Lömsk flugsvamp
| Lömsk flugsvamp Status i världen: Livskraftig (lc) | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Svampar Fungi |
| Stam | Basidiesvampar Basidiomycota |
| Klass | Agaricomycetes |
| Ordning | Agaricales |
| Familj | Amanitaceae |
| Släkte | Flugsvampar Amanita |
| Art | Lömsk flugsvamp A. phalloides |
| Vetenskapligt namn | |
| § Amanita phalloides | |
| Auktor | (Vaill. ex Fr.) Link |
| Synonymer | |
|
Amanita mappa [1] Amanitina phalloides (Vaill. ex Fr.) E.-J. Gilbert 1941[2] Amanita phalloides var. alba Costantin & L.M. Dufour 1895[3] Agaricus phalloides Vaill. ex Fr. 1821[4] Amanita viridis Pers. 1797[5] Agaricus phalloides Bull. 1792[6] Fungus phalloides Vaill. 1727[7] Amanita citrina [8] | |
Lömsk flugsvamp (Amanita phalloides) är en dödligt giftig svamp i släktet flugsvampar. Hatten är vanligtvis grönaktig med mörkare trådar[9] samt vita skivor och vitt sporpulver[10]. Färgen är dock mycket variabel, och ljusare, nästan helt vita exemplar förekommer. Foten har mörka, oregelbundet formade band och en högt placerad ring som delvis kan saknas. Nertill är den förstorad och omsluten av en bladslida.[9] Svampen växer företrädesvis under ekar, bokar och hassel.[10] Fruktkropparna växer normalt fram under sensommar till tidig vinter.[9]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Arten förekommer huvudsakligen och ursprungligen i Europa, men numera även i Nordamerika, sydöstra Australien, Sydamerika, Asien och Afrika. I Sverige har den en sydlig utbredning upp till Mälardalen.[9]
Giftighet
[redigera | redigera wikitext]Det huvudsakliga giftet i lömsk flugsvamp är amanitin, och arten anses vara en av världens giftigaste svampar.[11] Även små mängder är farliga att förtära. Giftet angriper främst njurar och lever, och kan leda till döden om vård inte kan sättas in snabbt.[12] Svampen kan lätt förväxlas med den ätliga grönkremlan, då svamparna uppifrån sett kan vara väldigt lika.[13]
|
Den mykologiska karaktären hos lömsk flugsvamp: | |||||||||
|
|
|
|
|
| |||||
|
|
|
| |||||||
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ sensu Massee; fide Segedin & Pennycook (2001) ”CABI databases”. http://www.speciesfungorum.org. Läst 24 januari 2013.
- ^ Bresadola (1941) , In: Iconogr. Mycol. 27(Suppl. 1):78
- ^ Costantin & L.M. Dufour (1895) , In: Nouv. Fl. Champ., Edn 2 (Paris):256
- ^ E.M. Fries (1821) , In: Syst. mycol. (Lundae) 1:13
- ^ Pers. (1797) , In: Tent. disp. meth. fung. (Lipsiae):67
- ^ Bull. (1792) , In: Hist. Champ. France (Paris):tab. 2, 577
- ^ Vaill. (1727) , In: Bot. paris. (Paris):74, tab. 14, fig. 5
- ^ sensu Stevenson; fide Segedin & Pennycook (2001) ”CABI databases”. http://www.speciesfungorum.org. Läst 24 januari 2013.
- ^ [a b c d] Pelle Holmberg och Hans Marklund (2009). Nya svampboken. Stockholm: Norstedts förlag. sid. 190–191. ISBN 978-91-518-5279-9
- ^ [a b] Henning Knudsen (2001). Våra vanliga svampar – En bestämningsbok. Stockholm: Albert Bonniers förlag AB. sid. 64–65. ISBN 91-0-057626-3
- ^ Mätt i antal dödsfall. Se bland annat AmericanMushrooms
- ^ Pelle Holmberg och Hans Marklund. Nya svampboken. Sid 228
- ^ Svampguiden Arkiverad 15 augusti 2013 hämtat från the Wayback Machine. Grönkremla
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Suber, Nils (1976). Plocka rätt svamp. Nacka: Rabén & Sjögren. sid. 22-23. ISBN 91 29 41881 X
|