Carl August Gyllengranat
| Carl August Gyllengranat | ||
|---|---|---|
| ||
| Carl August Gyllengranat, fotografi från 1860. | ||
Titlar
| ||
| Yrke | Militär | |
Militärtjänst
| ||
| I tjänst för |  Sverige Storbritannien (1807-1811)
| |
| Försvarsgren |  Kungliga flottan Brittiska flottan (1807-1811)
| |
| Grad | Amiral | |
| Befäl | Linjeskeppet Tapperheten (1825-26) Fregatten Desirée (1848) | |
Politik
| ||
Chef för Sjöförsvarsdepartementet
| ||
| Tillträdde | 20 juni 1844 | |
| Avgick | 10 april 1848 | |
| Företrädare | Johan Lagerbielke | |
| Efterträdare | Johan Fredrik Ehrenstam | |
|
| ||
Personfakta
| ||
| Född | 7 augusti 1787 Sveaborg, Nyland, Sverige
| |
| Död | 22 maj 1864 (76 år) Paris, Frankrike
| |
Släkt
| ||
| Frälse- eller adelsätt | Gyllengranat | |
Familj
| ||
| Make/maka | Susanna Finnis (1811-1864; hans död) | |
| ||
| Friherrliga ätten Gyllengranats heraldiska vapen. | ||
Carl August Burchard Gyllengranat, född 7 augusti 1787 på Sveaborgs fästning, död 22 maj 1864 i Paris, var en svensk friherre och sjömilitär. Åren 1844-48 var Gyllengranat chef för Sjöförsvarsdepartementet, och sedan befälhavande amiral för örlogsflottan 1848-51. Han betraktas som en av svenska flottans främsta amiraler under 1800-talet.[1][2]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Carl August Gyllengranat påbörjade sin militära karriär med några års tjänstgöring i den brittiska flottan 1807–1811, då han kryssade i farvattnen kring Nordamerika. Efter återkomsten till Sverige placerades han i örlogsflottan och skickades 1815 som chef på en örlogsbrigg till Västindien i syfte att överföra garnison till den svenska kolonin Saint-Barthélemy. År 1825 utsågs Gyllengranat till befälhavare på linjeskeppet Tapperheten, som var det ena av två utrangerade örlogsfartyg som den svenska regeringen tänkte sälja till Colombia med handelshuset Michaelson & Benedicks som mellanhand. Genom intervention av bland annat Ryssland och Spanien gick denna skeppshandel emellertid om intet, och Gyllengranat, som efter vissa strapatser anlänt till Colombia med sitt fartyg, tvingades efter fyra månaders uppehåll avsegla till New York, där Tapperheten såldes med förlust på auktion.[1][2]
Återkommen till Sverige deltog Gyllengranat under 1830- och 1740-talen i olika sjöexpeditioner och sjömilitära utredningar, och höll regelbundet föreläsningar i sjökrigsvetenskap. Gyllengranat insåg tidigt ångmaskinens och propellerns värde för krigsfartygen, men hans förslag att göra en väsentlig del av den sjögående örlogsflottan ångdriven röstades ned i riksdagen. Åren 1844–1848 var Gyllengranat chef för Sjöförsvarsdepartementet och därefter befälhavande amiral i Karlskrona 1848–1851. I november 1860 gick Gyllengranat i pension och i maj 1864 avled han under en resa till Paris.[1][2] Gyllengranat invaldes som ledamot av Örlogsmannasällskapet 1819 (hedersledamot 1843).
Befordringar
[redigera | redigera wikitext]
 |
Den här artikeln eller det här avsnittet är skriven i listformat som ett CV. (2023-10) Wikipedia är ingen databas för CV:n; artikelns främsta komponenter bör vara brödtext, illustrationer och källförteckning. |
| Datum | Tjänstegrad |
|---|---|
| 6 november 1804 | Underlöjtnant i Skärgårdsflottan |
| 8 december 1808 | Löjtnant vid Skärgårdsflottan |
| 2 oktober 1811 | Löjtnant vid Örlogsflottan |
| 26 november 1814 | Kapten vid Örlogsflottan |
| 11 maj 1818 | Major vid flottornas generalstab |
| 9 oktober 1821 | Major vid Örlogsflottan |
| 1 december 1824 | Kommendörkapten vid Kunglig Majestäts flotta |
| 27 januari 1854 | Viceamiral |
| 2 februari 1858 | Amiral |
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]
Kommendör med stora korset av Svärdsorden, 26 juni 1850.[3]- Kommendör av Svärdsorden, 24 november 1845.[3]
- Riddare av Svärdsorden, 25 november 1816.[3]
Kommendör av Nederländska Lejonorden, senast 1858.[3]
Riddare av andra klassen med kraschan av Ryska Sankt Annas orden, 1830.[3]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Sjökrigshistorien i sammandrag (1837)
- Sveriges sjökrigshistoria i sammandrag (1840)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Hägg, Erik (1941). Under tretungad flagga: Vår seglande örlogsflotta och dess män 1750-1900. Stockholm: Aktiebolaget Svensk Litteratur. sid. 281-291
- ^ [a b c d] Broomé, Bertil. ”Carl August B Gyllengranat: Sjömilitär, Sjöförsvarsminister”. Svenskt Biografiskt Lexikon. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=13361&forceOrdinarySite=true. Läst 26 april 2022.
- ^ [a b c d e f] ”Gyllengranat nr 226 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Gyllengranat_nr_226. Läst 3 december 2019.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Hägg, Erik (1941). Under tretungad flagga: Vår seglande örlogsflotta och dess män 1750-1900. Stockholm: Aktiebolaget Svensk Litteratur
Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- Broomé, Bertil. ”Carl August B Gyllengranat: Sjöförsvarsminister, Sjöofficer”. Svenskt Biografiskt Lexikon. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=13361&forceOrdinarySite=true. Läst 26 april 2022.
- ”Gyllengranat nr 226 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Gyllengranat_nr_226. Läst 3 december 2019.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Svenska marinens högre chefer 1700-2005, Rune Kjellander, Probus förlag, Stockholm 2007 (ISBN 978-91-87184-83-3)
|