Yul Brynner

	Yul Brynner
	Yul Brynner som farao Ramses II i De tio budorden (1956).
Född	Julij Borisovitj Briner; 11 juli 1920; Vladivostok, Ryssland
Död	10 oktober 1985 (65 år); New York, New York, USA
Utbildad vid	KFUK-KFUM
Aktiva år	1941–1985
Maka	Virginia Gilmore ; (1944–1960; skilda) ; Doris Kleiner ; (19601–967; skilda) ; Jacqueline Thion de la Chaume ; (1971–1981; skilda) ; Kathy Lee ; (1983–1985; hans död)
Betydande roller
	Kung Mongkut av Siam i Kungen och jag ; Ramses i De tio budorden ; General Sergej Bounine i Anastasia ; Chris Larabee Adams i 7 vågade livet
	IMDb SFDb

Yul Brynner, född Julij Borisovitj Briner (ryska: Юлий Борисович Бринер) den 11 juli 1920 i Vladivostok i Ryssland, död 10 oktober 1985 i New York, var en ryskfödd schweizisk-amerikansk skådespelare och sångare.

Brynners kännetecken var det rakade huvud som han behöll efter den Tony-belönade rollen i musikalen Kungen och jag 1951, för vilken han rakat av sig håret. Bland Brynners filmer märks filmatiseringen av musikalen (1956), för vilken han erhöll en Oscar, De tio budorden (1956), Anastasia (1956), 7 vågade livet (1960), uppföljaren Sju kommer tillbaka (1966), Westworld (1973) samt dess uppföljare Jakten på dubbelgångare (1976).

Biografi

Yul Brynners mor, Marusija Blagоvidova (ryska: Маруся Благовидова), var dotter till en rysk läkare, och hans far, Boris Briner (ryska: Борис Бринер), var en ingenjör och uppfinnare med schweiziskt och en sextondels mongoliskt ursprung – något Brynner, döpt till Yul efter sin farfar Jules Briner, skulle utnyttja när han senare exotiserade sin bakgrund och beskrev sig själv som född "Taidje Khan", son till en mongolisk man och en zigensk kvinna.

Sedan fadern övergivit familjen tog Brynners mor honom och hans syster, Vera Briner (ryska: Вера Бринер), till Harbin, Kina, där de gick i en skola driven av YMCA. 1934 flyttade hela familjen till Paris. Yul Brynner kom till USA 1940, där han – på grund av sina utmärkta språkkunskaper – rekryterades av U.S. Office of War Information och arbetade som radiokommentator på franska. År 1946 gjorde han scendebut på Broadway och filmdebuterade sedan 1949 som bandit i B-filmen Port of New York.

Sitt stora genombrott fick Brynner 1951 i rollen som kungen i Broadwayuppsättningen av Kungen och jag; han gjorde 1 246 föreställningar i den första uppsättningen och totalt drygt 4300 föreställningar i och med senare uppsättningar fram till 1985. Han upprepade sin framgång i filmversionen 1956 och erhöll en Oscar för bästa manliga huvudroll.

Brynner var under senare delen av sitt liv bosatt på ett 1500-talsslott i Normandie i Frankrike.

Yul Brynner avled i lungcancer 1985. Först begravdes han på slottets ägor men när hans änka sålde slottet, flyttade hon hans kvarlevor till en kyrkogård utanför den lilla staden Luzé inte långt från Tours.

Innan sitt frånfälle spelade Yul in en antitobaksreklam som sändes efter hans död, där hans budskap var ”Nu när jag inte längre finns med er vill jag säga följande: Rök inte, vad ni än gör rök helt enkelt inte! Om jag kunde ta tillbaka allt som jag hade rökt så är jag övertygad om att vi inte hade behövt att tala om någon cancer.”

Privatliv

Brynner var gift fyra gånger och blev far till tre biologiska barn samt två adopterade. Hans första äktenskap var tillsammans med skådespelaren Virginia Gilmore och varade i sexton år, mellan 1944 och 1960. Hans sista äktenskap med Kathy Lee varade från 1983 fram till hans död två år senare.

Filmografi i urval

1949 – Narkotika
1956 – Kungen och jag
1956 – De tio budorden
1956 – Anastasia
1958 – Bröderna Karamazov
1958 – Kaparnas konung
1959 – Salomo och drottningen av Saba
1959 – Resan
1959 – Stormen och vreden
1960 – 7 vågade livet
1960 – Orfeus testamente eller Fråga mig inte varför
1960 – Once More, with Feeling!
1960 – Kronan på verket
1961 – Tycker ni om Brahms?
1962 – I djävulens tjänst
1962 – Flykten från Zahrain
1963 – Solens konungar
1964 – Inbjudan till revolverman
1964 – Hjältarna från Ashiya
1965 – Sabotören
1966 – Triple Cross
1966 – Sju kommer tillbaka
1966 – Skuggan av en jätte
1966 – Djävulens blomma
1967 – Dubbelgångaren
1967 – Den Långa duellen
1968 – Pancho Villa
1969 – Tokiga grevinnan
1969 – Mr Big
1969 – Slaget vid Neretva
1971 – Catlow
1971 – Vrakplundrarna
1971 – Romance of a Horsethief
1971 – Adios Sabata
1972 – Snuten i 87:e
1973 – Westworld
1973 – Reptilen
1975 – The Barony
1976 – Jakt på dubbelgångare
1976 – Con la rabbia agli occhi

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Noter

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Yul Brynner.
Bilder & media
Yul Brynner på Internet Movie Database (engelska)
Yul Brynner på Internet Broadway Database (engelska)