Sichuan

	Sichuan
kinesiska :	四川省?
	pinyin: Sìchuān Shěng
	Sichuanuniversitetet i Chengdu.
	Förkortning: 川/蜀 (pinyin: chuān/shǔ)
Typ av område:	Provins
Huvudort:	Chengdu ; 30°39′49″N 104°04′00″Ö / 30.66361°N 104.06667°Ö
Yta:	487 630 km² ; 5:e störst i Kina
Folkmängd:*	80 418 200 (2010) ; 4:e folkrikast i Kina
Befolknings-; täthet:	165 inv./km²
BNP:*	21 182 ¥/inv. (2011); 25:e högst i Kina
Större kinesiska nationaliteter:	hankineser (95 %); yi (2,6 %); tibetaner (1,5 %);
Provins-; guvernör:	Huang Qiang
Parti-; sekreterare:	Wang Xiaohui
	Officiell webbplats
	; Sichuans läge i Kina.
	*Källa för folkmängd: http://www.geohive.com/cntry/cn-51.aspx; Källa för BNP: http://thechinaperspective.com/topics/province/sichuan/;

Sichuan (fil), tidigare romaniserat Szechwan, är en provins i Kina. Den har en yta på 487 630 km² och totalt 80 418 200 invånare (2010). Provinshuvudstad är Chengdu.

Geografi

Sichuan är på alla sidor omgivet av berg. Centrum utgörs av det fruktbara, tättbefolkade Röda bäckenet, ett tektoniskt sänkningsfält, vars jordmån består av förvittrade röda sandstenar och skiffrar från kritperioden. Det är ett backlandskap, genomflutet av floder, som skurit sig djupt ned och ha stritt lopp. De viktigaste är Yangtzefloden med de fyra bifloderna Minfloden, Lu, Jialingfloden och Wu. Under sommarregnen stiger vattenståndet i Yangtze med ända upp till 22 m och floden är då segelbar till Chongqing. Huvudmassan av befolkningen utgöres av hankineser, vilka genom en intensiv terrassering av jorden har uppodlat 40% av arealen. Jordbruksprodukterna är ris, vete, hirs, majs, raps, socker, sötpotatis, tobak och te. Dessutom produceras siden och stenkolstjära. Bergsbruket lämnar kol, järn, guld och koppar. I bergstrakterna kring Röda bäckenet lever en del etniska minoriteter, bland annat miao, yi och tibetaner.

Historia

Sichuan har på grund av sitt avskilda läge på gränsen till den tibetanska högplatån ofta varit den provins som sist införlivats med en ny regim och ofta varit centrum för rivaliserande dynastiska projekt.

Kejsartidens historia

Sichuans tidigaste historia är höljd i dunkel, men området blev en del av det kinesiska imperiet när Qindynastin underkuvade de här belägna kungadömena Ba och Shu under 200-talet f.Kr. Efter Handynastins fall upprättade en tronpretendent till Han-dynastin år 221 en lokalt kungadöme som är känt som Shu Han.

Under Tangdynastin stod Sichuan under starkt tibetanskt inflytande och blev inte fullständig införlivad med Kina förrän under den följande Songdynastin.

När Mingdynastin förföll under 1600-talet erövrades Sichuan av en rebellhövding Zhang Xianzhong (1606–1646) som kom från Yan'an i Shaanxi-provinsen och hade öknamnet "Gula tigern". Han ledde sina styrkor från Shaanxi till Sichuan, där han utropade sig själv till kejsaren av Daxi-dynastin (大西王朝). På grund av lokalt motstånd utförde han massakrer på lokalbefolkningen och manchuernas erövring av provinsen ledde också till ett drastiskt fall i befolkningen. Efter det att Qingdynastin konsoliderat sin ställning uppmuntrade myndigheterna invandring från Hubei-provinsen för att återbefolka Sichuan.

På grund av sitt utsatta läge på gränsen till Tibet var Sichuan den enda provins som lydde under en generalguvernör och för att kunna finansiera de lokala militära utgifterna begränsade centralmakten sitt skatteuttag.^[1] Under 1720-talet införlivades delar av den tibetanska kham-provinsen med Sichuan.

Det moderna Sichuan

I slutet av Qingdynastin stod Sichuan i centrum för det lokala motståndet mot dynastin, då de lokala eliterna motsatte sig en förstatligande av de järnvägar som byggts med lokala medel. När trupper som omgrupperats till Wuchang för att undertrycka motståndet i Sichuan istället begick myteri den 10 oktober 1911 utbröt Xinhairevolutionen som störtade dynastin och etablerade Republiken Kina 1912.

Under den republikanska eran sönderföll den politiska kontrollen av Sichuan mellan olika krigsherrar. Det var inte förrän Chiang Kai-shek flyttade Kinas huvudstad till Chongqing, som då tillhörde provinsen, som Sichuan kom under Kuomintang-regeringens inflytande. 1939 avskildes de tibetanska delarna av Sichuan för att bilda Sikang-provinsen.

Under det kinesiska inbördeskriget 1946-49 var Sichuan en av Kuomintangs starkaste fästen och Chiang Kai-shek lämnade Kina sista gången när han flög från Chengdus flygplats i december 1949. Inte förrän 1950 lyckades Folkets befrielsearmé införliva hela provinsen med den nygrundade Folkrepubliken Kina och det var härifrån som Befrielsearmén inledde sina operationer för att införliva Tibet med Kina, vilket skedde 1951. 1955 upplöstes Sikang-provinsen och förenades med Sichuan.

Sichuan-provinsen drabbades hårt av de politiska kampanjer som fördes under Folkrepublikens år. På grund av partisekreteraren Li Jingquans hårdföra politik var Sichuan en av de provinser där flest invånare svalt ihjäl under det Stora språnget (1958-62) och mellan 8 och 12,5 miljoner beräknas ha mist livet.^[2] Under Kulturrevolutionen (1966-76) drabbades provinsens av svår politisk fragmentering och det utbröt regelrätta stridigheter mellan konkurrerade rödgardister.

1997 avskildes staden Chongqing och en rad intilliggande härad för att bilda en storstad på provinsnivå. Provinsen drabbades av en svår jordbävning i maj 2008.

Politik

Huvudartikel: Politik i Sichuan

Den politiska makten i Sichuan utövas officiellt av provinsens folkregering, som leds av den regionala folkkongressen och guvernören i provinsen. Dessutom finns det en regional politiskt rådgivande konferens, som motsvarar Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens och främst har ceremoniella funktioner. Provinsens guvernör sedan december 2020 är Huang Qiang. Partisekreterare för Sichuan är sedan april 2022 Wang Xiaohui.

Administrativa enheter

Efter det att Chongqing avskildes från provinsen består nu provinsen av en stad på subprovinsiell nivå, 18 städer på prefekturnivå och tre autonoma prefekturer för olika etniska minoriteter. Den autonoma prefekturerna är glest befolkade, men utgör drygt 60 procent av Sichuans totala yta.

Nr	Namn	Administrativt säte	Kinesiska Pinyin	Befolkning (2010)

— Subprovinsiell stad —
9	Chengdu	Qingyang-distriktet	成都市 Chéngdū shì	14 047 625
— Städer på prefekturnivå —
3	Mianyang	Fucheng-distriktet	绵阳市 Miányáng shì	4 613 862
4	Guangyuan	Lizhou-distriktet	广元市 Gǔangyúan shì	2 484 125
5	Nanchong	Shunqing-distriktet	南充市 Nánchōng shì	6,278,622
6	Bazhong	Bazhou-distriktet	巴中市 Bāzhōng shì	3,283,771
7	Dazhou	Tongchuan-distriktet	达州市 Dázhōu shì	5 468 092
8	Ya'an	Yucheng-distriktet	雅安市 Yǎ'ān shì	1 507 264
10	Deyang	Jingyang-distriktet	德阳市 Déyáng shì	3 615 759
11	Suining	Chuanshan-distriktet	遂宁市 Sùiníng shì	3 252 551
12	Guang'an	Guang'an-distriktet	广安市 Guǎng'ān shì	3 205 476
13	Meishan	Dongpo-distriktet	眉山市 Méishān shì	2 950 548
14	Ziyang	Yanjiang-distriktet	资阳市 Zīyáng shì	3 665 064
15	Leshan	Shizhong-distriktet	乐山市 Lèshān shì	3 235 756
16	Neijiang	Shizhong-distriktet	内江市 Nèijiāng shì	3 702 847
17	Zigong	Ziliujing-distriktet	自贡市 Zìgòng shì	2 678 898
18	Yibin	Cuiping-distriktet	宜宾市 Yíbīn shì	4 472 001
19	Luzhou	Jiangyang-distriktet	泸州市 Lúzhōu shì	4 218 426
21	Panzhihua	Dongqu-distriktet	攀枝花市 Pānzhīhūa shì	1 214 121
— Autonoma prefekturer —
1	Garzê (för tibetaner)	Kangding härad	甘孜藏族自治州 Gānzī zàngzú zìzhìzhōu	1 091 872
2	Ngawa (för tibetaner & qiang-folket)	Barkam härad	阿坝藏族羌族自治州 Ābà zàngzú qiāngzú zìzhìzhōu	898 713
20	Liangshan (för Yi-folket)	Xichang	凉山彝族自治州 Liángshān yízú zìzhìzhōu	4 532 809

Referenser

Noter

^ Dai, Yingcong. (2009) (på engelska). The Sichuan frontier and Tibet: imperial strategy in the early Qing. A China program book. Seattle: University of Washington Press. Libris 11891550. ISBN 978-0-295-98951-8 , s. 8.
^ Yang, Jisheng; Mosher Stacy, Guo Jian, Friedman Edward (2012) (på engelska). Tombstone: the great Chinese famine, 1958-1962. New York: Farrar, Straus and Giroux. Libris 13587977. ISBN 0-374-27793-1 s. 246.

Källor

Svensk uppslagsbok, 1955.
Geohive China Sichuan province

[1] Dai, Yingcong. (2009) (på engelska). The Sichuan frontier and Tibet: imperial strategy in the early Qing. A China program book. Seattle: University of Washington Press. Libris 11891550. ISBN 978-0-295-98951-8 , s. 8.

[2] Yang, Jisheng; Mosher Stacy, Guo Jian, Friedman Edward (2012) (på engelska). Tombstone: the great Chinese famine, 1958-1962. New York: Farrar, Straus and Giroux. Libris 13587977. ISBN 0-374-27793-1 s. 246.

[1]

[2]