Location via proxy:   [ UP ]  
[Report a bug]   [Manage cookies]                
Hoppa till innehållet

Narinken

För Narinken i Åbo, se Narinken, Åbo
Narinken
Narinken sedd söderut, med de nybyggda husen Simonsgatan 6 och 8 till höger, 1909. Foto: Signe Brander
Annat namnNarinkka (finska)
Namn efterRyskans "na rynke"
Anlagt1870
Läge
PlatsSimonsgatan, Främre Tölö, Helsingfors
Betydelse
AnvändningMarknadstorg
ByggnaderMarknadsträskjul
HandelHandel av begagnade kläder
Platsen för nuvarande Kampens centrum och Narinkentorget, 1909, sett över Simonsgatan mot nordväst. I bakgrunden till höger tornet på Finlands nationalmuseums byggnad. Foto: Signe Brander

Narinken (finska: Narinkka) var en utomhusmarknad för begagnade kläder i Helsingfors, som fungerade fram till 1929.

Narinken kommer från ryskans "на рынке" ("na rynke"), som betyder "på torget".[1] Den fanns först på Norra kajen i Kronohagen. Den flyttade 1850 till den tomt norr om Helsingfors domkyrka, där senare Finlands Banks huvudkontor byggdes, också i Kronohagen. Inför detta bygge flyttades Narinken 1870 till SimonsgatanÅbo kaserns område på Kampen. Den låg i utrymmet mellan två långsträckta träbaracker längs med Simonsgatan i höjd med Georgsgatan. Marknaden bestod av ett 30-tal små marknadsbodar i trä i två rader, vilka hyrdes ut av Helsingfors stad till – huvudsakligen – ryskjudiska klädeshandlare.

Narinken stängdes 1929. Senare har hotellet Scandic Simonkenttä uppförts på platsen.

Namnet återupptogs 2005 som namn på den intilliggande öppna platsen vid Kampens centrum och ovanför den underjordiska Kampens bussterminal och Kampens metrostation. Platsen benämns Narinkentorget eller bara Narinken.

Narinker i Finland

[redigera | redigera wikitext]

Klädesmarknader med benämningen Narinken fanns också i garnisonsorterna Åbo[2] och Viborg.[3]

En rysk förordning 1858 gav soldater som fullgjort sin tjänstgöring i den ryska armén rätt att stanna kvar på den ort där de varit stationerade. En annan förordning från 1869 tvingade judarna in i en smal nisch genom att stadga att judar endast hade rätt att försörja sig på handel med ”bröd och andra bageritillwerkningar, bär och frukter, cigarrer, papyrosser, tändstickor, nyttjade kläder och skoplagg samt hwarjehanda begagnade persedlar”.

  • Jacob Seela: Juutalaisia kaupustelijoita ja kauppiaita 1800-luvun Turussa, i tidskriften Hakehila 2005:2, sidorna 9–12
  • Johanna Wassholm: Handel i marginalen. Den judiska småhandeln och lokalsamhället i Åbo i slutet av 1800-talet, i Historisk Tidskrift för Finland 2017:4, sidorna 661–689
  1. ^ En liten bit historia – Hur fick Annegatan sitt namn? www.annantalo.fi
  2. ^ Johanna Wassholm: Narinkhandel
  3. ^ Jan Sederholm: Kulturdebatt. Därför är det dags att lyfta fram de finska judarnas okända historia i Dagens Nyheter den 14 december 2014