Location via proxy:   [ UP ]  
[Report a bug]   [Manage cookies]                
Hoppa till innehållet

KY Cygni

Från Wikipedia
KY Cygni
Storleksjämförelse mellan KY Cygni och Betelgeuse.
Storleksjämförelse mellan KY Cygni och Betelgeuse.
Observationsdata
Epok: J2000
StjärnbildSvanen
Rektascension20t 25m 58,05s[1]
Deklination+38° 21′ 7,6″[1]
Skenbar magnitud ()11,14[2] (10,60 – 11,74) [3]
Stjärntyp
SpektraltypM3-4 I[4] (M3.5 Ia[3])
U–B+2,91[2]
B–V+3,39[2]
VariabeltypLångsam irreguljär variabel (LC)[5]
Astrometri
Egenrörelse (µ)RA: -3,574[6] mas/år
Dek.: -6,279[6] mas/år
Parallax ()0,9151 ± 0,0920[6]
Avstånd~5 000  (~1 580[2] pc)
Absolut magnitud ()-8,18[4]
Detaljer
Massa25[7] M
Radie1 420 (- 2 850?)[4] R
Luminositet138 000[2] -273 000 (1107000?) [4] L
Temperatur3 500[4] K
Andra beteckningar
KY Cyg, GSC 03152-01140, IRAS 20241+3811, IRC+40415, TYC 3152-1140-1, RAFGL 2575, UCAC2 45230193, 2MASS J20255805+3821076

KY Cygni är en röd superjätte och en av de största stjärnorna som astronomerna känner till. Den är belägen i stjärnbilden Svanen. KY Cygni är en av de största och mest ljusstarka stjärnorna, med en luminositet på mer än 300 000 gånger den hos solen, med en radie på över 1 000 gånger solens radie. Om den placerades i mitten av solsystemet skulle den utbreda sig förbi Jupiters eller Saturnus omloppsbana. Avståndet till KY Cygni är ca 5 200 ljusår[8]. KY Cygnis diameter är ungefär 1 420 större än solens.

Observationer

[redigera | redigera wikitext]

KY Cygni ligger nära den ljusa öppna stjärnhopen NGC 6913, men antas inte ingå i denna. Dess placering på himlen ligger nära den ljusa stjärnan Gamma Cygni.[9] Den identifierades som en variabel stjärna 1930,[10] och benämndes senare KY Cygni.[11] Spektret fick MK-klassificeringen M3 Ia, med endast mindre justeringar senare.[12] Den är kraftigt rodnande på grund av interstellär skymning, och förlorar uppskattningsvis 7,75 enheter i magnitud vid våglängder av synligt ljus. Den skulle vara synlig för blotta ögat om ingen skymning förekom.[4]

KY Cygni är en stor ljusstark superjätte med stark stjärnvind. Den förlorar massa med en takt, som är en av de högsta, som är känd för en röd superjätte och har beskrivits som en kall hyperjätte.[2][13]

Dess egenskaper är osäkra, men temperaturen är ca 3 500 K och ljusstyrkan mer än 100 000 gånger solens. En modellpassning baserad på infraröd ljusstyrka i K-bandet ger en luminositet på 273 000 gånger solens, motsvarande en radie som är 1 420 gånger solens radie. En annan modell baserad på synligt ljus ger en oväntat stor luminositet på 1 107 000 gånger solens, med skillnaden beroende huvudsakligen på antaganden om skymningsgraden. Radien som motsvarar den högre ljusstyrkan skulle vara 2 850 gånger solens. Dessa parametrar är högre än förväntat för någon röd superjätte, vilket gör dem tveksamma.[4] På senare tid har integreringen av den spektrala energifördelningen över ett heltäckande spann av våglängder från U-bandet till 60 mikron mikrovågbandet givit en jämn fördelad lägre ljusstyrka på 138 000 gånger solens.[2]

Storleksjämförelse Betelgeuse, My Cephei, KY Cygni och V354 Cephei, enligt Emily Levesque.[4]

KY Cygni är en variabel stjärna av typen långsam irreguljär variabel, med en stor amplitud men avsaknad av tydlig periodicitet. Ibland varierar den snabbt, men är vid andra tillfällen ganska konstant under långa perioder.[9] Intervallet för den fotografiska magnituden anges som 13,5 - 15,5,[5] medan den visuella magnituden varierar i intervallet 10,60 – 11,74.[3]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, KY Cygni, 17 juli 2019.
  1. ^ [a b] Cutri, R. M.; Skrutskie, M. F.; Van Dyk, S.; Beichman, C. A.; Carpenter, J. M.; Chester, T.; Cambresy, L.; Evans, T.; Fowler, J.; Gizis, J.; Howard, E.; Huchra, J.; Jarrett, T.; Kopan, E. L.; Kirkpatrick, J. D.; Light, R. M.; Marsh, K. A.; McCallon, H.; Schneider, S.; Stiening, R.; Sykes, M.; Weinberg, M.; Wheaton, W. A.; Wheelock, S.; Zacarias, N. (2003). "VizieR Online Data Catalog: 2MASS All-Sky Catalog of Point Sources (Cutri+ 2003)". VizieR On-line Data Catalog: II/246. Originally published in: University of Massachusetts and Infrared Processing and Analysis Center. 2246: 0. Bibcode:2003yCat.2246....0C.
  2. ^ [a b c d e f g] Mauron, N.; Josselin, E. (2011). "The mass-loss rates of red supergiants and the de Jager prescription". Astronomy and Astrophysics. 526: A156. arXiv:1010.5369. Bibcode:2011A&A...526A.156M. doi:10.1051/0004-6361/201013993.
  3. ^ [a b c] Alfonso-Garzón, J.; Domingo, A.; Mas-Hesse, J. M.; Giménez, A. (2012). "The first INTEGRAL-OMC catalogue of optically variable sources". Astronomy & Astrophysics. 548: A79. arXiv:1210.0821. Bibcode:2012A&A...548A..79A. doi:10.1051/0004-6361/201220095.
  4. ^ [a b c d e f g h] Levesque, Emily M.; Massey, Philip; Olsen, K. A. G.; Plez, Bertrand; Josselin, Eric; Maeder, Andre; Meynet, Georges (2005). "The Effective Temperature Scale of Galactic Red Supergiants: Cool, but Not As Cool As We Thought". The Astrophysical Journal. 628 (2): 973–985. arXiv:astro-ph/0504337. Bibcode:2005ApJ...628..973L. doi:10.1086/430901.
  5. ^ [a b] KY Cyg, database entry, The combined table of GCVS Vols I-III and NL 67-78 with improved coordinates, General Catalogue of Variable Stars, Sternberg Astronomical Institute, Moscow, Russia. Accessed on line November 12, 2010.
  6. ^ [a b c] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  7. ^ List of Largest Stars Gets 3 New Chart Toppers, Robert Roy Britt, space.com, 10 January 2005. Upptagen on line 12 november 2010.
  8. ^ Astronomy: News from the 205th AAS meeting (publicerad 13 januari 2004)
  9. ^ [a b] Romano, G. (1969). "Researches with the Schmidt telescopes. III. Variable stars in the field of gamma Cygni". Memorie della Società Astronomia Italiana. 40: 375. Bibcode:1969MmSAI..40..375R.
  10. ^ Hoffmeister, Cuno (1930). "Relative Koordinaten, Oerter und Karten neuer Veraenderlicher". Mitteilungen der Sternwarte zu Sonneberg. 17: 1. Bibcode:1930MiSon..17....1H.
  11. ^ Ahnert, P.; Van Schewick, H.; Hoffmeister, C. (1941). "Die Veraenderlichen Sterne der noerdlichen Milchstrasse. Teil II". Kleine Veroeffentlichungen der Universitaetssternwarte zu Berlin Babelsberg. 6: 4.1. Bibcode:1941KVeBB...6....4A.
  12. ^ White, N. M.; Wing, R. F. (1978). "Photoelectric two-dimensional spectral classification of M supergiants". Astrophysical Journal. 222: 209. Bibcode:1978ApJ...222..209W. doi:10.1086/156136.
  13. ^ Stickland, D. J. (1985). "IRAS observations of the cool galactic hypergiants". The Observatory. 105: 229. Bibcode:1985Obs...105..229S.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]