AGM-123 Skipper II
| AGM-123 Skipper II | |
 En AGM-123 under vingen på en A-7 Corsair i China Lake, maj 1987. | |
| Typ | Attackrobot/Sjömålsrobot |
|---|---|
| Ursprungsland |  USA |
| Servicehistoria | |
| Brukstid | 1985 – 1993[1] |
| Används av | USA:s flotta USA:s marinkår |
| Produktionshistoria | |
| Designer | NAWS China Lake |
| Designdatum | 1980 |
| Tillverkare | Emerson Electric |
| Antal tillverkade | 2 500 |
| Specifikationer | |
| Längd | 4 270 mm |
| Vikt | 580 kg (1 280 lb) |
| Spännvidd | 1 600 mm |
| Diameter | 356 mm |
| Stridsspetsvikt | 450 kg (1000 lb) |
| Motor | Aerojet Mk.78 |
| Bränsle | Fast bränsle |
| Målsökare | Laserstyrning |
| Vapenbärare | A-6, A-7, F/A-18 |
| Prestanda | |
| Räckvidd | 25 km |
| Maxhastighet | 1 100 km/h |
| Data från[2][3][4] | |
AGM-123 Skipper II var en amerikansk attackrobot som utvecklades i början av 1980-talet.
Utveckling
[redigera | redigera wikitext]AGM-123 utvecklades av NAWS China Lake år 1980. Roboten var huvudsakligen baserad på redan existerande komponenter, som den laserstyrda flygbomben GBU-16 och raketmotorn från AGM-45 Shrike, vilket gjorde att utvecklingen från koncept till provfällningar tog mindre än ett år. Däremot det dröjde ända till mars 1985 innan flottan lade en beställning till Emerson Electric på 2 500 robotar.[2]
Namnet ”Skipper” kommer av att styrenheten MAU-169 inte hade progressivt roderutslag, utan det var fullt utslag eller inget alls, vilket gjorde att det såg ut som att roboten ”hoppade” fram mot målet. Någon ”Skipper I” har aldrig funnits utan den romerska tvåan är hämtad från Paveway II.[2]
Användning
[redigera | redigera wikitext]
Första gången som AGM-123 användes i strid var 18 april 1988 under operation Praying Mantis då den iranska fregatten IS Sahand sänktes av fyra Skipper-robotar plus ett flertal andra vapen.[5] Andra gången var under 26 januari 1991 operation Desert Storm då två irakiska oljetankers träffades mellan Umm Qasr i Irak och ön Bubiyan i Kuwait. Vid båda tillfällena avfyrades robotarna från A-6 Intruders.[6]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Johnson, E.R. (2018). United States Marine Corps Aircraft Since 1913. McFarland & Company. sid. 551. ISBN 978-1-4766-3065-6. https://books.google.se/books?id=GZhUDwAAQBAJ&pg=PA551&lpg=PA551&ots=8kw6szZhNt&sig=ACfU3U0DMrE7yKESdcTOG5BAlWIZog3ZOA&ved=2ahUKEwjRxY3ercXgAhVCdJoKHWg9AW8Q6AEwB3oECAcQAQ#v=onepage
- ^ [a b c] Parsch, Andreas (2 oktober 2006). ”Emerson Electric AGM-123 Skipper II”. Directory of U.S. Military Rockets and Missiles. http://www.designation-systems.net/dusrm/m-123.html.
- ^ ”AGM-123 Skipper II”. Federation of American Scientists. 3 januari 1999. https://fas.org/man/dod-101/sys/smart/agm-123.htm.
- ^ ”AGM-123 Skipper”. onwar.com. https://www.onwar.com/weapons/rocket/missiles/USA_AGM123.html. Läst 19 februari 2019.[död länk]
- ^ Ramsey, Syed. Tools of War: History of Weapons in Modern Times. Alpha Editions. ISBN 978-9-3860-1983-7. https://books.google.se/books?id=aUk5DAAAQBAJ&pg=PT60&lpg=PT60&ots=y4bF2fGAZs&sig=ACfU3U1fvs9Ctd62k5NLI9E8ujtp3B6x0g&ved=2ahUKEwiemtHd6cfgAhVN6qYKHaX0BLMQ6AEwD3oECAoQAQ#v=onepage
- ^ Pokrant, Marvin (1999). Desert Storm at Sea: What the Navy Really Did. Greenwood Press. sid. 84. ISBN 0-313-31024-6. https://books.google.se/books?id=erVzmflT2MIC&pg=PA84&lpg=PA84&ots=fpWQ8CDCuv&sig=ACfU3U021-CKpZTqs8RUd1U48Pm_C2NrlQ&ved=2ahUKEwiM9urn3sfgAhWMUJoKHS0MB3EQ6AEwDXoECAIQAQ#v=onepage
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör AGM-123 Skipper II.
| ||||||||||||||||||||||||||