Förhindra hundens åldrande? Dillinger 19 januari 2007 kl. 00.12 (CET)
Jupp, och här kommer det efterfrågade citatet:
| ” | Vid ungefär samma tid råkade jag hitta en artikel på internet som publicerats i den engelska dagstidningen Daily Telegraph, som i sin tur baserade den på en dagsgammal artikel i den numera nedlagda Hong Kong Eastern Express. I artikeln uppgavs att privata och statliga kliniker och sjukhus i Shenzhen vid gränsen till Hongkong sålde eller gav bort aborterade foster som behandling för hudproblem och astma och en allmänt stärkande medicin. "Här är tio foster som alla aborterats nu på förmiddagen", påstår reportern på Express att hon fick höra när hon besökte Shenzhens hälsocenter för kvinnor och barn och påstod sig vara intresserad av att köpa foster. "I normala fall tar vi läkare med oss fostren hem och äter upp dem." Artikeln gränsar nästan till lyteskomik. Den beskriver hur sjukhusets kvinnliga lokalvårdare "slogs med varandra för att komma över de högt värderade kvarlevorna och ta med sig dem hem", skumma typer utan namn som i Hongkongs gränder ville ha 300 dollar för ett foster, och en fåraktig affärsman som "rekommenderats foster av några vänner" och som var fjortonde dag i smyg åkte till Shenzhen med sin stora termos och efter varje resa återvände hem med "20 eller 30 stycken" för sin astma. Jag visste inte om den här historien var sann eller om det bara fanns ett eller flera korn av sanning i den [...] eller om de var föga sofistikerade försök att ställa kineserna i dålig dager. För att få reda på detta kontaktade jag Sandy Wan, en kinesisk tolk som tidigare gjort efterforskningar för min räkning i Kina. Det visade sig att Sandy faktiskt hade bott i Shenzhen, att hon hade hört talas om klinikerna som nämndes i artikeln och att hon fortfarande hade vänner där, vänner som var beredda att spela rollen som patienter på jakt efter foster. Dessa vänner, en fröken Wu och en herr Gai, började med de privata klinikerna och sa att de hade hört att det var möjligt att köpa foster för medicinskt bruk. Båda fick samma svar: Det hade varit möjligt, men myndigheterna i Shenzhen hade för ett tag sedan förbjudit försäljningen av både foster och moderkakor. De upplystes om att materialet - som det kallades - hämtades av "ett tillverkningsföretag i sjukvårdsbranschen med en enig ledning". Det framgick snart vad det betydde och vad som hände med "materialet". Fröken Wu gick till avdelningen för kinesisk medicin på det statliga Folkets sjukhus i Shenzhen, regionens störta, och rådgjorde med en läkare om hur hon skulle behandla några missprydande fläckar i sitt ansikte. Läkaren rekomenderade en medicin som hette Tai Bao-kapslar och som såldes i sjukhusets apotek för ungefär 2,50 dollar per burk. När fröken Wu frågade vad medicinen innehöll svarade läkaren att den var tillverkad av "abortus" och moderkaka, och att den var mycket bra för just huden. Samtidigt hade herr Gau gått till medicinmottagningen, påstått sig lida av astma och talat om för läkaren att hans vänner hade rekommenderat abortus. Läkaren sa att han inte hade hört talas om att foster såldes direkt till patienter och att de hämtades av ett företag som kontrollerats av de lokala hälsovårdsmyndigheterna och som hade tillstånd att tillverka kapslar av dem - de Tai Bao-kapslar som fröken Wu hade ordinerats. Sandy läste upp artikeln i Express för en vän som var läkare i Haikou, och vännen tyckte att artikeln var överdriven, men hon menade samtidigt att vävnad från foster hade hälsobringnade effekter och tyckte inte att det var fel att använda den. "Det vore synd", sa hon, "att kasta bort fostren med soporna." (Sandy, som är kristen, anser att det är omoraliskt.) |
„ |
| – Mary Roach i Kroppens sällsamma liv efter döden ; Likets kulturhistria, s 241-243 | ||
Steinberger 11 november 2009 kl. 23.54 (CET)
Det där är ju rent svammel. "Det hade varit möjligt, men myndigheterna i Shenzhen hade för ett tag sedan förbjudit försäljningen av både foster och moderkakor". "För ett tag sedan", jovisst. Klassiskt råttan-i-pizzan-påstående. Det finns inga som helst bevis för att tai bao-kapslar innehållande vävnad från foster någonsin har sålts i Kina. Det är inte sant bara för att säljaren _påstår_ att de gör det, lika lite som det där pulvret på marknaden i samma Shenzhen verkligen innehåller "drakhorn". Amerias 8 augusti 2010 kl. 17.03 (CEST)
- Har du någon recension eller artikel som säger att Mary Roach har fel eller bara gissar du? Boken där citatet är taget är annars ganska ansedd. Då det hur som helst är en välspridd historia - sann eller inte - så skall den i vilket fall inte bara förtigas utan i så fall avfärdas med ytterligare källor. Steinberger