Sven Lindberg
- För andra betydelser, se Sven Lindberg (olika betydelser).
| Sven Lindberg | |
 Sven Lindberg 1955 | |
| Född | Sven Karlsson Lindberg 20 november 1918 Engelbrekts församling, Stockholm, Sverige |
|---|---|
| Död | 25 december 2006 (88 år) Maria Magdalena församling, Stockholm, Sverige |
| Utbildad vid | Stockholms universitet och Lundsbergs skola |
| Aktiva år | 1943-2005 |
| Maka | Ulla Waller Lindberg (1943–1973)[1] Marianne von Baumgarten Lindberg (1977–2006) |
Bästa manliga huvudroll Glädjekällan | |
| IMDb SFDb | |
Sven Lindberg, född 20 november 1918 i Engelbrekts församling, Stockholm, död 25 december 2006 i Maria Magdalena församling, Stockholm,[2] var en svensk skådespelare. Under 65 år, mellan 1940 och 2005, medverkade Lindberg i hundratalet filmer och teaterpjäser. Han kom in på Dramatens elevskola 1940 och blev fast anställd på Dramaten 1973.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Sven Lindberg studerade vid internatskolan Lundsberg och var skolkamrat med bland andra Carl Johan Bernadotte. Senare studerade han litteraturhistoria och spelade på 1940-talet studentteater vid Stockholms högskola. Han kom in på Dramatens elevskola 1939. Hans genombrott på teaterscenen kom 1945 när han spelade Angeläget ärende på Nya Teatern i Stockholm. Han spelade på Dramaten första gången 1940 och blev fast anställd vid nationalscenen 1973. Totalt medverkade han i 73 uppsättningar på Dramaten, bland de många rollerna kan nämnas George i Vem är rädd för Virginia Woolf?, nazibödeln i Broder Eichmann och Argan i Den inbillade sjuke.
Han filmdebuterade i Elvira Madigan (1943). Vanligtvis fick han spela välartade unga män fram till Arne Mattssons Damen i svart (1958). Andra filmer där Lindberg haft framträdande roller är Jungfrun på Jungfrusund, Kvartetten som sprängdes (1950), När kärleken kom till byn (1950) och Picassos äventyr (1978). I den sistnämnda filmen spelade han doktor Albert Schweitzer, som blivit senil; bland annat misstar han Picasso för en kvinna och förlöser (efter bedövning med en reservoarpenna) en sko. För sin roll som den pensionerade hårfrisören Ragnar i Richard Hoberts Glädjekällan 1993 fick han Guldbaggen.
Sven Lindberg var en folkkär skådespelare och underhållare. Vid sidan av teatern var han också sångare. 1949–1955 sjöng han in ett 30-tal skivsidor. De mest populära blev Flickan i regnet, God natt Irene och Tennessee Waltz.
Han var också en stor humorist och skicklig komediskådespelare och medverkade i flera långkörare på privatteatrarna bland annat Thehuset Augustimånen som spelades 500 gånger på Intiman. Flera komediroller blev det hos Per Gerhard på Vasan där han medverkade i Mary Mary och Kaktusblomman. Till Vasan återkom han 1977 då han gjorde dundersuccé som Charleys Tant, en långkörare som spelades 247 gånger, och dessutom visades i TV. Han var också rösten till Skrotnisses bäste vän Bertil Enstöring i den kultförklarade TV-serien Skrotnisse och hans vänner.
I TV har han medverkat i bland annat Niklasons, Häpnadsväktarna och Rosenbaddarna. Sven Lindbergs sista teaterroll var som bonde i Riddartornet på Dramaten 2004. Han var sedan många år sommarboende i Skillinge i Skåne.
Lindberg är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[3]
Privatliv
[redigera | redigera wikitext]Sven Lindberg var under åren 1943-1973 gift med konstnären Ulla Waller Lindberg och fick med henne barnen Francisca, Angelica och Mikaela. Han gifte sig 1977 med Marianne von Baumgarten.
Filmografi
[redigera | redigera wikitext]
- 1943 – Herre med portfölj
- 1943 – Flickan är ett fynd
- 1943 – Elvira Madigan
- 1944 – Vi behöver varann
- 1944 – Ett yrke för män (kortfilm)
- 1945 – Den allvarsamma leken
- 1945 – Svarta rosor
- 1945 – Trötte Teodor
- 1946 – Försök inte med mej ..!
- 1946 – Det glada kalaset
- 1946 – Barbacka
- 1947 – En fluga gör ingen sommar
- 1948 – Banketten
- 1948 – Du har blivit krigsman
- 1948 – Musik i mörker
- 1948 – En svensk tiger
- 1949 – Flickan från tredje raden
- 1949 – Strong kille
- 1949 – Jungfrun på Jungfrusund
- 1950 – Kvartetten som sprängdes
- 1950 – När kärleken kom till byn
- 1950 – Stjärnsmäll i Frukostklubben
- 1950 – Frökens första barn
- 1950 – Två trappor över gården
- 1950 – Kyssen på kryssen
- 1951 – Dårskapens hus
- 1951 – Min vän Oscar
- 1951 – Alice i Underlandet
- 1952 – Han glömde henne aldrig
- 1952 – Kärlek
- 1952 – Foreign Intrigue (TV-serie)
- 1953 – Fartfeber
- 1953 – I dur och skur
- 1953 – I dimma dold
- 1953 – Resan till dej
- 1953 – Flickan från Backafall
- 1953 – Terras fönster nr 7
- 1954 – Gula divisionen
- 1955 – Männen i mörker
- 1955 – Kvinnodröm
- 1955 – Hoppsan!
- 1957 – Som man bäddar...
- 1957 – En minnesfest
- 1958 – Damen i svart
- 1958 – Kostervalsen
- 1958 – Musik ombord
- 1959 – Det svänger på slottet
- 1959 – Får jag låna din fru?
- 1959 – Den kära leken
- 1960 – Myteriet på Caine
- 1960 – Tärningen är kastad
- 1961 – Swedenhielms (TV-pjäs)
- 1961 – Lita på mej, älskling!
- 1963 – Kurragömma
- 1964 – Svenska bilder
- 1964 – Äktenskapsbrottaren
- 1965 – Nattmara
- 1965 – Niklasons (TV-serie)
- 1969 – Miss and Mrs. Sweden
- 1970 – Ett dockhem
- 1972 – The Day the Clown Cried
- 1972 – Katter
- 1973 – Robin Hood
- 1974 – Från A till Ö (TV-serie)
- 1975 – Lejonet och jungfrun
- 1976 – Ansikte mot ansikte
- 1976 – Asterix 12 stordåd
- 1977 – Bröderna (TV-serie)
- 1977 – Himmel och pannkaka (TV-serie)
- 1978 – Chez Nous
- 1978 – Picassos äventyr
- 1978 – En och en
- 1980 – Blomstrande tider
- 1981 – Sopor
- 1981 – Babels hus (TV-serie)
- 1985 – Skrotnisse och hans vänner (TV-serie)
- 1983 – Gustaf III
- 1984 – Björnen
- 1984 – Svenska folkets sex och snusk
- 1985 – Vem är rädd för Virginia Woolf?
- 1985 – Den tragiska historien om Hamlet – prins av Danmark (TV-serie)
- 1988 – Fyra dagar som skakade Sverige - Midsommarkrisen 1941
- 1988 – Sommarens tolv månader
- 1988 – Folk och rövare i Kamomilla stad
- 1989 – Den inbillade sjuke (TV-film)
- 1990 – Rosenbaddarna (TV-serie)
- 1991 – Facklorna
- 1991 – Ålder okänd (TV-serie)
- 1992 – En indiansaga
- 1992 – Linnea i målarens trädgård
- 1993 – Glädjekällan
- 1993 – Morsarvet (TV-serie)
- 1994 – Öppna dörrar
- 1995 – Höst i paradiset
- 1995 – Love & Hate. European Stories
- 1996 – Stökiga Sara och 4 skojiga filmer till
- 1996 – Bakom mahognybordet
- 1997 – Spring för livet
- 1998 – Föreställningar om ett liv
- 1998 – Nattfågelns hjärta
- 1999 – Där regnbågen slutar
- 2000 – Födelsedagen
- 2002 – Staden
- 2004 – Annalisa och Sven
- 2005 – Asta Nilssons sällskap
Regi
[redigera | redigera wikitext]- 1952 – Han glömde henne aldrig
- 1958 – Musik ombord
- 1961 – Lita på mej, älskling!
- 1970 – Det finns en chans
- 1971 – Familjen Ekbladh (TV-serie)
Producent i urval
[redigera | redigera wikitext]Teater
[redigera | redigera wikitext]Roller (ej komplett)
[redigera | redigera wikitext]Regi
[redigera | redigera wikitext]| År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
|---|---|---|---|
| 1949 | Edward, min son Edward, My Son |
Robert Morley och Noel Langley | Blancheteatern |
| 1956 | Ninotchka |
Melchior Lengyel och Marc-Gilbert Sauvajon | Riksteatern[25] |
| 1957 | Ninotchka | Melchior Lengyel och Marc-Gilbert Sauvajon Översättning Sven Stolpe |
Intiman[26] |
| 1972 | Privatkiv Private Lives |
Noël Coward Översättning Lennart Lagerwall |
Lisebergsteatern[27] |
| 1978 | Karlsson på taket |
Astrid Lindgren | Folkan Regi tillsammans med Staffan Götestam[28] |
Radioteater
[redigera | redigera wikitext]Roller
[redigera | redigera wikitext]| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1944 | Anders, dräng | Auktion Josef Briné och Nils Ferlin |
Lars Madsén[29] |
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]• 1958 - Anders de Wahl-stipendiet
- 1978 – Karl Gerhards hederspris
- 1985 – O'Neill-stipendiet
- 1985 – Svenska Dagbladets Thaliapris
- 1986 – Gösta Ekman-stipendiet
- 1986 – Litteris et Artibus
- 1993 – Guldbaggen för bästa manliga huvudroll i Glädjekällan
- 2000 – Svenska Akademiens teaterpris
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Lindberg, Sven; Sörenson, Elisabeth (1987). Sven Lindberg : ett skådespelarliv. Stockholm: Bromberg. Libris 7652462. ISBN 91-7608-373-X
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ https://runeberg.org/vemarhon/0482.html
- ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231
- ^ Hitta graven
- ^ ”Teater Musik Film: Nya Teatern: 'Född i går'”. Dagens Nyheter: s. 11. 5 september 1947. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1947-09-05/239/11. Läst 19 januari 2016.
- ^ ”Thehuset Augustimånen”. Dagens Nyheter: s. 14. 15 september 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-09-15/250/14. Läst 22 augusti 2015.
- ^ ”Min man har komplex”. Dagens Nyheter: s. 14. 24 maj 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-05-24/138/14. Läst 20 januari 2016.
- ^ ”Katt på hett plåttak”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14076&pos=472. Läst 6 maj 2016.
- ^ ”Bäddat för tre”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14069&pos=474. Läst 6 maj 2016.
- ^ ”Irma la Douce”. Dagens Nyheter: s. 14. 30 oktober 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-10-30/295/14. Läst 22 augusti 2015.
- ^ ”Hasse Ekmans tre roller i 'Gungstolen' på Intiman”. Dagens Nyheter: s. 12. 11 november 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-11-11/306/12. Läst 22 augusti 2015.
- ^ ”Mary, Mary”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14080&pos=485. Läst 6 maj 2016.
- ^ Barbro Hähnel (10 november 1963). ”Drömmare och pratmakare”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-11-10/306/23. Läst 21 januari 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (22 september 1966). ”Vänta med Vasan”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-22/257/18. Läst 17 april 2016.
- ^ ”Priset”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14079&pos=490. Läst 6 maj 2016.
- ^ ”Garden Party”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14071&pos=491. Läst 6 maj 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (18 september 1969). ”Lindberg slösar bort sin begåvning i 'Sam'”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-18/253/22. Läst 22 augusti 2015.
- ^ ”Csardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24827&pos=24. Läst 26 juni 2015.
- ^ Barbro Hähnel (11 september 1971). ”'Gröna hissen' inte rolig längre”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/tidning/1971-09-11/246/12. Läst 30 oktober 2016.
- ^ Hanserik Hjertén (1 oktober 1972). ”Tunn och blek komedi på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1972-10-01/267/25. Läst 23 augusti 2015.
- ^ Barbro Hähnel (20 januari 1973). ”Skådespelarna lyfter upp 'Kaktusblomman'”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-01-20/18/13. Läst 23 augusti 2015.
- ^ Ruth Halldén (25 september 1980). ”Sven Lindbergs kväll”. Dagens Nyheter: s. 26. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1980-09-25/262B/26. Läst 17 april 2016.
- ^ Ingegärd Waaranperä (19 oktober 1986). ”Föfattaren i fel element: Förödande Beckettskt”. Dagens Nyheter: s. 21. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-10-19/284/21. Läst 10 februari 2022.
- ^ Marcus Boldemann (16 september 1988). ”Kluven storsatsning”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1988-09-16/252/28. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Leif Zern (14 mars 2003). ”En djärv fritänkare kliver upp ur graven. Urpremiär på Strindbergs pjäs på hans egen scen”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/en-djarv-fritankare-kliver-upp-ur-graven-urpremiar-pa-strindbergs-pjas-pa-hans-egen-scen/. Läst 7 juni 2019.
- ^ ”Riksteatern repeterar”. Dagens Nyheter: s. 10. 5 januari 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-01-05/4/10. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Ebbe Linde (7 februari 1957). ”'Ninotchka' på Intima Teatern”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-02-07/37/14. Läst 8 januari 2022.
- ^ Bengt Jahnson (13 juni 1972). ”Mest dålig buskis på Lisebergsteatern”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-06-13/158/12. Läst 25 maj 2019.
- ^ Christina Zaar (23 december 1978). ”Karlsson på taket svävar över Folkan”. Dagens Nyheter: s. 40. https://arkivet.dn.se/tidning/1978-12-23/348/40. Läst 3 december 2017.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 24. 15 januari 1944. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-01-15/13/24. Läst 31 januari 2016.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Forslund, Lennart (1982). Teater i Stockholm, 1910-1970. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Libris 7615367. ISBN 91-7174-100-3
- Myggans nöjeslexikon : ett uppslagsverk om underhållning. 10, Komi-Mach. Höganäs: Bra böcker. 1992. sid. 167-169. Libris 7665088. ISBN 91-7752-268-0
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Sven Lindberg på Internet Movie Database
- Sven Lindberg i Dramatens rollbok
|