Location via proxy:   [ UP ]  
[Report a bug]   [Manage cookies]                
Hoppa till innehållet

Henrik Sjöfararen

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Henrik sjöfararen)
Henrik
Henry the Navigator1.jpg
Prins Henrik
Barnokänd dotter
ÄttHuset D'Aviz
FarJohan I av Portugal
MorFilippa av Lancaster
Född4 mars 1394
Kungariket Portugal Porto, Portugal
Död13 november 1460 (66 år)
Kungariket Portugal Sagres, Portugal
BegravdKlostret i Batalha
Namnteckning

Henrik Sjöfararen (portugisiska: Infante Dom Henrique, också känd som Henrique o Navegador), född 4 mars 1394 i Porto, död 13 november 1460 i Sagres i Algarve, var en portugisisk prins, känd för att ha stöttat de första upptäcktsfärderna portugiserna gjorde i Atlanten och längs Afrikas västkust.[1][2][3]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Prins Henrik var tredje son till Johan I av Portugal och Filippa av Lancaster. Sönerna fick undervisning i hemmet i borgen Castelo de São Jorge. Han var särskilt intresserad av matematik och den nya vetenskapen kosmografi.[4] År 1415 drabbade pesten Lissabon och Filippa av Lancaster dog.[5] Samma år erövrade kung Johan med sina tre söner den moriska hamnstaden Ceuta på södra sidan av Gibraltar sund. Henrik utmärkte sig under Slaget vid Ceuta den 14 augusti 1415 och utsågs till guvernör i Ceuta med ansvar för stadens försvar.[6]

Prins Henriks vapensköld

Kungen och hans söner återvände till hamnstaden Tavira i östra Algarve. Sönerna dubbades till riddare, Edvard till hertig av Aviz, Peter till hertig av Coimbra och Henrik till hertig av Viseu.[7]

1418 försökte emiren i Fez med hjälp av soldater från Granada återta Ceuta, men slogs tillbaka av den portugisiska garnisonen. Prins Henrik återvände till Portugal och blev guvernör i provinsen Algarve och stormästare i Kristusorden.[5]

Upptäcktsresor

[redigera | redigera wikitext]
Portugisisk karavell

Prins Henrik var initiativtagare till flera av Portugals expeditioner; bland annat till Azorerna, Kap Verdeöarna, Senegal och Gambia.

Prins Henrik deltog inte själv i någon av expeditionerna, förutom några korta turer till Marocko, men han var organisatör och finansiär. Genom Kristusorden hade han obegränsade tillgångar till kapital.[5] Motiven varierade: att frälsa hedningar men även att skaffa kryddor, guld och slavar.

Det var inledningsvis inte lätt för honom att sätta planerna i verket. Även om Kristusorden gav finansiellt stöd till företagen var det svårt att locka matroser då man allmänt fruktade för det livsfarliga "svarta vattnet" som enligt folktron skulle breda ut sig i söder. Därför kunde till en början inga långfärder på öppna havet företas. Man fick inskränka sig till att smyga sig fram utmed Afrikas västra kust och flytta fram målet från färd till färd.[8]

I två årtionden bedrevs arbetet strängt och uthålligt. Resultatet av varje expedition blev vid hemkomsten vetenskapligt fastställt och nästa företag grundligt förberett.[8] År 1431 lyckades man efter hårda strapatser kringsegla Kap Bojador. 1441 nådde man ända till Kap Blanco bortom Saharaöknen. På en ö anlades det första faktoriet på det afrikanska kolonialområdet och byteshandel inleddes med infödingarna. År 1445 lyckades slutligen Dinis Dias komma förbi det breda ökenbältet och nå Kap Verde. För första gången fick man nu se de afrikanska tropikerna.[8]

Lagos slavmarknad, byggd 1444

Expeditionerna utgick i regel från hamnstaden Lagos i västra Algarve.[9] Från 1444 fördes många slavar in i Portugal och Lagos blev den första slavmarknaden i Europa.[10]

Hans efterföljare João Serrão deltog i den första världsomseglingen endast 50 år efter Prins Henriks död.

Sagres

[redigera | redigera wikitext]
Klippudden Sagres

På den yttersta spetsen av Portugals sydvästra hörn ligger en enslig och ogästvänlig udde, Sagres. Hit kom prins Henrik enligt legenden år 1420 för att arbeta. Han grundade en sjöfartsskola med bibliotek och forskningscentrum. Han bjöd in och anställde sjömän, resenärer, kartritare och lärda av alla de slag. Var och en hade något att bidra med för att utveckla kunskaperna om sjövägar, navigation och skeppsbyggnad.[1]

Eftermäle

[redigera | redigera wikitext]

Tillnamn

[redigera | redigera wikitext]

Under prins Henriks livstid kallades han Infante Dom Henrique de Avis (prins Henrik av Avis). Tillnamnet Sjöfararen myntades av två tyska historiker på 1800-talet och detta spreds även till England. I Portugal kallas han i regel Infante Dom Henrique.[5]

Minnesmärken och statyer

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] ”Infante D. Henrique” (på portugisiska). Infopédia. Porto Editora. https://www.infopedia.pt/apoio/artigos/$infante-d.-henrique. Läst 24 juni 2022. 
  2. ^ ”Henrik Sjöfararen”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/henrik-sj%C3%B6fararen. Läst 24 juni 2022. 
  3. ^ ”Henry the Navigator” (på engelska). Encyclopaedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Henry-the-Navigator. Läst 24 juni 2022. 
  4. ^ ”Henrique (D.) O Navegador”. arqnet.pt. Läst 16 januari 2019.
  5. ^ [a b c d] ”Henry the Navigator”. britannica.com. Läst 17 januari 2019.
  6. ^ ”The Conquest of Ceuta” Arkiverad 30 april 2019 hämtat från the Wayback Machine.. worldheritageofportugueseorigin.com. Läst 16 januari 2019.
  7. ^ ”Henry the Navigator” Arkiverad 23 januari 2019 hämtat från the Wayback Machine.. algarvehistoryassociation.com. Läst 16 januari 2019.
  8. ^ [a b c] Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”17 (Världshistoria / Nya tiden 1500-1650)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vrldhist/4/0047.html. Läst 10 september 2021. 
  9. ^ ”Henry the Navigator”. biography.com. Läst 15 januari 2019.
  10. ^ ”Lagos slave trade”. portugalresident.com. Läst 22 januari 2019.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Henrik_Sjöfararen&oldid=56472924”