Här en stor textmassa som skulle kunna bearbetas in i artikeln:
Källa: Högdalens AIS hemsidan, Herrlaget. Text: Aarre Nurmi, framtagit av Douglas Herrera, Styrelsens sekreterare i Högdalens AIS 5 juni 2007.
Redan 1961 fanns i Högdalen en förening, som spelade ishockey. Högdalens IC, grundat av ”Mr Högdalen” Stig Löfving. Stig startade verksamheten för att ungdomarna i Högdalen skulle få möjlighet att spela ishockey i S:t Erikscupen. Under 1960-talets början fanns det ett antal fotbollsspelande kvartersgäng i området. Juventus från Harpsundsvägen, Tre Stjärnor från Björksundsslingan, Rondo från villaområdet vid Högdalens Sjukhus samt IF Barkätarna från Sjösavägen. Andra lag att nämna är Lejonen, Tegelstapeln, Röda Stjärnan och Zingo. 3 oktober 1966 slogs alla dessa kvartersgäng samman med Högdalens IC och antog namnet Högdalens AIS med Berglund som första ordförande. Stig Löfving fortsatte vara starkt engagerad i föreningen fram till sin pensionering 1991. HAIS har under årens lopp varit verksam i ett flertal lagidrotter. Föreningen bedrev Bandy under åren 1967-92. Under säsongen 1989 var laget uppe i div. 2. Ungdomarna i området prioriterade ishockey och fotboll varför bandyverksamheten försvann. HAIS hade också en sektion för basket. I huvudsak var det elever från Åsö Gymnasium, som ansvarade för detta. Laget gick i början av 1980-talet över till Hammarby IF. Ishockeysektionen var verksamt ända fram till 1982. Det året var man uppe i kval till div. 2. En oavgjord match mot Finspång fällde HAIS och därmed också föreningens A-lag. Under Göte Petterssons ledning bedrevs bordtennis och föreningen spelade seriespel i bordtennis ända upp i div. 3.
Fotbollen blev under många år den sammanhållande verksamheten. Av alla kvartersgängen bildades en mycket livskraftig sektion, som fortsatt har en stark ställning i föreningen. Jonny Näsholm och Gunnar Eklund var tränare, respektive lagledare i fotboll. Jonny och Gunnar hade hand om både junior- och seniorlaget under många år och förde seniorlaget från div.8 upp till div.4. (idag div. 3) på bara 5 år. Högdalens A-lag var bäst under mitten av 1970-talet. Träningsläger genomfördes utomlands. Länder som Rumänien, Jugoslavien, Holland och Italien besöktes av HAIS fotbollslag. I hällande regn såg över 3000 åskådare HAIS spela 1/8-delsfinal i Svenska Cupen mot Elfsborg på Hagsätra IP 24/7 1977. Matchen slutade 0-5 men HAIS hängde med hela första halvlek som slutade 0-1. Fotbollssektionen slogs 1977 samman med Stureby SK. På så sätt räddades Stureby kvar i div. 4. Säsongen 1977 spelade laget under namnet Högdalen/Stureby. Tre år i rad från 1976-1978 var laget nära att avancera till div.3 (motsvarar div.2 idag). Vi kom nämligen på andra plats tre år i rad, men hade oturen att ha samma poäng som seriesegrarna, men sämre målskillnad. Året därpå hade vi bättre målskillnad, men 1 poäng mindre. Efter all turbulens och problem med att få sammanslagningen att fungera på alla plan, avslutade Högdalens AIS samarbetet med Stureby SK 1979 och började om från div.8 igen. Men redan 1982 var HAIS uppe i div. 4 igen med Ulf Björklund som tränare från div6 till div4. Senaste säsong spelade HAIS A-lag på en betydligt blygsammare nivå. Laget har under åren tappat många talanger till omgivande storklubbar och spelar i div. 7. Men sektionen har fortfarande ett 10-tal lag i seriespel varje år, samt arrangerar sedan 1986 en stor inomhusturnering, HAIS Cupen. Det som började, som en intern turnering mellan Örby, Stureby och Högdalen, samlar idag mer än 100 lag varje år.
Föreningen hade i många år samarbete med Stockholms Stad och bedrev en fritidsverksamhet i klubbstugan vid Högdalens Centrum. Det är en fritidsgård i en parkanläggning, som HAIS arrenderar och administrerar. Här hade ungdomarna en möjlighet att tillbringa eftermiddagarna efter skolans slut, innan föräldrarna kom hem från arbetet. Samarbetet upphörde, i besparingarnas tecken, i slutet 191990-talet. I parken i anslutning till klubbhuset finns fortfarande lekanläggningar och fotbollsplan.
Idag har HAIS sektioner för fotboll och innebandy. Seniorlaget i innebandy deltog i seriespel första säsongen 1988/1989. Ledare för herrlaget var bland andra Pelle Wallin. Laget spelade som bäst i division 3 1994/1995. Ungdomssektionen började som ett komplement till fotbollen under vinterhalvåret. De första lagen att spela innebandy i seriesammanhang var P76 och P78. P78 började säsongen 1989/1990 och P76 säsongen därpå. P78 vann serien första säsongen och är därmed HAIS första seriesegrare i innebandy. Troligen har de också målrekordet, 41-2. P78 leddes av bl. a Gunnar Iveslätt. P76 laget startades av Stig Löfving och Allan Jonsson. Båda lagen var bland de allra bästa i landet. Flera spelare uttogs till Stockholms stadslag. Några spelade till och med i JM-landslaget. Som A-juniorer vann P76 DM i Stockholm 1996 och gick till regionfinal i SM mot Grimsta samma år. Grimsta AIK vann i sudden death med 3-2. Grimsta AIK blev också Svenska Mästare det året. P78 var i SM final 1998 som B-juniorer. Där förlorade laget mot Hovsta IBK med 5-4. Våren 1995 genomfördes en sammanslagning av Hagsätra IBK och Högdalens AIS. Genom denna sammanslagning fick HAIS seniorlag i SM-serierna. Hagsätra IBK startades av Peter Kokocha. Herrlaget hade sedan 1989 tillhört svensktoppen i innebandy. Hagsätras svit i division 1 Östra: 1989/1990 sexa, 1990/1991 trea, 1991/1992 trea, 1992/1993 trea, 1993/1994 trea, 1994/1995 fyra. Därefter bildades Elitserien och laget fick spela i Elit Norra. Hagsätra IBKs damer hade, säsongen innan sammanslagningen, varit i sin första SM-final.
Första säsongen i Elit Norra, 1995/1996, fick seniorlagen spela under namnet Hagsätra IBK/Högdalens AIS. Herrlaget coachades av Peter Kokocha. med Jan Gustavsson som tränare. Damlaget leddes av Patrik Schavon (coach) och Stefan Fridén (tränare). Materialare var Kenneth Sandberg. Den säsongen tog damlaget sitt första SM-guld och herrlaget fick kvala för att få spela kvar i högsta serien. Efter 14 säsonger blev detta Peter Kokochas sista år med gänget. Till hösten det året blev han utsedd till biträdande förbundskapten. Damlaget vann sin serie Div. 1 Östra och tog sig därmed till sitt andra SM-slutspel. Den moraliska finalen kom i semifinalen. Det krävdes 3 matcher mot Skellefteå IBK innan damerna var klara för final. I finalen mot Växjö Östra vann Hagsätra/Högdalen ganska enkelt, borta med 1 – 7 och hemma med 7 – 4.
Säsongen 1996/1997 spelade herrlaget i Elit Norra med A-laget. Ansvariga för herrlaget under säsongen var Jan Gustavsson och Kenneth Carlsson. Damerna genomförde seriespel med A-laget i Division 1 Östra. Ansvariga för damlaget under säsongen var Stefan Fridén (tränare) och Kristina Landgren (coach). Säsongen för herrarnas A-lag var mycket motigt. Laget fick inget flyt i spelet och ingen harmoni truppen. Resultaten svängde kraftigt. Med facit i handen kan man konstatera att vi förlorade Elitserieplatsen under en period före och efter jul, då vi tappade poäng mot lag vi skulle hålla bakom oss. Högdalens herrlag fick därmed börja söka revansch genom att vinna Division 1 kommande säsong. Sammanlagt lämnade 23 spelare A-lagstruppen. Herrlaget deltog i tre turneringar. Vi lyckades bäst i Intersport Cup, Järfälla, där laget nådde finalen.
Vårt eminenta Damlag, regerande Svenska Mästare, vann Europa Cupen för mästarlag och tog sitt andra raka SM-guld. I SM-slutspelets 1/8-delsfinal besegrades KFUM Örebro IB i två raka matcher. I 1/4-finalen mötte vi Falun som vann den första matchen i Skärholmshallen. Damerna samlade dock ihop sig och vann de två återstående matcherna i Falun. Den tredje och avgörande matchen gick till sudden death. Avgörandet kom i 6:te perioden, efter 43 min förlängning. Det avgörande 2-3 målet slogs in av Carina Rosell. Semifinalen mot Uppsala City gick till 3 matcher. Ett Högdalen med dålig skärpa förlorade första matchen borta med 6 – 5. De två följande hemmamatcherna vann laget lätt med 6 – 1 och 4 – 1. Finalen blev en rysare i 3 matcher mot Skellefteå IBK. Sista och avgörande matchen spelades i Skellefteå. Den vann Högdalen övertygande med 3 – 6.
I Europa Cupen gick laget obesegrat genom turneringen. 16-0 mot Tatran Strecovice (Tjeckien), 5-1 mot Rychenberg (Schweiz), 12-3 mot Oker Joker (Tyskland) och 4-0 mot finska mästarinnorna Tapanilan Erä i semifinal. I den helsvenska finalen besegrades Sjöstad med klara 5-0.
Säsongen 1997/1998 spelade herrarna i Division 1 Östra Svealand med A-laget. Ansvariga för herrlaget under säsongen var Björn Nordström, coach, och Rikard Lindhe, tränare, med Zakarias Andersson som lagledare. Herrarnas A-lag genomförde Div. 1 serien fullt godkänt. Vi var allmänt tippade som sista lag, men vid seriens slut hade Högdalen två lag bakom sig. Med lite tur och fullt lag hela säsongen, kunde det ha varit ett par till. Tyvärr innebar detta att Högdalens herrlag nästa säsong spelade i division 2. Efter säsongen 97/98 gjordes seriesystemet nämligen om, färre lag i elit och färre div. 1 serier. Herrlaget fick se sig nedflyttade än en gång. De fyra första fick fortsätta spela i div. 1, övriga flyttades ner till div. 2. Ett av alla uträknat Högdalen, som började om från början med ett lag byggt kring 6 st. spelare från P76-laget, gjorde en kämpainsats och kom 8:tta i tabellen. Under ett normalt spelår hade laget klarat sig kvar i division 1.
Damerna genomförde seriespel med A-laget i Elit Norra. Ansvariga för damlaget under säsongen var Kristina Landgren och Daniel Kronstrand med Kjell Södernerg som lagledare. Även denna säsong vann damlaget Europa Cupen. Laget gick obesegrat genom hela turneringen. Andra året i rad. De vann också sin serie och gick vidare till 4:de raka SM-final. Det blev det 3:dje raka SM-guldet för detta oslagbara damlag i innebandy.
Säsongen 1998/1999, innebar en vändpunkt för herrlaget. Kräftgängen i seriesystemet var slut. Laget vann sin serie division 2 Östra Svealand. Lite tursamt kanske men ändå välförtjänt eftersom laget hade en klar ledning större delen av säsongen. Striden om kvalplats till division1 stod mellan FBI Tullinge och Högdalen. Vi ledde serien med 2 poäng och var tvungna att vinna mot Ingarö för att vara säkra på slutseger eftersom FBI Tullinge hade bättre målskillnad. FBI Tullinge, å andra sidan, måste vinna mot Huddinge IBS. Det blev ett helt oväntat resultat på båda håll. Båda lagen förlorade sina matcher. Laget hade en klar formsvacka på våren. Detta och lite oturliga sjukdomar gjorde att vi förlorade samtliga kvalmatcher till division 1. Första matchen mot AIK borta med 3-0 (1-0) (1-0) (1-0). Andra matchen mot AIK hemma med 2-4 (0-3) (1-1) (1-0) Mot AIK hade vi inte mycket att sätta emot. De var helt enkelt mycket bättre i nästan allt. Möjligen kunde hemmamatchen fått ett annat utseende om inte motståndarna fått ett mål redan efter 17 sekunder!!! Första matchen mot Farsta hemma slutade 1-2 (1-0) (0-1) (0-1) Andra matchen borta förlorade vi med 5-3 (0-0) (3-0) (2-3) Inom 9 dagar spelades alla fyra kvalmatcherna. De 2 sista med 1 dags mellanrum. Det blev för mycket för den hårt slitna spelartruppen. En säsong till i division 2.
Damlaget gjorde rent hus även denna säsong. Vinst i Europa Cupen för tredje året, SM Guld för fjärde året. Tongivande spelare i damlaget var de 7 landslagsspelarna: Hermine Dahlerus, Lena Schjölin, Nina Klasson, Susanne Levin, Åsa Karlsson, Carina Rosell och Pernilla Gunnskog. Lagledningen bestod av Daniel Kronstrand. Vägen till SM-finalen: HAIS - Lockerud 3-2, 6-4 HAIS - Skellefteå IBK 3-2, 4-0. HAIS – IBF Falun 3-0, 4-3. Dessutom tog Högdalens damsektion ytterligare 2 SM-tecken genom F16 och DJ18. Detta blev tyvärr också slutvinjetten till en suverän epok för Högdalens AIS Innebandy. Damlaget splittrades och HAIS anmälde ett dam seniorlag till division 2.
Här ett utdrag från styrelsens meddelande:
”Ni som följde sportnyheterna i våras har inte missat att det skett en stor och radikal förändring inom innebandyns damsektion i Högdalens AIS. Följande gick bl a att läsa i Aftonbladet under maj månad: Världens bästa klubblag degraderas av klubbens egen styrelse.
Undertecknad ska nedan lägga korten på bordet och förklara vad som är sant och vad som inte är sant. Först lite bakgrund: Högdalens AIS inledde säsongen 1995/1996 ett samarbete med Hagsätra IBK. Samarbetet innebar att Hagsätra IBK:s verksamhet införlivades i Högdalens AIS. På damsidan gav detta resultat direkt då man samma säsong vann SM-guld. Efter denna triumf dominerade Högdalens damer totalt i Sverige och lyckades med bedriften att vinna ytterligare 3 raka SM-guld. En unik prestation som satte Högdalen på innebandyns världskarta. Under denna period vann man även 3 raka Europacup-guld. I laget vimlade det av landslagsspelare och klubbarna runt om i landet tittade avundsjukt på vår verksamhet.
Vad gjorde att Högdalen blev världens bästa klubblag? Man lyckades år efter år att rekrytera duktiga ledare till dam verksamheten. Spelare som ville utvecklas och hade landslaget som mål, sökte sig till Stockholm och Högdalen. Att tillhöra Högdalens damlag var inget lyx. Då dam idrott generellt inte genererar några pengar, i jämförelse med herridrotten, så var HAIS damer inget undantag. Många och långa bussresor upp till Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå, Boliden och Boden var oerhört slitsamt. Tjejerna fick allt som ofta på fredag eftermiddag gå tidigare från jobbet för att börja en härlig bussresa med ett slutmål 90 mil senare. Det var tufft. Det var slitsamt. Man samlade till ett möte där det konstaterades att ett antal spelare hade bestämt sig för att söka sig till andra klubbar. De övriga i laget kunde i detta läge inte ge besked hur deras framtid i klubben såg ut. Främsta anledningen till detta var att man ville att klubben skulle presentera en ledarstab till nästa säsong, vilket i detta läge inte var klart. En vecka senare träffades man igen och föreningen kunde i detta läge presentera en tilltänkt ledarstab inför säsongen 1999/2000. Detta hjälpte tyvärr inte utan samtliga spelare bestämde sig för att byta till andra klubbar. Det var i detta läge helt otänkbart, för att inte säga omöjligt att värva ihop en helt ny trupp för spel i elitserien.
Varför ville man inte vara kvar? Främst berodde detta på att man sökte nya utmaningar. Utmaningar som man inte kunde få uppfyllda i Högdalen. Man hade fyra raka SM-guld. Man ville få en nytändning i en ny miljö. Det berodde också på ett visst missnöje mot föreningen. Man tyckte att spelarna själva skulle få ut mer av sina framgångar än vad man i verkligheten fick. Man önskade flyg istället för buss; man önskade ersättning för förlorad arbetsinkomst, när man behövde ta ledigt för att åka på bortamatcher etc.. Önskningar som i sig är riktiga. Men när farbror Verklighet knackar på dörren så fungerar det inte riktigt så. Då marknadsintresset är svagt för dam innebandy kunde inte Högdalens styrelse tillgodose dessa önskningar. Pengarna räckte helt enkelt inte till. Nu var inte ekonomin det tyngsta skälet till att damlaget splittrades. Men de ekonomiska faktorerna spelade en viss roll. För styrelsen kändes detta beslut, att frivilligt degraderas till div. 2, helt rätt. Nu får vi ta nya tag och bygga upp en god grund för framtiden. Att en förening har upp- och nedgångar är i sig inte ovanligt. Vi ska ta lärdom av det som har hänt och samtidigt konstatera att lilla Högdalens AIS, för alltid, har skrivit in sig i historieböckerna. Och det som världens bästa damklubblag med 4 raka SM och 3 raka Europa-Cup guld.
Styrelsen HAIS genom Stefan Fridén
Säsongen 1999/2000 var herrlaget åter med i spelet om slutseger i division 2 Östra Svealand. Den tur laget haft i seriespelet föregående säsong uteblev. Trots att laget bara tappade 2 poäng mer än året innan blev det en andra plats. Det stora misstaget för året var förlusten mot Kamomill/Tumba i bortamatchen alldeles före juluppehållet. De andra poängförlusterna berodde mera på hårt motstånd och inte på dåligt spel av HAIS. Laget matchades och tränades även denna säsong av Björn ”Böna” Nordström och Rikard Linde. Båda sade upp sina åtaganden inför säsongen 2000/2001.
Säsongen 2000/2001 blev vändningen. Det blev bara en säsong till i 2:an. Trots att vi tappade de 2 första spelarna i poängligan från säsongen innan. Dessutom lämnade en av de vassaste anfallspelarna oss och gick till värste konkurrenten. En av trotjänarna lade skor och klubba på hyllan för gott. Avslutningsvis tappade vi ytterligare 4 spelare. Sammanlagt 8 spelare lämnade laget. Det såg inte helt ljust ut när nya tränare skulle värvas. Det var nog vårt starka namn, vår erkänt goda organisation och tidigare placeringar i division 2, som gjorde att Jan Björk (Malmen, Balrog) och Rolle Juote (Balrog) tog sig ann uppgiften att leda High Valley Roosters. Det var ingen som satsade några pengar på Högdalen i förhandstipsen. IBK Succé från Linköping och FBI Tullinge fick de flesta rösterna med Nykvarns IF som gardering. Vi värvade sammanlagt 4 spelare. Men motgångarna fortsatte. En av de nya spelarna utgick tidigt på säsongen av arbetsskäl och ytterligare en forward blev långtidsskadad. Men, som det oftast sker, klev andra spelare fram och fyllde ut luckorna. De äldre etablerade spelarna tog ett stort ansvar och gjorde att laget blev mycket starkt och stabilt. Det största skälet till framgången skall dock tillskrivas de nya tränarna. Janne och Rolle lyckades ta fram det bästa ur det sargade laget, samt behålla den fina lagandan, som är ett adelsmärke för Tupparna från Högdalen. Vi vann serien med 7 poäng. Vi gjorde mest mål i hela serien. Hade bästa målskillnaden. Det var bara ett lag som släppte in färre mål. Endast en förlust. Nu blir det division 1. Framgångarna för Björk och Juote fortsatte även säsongen 01/02. Det helt otroliga hände att High Valley Roosters går rakt igenom division 1 och kvalar till elitserien. Striden om slutseger i seriespelet stod mellan HAIS och Södertälje. Vi började bra men hade en svacka i slutet av säsongen. Speciellt hade tupparna problem med nerverna på hemmamatcherna. Södertälje däremot jobbade in sig i serien och avslutade den mycket starkt. Högdalen höll emellertid undan och vann serien med en poäng. Avgörande för utgången var poängen från "sudden death"-matchen mot Borlänge. Den poängen gjorde att vi kunde avgöra borta mot Gävle i sista matchen. I kvalet fick vi möta Älvstranden från Göteborg. Första matchen hemma hade vi åter bekymmer med nerverna. Ett mycket tänt men dåligt spelande Högdalen fick nöja sig med oavgjort, 4-4, hemma. Som spelet gestaltade sig var Piraterna segrare och vi förlorare i den matchen. Göteborgarna var helt övertygade att de skulle vinna hemma. Så segervissa att de ansåg saken helt klar. Hela säsongen hade de varit mycket starka hemma. Tupparna var mycket besvikna på sig själva för den dåliga insatsen hemma. Därför var det ett mycket taggat lag som gick in på parketten i Lundbystrand för den sista och avgörande kvalmatchen. HAIS spelade i det närmaste ut Älvstranden och vann till slut med 7-3. Se referat på annan plats. Därmed hade Högdalen åter ett herrlag i elitserien.
Säsongen 2002/2003 genomförde seniorerna elitseriespel. Ansvariga för herrlaget under säsongen var Rolle Juote och Kent Persson. Det känns tungt att ännu en gång sammanfatta en säsong som innebär degradering från elitserien. Första gången det hände var säsongen 1996/1997. Det till stora delar nyrekryterade herrlaget klarade inte att hålla spelmässigt en hel elitserie. Vi hängde med ganska bra i början, om man undantar den nervösa första matchen. Vi lyckades till och med att vinna över blivande svenska mästarna Pixbo i förlängning. Men 30 seriematcher blev i alla fall 10 för många. Dessutom stördes laget av dåliga träningsförhållanden. Sedan Högdalshallen stängts mitten av oktober försvann den träningsrytm som ett lag behöver. Vi hade som mest 19 dagar utan träning med boll! Ett annat rekord är 24 dagar med bara en träning med boll!, ett elitserielag i Stockholm! Det var tungt för laget, tungt för ledarna och tungt för föreningen. Ingen hjälp gick att få från något håll. Det hade behövts ett politiskt beslut för att ändra på förhållandena. Det gick inte att få eftersom vi hade maktskifte mitt i alltihop och politiska beslut verkställs inte med sådan hastighet att de kan ändra innevarande säsong. Det vi alla inblandade kommer att minnas, är den arrogans vi möttes av från alla inblandade. Detta tog hårt på lagets motivation och självförtroende. Vi fick aldrig någon bra lösning på herrlagets träningsförhållanden. Det innebär också att många spelare kommer att lämna Högdalen med lite bittert sinne. Högdalens AIS gjorde trots allt ett hedervärt försök. Vi gick rakt igenom division 1, vilket överraskade oss alla. Det satte organisationen på prov. Vi hade behövt ett par säsonger för att bygga upp detta. Nu fick vi inte många veckor på oss. Vi fick jobba med problemen på akutbasis nästa hela säsongen. Det kostade oss mycket pengar, men vi behöll trovärdigheten. Det är viktigt för framtiden när vi ska bygga upp ett nytt ungt herrlag. Vi har fortsatt ett bra namn i innebandyn och har stärkt vårt varumärke ytterligare ett snäpp. Vi får satsa om på nytt från division 1. Då med nya tränare eftersom Rolle Juote och Kent Persson beslöt sig för att inte fortsätta.
Säsongen 2003/2004 spelade herrlaget i division 1 östra. Ansvariga för det unga nyrekryterade herrlaget var Jonas Gafvelin och Jonas Möllare. Tränarduon kom till Högdalen från Farsta IBK. Båda hade en gedigen erfarenhet från juniorlag i södra förorterna. De fick i uppdrag att sätta ihop ett lag med unga hungriga spelare och komplettera med spelare från de egna leden från föregående säsong. Tyvärr blev det inte så många kvar från elitserien, som vi hade önskat. Värvade spelare har alltid lättare att lämna laget. Dessutom saknade vi de passande årgångarna för intern rekrytering och blev även denna gång tvingade att gå utanför föreningen. De flesta nya spelarna värvades från ledarnas gamla förening, Farsta. Nästan hela Farstas junior SM-lag gick över till HAIS. Resultatet blev dock inte det önskade. Vi fick aldrig dessa "stjärnor" att fungera som ett lag. Många bra spelare kom inte till sin rätt och kräftgången fortsatte till division 2. Säsongen 2004/2005 i division 2 leddes av Jonas Gafvelin ensam. Trots ett i grunden revanschsuget lag lyckades inte HAIS att försvara sin position i division 2. Några nyckelspelare försvann i samband med nedflyttningen och detta gjorde att laget tappade mycket i spelskicklighet. Vi gör bäst i att glömma den här säsongen och komma igen på nytt med avstamp från division 3. Säsongen 2005/2006 spelade seniorerna i Division 3 Södra. Ansvarig för herrlaget under säsongen var Mats Wirdbo. Herrlaget har denna säsong till största delen bestått av gamla Högdalenspelare från Fagersjö IBK. När vi inte lyckades hålla oss kvar i division 2, splittrades det unga värvade laget. Spelarna flydde till andra föreningar och nya spelare fanns inte i våra egna led. Att värva ihop ett nytt lag var inte att tänka på, varför styrelsen tog kontakt med Fagersjö och erbjöd hela laget att komma över till Högdalen. Denna övertalning lyckades och på det sättet fick vi ihop ett lag med mycket hjärta i Högdalen. Kärnan i laget bestod av de spelare födda -76, som var med om degraderingen från elitserien 1997 och som spelade upp oss tillbaka till eliten 2002. Trots tillgången till dessa vinnarskallar och erfarna spelare räckte inte hjärtat till. Laget tränade bara en gång i veckan och detta gjorde att inte heller orken räckte. Många matcher avgjordes i tredje perioden och alltför ofta till vår nackdel. Klassen på innebandyn i de lägre serierna blir allt bättre och vårt upplägg med bara en träning var för optimistisk. Vi slutade sist i tabellen med 10 inspelade poäng! Resultatet var otvetydigt. Vi hade behövt 11 poäng till för att bli kvar i division 3. Skogås/Trängsund, som gjorde oss sällskap ner, lyckades vinna båda våra matcher med uddamålet. Det hade kunnat bli 6 poäng till. Sedan tappade vi 2 poäng mot Sköndal borta. Summa 8 poäng. Återstår 3 poäng som, om man ser till resultaten, hade blivit svåra att få till. Det blev nedflyttning till division 4. Vi är tillbaka där vi spelade säsongen 1993/1994! Men vi har tagit oss hela vägen upp förut, så det är bara att satsa på nytt! Säsongen 2006/2007 stoppades herrlagets fall i seriesystemet. Vi var tillbaka i division 4 där tupparna huserade när våra 76-or blev seniorer. Nu fick de vara med om en ny framgångsrik säsong. Vi var obesegrade ända fram till sista omgången där ett mycket motiverat Tumba blev för svårt. Egentligen började vi tappa fart direkt efter juluppehållet. Laget kom i en formsvacka och hittade aldrig riktigt tillbaka. Vi hade flera ”vår omgångar” med många borta av olika anledningar. Skador, tjänsteresor, sjukdomar etc… Det blev svårt att genomföra en del matcher. Ändå lyckades tupparna, under ledning av Mats Wirdbo, vinna serien övertygande och ta sig till ett kval till den nya division 3, ”supertrean”. Att det blev ett kval för seriesegrarna i stället för uppflyttning berodde på den serieomläggning som genomfördes i Stockholm. I kvalet räckte inte laget till utan blev direkt utslaget av Hammarbyhöjden i 2 raka matcher. Det som varit vårt stora problem under hela våren blev också till slut vårt fall i kvalet. Våra målgörare kom aldrig riktigt tillbaka till den fina form de hade i början av säsongen. Vårt målskytte kom i stå, mycket p.g.a. den prestationsångest som spred sig bland anfallarna i laget. Det blir ännu en säsong i division 4. Nu med bättre motstånd eftersom antalet serier på den nivån är bantad från 4 till 2. Vi ser fram emot detta. Det kan bli riktigt roligt.
Säsongen 2007/2008 tränades och coachades herrlaget av en ”gammal” haisare med meriter i vår egen maratontabell. Andreas Norbeck, ”Lill-Adde” på den tiden han spelade med laget, tog sig an ledarrollen i High Valley Roosters. Det blev en säsong med varierande framgång. Vi varvade bra matcher med rena djupdykningar. Den från början stora truppen tunnades ut väsentligt under säsongen. Några av värvnin-garna misslyckades helt. Dessutom var flera spelare med Fagersjö-bakgrund inte helt motiverade till en satsning mot serieseger. Det märktes framför allt på närvarofrekvensen på träningarna. Dessutom hade vi även denna säsong besvär med frånvaro orsakat av arbete. Unga män med barn prioriterar med rätta den verksamhet som försörjer familjen. Det medförde stora omkastningar i lagdelarna nästan varje match.
Nog med bortförklaringar! Vi var inte så långt borta som 5: te platsen i tabellen ger sken av. Lite mer stolpe in hade vi lätt kunnat vara 2: a bakom Salem och fått vara med om en kvalserie igen. Till nästa säsong kommer många av trotjänarna att vara borta. Det kan vara bra för laget med en nystart. Det är bara för Andreas att spotta i nävarna och satsa på nytt. Nu blir motståndet i division 4 ännu bättre. Det gör serien ännu roligare att genomföra. /Aarre Nurmi/
Säsongen 2008-2009. Det gick inte heller den här gången! Laget hade ”som vanligt” en bra start med några vinster i rad men kring julen började ”som vanligt” de senaste åren hända saker. Inte det bästa närvaro på träningar och matcher, en del personliga problem hos spelare och tränare, några ”biliga” förluster mot sämre motståndare, minskat intresse och så vidare. Vi slutade serien på tredje plats efter Vendelsö IK och Hammarbyhöjdens IBK som för övrigt vann kvalserien till division 3 och kommer att spela där nästa säsong. Men, som Aarre brukade säga…”Nog med bortförklaringar!”. Det positiva med säsongen är att vi fick tillbaka ett par spelare från vårt f.d. P90 laget som lyckades platsa in i laget och en del andra unga spelare som kommer att spela en viktig roll under nästa säsong.