57 mm kanon M/89
57 mm kanon M/89, ursprungligen 57 mm snabbskjutande kanon M/89, nedkortat 57 mm ssk M/89, var en sjöartilleripjäs vilken infördes på de svenska pansarskeppen Göta och Svea samt på kanonbåten Disa. En modifierad pjäs, 57 mm kanon M/89B kom till användning på ett stort antal fartyg av varierande storlek i svenska marinen. Den användes även som lätt kustartilleripjäs. Pjäsen laddades manuellt med enhetspatroner och hylsorna kastades ut automatiskt vid eldrörets rekyl.
| 57 mm kanon M/89 | |
|---|---|
 57 mm snabbskjutande kanon M/89 på pansarskepp. | |
| Typ | Sjöartilleripjäs |
| Ursprungsplats |  Svensk-norska unionen
|
| Tjänstehistoria | |
| I tjänst | 1889-nutid |
| Använts av | Svensk-norska unionen Sverige
|
| Produktionshistoria | |
| Tillverkare | Maxim-Nordenfeldt och Finspongs bruk |
| Specifikationer | |
| Kaliberlängd | L48 (för 89B L55) |
| Besättning | 3 man |
| Ammunitionsvikt | 2,722 kg |
| Kaliber | 57,0 mm |
| Lavett | Pivåtyp |
| Höjdriktsgränser | -20 till + 20° |
| Sidriktfält | 360° |
| Eldhastighet | 35 skott/min (max.) 20 skott/min (upp.) |
| Utgångshastighet | 570 m/s (för 89B 704 m/s) |
| Maximal räckvidd | 5 000 m |
Pjäserna blev långlivade och ett flertal byggdes om till luftvärnspjäser för fartyg under åren kring andra världskriget. I kustartilleriet levde pjäserna längst där de fanns i stort antal, ofta som närskydd till andra anläggningar eller skyddande av mineringar. Inte förrän på 1960-talet byggdes ersättningspjäser i form av den långa serien 7,5 cm tornpjäs m/57, en hypermodern automatkanon. Pjäsen används fortfarande i försvarets salutbatterier.
Projektilen kunde genomslå smidesjärn enligt följande:
| Avstånd[m] | 0 | 1 000 | 2 000 | 3 000 |
|---|---|---|---|---|
| Tjocklek[mm] | 119 | 71 | 47 | 38 |
Källor
redigera- W Dyrssen (1892). Lärobok i Sjöartilleri. Stockholm: P. A.Norstedt & söner
- Insulander, Per; Ohlsson, Curt S (2001) (1:a), Falkenberg: C B Marinlitteratur AB, ISBN 91-973187-2-8