Gustaf Bonde (1682–1764)
Gustaf Bonde den yngre, född 6 april 1682 (g.s.)] i Stockholm, död 5 december 1764, var en svensk greve, ämbetsman och politiker. Han var son till Carl Bonde i dennes första gifte. Själv var gift med Charlotta von Liewen i sitt första äktenskap och med Viveka Trolle i sitt andra.
| Gustaf Bonde den yngre | |
 | |
| Född | 6 april 1682[1] Stockholm[1] |
|---|---|
| Död | 5 december 1764[1] (82 år) Stockholm[1] |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Kungliga Akademien i Åbo Tübingens universitet  |
| Sysselsättning | Författare, ämbetsman, mecenat, politiker |
| Befattning | |
| Landshövding i Östergötlands län (1718–1721) Ordförande, Bergskollegium (1721–1727) Riksråd (1727–1739) Sveriges kanslipresident (1738–1739) | |
| Politiskt parti | |
| Mösspartiet | |
| Maka | Charlotta von Liewen[1] Fredrika Viveka Trolle |
| Barn | Carl, Greve Bonde af Björnö[2] Carl Bonde (f. 1741) Fredrika Brigitta Bonde (f. 1743)[2] Eleonora Gustava Bonde (f. 1746)[2] |
| Föräldrar | Carl Bonde Eleonora Margareta Bonde[2] |
| Släktingar | Nils Bonde af Björnö (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Kommendör av Nordstjärneorden (1748)[3] Kungliga Serafimerorden (1748) | |
| Redigera Wikidata | |
Bonde var student vid Åbo universitet från 1695 och vid universitetet i Tübingen från 1702. Åren 1703–1705 reste han till Österrike, Italien, Frankrike och Nederländerna. Från 1705 var Bonde kammarherre hos änkedrottningen Hedvig Eleonora.
Bonde gjorde sitt inträde i det politiska livet 1710 som ledamot av sekreta utskottet vid ständernas utskottsmöte. Här, liksom vid riksdagen 1713/14, hörde han till dem som höll på kungens rättigheter. 1711 hade han utnämnts till kommerseråd. Från riksdagen 1719 övergick han dock alltmer tydligt till mössornas sida. Bonde var landshövding i Östergötland 1718–1721, president i Bergskollegium 1721–1727 och riksråd 1727–1739. Åren 1731–1739 var han rikskansliråd och därmed kanslipresidenten Arvid Horns närmaste man. Han avgick samtidigt som Horn och i samband med Hattpartiets maktövertagande. Hans politiska betydelse var sedan ringa, men han blev åter riksråd 1761 sedan hattarnas ställning försvagats efter Sveriges misslyckade deltagande i Pommerska kriget.
Bonde var även ordförande för Sicklakommissionen, författare av historiska och naturvetenskapliga skrifter och mecenat. Han invaldes 1748 som ledamot nummer 115 av Kungliga Vetenskapsakademien. Hans historiska studier var göticistiska;[4] bland annat ägde han en handskrift av den falska fornnordiska sagan Konung Krembres i Giötaland och konung Augis i Uppsala saga[5]. Sina vetenskapliga intressen odlade han även på alkemins område.[6]
Hans grav återfinns i Spånga kyrka.[7]
Referenser
redigera- Svensk uppslagsbok, Malmö 1939
- Nationalencyklopedin
- Hesingfors Universitets Studentmatrikel
Noter
redigera- ^ [a b c d e] Gustaf Bonde, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 17926.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 3859, läst: 27 september 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Gustaf Bonde. Artikel av art av Gunnar Carlquist i Svenskt biografiskt lexikon. urn:sbl:17926. Hämtdatum 5 februari 2018. [1]
- ^ Sven Lagerbring: Skrifter och bref'; utgifna af Lauritz Weibull. Lund 1902
- ^ Edenborg, Carl Michael. Gull och mull. Ellerströms förlag, 1997
- ^ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 27
Vidare läsning
redigera- Lazarus (1900). Svenska millionärer: minnen och anteckningar. 5. Stockholm. sid. 300–302. Libris 68703. https://runeberg.org/millionar/5/0300.html
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Gustaf Bonde (1682–1764).