| dbo:abstract
|
- In 1997, a core set of six principles was established by ecological economist Robert Costanza for the sustainability governance of the oceans. These six principles became known as the "Lisbon Principles": together they provide basic guidelines for administering the use of common natural and social resources.
* Principle 1: Responsibility. Access to environmental resources carries attendant responsibilities to use them in an ecologically sustainable, economically efficient, and socially fair manner. Individual and corporate responsibilities and incentives should be aligned with each other and with broad social and ecological goals.
* Principle 2: Scale-matching. Ecological problems are rarely confined to a single scale. Decision-making on environmental resources should (i) be assigned to institutional levels that maximize ecological input, (ii) ensure the flow of ecological information between institutional levels, (iii) take ownership and actors into account, and (iv) internalize costs and benefits. Appropriate scales of governance will be those that have the most relevant information, can respond quickly and efficiently, and are able to integrate across scale boundaries.
* Principle 3: Precaution. In the face of uncertainty about potentially irreversible environmental impacts, decisions concerning their use should err on the side of caution. The burden of proof should shift to those whose activities potentially damage the environment.
* Principle 4: Adaptive management. Given that some level of uncertainty always exists in environmental resource management, decision-makers should continuously gather and integrate appropriate ecological, social, and economic information with the goal of adaptive improvement.
* Principle 5: Full cost allocation. All of the internal and external costs and benefits, including social and ecological, of alternative decisions concerning the use of environmental resources should be identified and allocated. When appropriate, markets should be adjusted to reflect full costs.
* Principle 6: Participation. All stakeholders should be engaged in the formulation and implementation of decisions concerning environmental resources. Full stakeholder awareness and participation contributes to credible, accepted rules that identify and assign the corresponding responsibilities appropriately. (en)
- År 1997 etablerade ekologekonomen Robert Costanza en sammanställning av sex principer för en hållbar styrning av havens användning. Dessa sex principer blev kända som "Lissabonprinciperna", vilka tillsammans ger grundläggande riktlinjer för att administrera användningen av gemensamma naturliga och sociala resurser.
* Princip 1: Ansvar. Tillgången till miljöresurser medför ansvar för att använda dem på ett ekologiskt hållbart, ekonomiskt effektivt och socialt rättvist sätt. Individers och företags ansvar och incitament bör anpassas till varandra och till breda sociala och ekologiska mål.
* Princip 2: Nivåmatchning. Ekologiska problem begränsas sällan till en enda nivå. Beslutsfattande om miljöresurser bör (i) tilldelas institutionella nivåer som maximerar ekologiska insatser, (ii) säkerställer flödet av ekologisk information mellan institutionella nivåer, (iii) tar hänsyn till ägandeskap och användare, och (iv) beaktar kostnader och intäkter. Lämpliga förvaltningsnivåer är de som har den mest relevanta informationen, som kan ingripa snabbt och effektivt och som kan integreras över nivågränserna.
* Princip 3: Försiktighetsprincipen. Mot bakgrund av osäkerhet om potentiellt irreversibla miljökonsekvenser bör beslut om användning av dem anses vara felaktiga. Bevisbördan bör läggas på dem vars aktiviteter potentiellt kan skada miljön.
* Princip 4: Anpassad hantering. Med tanke på att det alltid finns en viss osäkerhetsnivå i förvaltningen av miljöresurser, bör beslutsfattare kontinuerligt samla in och integrera lämplig ekologisk, social och ekonomisk information med införande av anpassade förbättringar som mål.
* Princip 5: Full kostnadsallokering. Alla interna och externa kostnader och vinster, inklusive sociala och ekologiska, av alternativa beslut om användning av en miljöresurs bör identifieras och fördelas. När det är lämpligt bör marknaderna justeras för att återspegla de fulla kostnaderna.
* Princip 6: Deltagande. Alla intressenter bör vara engagerade i utformningen och genomförandet av beslut om miljöresurser. Full medvetenhet och deltagande av intressenterna bidrar till trovärdiga, accepterade regler som identifierar och ålägger motsvarande ansvar på lämpligt sätt. (sv)
|
