Location via proxy:   [ UP ]  
[Report a bug]   [Manage cookies]                
Hoppa till innehållet

Friluftsteater

Från Wikipedia
Version från den 30 maj 2024 kl. 09.05 av Jonnmann (Diskussion | Bidrag) (En ny bild.)
(skillnad) ← Äldre version | visa nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Dalhalla på sommaren 1997
"Sommarteatern" är en friluftsteater i Ystad.

En friluftsteater eller friluftsscen, även kallad utomhusspel, är en teater med scen och åskådarplatser utomhus i det fria. Många bygdespel uppförs under fri himmel och en sorts friluftsteater.

Friluftsteatrar fick sitt genombrott i många europeiska länder i slutet av 1800-talet under den nationalromantiska epoken. I parker är åskådarplatserna ibland anordnade som i en amfiteater och ibland har scenen ett enkelt väderskydd, som i Dalhalla, men oftast är både skådespelarna och publiken utsatta för vädrets makter.

Den första friluftsscenen i Sverige öppnade på Skansen 1895 och hette kort och gott Skansenteatern.[1] År 1905 började friluftsuppträdanden i Folkparker. På sommaren 1919 invigdes Tantolundens friluftsteater i Tantolunden i Stockholm. Teatern hade plats för 1400 åskådare (nedlagd 1961). Den hade sällskap av Vanadislundens friluftsteater, Klippans teater m.fl. I Stockholm introducerades Parkteatern 1942 som uppträder på många friluftsscener i stadens parker. Friluftsteatern i Hägersten blev färdig 1961 och har plats för 4000 besökare.[2]

Exempel på kända friluftsteatrar i Europa

[redigera | redigera wikitext]
  • Freilichtbühne Kalkbergstadion bei Bad Segeberg i Nordtyskland, här spelas varje sommar Karl-May-Spiele, det är tyska västern efter Karl Mays romaner. En bergvägg i bakgrunden bildar en naturlig kuliss.
  1. ^ ”friluftsteater - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/friluftsteater. Läst 20 maj 2024. 
  2. ^ Asker, Bertil (1986). Stockholms parker : innerstaden. Monografier utgivna av Stockholms stad, Stockholms tekniska historia 2 (1). Stockholm: Liber Förlag. Libris 513277. ISBN 91-38-90732-1 sida 187 och 240

Allmänna källor

[redigera | redigera wikitext]