Terrestrisk strålning
Terrestrisk strålning[1][2], eller terrest strålning[3] är den infraröda strålning som emitteras av jorden. Den terrestriska strålningen ligger ungefär i våglängdsintervallet 4-100 μm med en intensitetstopp på cirka 10 μm. Med en pyrgeometer kan man mäta den terrestriska strålningen. Omkring 94% av den terrestriska strålningen som emitteras av jorden absorberas av atmosfären, huvudsakligen av vattenånga.[1]
Inom meteorologi benämns ofta den terrestriska strålningen för långvågig strålning, till skillnad mot solstrålning som benämns kortvågig strålning.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Bogren et. al. (1999), sid 36
- ^ Nationalencyklopedin: uppslagsord "terrestrisk strålning", hämtad 2010-01-05
- ^ Sveriges nationalatlas: Klimat, sjöar och vattendrag (2004), sid 40
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Bogren, Jörgen; Gustavsson Torbjörn, Loman Göran (1999). Klimatologi, meteorologi ([Ny, omarb. och utök. utg.]). Lund: Studentlitteratur. Libris 8352874. ISBN 91-44-01264-0
- Wastenson Leif, Raab Birgitta, Vedin Haldo, red (2004). Sveriges nationalatlas. Klimat, sjöar och vattendrag (2. utg.). Vällingby: Sveriges nationalatlas (SNA). Libris 9747177. ISBN 91-87760-53-3 (inb.)