Location via proxy:   [ UP ]  
[Report a bug]   [Manage cookies]                
Hoppa till innehållet

Beckasiner

Från Wikipedia
Beckasiner
Enkelbeckasin (Gallinago gallinago)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningVadare
Charadrii
FamiljSnäppor
Scolopacidae
UnderfamiljBeckasiner
Gallinaginae
Vetenskapligt namn
§ Gallinaginae
Släkten
Större beckasinsnäppa (Limnodromus scolopaceus)
Större beckasinsnäppa (Limnodromus scolopaceus)

Beckasiner (Gallinaginae) är en underfamilj inom familjen snäppor (Scolopacidae). Underfamiljen brukar delas upp i fyra släkten; Coenocorypha, Gallinago, Lymnocryptes, och Limnodromus och består av våtmarkslevande vadare med långa näbbar och kompakta kroppar.

Släkten och arter inom underfamiljen

[redigera | redigera wikitext]

Här listas nu levande och nyligen utdöda arter, i ordning efter International Ornithological Congress.

Inom kulturen

[redigera | redigera wikitext]

Trivialnamnet beckasin härstammar från franskans bécassine som är diminutivform av bécasse som betyder morkulla.[1]

Beckasinen har varit ett vanligt motiv inom lyrik och annan litteratur. Den är sällan artbestämd men beroende på varifrån verket härstammar går det ganska ofta att avgöra arttillhörighet. I äldre litteratur, som i Eddan, omskrivs långnäbbade vadarfåglar, som spovar, beckasiner och snäppor under samlingsnamnet snipor.[2] Jämför med engelskans snipe som just betyder "beckasin" och svenskans snäppor, som härstammar från detta namn. En snipa, som bedöms vara enkelbeckasin omskrivs som en lyckobringande fågel i Eddan och enkelbeckasinens karaktäristiska läte är ett vårtecken på Island på samma sätt som gökens läte har varit det i många delar av Europa.[3]

Målning av en beckasinjägare av Arthur Burdett Frost.

Beckasinen är omskriven av Bellman i Fredmans epistel "Vila vid denna källa" och frasen "Flygande bäckasiner söka hwila" är en av de vanligare svenska pangramen. Precis som i "Vila vid denna källa" där den omnämns som en nyss skjuten Beccasin så är det ofta som matfågel och jaktbyte som beckasiner omskrivs. Den har ansetts som en svårskjuten fågel eftersom den är mycket alert, lättskrämd och sällan vistas öppet länge, varför man ofta får använda kamouflage för att komma dem nära. I flykten är de också svårskjutna, till skillnad från exempelvis morkullan. I engelska har svårigheterna med att jaga beckasin gett upphov till den militära termen sniper, som alltså betyder "prickskytt", och som ursprungligen betydde en extra skicklig jägare med hög kompetens inom skytte och kamouflering.[4][5]

  1. ^ Nordisk familjebok (1878) Beckasin, 1800-talsutgåvan, del.2, Barometer - Capitularis, sid:93-94
  2. ^ Tunón Håkan, Iwarsson Mattias, Manktelow Stephen, red (2007). Människan och faunan. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 10514855. ISBN 9789146217510 
  3. ^ Kathryn Ania Haley-Halinski (2021) sid:43–44 Birds and Humans in the Old Norse World, c. 600–1500 AD, Faculty of English (Department of Anglo-Saxon, Norse and Celtic), Pembroke College, University of Cambridge
  4. ^ ”sniper (n.)”. Online Etymology Dictionary. http://www.etymonline.com/index.php?term=sniper. Läst 7 januari 2017. 
  5. ^ Palmatier, Robert Allen (1995). Speaking of Animals: A Dictionary of Animal Metaphors. Westport, Connecticut: Greenwood Publishing. sid. 357. ISBN 0313294909. https://books.google.com/books?id=kSr4fO2zYrIC&pg=PA357 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]