1683 Castafiore
Utseende
1683 Castafiore | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Sylvain Arend |
Upptäcktsplats | Uccle |
Upptäcktsdatum | 19 september 1950 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1683) Castafiore |
Alternativnamn | 1950 SL, 1936 PH, 1949 HA, 1959 TH[1] |
Uppkallad efter | Bianca Castafiore (Tintin)[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,217 AU |
Perihelium | 2,253 AU |
Halv storaxel | 2,735 AU |
Excentricitet | 0,1763752 |
Siderisk omloppstid | 4,52 år |
Medelomloppshastighet | 18,01 km/s |
Medelanomali | 319,2° |
Inklination | 12,48° |
Longitud för uppstigande nod | 326,6° |
Periheliumargument | 347,2° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 21,1 km |
Synodisk rotationsperiod | 13,9 |
Albedo | 0,160 |
Absolut magnitud (H) | 11,69[3] |
1683 Castafiore eller 1950 SL[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes den 19 september 1950 av den belgiske astronomen Sylvain Arend i Uccle. Den har fått sitt namn efter den fiktiva operasångerskan, Bianca Castafiore i Hergés serier om Tintin.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 21 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1683 Castafiore” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1683. Läst 26 augusti 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1683) Castafiore. Springer Berlin Heidelberg. sid. 134. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1684. Läst 26 augusti 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|