Charles Bradlaugh
| Charles Bradlaugh | |
 | |
| Född | 26 september 1833[1][2][3] Hoxton, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 30 januari 1891[1][2][3] (57 år) London[4] |
| Begravd | Brookwood Cemetery |
| Andra namn | Iconoclast |
| Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
| Sysselsättning | Politiker[5], politisk aktivist[6] |
| Befattning | |
| Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament Storbritanniens 22:a parlament, Northampton (1880–1881)[7] Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament Storbritanniens 22:a parlament, Northampton (1881–1882)[8][9] Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament Storbritanniens 22:a parlament, Northampton (1882–1884)[10] Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament Storbritanniens 22:a parlament, Northampton (1884–1885)[11][12] Ledamot av Förenade kungarikets 23:e parlament Storbritanniens 23:e parlament, Northampton (1885–1886)[11] Ledamot av Förenade kungarikets 24:e parlament Storbritanniens 24:e parlament, Northampton (1886–1891) | |
| Politiskt parti | |
| Liberal Party | |
| Barn | Alice Bradlaugh (f. 1858) Hypatia Bradlaugh Bonner (f. 1858) |
| Redigera Wikidata | |
Charles Bradlaugh, född den 26 september 1833, död den 30 januari 1891, var en brittisk fritänkare och politiker.
Bradlaugh blev redan i ungdomen fritänkare, och måste därför lämna sitt hem och under stora svårigheter själv försörja sig. Under pseudonymen "Iconoclast", under vilken han länge dolde sin identitet, uppträdde han i 20-årsåldern som talare vid friluftsmöten och bedrev från 1858 radikal propaganda som folktalare runt om i landet. Hans vältalighet och stridbarhet gjorde honom snart till ledare för ett eget parti, som förenade republikanska och ateistiska åsikter. Från 1860 fick Bradlaugh ett organ i veckotidskriften The National Reformer och fortsatte här kampen för sina idéer. Som en följd av sin verksamhet invecklades han oupphörligt i rättegångar, av vilka den mest kända 1877-78 rörde en av honom och mrs Besant, hans medkämpe 1874-85, förlagd skrift angende en begränsning av folkökningen. Processen avgjordes till Bradlaughs förmån, och segern ledde till borttagandet av de sista skrankorna för den brittiska tryckfriheten. År 1880 invaldes Bradlaugh i parlamententet. När han skulle avlägga eden begärde han att få avge en högtidlig förklaring, i likhet med till exempel kväkarna. Detta ledde till en 6-årig förbittrad strid, som utkämpades dels i parlamentet, del inför domstol. Bradlaugh uteslöts fyra gånger ur underhuset men blev varje gång återvald. Striden slutade med Bradlaughs seger. Han satt sedan i parlamentet fram till sin död och blev med tiden en av dess mer populära medlemmar.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Svensk uppslagsbok. Malmö 1939.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Charles-Bradlaughtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6hq5c3h, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: bradlaugh-charles, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 11865974X7749153-1, läst: 13 augusti 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: vse2017951198, läst: 18 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, api.parliament.uk .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, api.parliament.uk .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.britishnewspaperarchive.co.uk .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.britishnewspaperarchive.co.uk .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.britishnewspaperarchive.co.uk .[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Bradlaugh, Charles i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)