Tävlingen fick epitetet "War on the shore" av media i USA, med åsyftning på det pågående kriget i Irak. Något av en hatstämning hade piskats upp inför matcherna, som annars brukar avgöras i en vänskaplig anda[1]. En radiostation ringde exempelvis till européernas hotellrum mitt i natten för att störa dem[1], Europas kapten Bernard Gallacher upptäckte att hans walkie-talkie var avlyssnad, USA:s kapten "glömde" informera Europas om att Steve Pate inte kunde spela sin singel på grund av skada[2], Corey Pavin spelade i en Desert Storm-basebollmössa, och Paul Azinger och Seve Ballesteros anklagade varandra för fusk under spelets gång[1].
Tävlingen bestod av 28 matcher, fördelade på tre dagar (fredag - söndag) enligt följande:
Dag 1 Fyra foursome-matcher på förmiddagen, följt av fyra fyrboll-matcher på eftermiddagen
Dag 2 Fyra foursome-matcher på förmiddagen, följt av fyra fyrboll-matcher på eftermiddagen
Dag 3 Tolv singelmatcher
En vunnen match ger 1 poäng, medan en oavgjord match ger ½ poäng. Laget som först når 14½ poäng har vunnit. Vid oavgjort 14-14 behåller regerande mästarna (Europa) trofén.
De båda lagen använde sig av olika poängsysten för att avgöra vilka spelare som skulle bli direktkvalificerade till laget. Därutöver fick de båda kaptenerna, Bernard Gallacher och Dave Stockton, välja ytterligare tre respektive två spelare var för att göra lagen kompletta.
*Matchen spelades aldrig eftersom Pate var skadad, och Europas kapten valde att låta Gilford stå över[2].
Slutställning:
USA
14½
13½
Europa
Hela Ryder Cup avgjordes i den sista matchen, då Bernhard Langer missade en tvåmetersputt på sista hålet mot Hale Irwin[4]. Hade Langer satt putten skulle han vunnit matchen, och Europa skulle behållit trofén.
14½ 13½ 
