Kredit
Kredit (fr. crédit < it. credito, ytterst av lat. crēdere, tro på) innebär en överlåtelse av förfoganderätten till en penningsumma (penningkredit) eller fungibla varor (varukredit) på viss tid. Lån, avbetalningsköp och uppskov med betalning är exempel på olika slags krediter. Kredittagaren återbetalar vid penningkrediter kreditens nominella belopp, och vid varukrediter varornas värde i pengar eller motsvarande mängd varor. Eftersom kredittagaren inte måste återbetala skulden med samma sedlar och mynt eller samma varor kan han i princip använda dem efter eget gottfinnande. Oftast måste kredittagaren utöver det nominella beloppet eller varornas värde betala ränta.
Att man har kredit kan dessutom innebära att man på grund av sin betalningsförmåga anses kreditvärdig, och på grund av detta kan få låna pengar. Uttrycket kan också avse en affärsverksamhets anseende i allmänhet.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Kreditkort blev mest framträdande under 1900-talet. Större företag började skapa kedjor med andra företag och använde ett kreditkort som ett sätt att göra betalningar till något av dessa företag. Företagen debiterade kortinnehavaren en viss årsavgift och valde sina faktureringsmetoder medan varje deltagande företag debiterades en procentandel av den totala faktureringen. Detta ledde till att kreditkort skapades på uppdrag av banker runt om i världen.[1] Några andra första bankutfärdade kreditkort inkluderar Bank of America's Bank Americard 1958 och American Express American Express Card också 1958. Dessa fungerade på samma sätt som företagets utfärdade kreditkort; Men de utökade köpkraften till nästan alla tjänster och de tillät en konsument att samla på sig revalverande krediter. Revalverande kredit var ett sätt att betala av ett saldo vid ett senare tillfälle samtidigt som det ådrog sig en finansieringsavgift för saldot.[2]
Bankemitterad kredit
[redigera | redigera wikitext]Bankemitterade krediter utgör den största andelen krediter som finns. Den traditionella synen på banker som mellanhänder mellan sparare och låntagare är felaktig. Modern bankverksamhet handlar om kreditskapande. Krediten består av två delar, krediten (pengar) och dess motsvarande skuld, som kräver återbetalning med ränta. Majoriteten (97 % i december 2013) av pengarna i den brittiska ekonomin skapas som kredit.[2] När en bank utfärdar krediter (dvs. gör ett lån), skriver den en negativ post i skuldkolumnen i sin balansräkning och en motsvarande positiv siffra i tillgångskolumnen; tillgången är inkomstströmmen för återbetalning av lån (plus ränta) från en kreditvärdig individ. När skulden är helt återbetald, annulleras krediten och skulden, och pengarna försvinner från ekonomin. Samtidigt får gäldenären ett positivt kassasaldo (som används för att köpa något som ett hus), men också en motsvarande negativ skuld som ska återbetalas till banken under löptiden. Det mesta av krediten som skapas går till köp av mark och egendom, vilket skapar inflation på dessa marknader, vilket är en viktig drivkraft för den ekonomiska cykeln.
Det finns två huvudsakliga former av privat kredit skapad av banker; osäkrade (icke-säkrade) krediter såsom konsumentkreditkort och små osäkrade lån, och säkrad (säkerhetsställd) kredit, vanligtvis säkrad mot föremålet som köps med pengarna (hus, båt, bil, etc.).[3] För att minska sin exponering för risken att inte få tillbaka sina pengar (kreditförlust) tenderar banker att ge ut stora kreditbelopp till dem som anses kreditvärdiga, och även att kräva säkerheter; något av motsvarande värde som lånet, som kommer att föras över till banken om gäldenären inte uppfyller lånevillkoren för återbetalning.[4] I det här fallet använder banken försäljningen av säkerheterna för att minska sina skulder. Exempel på säkrade krediter inkluderar konsumentbolån som används för att köpa hus, båtar etc. och PCP-kreditavtal (personlig kontraktsplan) för bilköp.[5]
Statistik
[redigera | redigera wikitext] Schweiz
|
 Nederländerna
|
 Luxemburg
|
 Danmark
|
 Sverige
|
 Japan
|
 Lettland
|
 Spanien
|
 Litauen
|
 Estland
|
 Australien
|
 Portugal
|
 Tyskland
|
 Storbritannien
|
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 % | 4 % | 5 % | 5 % | 5 % | 7 % | 8 % | 9 % | 9 % | 9 % | 9 % | 10 % | 12 % | 12 % |
 Finland
|
 Irland
|
 Österrike
|
 Frankrike
|
 Belgien
|
 Tjeckien
|
 Italien
|
 Slovakien
|
 USA
|
 Slovenien
|
 Grekland
|
 Polen
|
 Kanada
|
 Ungern
|
| 12 % | 12 % | 13 % | 14 % | 14 % | 16 % | 16 % | 19 % | 23 % | 23 % | 27 % | 29 % | 29 % | 44 % |
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Kreditkort” (på engelska). www.kreditkort.com. https://www.kreditkort.nu/. Läst 13 januari 2023.
- ^ [a b] ”The history of credit cards (timeline & major events)” (på engelska). CreditCards.com. 12 augusti 2021. https://www.creditcards.com/credit-card-news/history-of-credit-cards/. Läst 13 januari 2022.
- ^ Comelli, Martino (2021-03-04). ”The impact of welfare on household debt”. Sociological Spectrum 41 (2): sid. 154–176. doi:. ISSN 0273-2173. https://doi.org/10.1080/02732173.2021.1875088. Läst 13 januari 2022.
- ^ ”Viktigt att känna till om kostnader och andra avgifter för krediter”. SMSlansnabb.se. https://smslansnabb.se/viktigt-att-kenna-till-om-kostnader-och-andra-avgifter-fer-krediter/. Läst 13 januari 2022.
- ^ Magazine, Smithsonian; Eveleth, Rose. ”Forty Years Ago, Women Had a Hard Time Getting Credit Cards” (på engelska). Smithsonian Magazine. https://www.smithsonianmag.com/smart-news/forty-years-ago-women-had-a-hard-time-getting-credit-cards-180949289/. Läst 13 januari 2022.
- ^ Comelli, Martino. ”Välfärdens inverkan på hushållens skulder”. Sociologiskt spektrum (2): sid. 154–176. doi:.
| ||||||||||||||