fight

Engelska

Verb

Böjningar av fight	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	fight	fights	fight
Preteritum	◀	fought	▶
Perfektparticip	◀	fought, foughten	▶
Presensparticip	◀	fighting, vard. fightin'	▶

fight

1. slåss, strida, kämpa (mot)
2. bråka, fejda; i förlängning kriga (mot varann)
3. bekämpa

   Fraser: fight fire with fire

4. (sport) kriga; kämpa så hårt som bara möjligt

Etymologi: Av medelengelska fighten, av fornengelska feohtan, av urgermanska *fehtaną, av urindoeuropeiska *peḱ-. Jämför nederländska vechten, tyska fechten och svenska fäkta. Kognat med svenska fejda.

Grammatik: I äldre engelska förekommer också böjningsformen fightest för andra person presens.

Fraser: fight back, fight or flight, fight shy of, fight tooth and nail

Substantiv

Böjningar av fight	Singular	Plural
Nominativ	fight	fights
Genitiv	fight's	fights'

fight

1. kamp; slagsmål

   Besläktade ord: fight or flight, fighter, fighting

   Sammansättningar: bullfight, bun fight, cat fight, cockfight, dogfight, fight scene, fist fight, food fight, footfight, gunfight, pillow fight, prize fight, straight fight, sword fight, thumb fight

2. fejd, bråk

Etymologi: Av medelengelska fight, feyght, fiȝt, fecht, av fornengelska feoht, ġefeoht i samma betydelse. Kognat med svenska fejd.