beacon

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av beacon  Singular Plural
Nominativ beacon beacons
Genitiv beacon's beacons'

beacon

  1. landmärke
    Synonymer: landmark
  2. fyrbåk, fyr
    Synonymer: lighthouse
  3. signaleld
    Synonymer: signal fire
  4. signal
  5. trafikljus
    Synonymer: traffic lights
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av medelengelska beken, av fornengelska beacen.[1] Jämför med ursprung till beckon och svenskans båk.

Källor

[redigera]
  1. Online Etymology Dictionary: "beacon ", läst 2024-07-15