Location via proxy:   [ UP ]  
[Report a bug]   [Manage cookies]                

Jag är en medelålders vit man, men hoppas att jag får ett ord med i laget i alla fall.

Jag är kristen och sympatiserar med reformationen och dess arvtagare, luthersk ortodoxi.

Ideologiskt står jag i det politiska tänkandets mittfåra. Det betyder inte att jag sympatiserar med det som i dagens Sverige brukar betecknas som mitten, utan att jag är konservativ. De politiska beteckningarna skall nämligen inte färgas av provinsialism, vare sig av det som T.S. Eliot kallade rummets eller tidens provinsialism. Och i ett större sammanhang och ett längre tidsperspektiv ter sig dagens svenska politiska klimat som mer eller mindre extremt.

Man kan finna alla nya idéer i gamla böcker; endast där finner man dem balanserade, satta på sin plats, och ibland motsagda och övervunna av andra och bättre idéer. De stora författarna förbisåg inte ett hugskott för att de inte hade tänkt på det, utan för att de hade tänkt på det och dessutom på alla svar på det.

- G.K. Chesterton: The Common Man

Det är uppenbart att traditionen endast är demokrati utsträckt genom tiden. Det är att lyssna till ett konglomerat av vanliga mänskliga röster snarare än en isolerad och okontrollerad källa... Traditionen kan definieras som en utsträckt rösträtt. Traditionen betyder att man giver sin röst åt den mest dolda av alla klasser, våra förfäder. Den är en de dödas demokrati. Traditionen vägrar att giva vika för den ringa, arroganta oligarki, som utgöres av dem, som just nu råka trampa jorden. Alla demokrater ogilla idén att en man lämnas ur räkningen endast på grund av sin härkomst; traditionen ogillar idén, att en man lämnas ur räkningen endast på grund av sin hädangång. Demokratin lär oss att inte lämna en hygglig karls mening utan avseende, även om han är vår stalldräng; traditionen ber oss att inte lämna en hygglig karls mening utan avseende, även om han är vår fader.

- G.K. Chesterton: Ortodoxi, s. 68-69