fullmåne

Norwegian Bokmål

Etymology

From full +‎ måne.

Noun

fullmåne m (definite singular fullmånen, indefinite plural fullmåner, definite plural fullmånene)

1. a full moon

Norwegian Nynorsk

Etymology

From full +‎ måne.

Noun

fullmåne m (definite singular fullmånen, indefinite plural fullmånar, definite plural fullmånane)

1. a full moon

Swedish

Noun

fullmåne c

1. full moon

   Jag förvandlas till varulv när det är fullmåne

   I turn into a werewolf during full moons ("when it is full moon")

Declension

Declension of fullmåne

		nominative	genitive
singular	indefinite	fullmåne	fullmånes
	definite	fullmånen	fullmånens
plural	indefinite	fullmånar	fullmånars
	definite	fullmånarna	fullmånarnas

See also

• halvmåne
• månskära
• nymåne

References

• fullmåne in Svensk ordbok (SO)
• fullmåne in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• fullmåne in Reverso Context (Swedish-English)