Måns Westfelt

	Måns Westfelt
	Som syster Gunnel i uruppsättningen av Hemmet på Göteborgs stadsteater 1967.
Född	Måns Gerhard Carlsson Westfelt; 16 juli 1928; Adolf Fredriks församling,; Stockholm, Sverige
Död	26 februari 2015 (86 år); Matteus församling,; Stockholm, Sverige
Utbildad vid	Dramatens elevskola
Aktiva år	1951–2013
Maka	Elsa Prawitz (1951–1955) ; Dagmar Grefberg (1955–2012)
Betydande roller
	Nils Sture i Karin Månsdotter (1954); Doktor Deo i Kenny Starfighter (1997); Fader Uno i Sjätte dagen (1999)
	IMDb SFDb

Måns Gerhard Carlsson Westfelt, född 16 juli 1928 i Stockholm^[1], död 26 februari 2015 i Stockholm, var en svensk skådespelare.

Biografi

Westfelt var son till violinisten Carl Westfelt och pianisten Greta Sundling.^[2] Han började spela teater under gymnasietiden vid Norra Latin, bland annat i uppsättningar som man gjorde i samarbete med flickläroverket vid Sveaplan (med Gunvor Pontén bland andra) och där han också mötte sin blivande hustru Elsa Prawitz. Han antogs till Dramatens elevskola där han studerade 1949–1951, och engagerades därefter på Dramaten. Mellan 1955 och 1959 var han anställd vid Helsingborgs stadsteater och från 1959 fram till den så kallade manifeststriden i början av 1980-talet vid Göteborgs stadsteater. Efter striden 1983 flyttade Westfelt, och delar av den konstnärliga personalen, som ställt sig bakom manifestet, till Folkteatern i Gävle där han stannade till 1984. Westfelt arbetade därefter på Stockholms stadsteater 1984–1994 och på Dramaten 1994–1996.

Han gjorde en större filmroll som Nils Sture i Karin Månsdotter (1954), och regisserade även bland annat dramatiseringen av Carl Jonas Love Almqvists Det går an för TV 1976, efter Stadsteaterns uppsättning 1975.

På Göteborgs stadsteater spelade Måns Westfelt, under 24 år, i mängder av huvudroller och roller.

På nämnda teater medverkade t.ex. Westfelt i trilogin: Flotten, Hemmet & Sandlådan, 1967-70.

Den första skrevs av Kent Andersson och de andra två skrev Andersson tillsammans med Bengt Bratt.

Dessa pjäser kom att kallas gruppteaterföreställningar och Göteborgs stadsteater blev scen för en ny era och en arbetsprocess som då, för första gången, prövas konsekvent på en institutionsteater.

Ensemblen tog gemensamt ansvar för produktion och texten arbetades fram under repetitionsarbetet. Regissör var skådespelaren Lennart Hjulström. Westfelt medverkade i andra uppmärksammade produktioner såsom i rollen som Armfeldt i "Gustav III", också den i regi av Lennart Hjulström (liksom trilogin) och med Sven Wollter i huvudrollen.

Han var skådespelare i många uppmärksammade uppsättningar av regissören Ralf Långbacka såsom: "Herr Puntila och hans dräng Matti", Onkel Vanja", "Den kaukasiska kritcirkeln", "Heliga Johanna från slakthusen" och många fler.

Westfelt regisserade vid flera tillfällen på Göteborgs stadsteater, t.ex: "Det går an" av C. J. L. Almqvist & "Purpurgreven" av samme författare. Måns Westfelt medverkade i ca 150 radioteaterföreställningar under sin livstid och i otaliga uppläsningar på P1. I kulturprogrammet " Dan före dan", med Gunnar Bohlin och Karsten Thurfjell, (som sänds varje uppesittarkväll i P1) kunde man under många år höra Westfelt läsa texter och dikter.

Westfelt hade till karaktären en diskret stämma och stack sällan ut eller gjorde större väsen av sig, och gjorde därför ofta allvarliga och nedtonade roller som exempelvis den hemsökte prästen i TV-serien Sjätte dagen från 1999–2001 eller högdragna aristokratiska figurer som hovmarskalken i Lars Molins Kunglig toilette från 1986. Han gestaltade även diaboliska figurer som exempelvis syster Gunnel i TV-versionen av Hemmet från 1972, terroristledare i Roland Hassel-filmen Terrorns finger från 1989 eller Doktor Deo i TV-serien Kenny Starfighter från 1997.

Han var gift första gången 1951–1955 med skådespelaren Elsa Prawitz och andra gången från 1955 med Dagmar Grefberg (1929–2012), dotter till kontraktsprosten Hugo Grefberg och gymnastikdirektören Svea Jerdén. I andra äktenskapet hade han barnen Petter (född 1956) och Johanna (född 1959).^[2]^[3]

Filmografi (urval)

1952 – Under Södra korset
1954 – Herr Arnes penningar
1954 – Karin Månsdotter
1957 – En drömmares vandring
1966 – Adamsson i Sverige
1972 – Dela lika (TV-serie)
1974 – Förr visste jag precis (TV-serie)
1975 – Gyllene år (TV-serie)
1975 – Jourhavande (TV-serie)
1976 – Raskens (TV-serie)
1981 – Tuppen
1981 – Kallocain (TV-serie)
1986 – På liv och död
1986 – Sammansvärjningen (TV-serie)
1986 – Kunglig toilette (TV-film)
1987 – Varuhuset (TV-serie)
1988 – Träpatronerna (TV-serie)
1989 – Ömheten
1989 – Hassel – Terrorns finger
1989 – Sparvöga (TV-serie)
1989 – Tre kärlekar (TV-serie)
1990 – Kära farmor (TV-serie)
1991 – Agnes Cecilia – en sällsam historia
1992 – Rederiet (TV-serie) (gästroll)
1994 – Zorn
1995 – Vita lögner
1997 – Kenny Starfighter (TV-serie)
1998 – Lithivm
1998 – Glasblåsarns barn
1999 – Magnetisörens femte vinter
1999 – Sjätte dagen (TV-serie)
2003 – Talismanen (TV-serie)
2005 – Kvalster (TV-serie)
2006 – Hem till byn (TV-serie) (gästroll)
2010 – Den fördömde
2012 – Cockpit
2013 – Rosor, kyssar och döden

Teater

Roller (ej komplett)

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1946	Sterling Brown	Pat regerar Jerome Chodorov och Joseph Fields	Håkan Westergren	Blancheteatern^[4]
1950	Junker Olof	Ljungby horn Frans Hedberg	Carl-Henrik Fant	Dramaten
	Nils Sture	Erik XIV August Strindberg	Alf Sjöberg	Dramaten
	Bud	En radiobragd Charlotte Chorpenning	Arne Ragneborn	Dramaten
1951	Richard, konstnär Betjänten Charles Gustav, student Herr Martin	Amorina Carl Jonas Love Almqvist	Alf Sjöberg	Dramaten
	Greven	Diamanten Friedrich Hebbel	Rune Carlsten	Dramaten
	Kören: Den kräftsjuke	Simon trollkarlen Tore Zetterholm	Arne Ragneborn	Dramaten
1952	En rättsnotarie	De vises sten Pär Lagerkvist	Alf Sjöberg	Dramaten
1952	Skräddar Knut	Harlekino och Harlekina Else Fisher	Kurt-Olof Sundström	Dramaten
1955	Adam Albert von Neipperg	Madame Sans-Gêne Victorien Sardou och Émile Moreau	Johan Falck	Helsingborgs stadsteater
	Henry Moon	Måndagsäventyr John Boynton Priestley	Gunnar Ekström	Helsingborgs stadsteater
	Moritz Szeps	Mayerlingdramat Maxwell Anderson	Johan Falck	Helsingborgs stadsteater
	John Worthing	Mister Ernest Oscar Wilde	Leo Golowin	Helsingborgs stadsteater
	Kapten McLean	Thehuset Augustimånen John Patrick	Stig Olin	Helsingborgs stadsteater^[5]
1956	Esteban	El Matador Leslie Stevens	Johan Falck	Helsingborgs stadsteater
	Gaston Rieux	Kameliadamen Alexandre Dumas den yngre	Johan Falck	Helsingborgs stadsteater
	Pinchet	Gröna fracken Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers	Johan Falck	Helsingborgs stadsteater
	Popen	Balladen om ingen Johannes W. Klefisch	Johan Falck	Helsingborgs stadsteater
	Henrik	Sällskapslek Erland Josephson	Gunnar Ekström	Helsingborgs stadsteater
1957	Holger	Kärlekskvarett (Die hellgelben Handschuhe) Willi Kollo	Åke Engfeldt	Helsingborgs stadsteater
	Greve Almvaviva	Barberaren i Sevilla Pierre de Beaumarchais	Johan Falck	Helsingborgs stadsteater^[6]
	Hans von Degerfelt	Ett brott Sigfrid Siwertz	Johan Falck	Helsingborgs stadsteater
	Kommissarie Lord	Spindelnätet Agatha Christie	Eva Sköld	Helsingborgs stadsteater
	Joey	Ut med narren! J.B. Priestley	Johan Falck	Helsingborgs stadsteater
	Raoul Kessler	Brott i sol Staffan Tjerneld	Bertil Norström	Helsingborgs stadsteater
	Greve Svante Puke	Nationalmonumentet Tor Hedberg	Rolf Carlsten	Helsingborgs stadsteater
	Majoren	Pariserliv Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy	Soini Wallenius	Helsingborgs stadsteater
1958	Richard av Beauchamp	Sankta Johanna George Bernard Shaw	Johan Falck	Helsingborgs stadsteater
	Charles Stratton	Vid skilda bord Terence Rattigan	Åke Engfeldt	Helsingborgs stadsteater
	Greve Almaviva	Figaros bröllop eller Den uppochnervända dagen Pierre de Beaumarchais	Johan Falck	Helsingborgs stadsteater
	David Hoylake Johnston	Vad vet mamma om kärlek William Douglas-Home	Åke Engfeldt	Helsingborgs stadsteater
	Mackie	Tolvskillingsoperan Bertolt Brecht och Kurt Weill	Johan Falck	Helsingborgs stadsteater
	Han	Farväl till kärleken: Flickan från fjärran Herbert Grevenius	Johan Falck	Helsingborgs stadsteater
	Georges Flower	Auguste Raymond Castans	Lennart Olsson	Helsingborgs stadsteater
1959	Tranio	Så tuktas en argbigga William Shakespeare	Johan Falck Edvin Adolphson	Helsingborgs stadsteater
	Soldat 1	Romanoff och Julia Peter Ustinov	Lennart Olsson	Helsingborgs stadsteater
	Ferdinand von Rommer	Levande ljus Siegfried Geyer, Robert Katscher och Karl Farkas	Åke Engfeldt	Helsingborgs stadsteater
	Juryman 8	Tolv edsvurna män Reginald Rose	Johan Falck	Helsingborgs stadsteater
		Ljuva ungdomstid Eugene O'Neill	Sam Besekow	Göteborgs stadsteater^[7]
		Besök av gammal dam Friedrich Dürrenmatt	Johan Falck	Göteborgs stadsteater^[8]
		Fullmakten Nikolaj Erdman	Ernst Günther	Göteborgs stadsteater^[9]
1960		Att och att icke Bo Sköld	Lars Engström	Göteborgs stadsteater^[10]
1963	Lawrence Shannon	Iguanans natt Tennessee Williams	Yngve Nordwall	Göteborgs stadsteater^[11]
1963	Mannen från Bellac	Apollon från Bellac Jean Giraudoux	Herman Ahlsell	Göteborgs stadsteater^[11]
1984		Makten och ärligheten Lars Forssell	Peter Oskarson	Folkteatern i Gävleborg^[12]
1985	Filippo	Sommarnöjet Carlo Goldoni	Göran O Eriksson	Stockholms stadsteater
1986	John Gower Presentatör	Perikles William Shakespeare	Eva Ultz	Stockholms stadsteater
1987	Pastorn	Kurage och hennes barn Bertolt Brecht	Ragnar Lyth	Stockholms stadsteater
1991	Fredrik Den blinde	Minns du den stad Per Anders Fogelström	Johan Bergenstråhle	Stockholms stadsteater
1994	Officeren Fadern	Ett drömspel August Strindberg	Robert Lepage	Dramaten
2011		Bli en dåre Kia Berglund	Kia Berglund	Teater Giljotin^[13]

der

Carl-Erik Boström och Måns Westfelt i Spindelnätet på Helsingborgs stadsteater 1957.

Källor

Svensk Filmdatabas, läst 17 augusti 2009.'
"Måns Westfelt är död – blev 86 år gammal". Expressen.

Fotnoter

^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
^ [a b] WESTFELT, MÅNS G C, skådespelare, Gbg i Vem är Vem? / Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge 1965 / s 1114.
^ Norra begravningsplatsen, kvarter 10C, gravnummer 143 på Hittragraven.se. Åtkomst 26 januari 2013.
^ ”Pat regerar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22231&pos=139. Läst 24 april 2016.
^ ”Théhuset i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 10. 30 december 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-12-30/353/10. Läst 22 augusti 2015.
^ Ingvar Holm (16 februari 1957). ”Barberaren i Sevilla”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1957-02-16/46/10. Läst 31 augusti 2015.
^ ”Scenförändringar: Jubileum i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 15. 21 augusti 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-08-21/225/15. Läst 26 september 2020.
^ ”Scenförändringar: Dürrenmatt och Delaney”. Dagens Nyheter: s. 16. 30 september 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-09-30/265/16. Läst 26 september 2020.
^ ”Fullmakten, 1980”. Göteborgs stadsmuseum. Arkiverad från originalet den 12 april 2016. https://web.archive.org/web/20160412112117/http://62.88.129.39/carlotta/web/object/823775. Läst 31 mars 2016.
^ ”Nöjesnytt”. Dagens Nyheter: s. 9. 10 augusti 1960. https://arkivet.dn.se/tidning/1960-08-10/215/9. Läst 26 september 2020.
^ [a b] Ebbe Linde (25 januari 1963). ”Iguananatten omigen”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-01-26/25/11. Läst 26 september 2020.
^ Susann Marko (5 juni 1984). ”Soppa på en spik”. Dagens Nyheter: s. 21. https://arkivet.dn.se/tidning/1984-06-05/151/21. Läst 23 januari 2022.
^ ”Teater Giljotin”. Bli en dåre. Arkiverad från originalet den 26 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150626104234/http://teatergiljotin.se/myportfolio/bli-en-dare-2011/. Läst 24 juni 2015.

Externa länkar

Måns Westfelt på Svensk Filmdatabas
Måns Westfelt på Internet Movie Database (engelska)
Måns Westfelt i Dramatens rollbok

[1] Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).

[väv-2] [a b] WESTFELT, MÅNS G C, skådespelare, Gbg i Vem är Vem? / Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge 1965 / s 1114.

[3] Norra begravningsplatsen, kvarter 10C, gravnummer 143 på Hittragraven.se. Åtkomst 26 januari 2013.

[4] ”Pat regerar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22231&pos=139. Läst 24 april 2016.

[5] ”Théhuset i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 10. 30 december 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-12-30/353/10. Läst 22 augusti 2015.

[6] Ingvar Holm (16 februari 1957). ”Barberaren i Sevilla”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1957-02-16/46/10. Läst 31 augusti 2015.

[7] ”Scenförändringar: Jubileum i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 15. 21 augusti 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-08-21/225/15. Läst 26 september 2020.

[8] ”Scenförändringar: Dürrenmatt och Delaney”. Dagens Nyheter: s. 16. 30 september 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-09-30/265/16. Läst 26 september 2020.

[9] ”Fullmakten, 1980”. Göteborgs stadsmuseum. Arkiverad från originalet den 12 april 2016. https://web.archive.org/web/20160412112117/http://62.88.129.39/carlotta/web/object/823775. Läst 31 mars 2016.

[10] ”Nöjesnytt”. Dagens Nyheter: s. 9. 10 augusti 1960. https://arkivet.dn.se/tidning/1960-08-10/215/9. Läst 26 september 2020.

[apolloorkester-11] [a b] Ebbe Linde (25 januari 1963). ”Iguananatten omigen”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-01-26/25/11. Läst 26 september 2020.

[12] Susann Marko (5 juni 1984). ”Soppa på en spik”. Dagens Nyheter: s. 21. https://arkivet.dn.se/tidning/1984-06-05/151/21. Läst 23 januari 2022.

[13] ”Teater Giljotin”. Bli en dåre. Arkiverad från originalet den 26 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150626104234/http://teatergiljotin.se/myportfolio/bli-en-dare-2011/. Läst 24 juni 2015.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]