dugga

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även duga.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av dugga  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dugga duggan duggor duggorna
Genitiv duggas duggans duggors duggornas

dugga

  1. mindre, ibland obligatoriskt tentamensliknande prov på universitets- eller högskolekurs som vanligen inte i sig ger högskolepoäng
    Jämför: tenta, tentamen

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av dugga 1-2 Aktiv
Infinitiv dugga
Presens duggar
Preteritum duggade
Supinum duggat
Imperativ dugga
Particip
Presens duggande, duggandes
Perfekt
Böjningar av dugga 3 Aktiv Passiv
Infinitiv dugga duggas
Presens duggar duggas
Preteritum duggade duggades
Supinum duggat duggats
Imperativ dugga
Particip
Presens duggande, duggandes
Perfekt (duggad)
Not:
Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

dugga

  1. (meteorologi, opersonligt) duggregna
    Det duggade bara.
    Besläktade ord: dugg
    Se även: fnyka, hagla, regna, snöa
  2. förekomma mycket ofta och nästan utan uppehåll
    Vanliga konstruktioner: dugga tätt, dugga in
  3. tenta, skriva
    Jag duggade av min tenta.
    Användning: Används inte självständigt utan endast som partikelverb.
    Fraser: dugga av

Översättningar

[redigera]