden av en stark lokal politisk nivå underlättar bildandet av partnerships, eftersom det inte funnits någon lokal aktör som ansett sig ha den givna ledarrollen. Detta förhållande har också skapat förutsättningar för att offentliga och privata aktörer kunnat samlas kring en viss fråga. Fortfarande är den engelska politiken mycket starkt centraliserad. Näringspolitiken drivs i hög grad av DTI. Men även samordningen mellan departementen är stark genom att Cabinet Office fungerar som ”ledningscentral” och konfliktlösare i regeringsarbetet. Premiärministern har dessutom sitt eget ”kontor” med stabschef och politiska samordnare. De resurser som RDAs förfogar över för regional utveckling motsvarar i storleksordningen ett par procent av de totala statliga resurserna som går till en region. De kan således inte 54 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande genomföra sina regionala strategier genom att påverka resursflödena inom regionen. Samordningen sker i stället genom att de strategidokument som tagits fram håller mycket hög kvalitet, och därför i sig genererar ett mått av samsyn genom att personalrörligheten mellan organisationer är stor och genom att partnerships bildas för genomförande av olika åtgärder. När de regionala innovationsstrategierna tagits fram har en referenspunkt i många fall varit de resultat och bedömningar av teknikutvecklingen som sker inom Foresight, som är en process för att skapa omvärldsbilder som många känner sig delaktiga i. Startpunkten för Foresight var att kostnaderna för FoU ökade mycket kraftigt, samtidigt som investeringarna är långsiktiga. Tanken var att via paneler av experter förbättra underlaget för regeringens FoU-prioriteringar, men också att de samtal som fördes skulle leda till en samsyn mellan regeringen och den privata sektorn. Denna process avsåg till en början det tekniskt-vetenskapliga området. Sedan ett år tillbaka pågår ett Foresightprojekt i de olika departementen under ledning av DTI:s Future Unit, för att förbättra regeringens framförhållning och strategiska kapacitet beträffande framför allt tillväxtfrågor. Sättet som RDAs bildades på är också typiskt för hur nya organisationer tillkommer. Motsvarande process genomförs nu när det gäller förändringen av småföretagspolitiken, där Business Links ska ersättas med Small Business Service. Genomförandet sker så att regeringen anger mål och riktlinjer, som sedan bildar utgångspunkt för en ”upphandling” av tjänster från lokala och regionala ”konsortier”. Detta betyder att huvudmannaskapet för en viss verksamhet kan skilja sig åt mellan regioner, men regeringen ser till att det är samma ”varumärke” som etableras i hela landet. Kvalitetsgranskningen sker genom utvärderingar, paneler med mera. 5.3.2. Wales Idag finns en enda kolgruva i drift i Wales. För 25 år sedan dominerades fortfarande Wales av gruvdrift och stålverk. Nu framstår Wales som en av de regioner som mest framgångsrikt lyckats driva en omställningsprocess som i hög grad varit baserad på inflöde av utländska direktinvesteringar. Fortfarande är dock Wales en problemregion i så måtto av arbetslösheten i de västra och norra delarna av landet är hög. Den positiva ekonomiska utvecklingen är koncentrerad till området runt Cardiff och Swansea, där merparten av befolkningen finns. Inkomstnivån ligger under det brittiska genomsnittet. Bakom framgångarna med att skapa attraktivitet för Wales ligger det arbete som utförts av Welsh Development Agency. Dess insatser har naturligtvis underlättats av att Wales haft tillgång till regionalpolitiskt stöd från EU:s strukturfonder. En annan bidragande förklaring är att de japanska bilföretag som lokaliserade fabriker i Europa under 1980-talet ofta valde att lägga fabrikerna i områden utan bilbyggartradition, vilket gynnade Wales. Welsh Development Agency tillkom 1976 och därmed skapades organisatoriska förutsättningar för att bedriva strategiskt inriktat ekonomiskt utvecklingsarbete. Fram till början av 1990-talet skedde arbetet ”på känn”, men med fokus på bil- och elektronikindustri och med syfte att öka investeringarna i Wales. Den första utvecklingsplanen presenterades år 1992. Mellan 1983 och 1993 var Wales andel av utlandsinvesteringarna i Storbritannien mellan 15 och 20 procent, medan dess andel av befolkning och produktion var fem procent. Merparten av dessa investeringar gjordes av japanska, amerikanska och tyska företag inom verkstadsoch elektronikindustri. Sony gjorde en investering 1974, och följdes av Hitachi, Panasonic, Aiwa, Brother, Sharp och Orion. Alla dessa var på eller annat sätt inblandade i konsument- Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 55 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande eller kontorselektronik. Inom bilindustrin öppnade Ford en motorfabrik 1978 och följdes av Calsonic, Valeo, Lucas-SEI, Robert Bosch, Trico, ITT-Alfred-Teves, Ina Bearings, Sekisui, Yuasa, Gillet, Grundy och Hoesch-Cambford. Toyota öppnade 1992 en motorfabrik för sin sammansättningsfabrik i Derby och för export till Japan. Genom den fabriken och Fords motorfabrik hade Wales därmed blivit ett ledande centrum för motor- och komponenttillverkning i Europa. Bilindustriklustret i Wales levererar till andra biltillverkare i England och Europa. Kundbasen är alltså mycket bred. Elektronikindustrin i Wales skiljer sig från bilindustrin genom att i huvudsak bedriva sammansättning i Wales. Företagen har också strävat efter att köpa lokalt eller att påverka sina underleverantörer att lokalisera verksamhet till Wales. De två klustren har alltså helt olika egenskaper om man betraktar dem i perspektivet av ”supply-chain”. Inom bilindustrin är Wales en komponent- och underleverantör till sammansättningsfabriker i andra delar av England och Europa, medan det motsatta förhållandet gäller för elektronikindustrin. Enligt Cooke27 uppvisar de här två områdena flertalet av de egenskaper som utmärker ett innovativt regionalt kluster, nämligen: • privat och offentlig FoU, • leverantörskedjor från sammansättning till komponenter och delar, • privata och offentliga utbildningscentra och partnerships, • krävande kunder, • ett antal kärnföretag i sektorn, • en stödjande infrastruktur, inkluderande såväl privata som offentliga aktörer, • komplementär industri inom regionen, • stödjande tjänsteverksamhet inom regionen, samt • marknadsföring av det regionala specialiseringsmönstret. Ett utmärkande drag för Welsh Development Agency (WDA) är att den är en regional utvecklingsorganisation. Ett skäl till detta följer av att huvuduppgiften varit att attrahera utländska investerare som normalt inte känner Europas eller Storbritanniens geografi i detalj. Ambitionen har därför varit att synliggöra Wales externt. Ett annat skäl är att den lokala nivån, som sagts tidigare, inte har så stor betydelse politiskt och administrativt som i Sverige. Drivkraften för WDA att arbeta med innovationssystem och kluster hänger samman med två förhållanden. Det första är att kompetens- och utvecklingsfrågor samt nätverkssamarbete mellan företagen uppfattats som centrala för att bädda in de utländska företagen i sin regionala miljö. Det andra är att man vill förstärka den regionala kunskapsbasen så att befintliga företag blir leverantörer till de bil- och elektroniktillverkare som etablerat sig, eller att nya kunskapsbaserade företag bildas. Initiativet till företagssamarbete kom från de japanska företagen. Dessa sökte medvetet bistå potentiella lokala leverantörer med att uppgradera sin kompetens genom att låna ut utrustning och tekniker. Även WDA och utbildningsinstitutioner drogs in i detta nätverksbyggande. För WDA:s del betydde detta att man 1991 startade ett program benämnt ”Source Wales”. Orga- 27 Global clustering and regional innovation 56 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande nisationens roll var att agera som animatör, dvs tillhandahålla arenor och stimulera nätverksbildningar mellan företag. Detta är en roll som organisationen senare har utvecklat inom en rad olika områden. Till en början handlade detta om att arbeta med leverantörssamarbeten. Senare har det utvecklats också till att omfatta ”horisontellt” samarbete mellan företag i självorganiserade ”Technology Forums”. Kärnpunkten är att stimulera informationsutbyte och lärande mellan företag. Detta arbete har varit mycket framgångsrikt därför att det bygger på att andra företag är de som har störst trovärdighet som ”lärare”. WDA:s roll är att bryta isen, så att företagen börjar samtala med varandra. Technology Forums är organiserade för nyckelsektorer i den walesiska ekonomin. Det första forumet inrättades i mitten av 1990-talet som ett resultat av de goda erfarenheterna från leverantörsgrupperna och av den analys av ekonomin som gjordes inom ramen för arbetet med en Regional Technology Plan. Initiativet till denna kom från EU-kommissionen. Wales var den första regionen som utarbetade en sådan plan. Denna har senare utvecklats till den innovationsstrategi som WDA nu arbetar efter. Ett teknikforum är en mötesplats för producenter, användare, forsknings- och utbildningsinstitutioner samt tjänsteföretag för att utbyta idéer och erfarenheter. WDA finansierar sekretariatsresurserna, men medlemmarna i ett forum bestämmer själva över sin dagordning. Man kan se dessa forum som ett sätt att få igång den konversation som Storper talar om och som är den första förutsättningen för att förtroendefulla relationer ska uppstå. Dessa relationer kan sedan utvecklas till industriella kluster, vilket är fallet med det optoelektroniska forumet i norra Wales. Kevin Morgan och Phil Cooke28 har bland annat på grundval av erfarenheterna från WDA beskrivit hur styrning och samordning sker i sådana nätverkskonstellationer, där samordningen uppstår genom interaktion mellan parter och som ömsesidigt lärande. Partnerships är en annan variant av denna styrningsmodell. 28 P.Cooke & K.Morgan: The Associational Economy. Firms, Regions, and Innovation, Oxford University Press, 1998. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 57 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande 6. Slutord 6.1. Stort avstånd mellan teori och praktik Av redovisningen tidigare framgår att det finns gemensamma stråk i teoribildningen om regionala innovationssystem, men också att det finns nyansskillnader var betoningen läggs. När det gäller det ekonomiska innehållet i analysen är inte skillnaderna särskilt stora. Alla författare betonar att det finns strukturella skillnader mellan olika typer av branscher eller kluster som har återverkningar på vilka slags relationer som företagen har med varandra och med till exempel offentliga aktörer. Storper är den som mest utförligt behandlat denna problematik. Från policysynpunkt är förekomsten av sådana strukturella skillnader mycket betydelsefull, eftersom den implicerar skillnader även avseende sammansättning och genomförande av politiska utvecklingsprogram. Studierna av kluster och innovationssystem är i sig ett uttryck för den viktigaste gemensamma hållpunkten mellan forskare och praktiker, nämligen den ökande betydelsen av nätverksorganisering. I den rikhaltiga litteraturen tjänar ett par artiklar av Phil Cooke bäst syftet att ge en sammanfattning av de återkommande idéerna. Han sammanfattar grunddragen i en artikel i Environment & Planning på följande sätt: Till de mest framträdande likheterna hör: • En betoning av regioner som en arena för att skapa konkurrenskraft i den globaliserade ekonomin. • Ett framhållande av betydelsen av informella institutioner som normer, rutiner och konventioner. • Ett erkännande av såväl informella nätverk som mer formella organisatoriska arrangemang för att skapa och upprätthålla förtroende mellan aktörer och därmed minska transaktionskostnader. • En omvärdering av betydelsen av geografisk närhet i form av agglomerationsfördelar och andra externa effekter, för att underlätta kunskapsutbyte och öka förmågan till organisatoriskt lärande. Allt detta hör hemma inom ramen för evolutionär ekonomisk teori, inom vilken idéerna om innovationssystem utvecklats. Denna och den nya geografin delar tankespåret: ”the anatomisation of cultural systems as economic processes”. Den stora skillnaden ligger i hur långtgående betydelse olika analytiker anser att attityder och värderingar har. Även här är Storper den som för analysen längst genom sin mycket starka betoning av konventioners betydelse. Andra analytiker erkänner betydelsen av socialt kapital, attityder och värderingar, men betraktar inte dessa förhållanden som så fundamentala som Storper. Det har också framgått att det är ett ganska stort avstånd mellan de teoretiska föreställningarna om innovationssystem och de praktiska tillämpningarna. Den popularitet som klusteranalys vunnit beror sannolikt till en inte oväsentlig del på att den framstår som tämligen handfast. Med andra ord har den sin tyngdpunkt i att beskriva och analysera ekonomiska strukturer, snarare än konventioner och relationer. 58 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande 6.2. Innovationssystem, kluster, kunskapsutbyte Analysen av kärnan i ett kluster eller ett innovationssystem sker från utgångspunkten av förtätning, se Figur 8, dvs en specialisering och kritisk massa av företag och kompetens som möjliggör uppkomsten av externa effekter. I ett lokalt perspektiv märks dessa vanligtvis i form av tillgång till specialiserad och högt kvalificerad arbetskraft. Genom den rörlighet som finns på arbetsmarknaden sprids innovationer mellan företagen där konventionerna stimulerar till detta. Det finns ett antal metoder för att mäta och analysera industriell specialisering på branschnivå. I viss mån ger branschindelningen också ett mått på specialisering på produktnivå, med de kriterier som gäller för industristatistiken. Det finns också metoder (shift and share) för att grovt ange dynamik och konkurrenskraft för en viss gruppering av företag/arbetsställen. Det går också att via yrkes- och utbildningsstatistik få ett grovt mått på förekomsten av specialiserad arbetskraft. Problemet är att den framväxande nätverksekonomin skapar nya yrken och arbetsuppgifter som inte fångas av befintlig statistik. För att fånga samverkan mellan kärnföretagen finns som regel inga andra alternativ än särskilda undersökningar. Dessa kan vara enkäter eller intervjuundersökningar eller kombinationer av dessa metoder. I avsnittet om Ontario redovisades en sådan enkätundersökning om företagssamarbete, med avseende på såväl horisontellt samarbete med företag i samma bransch som vertikalt samarbete med kunder och leverantörer. De tillfrågade företagen ombads rangordna relationerna enligt en femgradig skala. Denna metod är till sitt upplägg liknande det som använts på Nya Zeeland för att avgränsa kluster. Svårigheten med detta slags rangordning är att de bygger på de tillfrågades subjektiva värderingar av graden av samverkan med andra. Denna typ av undersökningar kan därför vara analytiskt trubbiga. Erfarenheterna från Nya Zeeland visar dock att de är tillräckliga för att få underlag för att utveckla handlingsprogram för kluster. Regionala innovationssystem – en sammanfattning Institutioner Form ella regler, Nationella och lokala Konventioner Socialt kapital Kom plem entära företag som ökar värdet av kärnans kom petens Fysisk infrastruktur Anim atörer Specialisering och koncentration av företag och kom petens i klustrets kärna. Externa effekter i huvudsak via arbetsm arknaden Offentligt finansiellt stöd Teknologisk infrastruktur Stödjande företag som m edger hög produktivitet hos kärnföretagen Riskkapital Infrastruktur Kunskapsinfrastruktur Incitament Figur 8. Regionala innovationssystem. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 59 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Mer i detalj går undersökningen ut på att konstruera ett ”ClusterGram”. Detta mäter vilka relationer som finns lokalt och deras intensitet. Uppgifterna tas fram genom intervjuer med klusterdeltagarna, där de får rangordna sina relationer på en skala som går från –3 till +3. Med hjälp av dessa uppgifter kategoriseras deltagarna i ”stars”, ”rejects” och ”isolates”. I Nya Zeeland har dessa uppgifter använts som underlag för att prioritera insatser för att förbättra relationerna inom klustren. Kring den specialiserade kärnan i värdeskapande nätverk finns komplementärer, dvs företag som via nätverkssamarbete erbjuder mervärden till kärnans produkter och tjänster, så att produkterna kan göras mer anpassade till enskilda kunders eller kundgruppers efterfrågan. Lokaliseringen av komplementärerna beror av vilket slags verksamhet som bedrivs. För sådana produkter och tjänster som är komplexa och kräver hög problemlösningsförmåga är geografisk närhet en fördel, eftersom konversation mellan de ingående deltagarna i ett nätverk är väsentlig. På motsvarande sätt är närhet betydelsefull för produkter och tjänster där produkternas omloppstid är kort och det därför är viktigt att komma först till marknaden med nya varianter. Samverkan mellan kärnföretag och komplementärer kan ske som strategiska allianser eller i de nya samverkansformer som uttrycks av virtuella eller imaginära företag. Poängen är att det finns allt starkare drivkrafter för organisera samverkan i nätverk mellan kärnföretagen sinsemellan, men också mellan dessa och komplementärer. Från marknadssidan möts kärnföretagen av ökande kundkrav som förutsätter intern kompetensuppbyggnad, vilken medför ökade kostnader utan att kunnandet ändå blir tillräckligt. Att samverka innebär lägre kostnader, högre kvalitet och lägre risk. Om kärnföretagen är tillräckligt många och stora för att generera efterfrågan på specialiserade tjänster, finns även sådana stödjande tjänster tillgängliga lokalt eller i regionen. Tillgången till specialiserade tjänster medverkar till ökad produktivitet och/eller lägre kostnader. Genom nätverk för kostnadsdelning kan utbudet av specialiserade tjänster också bli mer tillgängligt, genom att samverkan skapar en starkare förhandlingsposition än om varje företag uppträder isolerat. Denna effekt är särskilt viktig för mindre företag. Det klassiska verktyget för att identifiera den typ av länkningar som det är fråga om är inputoutput-tabeller. På den finfördelade nivå som klusteranalyser måste bedrivas är dessa dock inget användbart verktyg. På samma sätt som för analyser av den samverkan som sker mellan kärnföretagen inom ett kluster, är särskilda undersökningar nödvändiga. I de undersökningar som refererats till tidigare ingick också samverkan mellan såväl kärnföretag som kompletterande och stödjande företag. Enligt Figur 8 finns också en uppsättning stödjande aktiviteter/förutsättningar för klusterutveckling som inte har direkt med marknadstransaktioner att göra. De tre nyckelbegreppen är institutioner, infrastruktur och incitament. Institutionerna kan indelas i två huvudgrupper, lagar och konventioner. Lagar och förordningar tillhör de formella institutioner som bestäms av kommun, regering och i växande omfattning på europeisk nivå. Lagar och förordningar har olika innebörd på kort och lång sikt. Deras effekter kan också vara olika med avseende på dynamik och strukturell förnyelse respektive konsolidering. Lagar och förordningars effekter på det mikroekonomiska beteendet analyseras inom ramen för det som på engelska kallas för corporate governance. Det finns tyvärr ingen bra svensk översättning av begreppet; det mest näraliggande är företagsstyrning. De här nationella och internationella regelverken har effekter på regionala innovationssystem via näringslivsstrukturen. I Sverige analyseras denna aspekt av institutio- 60 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande nella förhållanden bland annat genom Corporate Governance Forum. Internationellt utför OECD sedan flera år på svenskt initiativ jämförande analyser av de ”regimer” som finns i olika länder. Med konventioner avses, som framgått tidigare, informella institutionella förhållanden som, till skillnad från de formella, ofta uppvisar regionala skillnader. Man kan säga att ”bra” konventioner vidmakthåller och förstärker det förtroende som liksom informationstekniken medverkar till låga transaktionskostnader. Konventionerna är det sociala kitt som lägger grunden för ett dynamiskt regionalt innovationssystem. De kan dock också befästa attityder som verkar i motsatt riktning. På ett allmänt plan kan sägas att konventioner som främjar samverkan och samarbete är till fördel i nätverksekonomin. För att frigöra de möjligheter som goda institutionella förhållanden innebär behövs också att det finns samhällsentreprenörer eller animatörer. I princip är förekomsten av sådana mer ett organisatoriskt än ett institutionellt förhållande. Det finns dock en positiv korrelation mellan konvention och organisation. Sannolikheten för att animatörer ska finnas är större där konventionerna understödjer den ”associationalism” som Cooke och Morgan beskriver29. Frekvent frivillig samverkan till det gemensammas bästa är som konvention en god plattform för samhällsentreprenörer att verka på. Att fånga lokala konventioner, eller att med ett annat språkbruk värdera det sociala kapitalet, kräver som regel djupstudier. Man tangerar här de kunskapsfält som socialantropologer och etnologer behärskar. Det finns också i Sverige intressanta samvariationer mellan småföretagande och anslutningen till frikyrkliga samfund. Medverkan i företagarföreningar, fackföreningar, studiecirklar med mera har i andra undersökningar använts som mått på styrkan i det civila samhället. Samhällsentreprenörskap och förekomsten av animatörer för nätverkssamarbete har mig veterligen inte studerats i Sverige. Det finns en svag anknytning till det forsknings- och utvecklingsarbete som sker till exempel i Östersund om social ekonomi. Vi har i Sverige satt likhetstecken mellan samhällsentreprenörskap och förekomsten av eldsjälar. Som framgått analyseras detta i Kanada, USA och Wales inte som knutet till enstaka individer, utan som en organisatorisk fråga. I själva verket är huvudbudskapet i Collaborative Leadership, som beskriver samhällsentreprenörskap framför allt i USA, att de krav som ställs under olika faser av en utvecklingsprocess är så skilda att ingen enskild person kan svara upp mot dem. Sedd som en organisatorisk fråga handlar detta också om den näringspolitiska organisationen i stort. Innebörden av detta är att vi i policysammanhang sannolikt bör lämna föreställningen om det självständiga företaget som objekt för insatser av olika slag. Traditionellt har inte minst småföretagspolitiken utgått från att fokusera på det enskilda företags tillväxthinder i form av finansiering, arbetskraft med mera. En betydande del av det näringspolitiska sortimentet adresserar problem på företagens ”inputsida”. Det finns naturligtvis också insatser som stöder företagens ”kommunikationsförmåga” med omvärlden. Stöd till marknadsutveckling är en sådan. Men också dessa insatser har det enskilda företaget i fokus. I nätverksekonomin bör utgångspunkten för insatser vara att främja täthet (connectedness) och samstämmighet (consistency). En näringspolitisk organisation som får en väsentligt starkare betoning av att vara animatör för uppkomst, utveckling och företagsnätverk är en angelägen förändring. 29 Cooke P och Morgan K: The Associational Economy Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 61 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Med infrastruktur avses ett antal företeelser som bygger under och skapar förutsättningar för de transaktioner som sker på olika marknader. Figuren skiljer mellan fysisk infrastruktur, teknisk infrastruktur och kunskapsinfrastruktur. Den fysiska infrastrukturen avser kommunikationsnät och liknande. Den tekniska infrastrukturen avser till exempel förekomsten av faciliteter för provning, mätning och testning. I denna ingår också tillgång till de databaser som PRV har om patent och Standardiseringskommissionen om standarder. Industriforskningsinstituten utgör också en del av den tekniska infrastrukturen, liksom högskolebiblioteken. När det gäller den fysiska infrastrukturen har de naturliga monopolen raserats av den tekniska utvecklingen, särskilt för tele- och datakommunikationer. Åtföljande avreglering har lett till oklarhet om var gränsdragningen går mellan infrastruktur och de tjänster som infrastrukturen ska användas för å ena sidan, och mellan vad som fortfarande är kollektiva nyttigheter och vilka som ska anses vara privata å den andra. I ett regionalt perspektiv är detta intressant, eftersom tillgängligheten och kvaliteten på datakommunikationerna är en mycket central del i varje regionalt innovationssystem. Industriforskningsinstituten tillhör självfallet också kunskapsinfrastrukturen, tillsammans med utbildnings- och andra forskningsorgan. Lokalisering och dimensionering av högskolor och universitet och deras förmåga att interagera med omgivande samhälle och företag är centrala aspekter av ett regionalt innovationssystem. Som framgick i avsnitt 2 om innovationssystem har anspråken på denna del av infrastrukturen ökat såväl kvantitativt som kvalitativt. Den tredje uppgiften manifesterar också att högskolor och universitet måste leva i ett utbytesrelation med omvärlden när det gäller utbildningens och forskningens inriktning med mera. Vi har i Sverige valt att koncentrera forskningen till universiteten i långt högre grad än i många andra länder. Vi har också en förhållandevis stor offentlig sektor, vars behov av forskning och utveckling, med betoning på utveckling, statsmakterna sökt tillgodose genom sektorforskningsorgan. Där man i andra länder har en pluralism avseende såväl forskningsfinansiering som forskningsutförande, har vi i Sverige fått motsvarande pluralism i stort sett enbart avseende finansieringen. Med andra ord har statliga myndigheter för sitt utvecklingsarbete varit hänvisade till universitetsväsendet. Här finns en stor skillnad mellan företag och myndigheter. Företagen driver såväl forskning som utvecklingsarbete i egen regi och anlitar de offentliga forskningsmiljöerna som ett komplement till sin egen FoU. Till bilden hör också att en betydande del av den samhällsvetenskapliga forskningen med policyrelevans tidigare skedde inom ramen för det offentliga utredningsväsendet. Flertalet av de stora reformer som infördes under 1950- och 1960-talen grundades på att forskare och forskargrupper knöts till utredningarna. En viktig förutsättning för detta var att utredningarna på den tiden pågick under ett antal år, vilket gjorde att forskarna på ett meningsfullt sätt kunde bidra. Förändringen av det statliga utredningsväsendet, med bland annat kortare utredningstider, har inneburit att detta forum för kunskapsflöde mellan politik och forskning kraftigt minskat, till förmån för mer konsultanvändning. De statliga myndigheterna och de mindre företagen är som användare i det här avseendet jämförbara. De bedriver oftast inte forskning i egen regi. De kunskapsbehov som föreligger är verksamhetsnära och ställer krav på beställaren/användaren att söka definiera ett forskningsbart problem. Den problematik som det här handlar om illustreras av Figur 9 nedan. 62 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Kunskapsutbyte består sålunda av flera processer, externa och interna. Utgångspunkten är vad som tidigare sagts om att innovation är lärande. Lärande förutsätter kommunikation och konversation eller samtal. Vi har två typer av ”samtal” för extern kommunikation och likaledes två interna processer. Den som ”äger” ett problem eller har ett kunskapsbehov måste kunna kommunicera detta till en kunskapsproducent. Kommunikationsproblemet illustreras i Figur 9 genom att kunskapen delats upp i tyst och kodifierad. Tyst kunskap är specifik för en situation eller en organisation, till stor del erfarenhetsbaserad, inbäddad i organisationen via rutiner och konventioner och därmed svår att överföra. Kodifierad kunskap kan omvandlas till symboler, behandlas på standardiserade sätt, är i någon mening generell och kan därmed överföras och spridas. En effekt av informationstekniken är att kodifieringen av kunskap, ”informatiseringen”, har underlättats. Inom företagsvärlden kan man se det intresse som nu fästs vid ”knowledge management” som ett uttryck för sådan kodifiering. Forskningens ideal är också att producera kodifierad kunskap så att andra forskare ska kunna granska de metoder som utnyttjats och bygga vidare på uppnådda forskningsresultat. Samtal för kunskapsutbyte ”Samtal” om lösning Inbäddning Tyst kunskap Forskningsprocssen Kodifierad kunskap ”Samtal” om problem Kunskapsproducenter Användare Figur 9. Modell för kunskapsutbyte. Samtalet mellan användare och kunskapsproducent handlar i detta perspektiv om att ur den blandning av kodifierad och tyst kunskap som användaren besitter, söka extrahera ett problem som är forskningsbart, dvs är möjligt att finna en kodifierbar lösning för. Det är klart att premisserna för detta slags samtal kan vara utomordentligt olika. Företag som själva bedriver forskning, och som har forskarutbildad personal, har inga större svårigheter att kommunicera sina problem eller forskningsbehov. Läkemedelsindustrin är ett bra exempel på detta. Företag som i huvudsak förlitar sig på ”ingenjörskompetens” har större svårigheter, även om de bedriver ett utvecklingsarbete. Mindre företag, som i stort sett uteslutande förlitar sig på tyst kunskap i förening med den kodifierade kunskap som finns inbyggd i maskiner och annan kapitalutrustning, har mycket stora svårigheter i detta hänseende. De erfarenheter som finns säger att de här problemen praktiskt sett handlar om att användarnas problem ofta är komplexa i den meningen att problemlösningen innebär tillskott Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 63 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande av kunskap från flera olika kunskapsfält. Detta förhållande ställer krav på forskningsprocessens organisation och genomförande. I princip är skillnaden mellan institutsforskning och universitetsforskning den att institut lättare kan delta i denna typ av samtal, beroende på att de har större erfarenhet av dem och att de också lättare kan organisera genomförandet. Tudelningen mellan tyst och kodifierad kunskap har lite olika betydelse beroende på om vi talar om tekniska problem eller humanistiska/samhällsvetenskapliga, som oftare är de som myndigheter möter. Det hör till de senare vetenskapernas natur att lättare acceptera erfarenhetsbaserad kunskap, och dessutom finns vetenskapstraditioner som är mindre kodifierande än inom teknik och naturvetenskap. Inte minst forskningen om innovationssystem innehåller stora mått av det som på engelska kallas för ”appreciative” forskning. De externa processerna förutsätter att det finns arenor och möjligen också vägvisare så att parterna hittar till mötesplatsen. För att resande från olika kulturer och språkområden ska kunna samtala med varandra kan det också behövas översättare. Kulturskillnaderna handlar om att man rör sig i olika kontexter. Samtalet är den lärprocess där förståelse skapas och där över tid en tillpassning till varandras förutsättningar kan ske. Skillnaderna i kontext är viktiga att ha med sig. Till dessa hör att drivkrafterna för aktörerna är olika, liksom att kunskapens sammansättning och inbäddning skiljer sig åt. Med detta perspektiv står det också klart att vi inte rör oss på en marknad för väldefinierade tjänster, där problemet är att få producenter och användare att hitta varandra genom mäklarinsatser. Poängen är att det handlar om lärande på ömse håll som i ett längre tidsperspektiv förändrar förmågan hos producenter och användare. Den tredje uppgiften handlar om denna ömsesidiga tillpassning mellan högskolorna och deras omvärld, och förmodligen mindre om att göra forskningsresultat kända. Effektiva informationssystem kan naturligtvis underlätta för de användare som har förmågan och ett så väldefinierat problem att tillgången till information räcker för att de ska komma fram till lösningen på egen hand. Modellen har implikationer för den kontext som forskningsprocessen genomförs i. I det som kallas för nyfikenhetsforskning är problemet formulerat av forskaren själv, oftast inom en inomvetenskaplig kontext. Som vi sett är det inte med någon självklarhet så att resultaten av denna forskning på sikt blir nyttig. Poängen är att det inte finns någon sådan avsikt med denna typ av forskning. Ibland blir den nyttig, men det är mer en bonus. Om däremot avsikten är att stimulera innovation eller att lösa problem, blir den modellen inte särskilt effektiv av de skäl som anförts. Problemen är inte sällan sådana att det gäller att hitta det forskningsbara, dvs det genuint nya i problemställningen, och att kombinera detta med forskningsmässigt känd, men för användaren okänd, kunskap till en lösning som för att vara effektiv också måste kunna bäddas in i användarens verksamhetsprocesser. Många forskningsnära företag och konsulter fungerar som vidareförädlare i detta sammanhang. Men i detta ligger också att forskningen i traditionell mening kan vara av mindre hög kvalitet, vilket på ett sätt är ointressant i sammanhanget. Om vi, som i Sverige, har valt att det som görs av institut i andra länder ska göras inom akademin, blir konsekvensen att akademin i princip tvingas arbeta inom två världar. Det är detta som är det fundamentala organisationsproblemet i svensk forskningspolitik. Forskningsprocessen handlar dels om av vem och hur forskningsproblemet bestäms. I modellen sker detta genom interaktion – samtal mellan kunskapsproducent och användare – och skiljer sig därmed från så kallad nyfikenhetsforskning, där forskaren själv bestämmer. Den intressanta frågan är hur olika organisatoriska lösningar påverkar forskningsprocessens 64 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande förmåga att ta till sig tyst kunskap. Här finns erfarenhetsmässigt en skillnad mellan universitet och industriforskningsinstitut i Sverige och i andra länder, som innebär att de senare har lättare att konversera om verksamhetsnära problem. Å andra sidan når de oftast inte heller de ”höjder” med avseende på kodifiering som universitetsforskningen gör. Detta är ett exempel på strukturförhållanden som påverkar innovationssystemets funktionssätt och där det finns stora skillnader mellan länder och regioner. På motsvarande sätt innebär överföringen av resultat ett samtal där användaren i slutändan måste kunna bädda in den nya kunskapen eller tekniken i sin organisation. Det förefaller vara en central uppgift för NUTEK att mot den här bakgrunden genomföra en analys av hur högskolor och universitet fullgör den tredje uppgiften, med utgångspunkt i frågan hur de regionala innovationssystemen påverkas. Till incitament räknas tillgången till riskkapital och till den kunskap som en kvalificerad riskkapitalmarknad också innehåller, dvs det handlar om riskdelning och finansiering. Företags incitament påverkas även i vissa innovationssystem av tillgång till offentligt finansiellt stöd. Förhållandet mellan institutioner, infrastruktur och incitament är sådant att extern finansiering oftast är en nödvändig, men inte tillräcklig, förutsättning för utveckling. När det gäller statligt finansiellt stöd är dess uppgift allt för ofta att kompensera för brister avseende institutioner såväl som infrastruktur, vilket begränsar dess effektivitet. En omfattande erfarenhet ger vid handen att det inte går att, annat än under en begränsad tid, kompensera brister avseende institutioner och infrastruktur med statliga bidrag till företag. 6.3. Systemperspektivet måste betonas Analysen av kluster och innovationssystem vilar på några fundament som det finns skäl att upprepa. Det första är att det finns ett ”system”. Vad som skapar systemet är relationer och länkar mellan aktörer, företag likaväl som offentliga organ. I den meningen är idéutvecklingen om innovationssystem nära förbunden med den makrodiskussion som förs om nätverksekonomi. Det andra är att innovationssystem i relief till forskningssystem sätter företagen i centrum. Det tredje fundamentet är att innovationssystem som begrepp inte har en entydigt definierad geografi. I den här rapporten har tyngdpunkten legat på att lyfta fram argumenten för den lokala och regionala dimensionen av innovationssystem. Kittet där är att det ”action framework” som företagen har påverkas starkt av konventioner och regler som är utvecklade under lång tid och som anses ha en lokal prägel. Vad man bör komma ihåg är att betydelsen av sådana lokala konventioner kan skilja mellan länder, men också att deras betydelse beror av vilken slags verksamhet som bedrivs. Det finns de som hävdar att kommunikationstekniken reducerar transaktionskostnader så att innovationssystemen framför allt globaliseras, snarare än att de blir mer lokala. För detta globaliseringsargument talar också att kunskapen blir alltmer kodifierad och överförbar. Detta anknyter till Storpers analys av den intellektuella världen. I ett svenskt perspektiv är det också värt att notera att merparten av det empiriska underlaget för analyserna av innovationssystem är för regioner som är tätare och ekonomiskt större än flertalet svenska regioner. Detta kan också möjligen vara en förklaring till att de här idéerna tagit tid på sig att slå rot i Sverige, eftersom vi i så hög grad anlagt ett lokalt geografiskt perspektiv och därmed en territoriell nivå där det är svårt att identifiera de strukturer och relationer som är viktiga i ett systemperspektiv. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 65 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Det bör dock noteras att det ligger i de analyser som redovisats att det inte alltid finns kluster eller så täta relationer och ömsesidiga beroenden att det är relevant att tala om innovationssystem, ens med en indelning i lokala arbetsmarknader. Detta följer av de resonemang som bland annat Storper och Smith för. Om det är så att det lokala näringslivet framförallt består av mindre företag i det som Storper kallade marknadsvärlden, och som enligt Smiths indelning karaktäriserades av att företagsnätverken var mycket svagt utvecklade, är det inte meningsfullt att applicera den här analysapparaten. Detta betyder att det också finns ett behov av det slags typologier som redovisats för att få underlag för att bedöma när det rimligt att tillämpa kluster- och/eller innovationssystemanalyser. I Figur 9 har tagits fasta på Storpers idé om att relationer är centrala, och gjort en indelning efter vilket slags relationer som dominerar. Bilden är dock enklare än de flerdimensionella indelningar som tidigare redovisats. En regional innovationssystempolitik i Sverige behöver samtidigt och koordinerat bedrivas på central nivå av regering och centrala myndigheter, och lokalt och regionalt av kommuner och länsstyrelser. Den lokala processen är förutsättningen för att driva ett handlingsinriktat utvecklingsarbete med trovärdighet hos såväl politiker som företagare. Denna process måste emellertid få analytiskt och intellektuellt stöd av en central organisation. Givet det som sagts om att innovationssystemen i sin geografiska utbredning sannolikt inte överensstämmer med kommungränser, finns också en uppgift för till exempel NUTEK att se till att gränsöverskridande samverkan kommer till stånd. Redan grundläggande information kräver, som framgått, särskild insamling av data. Det är uppenbart att det här finns en skillnad mellan aktörer med olika syften. Inom en enskild kommun eller i ett län finns sannolikt en hel del av informationen tillgänglig hos näringslivssekreterare och andra. Dessutom är det så att behovet av information skiljer sig åt, beroende på syftet med insamlingen. Det krävs mindre information för att få underlag för ett samtal om kluster och strategier för ett handlingsinriktat utvecklingsarbete i ett lokalt sammanhang, än om syftet är att skaffa underlag för en nationell innovationspolitik med geografiska förtecken. Med hänsyn till att det finns ett relativt utbrett motstånd mot att delta i enkätundersökningar, finns det skäl att i kombination med enkäter arbeta enligt en mer handlingsinriktad strategi, där informationsinsamlingen blir en del av ett aktivt arbete att utveckla kluster eller innovationssystem. Denna strategi är framför allt framkomlig i mindre kommuner eller för mer avgränsade kluster. Denna arbetsmetod hämtar sin förebild i det arbete med kluster som genomförts i Nya Zeeland och som beskrivits tidigare. Exemplet från Wales, där WDA konstaterade att det fanns en koncentration av kompetens inom det optoelektroniska området i nordöstra Wales och därför betalade kostnaderna för en sekretariatsresurs till denna grupp av företag för att ta fram ett handlingsprogram för att utveckla ett kluster, är också intressant. Slutligen pekar all erfarenhet av såväl teori som av praktik på att systemperspektivet förutsätter ett slags underliggande antagande om ekonomins funktionssätt. Vi har sett att klusterpolitiken, där den genomförts framgångsrikt, har varit starkt förankrad i kunskap om hur värdekedjorna för olika produkter är uppbyggda. Denna typ av ekonomisk grundsyn saknas på det hela taget i den svenska tillväxtpolitiken. Att så är fallet kan dels bero på att kunskapen om vad som sker i omvärlden är för svag, vilket pekar på behovet av omvärldsbevakning och omvärldsanalys, men det kan också bero på att det regionala utvecklingsarbetet i allt för hög grad drivs av projekttänkande, snarare än ambitioner att utveckla det 66 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande regionala innovationssystemet. Det finns en tredje möjlig förklaring, nämligen att det ekonomiska utvecklingsarbetet i hög grad sker på lokal nivå i kommunerna, där det är svårt att se de systemsamband som kan uppenbaras i en nationell eller regional analys. Oavsett skäl, kan det konstateras att vi i Sverige i stort sett missade den utveckling av klusterpolitik som skedde i andra länder under föregående decennium. Frågan är om den fortsatta utvecklingen av den regionala innovationspolitiken, som nu sker, också ska passera lika oförmärkt. Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000 67 Regionala innovationssystem - från teori till genomförande Referenser. • Braczyk H-J, Cooke P, Heidenreich M eds: Regional Innovation Systems, UCL Press, 1998 • Castells M: The Information Age vol I–III, Blackwell, 1996–1998 • Cooke P och Morgan K: The Associational Economy, Oxford University Press, 1998 • Government of Ontario: A Road to Prosperity, Toronto, 1999 • Gouvernement du Quebec: Québec – objectif emploi. Vers une économie d`avant-garde, 1999 • Henton D, Melville J, Walesh K: Grassroot Leaders, Jossey-Bass Inc Publishers, 1997 • Malecki E.J: Technology and Economic Development, Longman, 1997 • de la Mothe J och Paquet G eds: Local and Regional Systems of Innovation, Kluwer Academic Press, 1998 • de la Mothe J och Paquet G eds: Evolutionary Economics and the New International Political Economy, PINTER, 1996 • OECD, Technology Productivity and Job Creation, Paris 1997 • Storper M: The Regional World, The Guilford Press, 1997 • Welsh Development Agency: Regional Technology Plan 68 Sveriges Tekniska Attachéer Arne Eriksson, Juni 2000