karlakarl
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av karlakarl | Singular | Plural | ||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd | ||
| Nominativ | karlakarl | karlakarlen, karlakarln1 | karlakarlar | karlakarlarna | ||
| Genitiv | karlakarls | karlakarlens, karlakarlns1 | karlakarlars | karlakarlarnas
| ||
| ||||||
- "riktig" karl; karl som är stark, händig, tuff och/eller dylikt
- Etymologi: Belagt i svenska språket sedan cirka 1755.[1]
- Jämför: dunderkarl, kraftkarl, mannaman (dialektalt)