Kristna symboler

Den kristna symboliken tilldelar objekt eller handlingar en inre mening som uttrycker kristna föreställningar. Kristendomen har lånat ur den gemensamma uppsättningen av signifikanta symboler som är kända under de flesta tidsåldrar och i alla delar av världen. Religiösa symboler är effektiva när de tilltalar både intellektet och känslorna. Urvalet av lämpliga symboliska objekt och handlingar är inte så brett att man kan undvika att imitera andra traditioner, även om man hade försökt att uppfinna en helt och hållet ny ritual.^[1]^[2]

Symboler hämtade från förkristna traditioner

Fenix (Jesu uppståndelse)
Ägg (pånyttfödelse)

Från Gamla Testamentet:^[3]
- Träd

Tidiga kristna symboler

Elementsymboler

De fyra elementen
- Vatten (dopet, renande)
- Eld (Helige Ande, ljus)
Dop

Ichthys

Huvudartikel: ICHTHYS

ICHTHYS (ΙΧΘΥΣ) är en akronym som användes i den tidiga kristendomen. Akronymen utläses "IESOUS CHRISTOS THEOU YIOS SOTER" som betyder Jesus Kristus, Guds Son, Frälsare. Akronymen kan också ljudas till det grekiska ordet för fisk. Därför ramades ordet emellanåt in av en fisk och en stiliserad fisk blev symbol för kristendomen.

Gravmålningar

Kristus och Sankt Menas, ikon från 500-talet. (Musée du Louvre).

Kristna utsmyckade från första början sina katakomber med målningar av Kristus, helgonen, bibliska scener och allegoriska grupper. Katakomberna var vaggan för all kristen konst. De första kristna hade inga fördomar emot bilder, avbildningar eller statyer. Den uppfattningen har bestämt vederlagts av alla som studerat kristen arkeologi. Uppfattningen att de ska ha fruktat faran med avgudadyrkan bland de nykonverterade motbevisas enkelt av de kvarvarande bilderna och statyerna från de första århundradena.^[4] De kristna accepterade sin tids konst och använde den, så gott en fattig och förföljd grupp kunde, för att uttrycka sina religiösa uppfattningar. Från senare halvan av det första århundradet till Konstantin den stores tid begravde de sina döda och utförde sina riter i dessa underjordiska kammare. De kristna gravkamrarna med slätstrukna eller symboliska motiv – palmer, påfåglar, chi-rho-monogram, reliefer av Kristus som den gode herden eller sittande mellan helgonfigurer och ibland med genomarbetade scener ur Nya testamentet.^[4] Andra kristna symboler är duva (symboliserande den Helige Ande), offerlamm (symboliserande Kristi försoningsoffer), vinträdet (symboliserande den kristnes ovillkorliga kontakt med Kristus) och mycket annat. Dessa härrör från texter ur Nya testamentet.^[3] Andra vanliga utsmyckningar var girlander, band, stjärnor, landskap, som också hade symbolisk innebörd.^[4]

Kors och krucifix

Korset, som idag är en av världens mest kända symboler, användes som symbol från första början. Detta antyds i det antikristna resonemang som återges i Octavius av Minucius Felix, kapitlen IX och XXIX, skrivet i slutet av århundradet eller i början av följande,^[5]^[6] och av det skälet att under det tidiga 200-talet hade korset blivit så nära associerat med Kristus att Klemens av Alexandria, de dog mellan 211 och 216, kunde använda frasen τὸ κυριακὸν σημεῖον (Herrens tecken) avseende korset utan sammanblandning, när han upprepade idén, nu känd sin Barnabasbrevet, att nummer 318 (med grekiska siffror: ΤΙΗ) i Första Moseboken 14:14 förebådade korset (T, upprätt med korsbjälke, står för 300) och Jesus (ΙΗ, de två första bokstäverna i hans namn, ΙΗΣΟΥΣ, står för 18),^[7] och den samtida Tertullianus kunde benämna skaran av kristna bekännare som crucis religiosi, det vill säga ”korsdyrkare”.^[8] I boken De Corona, skriven år 204, berättar Tertullianus att det redan var en tradition bland de kristna att göra upprepande korstecken på pannan.^[9]^[10]^[11]

Ehuru korset tidigt var välbekant för de kristna, kom inte krucifix i bruk förrän på 600-talet.^[3]

Påfågel

Antikens människor trodde att påfågelns kött inte förmultnade efter döden, därför blev den en symbol för odödlighet. Denna symbolik upptogs tidigt inom fornkyrkan, och därför kan man se påfågeln i många tidigkristna målningar och mosaiker. Påfågeln används fortfarande under påsken, särskilt i öst.^[12]

Evangelisternas attribut

Huvudartikel: Evangelistsymboler

De fyra evangelisterna representeras av följande attribut:

Matteus: ängel eller människa, symboliserar den heliga inkarnationen.
Markus: lejon, symboliserar kunglig makt.
Lukas: tjur, symboliserar bön och offer.
Johannes: örn, symboliserar inspirationen av den Helige Ande.

Valet av attribut kommer från Gamla Testamentet, närmare bestämt Hesekiel 1:10, som lyder: ”Så såg deras ansikten ut: de hade ett människoansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte till höger och alla fyra ett tjuransikte till vänster och alla fyra ett örnansikte.” Den första som kopplade Bibelversen till evangelisterna var Irenaeus av Lyon.

Symboler i kristna kyrkor

Sakrament

Några av de äldsta symbolerna i den kristna kyrkan är sakramenten, antalet varierar från samfund till samfund. Eukaristin och dopet ingår alltid. De andra som kan ingå är ordination, smörjelse, konfirmation, botgöring och äktenskap. Tillsammans beskrivs de allmänt som ett yttre och synligt tecken på en inre och andlig nåd eller, såsom inom det romersk-katolska systemet, ”yttre tecken och nådemedel.”^[13] Slutligen ses riten som en symbol för den andliga förändring eller skeende som äger rum. I eukaristin är brödet och vinet, åtminstone, symboler för Jesus sargade kropp och spillda blod och blir, inom romersk katolicism, verkligen Kristi lekamen och Kristi blod genom transsubstantiationen, vilket i sin tur representerar att mottagaren bringas frälsning genom Jesu död. Dopriten är, åtminstone, symbol för att Gud renar syndaren och, speciellt där dop med nedsänkning tillämpas, den döptes andliga död och återuppståndelse. Åsikterna går isär gällande sakramentens symboliska natur, där somliga protestantiska samfund håller dem för helt och hållet symboliska, medan romerska katoliker, ortodoxa, vissa anglikaner och vissa lutheraner tror att de yttre riterna verkligt, genom Guds kraft, verkar som nådemedel.^[13]

Ikoner

De tidiga kristnas gravmålningar ledde till utvecklingen av ikoner.

Exempel på andra symboler

Det anglikanska stiftet Trinidads vapen innehåller flera kristna symboler.

Kristusmonogram

Huvudartikel: Kristusmonogram

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Christian symbolism, 13 september 2009.

Noter i originalartikeln

^ ”Content Pages of the Encyclopedia of Religion and Social Science”. Arkiverad från originalet den 21 september 2008. https://web.archive.org/web/20080921085535/http://hirr.hartsem.edu/ency/Symbols.htm. Läst 31 oktober 2008.
^ Thurston, Herbert (23 november 1912). ”Symbolism”. Catholic Encyclopedia. Robert Appleton Company. http://www.newadvent.org/cathen/14373b.htm. Läst 26 november 2007.
^ [a b c d] Dilasser, Maurice. The Symbols of the Church (1999). Collegeville, MN: Liturgical Press, hardcover: ISBN 0-8146-2538-X
^ [a b c] Fortescue, Adrian (23 november 1912). ”Veneration of Images”. Catholic Encyclopedia. Robert Appleton Company. http://www.newadvent.org/cathen/07664a.htm. Läst 26 november 2007.
^ ANF04. Fathers of the Third Century: Tertullian, Part Fourth; Minucius Felix; Commodian; Origen, Parts First and Second | Christian Classics Ethereal Library
^ Minucius Felix speaks of the cross of Jesus in its familiar form, likening it to objects with a crossbeam or to a man with arms outstretched in prayer (Octavius of Minucius Felix, chapter XXIX).
^ Stromata, book VI, chapter XI
^ Apology., chapter xvi. I det kapitlet och på andra ställen i boken gör Tertullius tydlig åtskillnad mellan kors och påle.
^ "At every forward step and movement, at every going in and out, when we put on our clothes and shoes, when we bathe, when we sit at table, when we light the lamps, on couch, on seat, in all the ordinary actions of daily life, we trace upon the forehead the sign" (De Corona, chapter 3)
^ see Apocalypse of Mary, viii., in James, "Texts and Studies," iii. 118
^ JewishEncyclopedia.com - CROSS:
^ "Birds, symbolic." Peter and Linda Murray, Oxford Dictionary of Christian Art (2004).
^ [a b] Kennedy, D.J (23 november 1912). ”Sacraments”. Catholic Encyclopedia. Robert Appleton Company. http://www.newadvent.org/cathen/13295a.htm#IV. Läst 26 november 2007.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Kristna symboler.
Bilder & media
Symbols in Christian Art and Architecture

[1] ”Content Pages of the Encyclopedia of Religion and Social Science”. Arkiverad från originalet den 21 september 2008. https://web.archive.org/web/20080921085535/http://hirr.hartsem.edu/ency/Symbols.htm. Läst 31 oktober 2008.

[ces-2] Thurston, Herbert (23 november 1912). ”Symbolism”. Catholic Encyclopedia. Robert Appleton Company. http://www.newadvent.org/cathen/14373b.htm. Läst 26 november 2007.

[soc-3] [a b c d] Dilasser, Maurice. The Symbols of the Church (1999). Collegeville, MN: Liturgical Press, hardcover: ISBN 0-8146-2538-X

[ceimage-4] [a b c] Fortescue, Adrian (23 november 1912). ”Veneration of Images”. Catholic Encyclopedia. Robert Appleton Company. http://www.newadvent.org/cathen/07664a.htm. Läst 26 november 2007.

[5] ANF04. Fathers of the Third Century: Tertullian, Part Fourth; Minucius Felix; Commodian; Origen, Parts First and Second | Christian Classics Ethereal Library

[6] Minucius Felix speaks of the cross of Jesus in its familiar form, likening it to objects with a crossbeam or to a man with arms outstretched in prayer (Octavius of Minucius Felix, chapter XXIX).

[7] Stromata, book VI, chapter XI

[8] Apology., chapter xvi. I det kapitlet och på andra ställen i boken gör Tertullius tydlig åtskillnad mellan kors och påle.

[9] "At every forward step and movement, at every going in and out, when we put on our clothes and shoes, when we bathe, when we sit at table, when we light the lamps, on couch, on seat, in all the ordinary actions of daily life, we trace upon the forehead the sign" (De Corona, chapter 3)

[10] see Apocalypse of Mary, viii., in James, "Texts and Studies," iii. 118

[11] JewishEncyclopedia.com - CROSS:

[12] "Birds, symbolic." Peter and Linda Murray, Oxford Dictionary of Christian Art (2004).

[ce-13] [a b] Kennedy, D.J (23 november 1912). ”Sacraments”. Catholic Encyclopedia. Robert Appleton Company. http://www.newadvent.org/cathen/13295a.htm#IV. Läst 26 november 2007.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]