öra

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Version från den 20 september 2023 kl. 10.00 av 2a01:b740:1f:2022:88a9:c133:6c50:f369 (diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | se nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även ora, Ora, óra och oră.

Wikipedia har en artikel om:
öra

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av öra  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ öra örat öron öronen
Genitiv öras örats örons öronens
Som förled i sammansättningar används ör- eller öron-.
öra (hörselorgan)
öra (handtag)

öra

  1. (anatomi) hörselorgan, särskilt hos människor och däggdjur
    Fraser: (idiom) dra öronen åt [sig]; ha någons öra; ha öra för något; hålla ögon och öron öppna; lyssna med ett halvt öra; låna sitt öra; stå på öronen; skuldsatt upp över öronen; tro inte sina öron; vara på örat; tala för döva öron; vara idel öra; vara torr bakom öronen; vinna någons öra; Väggarna har öron.
    Sammansättningar: vingöra, ytteröra
  2. handtagkärl
    Fraser: (idiom) Små grytor har också öron.

Sammansättningar

[redigera]

Översättningar

[redigera]