Screamo
Utseende
Screamo är en musikgenre[1], som är utvecklingen emo gick emot i slutet av 90-talet. Den benämns ofta som en subgenre[källa behövs] till emo, som till viss del har influerats av grindcore och post-rock. Själva stilen kännetecknas av skriksången[källa behövs] som är intensiv och hård till skillnad från mitten av 90-talets indie-emo, att trumstilen är spastisk, gitarrerna harmoniserade och ljudbilden pendlande mellan suddig och oväntat högljudd.
Band
[redigera | redigera wikitext]
- Frankrike
- Anomie
- Belle Epoque
- Daïtro
- Gameness
- Gantz
- Mihai Edrisch
- Indonesien
- Italien:
- The Death of Anna Karina
- La Quiete
- Shizune
- Raein
- Storm{O}
- Japan:
- 5000
- Blue Friend
- Endzweck
- Envy
- Gauge Means Nothing
- Heaven in Her Arms
- Killie
- Sans Visage
- This Time We Will Not Promise And Forgive
- Malaysia
- Daighila
- Kias Fansuri
- The Monaco Heartattack
- Piri Reis
- Virginia on duty
- Jose phine
- Sverige:
- Tyskland
- Honeywell
- Danse macabre
- Ding dong dead
- Louise cyphre
- Jet black
- June paik
- Kobra khan
- Tristan Tzara
- Trainwreck
- The apoplexy twist orchestra
- Ukraina
- USA:
- Ampere
- Circle Takes the Square
- City of Caterpillar
- Funeral Diner
- Hundreds of Au
- I Hate Myself
- Indian summer
- I Would Set Myself On Fire For You
- Jeromes Dream
- Joshua fit for battle
- Kilgore Trout (senare Ostraca)
- Kite flying society
- Loma Prieta
- Love lost but not forgotten
- Majority Rule
- Neil Perry
- Nø man
- Nuvolascura
- Pg. 99
- Portraits of Past
- Saetia
- Off Minor
- Orchid
- Ostraca
- Welcome to the plague year
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Screamo Music”. Musicstack.com. http://www.musicstack.com/genre/screamo. Läst 28 februari 2010.