Location via proxy:   [ UP ]  
[Report a bug]   [Manage cookies]                
Hoppa till innehållet

Prasiolit

Från Wikipedia
Prasiolit
Fakta
Kategori Mineral
Grupp Kvarts
Kemi Kiseldioxid SiO2
Färg grön
Streckfärg Vit
Kristallsystem Trigonala
Brott mussligt, mycket sprött
Mohs 7
Ljusbrytning 1.544-1.553
Dubbelbrytning +0.009
Spaltning ingen
Densitet 2.65
Dispersion 0.013

Prasiolit eller prasem är den ovanliga gröna kvartsen. Namnet kommer från grekiskans πράσιος prásios. Den är sällsynt i naturen och framställs främst genom att värmebehandla ametister, den lila ädelstensvarianten av kvarts.

Prasiolit får sin färg genom att tvåvärt järn, Fe2+, förekommer i kristallstrukturen. Det mesta av den prasiolit som kommer ut på ädelstensmarknaden är värmebehandlad ametist från Montezuma i Brasilien. Ametisten där har vuxit till i hålrum i basalt och då järnet tagit slut, ändrat fas eller förenats med andra ämnen har dessa kristaller blivit delvis färglösa. Det är framförallt den färglösa delen av dessa kristaller som efter värmebehandling vid 510 grader blir gröna. Kvarts kan även färgas grön genom inneslutningar av gröna mineral som klorit, aktinolit och amfibol. Aventurin är handelsnamn för kvarts som får grön färg av inneslutningar i form små flagor av fuchsit (en kromrik variant av muskovit).[1]

Prasem, kristalliserad kvarts, är starkt inmängd med mikroskopiskt små nålar av strålsten, som gör den nästan ogenomskinlig. Den har en vacker glans, som dock avtar efter någon tid. När den utsätts för vatten eller fuktighet mörknar färgen, vilket också höjer dess värde. [2]

Fyndorter för prasem påträffas i sachsiska Erzgebirge, Habachdalen i Salzburgalperna, Finland, Skottland och USA. [2]

Prasem slipas till prydandsstenar för ringar eller broscher och används även till mosaikarbeten. Som prydnadssten ger man den vanligen en rund form och vid infattning lägger man den på guldfolie för att höja dess färg.

Användningen är mest knuten till fyndorterna. [2]

  1. ^ Asplund, Jan O. (2022). Gemmologi 1: grunder i läran om ädelstenar. Solentro.se. ISBN 978-91-7565-764-6. Läst 21 november 2024 
  2. ^ [a b c] Meyers varulexikon, Forum, 1952