NGC 5882
| NGC 5882 | |
 Bild på NGC 5882 tagen med Rymdteleskopet Hubble. Foto: HST/NASA/ESA | |
| Observationsdata | |
|---|---|
| Typ | Planetarisk nebulosa |
| Stjärnbild | Vargen |
| Rektascension | 15t 16m 49,95679s[1] |
| Deklination | -45° 38′ 58,6109″[1] |
| Avstånd | 7 700 (2 400 pc)[2] ljusår |
| Skenbar storlek | 13 - 14[3]bågsekunder |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | 2 juli 1834 |
| Upptäckare | John Herschel[4] |
| Andra beteckningar | |
| IC 1168, [4] PK 327+10.1, ESO 274-PN7, GC 4066, h 3594, Dun 447, CS 12.0[5] | |
| Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor | |
NGC 5882 är en liten planetarisk nebulosa belägen i stjärnbilden Vargen ca 1,5° sydväst om Epsilon Lupi.[6] Den upptäcktes 2 juli 1834 av astronomen John Herschel.[4] John L. E. Dreyer beskrev den som "mycket liten, rund, ganska skarp".[7] Den befinner sig på ett ungefärligt avstånd av 7 700 ljusår från solen.[2]
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]NGC 5882 består av den avlämnade yttre atmosfären hos en åldrande stjärna. Den är ungefär elliptisk i formen med flera klumpar av joniserat material och omges av en större region med lägre utsläpp, som sträcker sig tre gånger den nominella diametern av huvudnebulosan.[3] Nebulosan expanderar med en genomsnittlig hastighet på 12,5 km/s. Den består av två skal, ett inre elliptiskt skal med en utsträckning av 11 × 6 bågsekunder och ett rundare och snabbare expanderande yttre skal med en diameter på 15 bågsekunder. Det inre skalet har vad som verkar vara flera bubbelliknande former. Klumpar i det yttre skalet kan vara resultatet av instabilitet.
Nebulosans överskott av element liknar dem i solen, med undantag för en dubblerad anrikning av kväve. Den senare tyder på att centralstjärnan inte gick igenom en andra dredge-up. Centralstjärnan har en skenbar magnitud på 13,43. Den lyser med 830 gånger solens ljusstyrka och har 22,7 procent av solens radie.[3] Den ligger något förskjuten från nebulosans symmetriska centrum.[8]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 5882, 1 augusti 2021.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- ^ [a b] Stanghellini, Letizia; Shaw, Richard A.; Villaver, Eva (December 2008), ”The Magellanic Cloud Calibration of the Galactic Planetary Nebula Distance Scale”, The Astrophysical Journal 689 (1): 194–202, doi:, Bibcode: 2008ApJ...689..194S
- ^ [a b c] Pottasch, S. R.; Bernard-Salas, J.; Beintema, D. A.; Feibelman, W. A. (August 2004). ”Abundances of Planetary Nebulae IC 418, IC 2165 and NGC 5882”. Astronomy and Astrophysics 423: sid. 593–605. doi:. Bibcode: 2004A&A...423..593P.
- ^ [a b c] O'Meara, Stephen James (April 8, 2013). Deep-Sky Companions: Southern Gems. Cambridge University Press. sid. 279. ISBN 9781139851541. https://www.google.com/books/edition/Deep_Sky_Companions_Southern_Gems/BoIsCgAAQBAJ?hl=en&gbpv=1&pg=PA279.
- ^ "NGC 5882". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-02-25.
- ^ Sinnott, Roger W.; Perryman, Michael A. C. (1997). Millennium Star Atlas. "2". Sky Publishing Corporation and the European Space Agency. sid. 948. ISBN 0-933346-83-2
- ^ Seligman, Courtney. ”New General Catalogue objects: NGC 5850 - 5899”. cseligman.com. https://cseligman.com/text/atlas/ngc58a.htm#5882.
- ^ Corradi, Romano L. M.; Gonçalves, Denise R.; Villaver, Eva; Mampaso, Antonio; Perinotto, Mario (October 2000). ”Knots in the Outer Shells of the Planetary Nebulae IC 2553 and NGC 5882”. The Astrophysical Journal 542 (2): sid. 861–869. doi:. Bibcode: 2000ApJ...542..861C.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör NGC 5882.
