Närpansarvapen
| Närpansarvapen |
|---|
 Schweizisk Solothurn S-18/100 pansarvärnsgevär.
 Typer av närpansarvapen
|
Närpansarvapen[1] eller närpansarvärnsvapen[2][3] (engelska: man-portable anti-tank systems, kort MANPATS eller MPATS) är personburna pansarvärnsvapen avsedda att bekämpa pansarfordon och skyddade mål på kortare avstånd.[1]
Det finns flera olika typer av närpansarvapen genom historien. Det äldsta vapnen bör egentligen vara tunga musköter ämnade att genomtränga harnesk och rustning hos stridande under 1500- och 1600-talet, men de första traditionella närpansarvapnen börjar först förekomma under första världskriget i form av pansarvärnsgevär, samt vissa handburna kanoner (exempelvis: Vickers 40 mm bakladdade snabbskjutande kanon Mk.II(en)). Sedan andra världskriget är dock pansarvärnsgevär föråldrade och istället ersatta av pansarskott, granatgevär och raketgevär. I modern tid förekommer även pansarvärnsrobotsystem inom klassen, så kallade närpansarvärnsrobotar.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Beskrivning av närpansarvapen del 1. Stockholm: Kungliga Arméförvaltningens tygavdelning. 1952 års upplaga, ändringstryck 1954
- ^ ”PANSARSKOTT 86”. https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/vapen/pansarskott-86/. Läst 3 augusti 2022. ”Pansarskott 86 är ett rekylfritt närpansarvärnsvapen, konstruerat enligt bakblåsprincipen”
- ^ ”GRANATGEVÄR M/48 OCH M/86”. https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/vapen/granatgevar-4886/. Läst 3 augusti 2022. ”Granatgevär m/48 och m/86 är rekylfria närpansarvärnsvapen, konstruerade enligt bakblåsprincipen”