Yngwie Malmsteen
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Yngwie Johann Malmsteen, ursprungligen Lars Johan Yngve Lannerbäck, född 30 juni 1963 i Stockholm, är en svensk stilbildande gitarrist. Han är brorson till Alf Lannerbäck.
Yngwie Malmsteen | |
Födelsenamn | Lars Johan Yngve Lannerbäck |
---|---|
Född | 30 juni 1963 Stockholm, Sverige |
Genrer | Nyklassisk metal, instrumentalmusik, heavy metal, hårdrock |
Roll | Musiker, låtskrivare, musikproducent |
Instrument | Gitarr, basgitarr, sitar, sång |
År som aktiv | 1978 – |
Skivbolag | Polydor, PolyGram, Elektra |
Artistsamarbeten | Steeler, Alcatrazz, Rising Force, Hear 'n Aid, G3 |
Webbplats | Officiell webbplats |
Yngwie Malmsteen blev 2015 invald i Swedish Music Hall of Fame.[1]
Biografi
redigeraMalmsteen, uppväxt i Hässelby, är en av hårdrockens största gitarrvirtuoser och har under 1980- och 1990-talet inspirerat ett stort antal kända gitarrister, bland andra Paul Gilbert, Michael Romeo, Axel Rudi Pell och Alexi Laiho. Han nominerades 1984 till en Grammy för sin första soloskiva Rising Force. Skivan belönades som världens mest sålda instrumentala hårdrocksskiva, Yngwie fick pris som årets gitarrist och skivan vann även pris som "årets instrumentala skiva". Yngwie tog inspiration av hårdrocken och den klassiska musikens virtuoser, så som Uli Jon Roth, Ritchie Blackmore, Jimi Hendrix, Niccolò Paganini, Antonio Vivaldi och Johann Sebastian Bach. Resultatet av det var en utvecklad snabb teknik inom Shredding och sweeping. Gitarrister som Timo Tolkki, Paul Gilbert, Axel Rudi Pell och Michael Romeo är några som inspirerats av Malmsteens känsla att kombinera hårdrock och klassisk musik.
Malmsteen spelade mycket i små band han skapat som till exempel Rising och PowerHouse. 1983 läste Malmsteen en annons från amerikanska tidskriften Guitarplayer där man uppmanades att "skicka in en demo med ditt band och vi gör dig känd". Malmsteen skickade in en demo och band som UFO, Queensrÿche och Kiss ringde honom och frågade om han var intresserad av att gå med. Malmsteen ville ha ett eget band och hoppade då med i bandet Steeler. Lurad (enligt honom själv) så spelade Yngwie in en skiva med Steeler, han fick endast skriva en låt själv. Därefter gick han med i bandet Alcatrazz lett av Graham Bonnet (också känd som sångaren i Rainbow) Malmsteen var med på två skivor med Alcatrazz innan han 1984 startade sitt eget soloband Rising Force.
I originaluppsättningen av Rising Force var musikerna: Yngwie Malmsteen (gitarr och bas), Jeff Scott Soto (sång), Jens Johansson (keyboard) och Barriemore Barlow (trummor). Till den andra skivan, Marching Out, anslöt sig Anders Johansson och Marcel Jacob till bandet.
Sedan 1984 har bandet bytt medlemmar för nästan varje skiva.
Den genre Malmsteen bidragit stort till, hårdrock med inslag av klassisk musik, har kommit att kallas Neoclassic-metal. Andra band och artister som varit är stora stilbildare för den genren är: (Silver Mountain) Uli Jon Roth, Rainbow, Deep Purple och Randy Rhoads.
Malmsteen är även den gitarrist som vunnit flest omröstningar som världens bästa gitarrist i tidningen Young Guitar.
Bandmedlemmar
redigeraNuvarande bandmedlemmar
redigera- Yngwie Malmsteen/ Nick Marino – sång
- Yngwie Malmsteen – gitarr
- Nick Marino – keyboard
- Bjorn Englen – bas
- Patrick Johansson – trummor
Tidigare bandmedlemmar
redigera(1978–1982) |
|
---|---|
(1984) |
|
(1985) |
|
(1985–1986) |
|
(1986) |
|
(1986–1987) |
|
(1988) |
|
(1988–1989) |
|
(1989–1990) |
|
(1990) |
|
(1991–1992) |
|
(1993–1994) |
|
(1994) |
|
(1994–1995) |
|
(1996) |
|
(1997–1998) |
|
(1998) |
|
(1999) |
|
(1999–2000) |
|
(2000) |
|
(2000–2001) |
|
(2001) |
|
(2001–2002) |
|
(2002) |
|
(2003–2004) |
|
(2004) |
|
(2004–2005) |
|
(2005) |
|
(2005–2006) |
|
(2006–2007) |
|
(2008–2010) |
|
(2010-) |
Nuvarande medlemmar
|
Diskografi
redigeraSteeler
Alcatrazz
Solo - Studioalbum, Livealbum, samlingar (Yngwie J. Malmsteen's Rising Force, Yngwie J. Malmsteen, Yngwie Malmsteen)
- 1984 – Rising Force
- 1985 – Marching Out
- 1986 – Trilogy
- 1988 – Odyssey
- 1989 – Trial By Fire: Live in Leningrad
- 1990 – Eclipse
- 1991 – Collection
- 1992 – Fire and Ice
- 1994 – The Seventh Sign
- 1994 – I Can't Wait
- 1995 – Magnum Opus
- 1996 – Inspiration
- 1997 – Facing the Animal
- 1998 – LIVE!!
- 1998 – Concerto Suite for Electric Guitar and Orchestra in E flat minor, Opus 1
- 1999 – Alchemy
- 2000 – Anthology 1994-1999
- 2000 – Best of Yngwie J. Malmsteen
- 2000 – War to End All Wars
- 2002 – Concerto Suite Live
- 2002 – The Genesis
- 2002 – Attack!!
- 2004 – G3 Live: Rockin' in the Free World (med Joe Satriani och Steve Vai)
- 2005 – Unleash the Fury
- 2008 – Perpetual Flame
- 2009 – Angels of Love
- 2009 – High Impact
- 2010 – Relentless
- 2012 – Spellbound
- 2014 - Spellbound Live in Tampa
- 2016 - World On Fire
- 2019 - Blue Lightning
Videografi
redigera- Rising Force: Live '85 (1985)
- Trial by Fire: Live in Leningrad '89 (1989)
- Instructional Video (1991)
- Collection (1992)
- Leo Fender Benefit Live (1993)
- Live at Budokan (1994)
- Play Loud! [3 Videos] (1995)
- The Basics
- Arpeggios
- Classical Stylings
- Live!! (1998)
- Play Loud! "Full Shred" (2000)
- Yngwie Malmsteen Video Clips (2000)
- Concerto Suite for Electric Guitar & Orchestra (2005)
- Far Beyond The Sun (2007)
- Live in the Budokan (2009)
- Live Animal (2009)
- Live in Korea (2009)
- Raw Live (2010)
- Spellbound Live in Orlando (2014)
Priser och utmärkelser
redigera- 2015 – Invald i Swedish Music Hall of Fame
Referenser
redigera- ^ ”smhof.se”. Arkiverad från originalet den 7 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160307121422/https://smhof.se/sv-se/about/hall%20of%20fame/2015/yngwie%20malmsteen. Läst 24 februari 2016.