Lars Hanson
Lars Mauritz Hanson, född 26 juli 1886 i Majorna i Carl Johans församling i Göteborg, död 8 april 1965 i Adolf Fredriks församling i Stockholm, var en svensk skådespelare.
| Lars Hanson | |
 Lars Hanson, 1919. | |
| Född | Lars Mauritz Hanson 26 juli 1886 Göteborg, Sverige |
|---|---|
| Död | 8 april 1965 (78 år) Stockholm, Sverige |
| Aktiva år | 1915–1951 |
| Maka | Karin Molander (1922–1965) |
| IMDb SFDb | |
Biografi
redigeraLars Hanson kom från enkla förhållanden i Göteborg, där hans far var stuveriarbetare. Han började tidigt hjälpa till med försörjningen men spelade också amatörteater på Göteborgs arbetareförening.[1] För att få ett yrke att falla tillbaka på utbildade han sig till gravör, men han försökte sig på att arbeta på ett par teatersällskap.[1] Han sökte, och kom in på Dramatens elevskola där han studerade mellan 1906 och 1909. Han fick hjälp med finansiering av studierna av mecenater från Göteborg efter rekommendationer från skolans föreståndare Frans Enwall.[1] Efter studierna engagerades han vid Svenska teatern i Stockholm 1909–1910 och därefter vid Svenska Teatern i Helsingfors 1910–1913 och Intima teatern i Stockholm 1913–1920, samt 1920–1921 vid Lorensbergsteatern i Göteborg. Han engagerades 1921 vid Dramaten där han verkade med några kortare avbrott fram till 1964.[2]
1925–1927 gjorde han ett uppehåll från sin anställning vid Dramaten för att ägna sig åt filmen och arbetade då bland annat även i USA och Tyskland. Han företog även egna framgångsrika turnéer i Sverige och gästspelade även i Köpenhamn, Oslo och Helsingfors.[2]
Totalt gestaltade han 33 roller på film, merparten med kända regissörer som Mauritz Stiller, Victor Sjöström och Gustaf Molander. Han filmdebuterade 1915 i Mauritz Stillers Dolken, men genombrottet kom 1919 i Sången om den eldröda blomman. Vid inspelningen av Gösta Berlings saga 1924 spelade han den manliga titelrollen mot Greta Garbo. Detta gav honom kontrakt med MGM i Hollywood där han kom att spela in sex filmer under perioden 1925–1928 mot Greta Garbo och Lillian Gish.
Han gifte sig 1922 med Karin Molander.
1947 skrev Margit Siwertz en biografi om honom, helt enkelt betitlad Lars Hanson.
Hanson tilldelades Teaterförbundets guldmedalj 1945 samt O'Neill-stipendiet och Kungliga priset 1956.
Lars Hanson är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.[3]
Spelsätt
redigeraLars Hansson influerades av det psykologiska spelsättet som fick sitt genombrott vid de ryska, tyska och franska teatrarna runt sekelskiftet 1900. Hans stora genombrott kom vid Intima teatern med rollen som André Peterberg i Mikael Lybecks Dynastien Peterberg. Hanson kom att prisas för sin rollgestaltning, Daniel Fallström skrev bland annat: Denna skapelse var så ända in i minsta detalj väl genomtänkt och så beundransvärt konstnärligt avvägd, att man stundom rent häpnade över att en så relativt ung skådespelare kunde åstadkomma detta. Allt som finns i rollen, det fanns även i skådespelarens storartade framställning. Rollen följdes av flera vid Intima teatern, som Ölander i Blanches Ett resande teatersällskap, Herr Y i Strindbergs Paria, Henrich i Holbergs Den politiske kannstöparen, Christan VII i Lyhe Zernichows Stövlett-Kathrine samt titelrollerna i Shakespeares Richard III och Strindbergs Gustav III, den senare en av Hansons allra största framgångar.[4]
Filmografi i urval
redigera- 1915 – Dolken
- 1916 – Guldspindeln
- 1916 – Balettprimadonnan
- 1916 – Therèse
- 1916 – Vingarne
- 1917 – Tösen från Stormyrtorpet
- 1919 – Ett farligt frieri
- 1919 – Synnöve Solbakken
- 1919 – Sången om den eldröda blomman
- 1920 – Erotikon
- 1920 – Fiskebyn
- 1921 – Konsumtionsföreningen Stockholm med omnejd
- 1921 – De landsflyktige
- 1924 – Gösta Berlings saga
- 1925 – Ingmarsarvet
- 1926 – Åtrå (USA)
- 1926 – Den röda bokstaven (USA)
- 1926 – Till Österland
- 1927 – Buttons (USA)
- 1927 – Captain Salvation (USA)
- 1928 – Stormen (USA)
- 1928 – Synd
- 1928 – Heimkehr (Tyskland)
- 1928 – En gudomlig kvinna (USA)
- 1929 – The Informer (USA)
- 1931 – Fröken, Ni liknar Greta Garbo!
- 1935 – Valborgsmässoafton
- 1936 – På Solsidan
- 1937 – Konflikt
- 1938 – Vingar kring fyren
- 1941 – Första divisionen (film)
- 1942 – Rid i natt!
- 1943 – Det brinner en eld
- 1944 – På farliga vägar
- 1944 – Excellensen
- 1948 – Intill helvetets portar
- 1951 – Dårskapens hus
Teater
redigeraRoller (ej komplett)
redigeraBilder
redigera-
Tollie Zellman som Stövlett-Kathrine mot Hanson som Kristian VII i Stövlett-Kathrine på Intima teatern 1917. -
Lars Hanson och Greta Garbo i Gösta Berlings saga'' från 1924. -
Axel Högel som Candy, Lars Hansson som Georg och Holger Löwenadler som Lennie i Möss och människor på Dramaten 1940.
Noter
redigera- ^ [a b c] P O Qvist (23 oktober 2004). ”Lars Hanson, beskrivning”. Svenska Filminstitutet. https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=person&itemid=57764. Läst 1 augusti 2022.
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 629-30.
- ^ Gravsatt 1965-05-26, Norra begravningsplatsen, kvarter 08A, gravnummer 164. hittegraven.stockholm.se.
- ^ Hanson, Lars i Svenska män och kvinnor (1946)
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. 25 november 1909. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1909-11-25/14213/6. Läst 7 augusti 2015.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 7. 25 januari 1910. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1910-01-25/14270/7. Läst 10 juni 2016.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 8. 15 april 1910. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1910-04-15/14347/8. Läst 7 augusti 2015.
- ^ tidning=Dagens Nyheter ”Teater, konst, litteratur”. 22 augusti 1913. s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1913-08-22/15539/6 tidning=Dagens Nyheter. Läst 2 april 2016.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 7. 15 september 1913. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1913-09-15/15563/7. Läst 13 maj 2016.
- ^ ”Dynastin Peterberg”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29361&pos=42. Läst 13 maj 2016.
- ^ Bo Bergman (25 november 1913). ”August Blanches 'Positivhataren' på Intima teatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1913-11-25/15634/1. Läst 13 maj 2016.
- ^ ”Intermezzo”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29363&pos=48. Läst 13 maj 2016.
- ^ ”Hemligheten”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29364&pos=49. Läst 13 maj 2016.
- ^ ”Jagad”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29366&pos=51. Läst 14 maj 2016.
- ^ Bo Bergman (11 september 1914). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1914-09-11/15914/6. Läst 14 maj 2016.
- ^ Bo Bergman (29 september 1914). ”Intima Teatern: 'Den fule Ferante'”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1914-09-29/15932/6. Läst 14 maj 2016.
- ^ ”Paria”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF26947&pos=47. Läst 13 maj 2016.
- ^ Bo Bergman (3 januari 1915). ”'Attentatet' på Intima Teatern”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1915-01-03/2A/6. Läst 2 april 2016.
- ^ ”Djävulen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29375&pos=61. Läst 14 maj 2016.
- ^ ”Oväder”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF26792&pos=63. Läst 14 maj 2016.
- ^ ”Den politiske kannstöparen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29382&pos=65. Läst 14 maj 2016.
- ^ ”Spader knekt”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29388&pos=66. Läst 14 maj 2016.
- ^ ”Pompadours triumf”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29390&pos=68. Läst 14 maj 2016.
- ^ ”Äktenskapets förskola”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29392&pos=70. Läst 14 maj 2016.
- ^ Bo Bergman (28 december 1915). ”'Moral' på Intima teatern”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1915-12-28/352A/6. Läst 15 maj 2016.
- ^ ”Gustav III”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29396&pos=74. Läst 15 maj 2016.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 5. 9 augusti 1916. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1916-08-09/213/5. Läst 20 juli 2015.
- ^ ”'En gåtfull kvinna' på Intiman”. Dagens Nyheter: s. 4. 10 augusti 1916. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1916-08-10/214/4. Läst 20 juli 2015.
- ^ Tygård, Britt-Marie (2012). Tollie Zellman: "Damen i rosa". Stockholm: [s.n.]. Libris 13619752. ISBN 978-91-637-1333-0
- ^ ”Takrännan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29399&pos=78. Läst 15 maj 2016.
- ^ ”Fädernesland”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29404&pos=85. Läst 16 maj 2016.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 5. 12 februari 1917. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1917-02-12/41/5. Läst 20 juli 2015.
- ^ ”'Støvlett-Kathrine' på Intima teatern”. Dagens Nyheter: s. 5. 14 februari 1917. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1917-02-14/43/6. Läst 20 juli 2015.
- ^ ”Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 9. 14 april 1917. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1917-04-14/99/9. Läst 3 april 2016.
- ^ ”Elna Hall”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29414&pos=95. Läst 16 maj 2016.
- ^ ”Richard III”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29419&pos=100. Läst 17 maj 2016.
- ^ ”Den röde André”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29423&pos=102. Läst 17 maj 2016.
- ^ ”Ett experiment”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29427&pos=107. Läst 19 maj 2016.
- ^ ”Byggmästare Solness”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29430&pos=109. Läst 19 maj 2016.
- ^ ”Balkongen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29432&pos=110. Läst 19 maj 2016.
- ^ ”Furstens återkomst”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29433&pos=111. Läst 19 maj 2016.
- ^ ”Individernas förbund”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29437&pos=115. Läst 19 maj 2016.
- ^ ”Segergudinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29438&pos=116. Läst 19 maj 2016.
- ^ Bo Bergman (9 maj 1920). ”'För mycken kärlek' på Intima teatern”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1920-05-09/124/9. Läst 23 maj 2016.
- ^ ”Gustaf III”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22272&pos=69. Läst 5 juni 2015.
Vidare läsning
redigera- Lindqvist, Märta (1938). Människor. Stockholm: Skoglund. sid. 69-90. Libris pz02hl5rmdgbh32x. http://hdl.handle.net/2077/57883
- Siwertz, Margit (1947). Lars Hanson. Stockholm: Norstedt. Libris 22815
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Lars Hanson.- Lars Hanson på Internet Movie Database (engelska)
- Lars Hanson på Svensk Filmdatabas
- Lars Hanson i Dramatens rollbok
- Lars Hansons och Karin Molanders arkiv, Musik- och teaterbiblioteket (Musikverket)